Ettåring som äter uselt.

Tassetass

Trådstartare
Jag vet att det finns fler här med avkommor som av en eller annan anledning inte ätit så bra, så jag hoppas att kunna få lite tips, eller för den delen tröst.

Ongen min fyllde ett år i april och det finns nog inget som kommer lägre ner på priolistan än att äta. För några månader sedan slutade hon med flaska dagtid (hon har fått ersättning hela livet) och äter numer en flaska till läggdags och oftast en flaska någon gång under natten. Ibland hoppar hon nattmålet, har dock inte kunnat se några samband mellan matintag under dagen och överhoppat nattmål.

Hon har aldrig ätit gröt eller barnmat i puréform, hon BLW:ade sig själv från start. Hon smakar det mesta, men om det inte duger så blir munnen som det tunnaste av streck. Hennes repertoar av saker som hon äter är inte stor, men de flesta livsmedelsgrupper finns representerade i någon form.

Morgonmackan brukar nästan alltid gå ner, men ibland (som idag) blir det bara en halv. Korv, knäckebröd, pannkakor och pasta med köttfärsås är några favoriter, men är hon inte på humör eller blir det minsta distraherad så är det inte heller intressant efter en tugga eller två. Yoghurt kan ibland gå ner skålvis, men oftast bara ett par skedar. Banan gillar hon, men samma sak där; ibland har hon bara tid med en tugga och sedan ska hon iväg på nya äventyr. Finns det okända människor i närheten är det ren lögn att få henne att äta, då ska det pratas och flirtas för hela slanten. Med lite tur kan man då få i henne en brödbit.

Jag märker ibland att orken tryter för henne för att hon ätit dåligt, hungern finns där men inte intresset och det slutar med att jag pular i henne mat medan hon hänger upp och ner i leksakslådan (eller vad hon nu håller på med).

Kan tillägga att jag även testat att liksom strunta i henne och bara ägna mig åt min egen mat med stor entusiasm, vilket i regel resulterar i att hon kommer och ska ha en tugga eller två och sen sticker hon.

Alltså, jag vet att jag till stor del stressar upp mig i onödan. Många är de ungar som inte haft tid att äta ordentligt, men på något sätt får de ändå i sig lite här och lite där och det blir folk av dem till slut. Men jag tänkte att det kanske finns något jag inte tänkt på, ibland blir man ju bra hemmablind...

MVH Hon som just nu har ett antal måltider i kylen eftersom en viss skruttonge inte var intresserad...
 
Det viktigaste är just det att du försöker att inte stressa upp dig. Andas och låt maten vara en trevlig stund. Plocka i hemmiljön bort all distraktion som går. Ingen press, inget tvång, inget "bara en tugga till" utan ät själva, prata och ha en trevlig stämning. Försök undvika all form av stress i matsituationer. Äter hon dåligt, då är det så och äter hon bra så är det så. Gör ingen grej utav något utav det. Märker du att hon blir trött/ledsen av hunger så erbjud mat i någon form men gör det aldrig till något måste utan låt matstunden vara lustfylld.

Så länge barnet mår bra, leker och utvecklas som hen ska så behöver man inte oroa sig även om gudarna ska veta att det nog inte finns någon förälder som inte har oroat sig någon gång.

Det är helt normalt att vara mer eller mindre hungrig och när man har en hel värld att utforska så är det inte konstigt om sådant som mat ibland glöms bort. De allra allra flesta äter det de behöver så länge matsituationen är harmonisk och trevlig.
 
Mina tre barn är precis likadana. Och de är 4 och 7 år nu drygt så de verkar ha överlevt. Så länge de följer sina viktkurvor så försöker jag ignorera det, inget småätande mellan måltiderna är regeln i övrigt får de äta hur lite eller mycket de vill. De är smala men inte svältfödda och de följer sina viktkurvor perfekt. Mår barnen bra och är pigga så ska man inte göra någon större affär av matsituationerna är mitt råd.
Det motsatta problemet är värre, med övervikt. Min barns kusin är 2 drygt och smällfet och föräldrarna gör allt för att han inte ska få tag i mat, är helt matgalen.
 
Jag vet att det finns fler här med avkommor som av en eller annan anledning inte ätit så bra, så jag hoppas att kunna få lite tips, eller för den delen tröst.

Ongen min fyllde ett år i april och det finns nog inget som kommer lägre ner på priolistan än att äta. För några månader sedan slutade hon med flaska dagtid (hon har fått ersättning hela livet) och äter numer en flaska till läggdags och oftast en flaska någon gång under natten. Ibland hoppar hon nattmålet, har dock inte kunnat se några samband mellan matintag under dagen och överhoppat nattmål.

Hon har aldrig ätit gröt eller barnmat i puréform, hon BLW:ade sig själv från start. Hon smakar det mesta, men om det inte duger så blir munnen som det tunnaste av streck. Hennes repertoar av saker som hon äter är inte stor, men de flesta livsmedelsgrupper finns representerade i någon form.

Morgonmackan brukar nästan alltid gå ner, men ibland (som idag) blir det bara en halv. Korv, knäckebröd, pannkakor och pasta med köttfärsås är några favoriter, men är hon inte på humör eller blir det minsta distraherad så är det inte heller intressant efter en tugga eller två. Yoghurt kan ibland gå ner skålvis, men oftast bara ett par skedar. Banan gillar hon, men samma sak där; ibland har hon bara tid med en tugga och sedan ska hon iväg på nya äventyr. Finns det okända människor i närheten är det ren lögn att få henne att äta, då ska det pratas och flirtas för hela slanten. Med lite tur kan man då få i henne en brödbit.

Jag märker ibland att orken tryter för henne för att hon ätit dåligt, hungern finns där men inte intresset och det slutar med att jag pular i henne mat medan hon hänger upp och ner i leksakslådan (eller vad hon nu håller på med).

Kan tillägga att jag även testat att liksom strunta i henne och bara ägna mig åt min egen mat med stor entusiasm, vilket i regel resulterar i att hon kommer och ska ha en tugga eller två och sen sticker hon.

Alltså, jag vet att jag till stor del stressar upp mig i onödan. Många är de ungar som inte haft tid att äta ordentligt, men på något sätt får de ändå i sig lite här och lite där och det blir folk av dem till slut. Men jag tänkte att det kanske finns något jag inte tänkt på, ibland blir man ju bra hemmablind...

MVH Hon som just nu har ett antal måltider i kylen eftersom en viss skruttonge inte var intresserad...

Växer hon som hon ska? I så fall skulle jag inte oroa mig särskilt mycket. Min äldsta är lite sådär, i perioder äter han som en fågel och man undrar vad han lever på egentligen, men uppenbart funkar det för honom. Vi har erbjudit mat, så får han äta det han vill ha. Ibland har det varit väldigt lite. Finns det någon favoritmat hon äter med god aptit kan man ju lägga in den om man vet att det varit väldigt dåligt med ätandet några dagar.

Jag tänker att i vårt samhälle, där övervikt är ett vanligt hälsoproblem för vuxna, så behöver det inte vara dåligt att inte ha en jätteaptit. Då kanske man slipper slåss med vikten som vuxen.
 
@Tassetass något som kan funka även om en del tycker att man inte får göra så är att sätta igång en kort film på platta/telefon och titta på under tiden man äter/blir matad. Min strulungar har oftast ätit bättre när de tittar på något. :D
 
@Tassetass något som kan funka även om en del tycker att man inte får göra så är att sätta igång en kort film på platta/telefon och titta på under tiden man äter/blir matad. Min strulungar har oftast ätit bättre när de tittar på något. :D

Håller med; lite film kan göra susen när sonen inte har tid att äta utan bara vill springa iväg och leka istället. :up: Jag har ett annat trick också och det brukar funka jättebra; jag berättar en saga som jag själv hittar på och matar medan jag babblar på, då brukar han sluka maten. Han blir så engagerad i sagan att han glömmer att han inte ville äta. ;)
 
Vi har lite samma dilemma, vissa dagar känns det som hon lever på en majskrok. Jag försöker ge mellis ofta, hon äter så lite åt gången så jag erbjuder något så ofta jag kan. Och vill hon hellre sitta i knäet och äta så får hon det. Ofta hinner man få in en extra tugga medan hon hejar på katten typ, utan att hon märker det ;). Och så ammas det :cautious:.
 
@Tassetass något som kan funka även om en del tycker att man inte får göra så är att sätta igång en kort film på platta/telefon och titta på under tiden man äter/blir matad. Min strulungar har oftast ätit bättre när de tittar på något. :D
Fast det tycker inte jag är en bra idé alls. Det är bättre att barnet lär känna sin mättnad-hungerkänsla så att inte överätande etc blir ett problem i framtiden. Detta om barnet väger ok, är det frågan om undervikt är det ju en annan sak, och då är det väl en fråga för vården egentligen. Jag menar att barn inte ska distraheras med något annat som film för att lära känna sin kropp. Det blir ju dessutom en ond spiral, att barnen plötsligt alltid ska ha padda för att äta....då är det bättre att ha tydliga matrutiner, nu äter vi, nu dukar vi av och inget småätande mellan målen som ska vara täta givetvis i frekvens när barnen är små.
 
Vet inte om jag ær rætt person att svara, min 15månaders æter som en tok.
Men, nær han ær sjuk (vilket tyværr ær ofta) så matvægrar han och blir superledsen, arg och anti allt.
Då hjælper det att han ær med och "lagar" maten- han får stå på en stol vid køksbænken, sortera grønsaker, røra med slev och så får han smaka på de olika ingredienserna.
Oftast så blir han jætteintresserad av maten och æter glatt det vi lagat ihop.
 
Fast det tycker inte jag är en bra idé alls. Det är bättre att barnet lär känna sin mättnad-hungerkänsla så att inte överätande etc blir ett problem i framtiden. Detta om barnet väger ok, är det frågan om undervikt är det ju en annan sak, och då är det väl en fråga för vården egentligen. Jag menar att barn inte ska distraheras med något annat som film för att lära känna sin kropp. Det blir ju dessutom en ond spiral, att barnen plötsligt alltid ska ha padda för att äta....då är det bättre att ha tydliga matrutiner, nu äter vi, nu dukar vi av och inget småätande mellan målen som ska vara täta givetvis i frekvens när barnen är små.
Precis som jag skrev så vet jag att många inte gillar mitt förslag, men jag har haft och har till viss del fortfarande ett barn som inte ser vitsen med att äta. Numera är det "bara" frukosten han har problem med, periodvis får han inte mer något. Vilket i sin tur gör att han får ont i magen och kan inte äta lunch osv. Numera tittar han på Youtube och äter mat, dvs rester, till frukost. Vi har inte hittat någon frukostmat som inte växer i munnen på honom och för att orka skolan så måste man äta. Han har full koll på sin mättnadskänsla och hungerkänsla och vet själv numera hur han ska få i sig näring när kroppen kolliderar i olika önskningar. Hade jag bara fått dottern så hade mitt svar antagligen sett likadant ut som ditt. Men efter drygt 10 år med ett barn som har sett mat som något onödigt så är mitt svar annorlunda. Jag har gjort precis som @Tassetass beskriver och hittade ett sätt som fungerade för oss. Då hade vi visserligen varken plattor eller mobiler som man kunde titta på, utan det var Tv:n som gällde.
 
Det viktigaste är just det att du försöker att inte stressa upp dig. Andas och låt maten vara en trevlig stund. Plocka i hemmiljön bort all distraktion som går. Ingen press, inget tvång, inget "bara en tugga till" utan ät själva, prata och ha en trevlig stämning. Försök undvika all form av stress i matsituationer. Äter hon dåligt, då är det så och äter hon bra så är det så. Gör ingen grej utav något utav det. Märker du att hon blir trött/ledsen av hunger så erbjud mat i någon form men gör det aldrig till något måste utan låt matstunden vara lustfylld.

Så länge barnet mår bra, leker och utvecklas som hen ska så behöver man inte oroa sig även om gudarna ska veta att det nog inte finns någon förälder som inte har oroat sig någon gång.

Det är helt normalt att vara mer eller mindre hungrig och när man har en hel värld att utforska så är det inte konstigt om sådant som mat ibland glöms bort. De allra allra flesta äter det de behöver så länge matsituationen är harmonisk och trevlig.

Om jag ska plocka bort all distraktion får vi nog rensa ett helt rum. :D ALLT är intressant enligt den här ongen och om hon sitter i sin stol (och därmed sitter still) ökar intresset för omgivningen exponentiellt. Det som funkar bäst är att sitta på vardagsrumsgolvet med lite musik på, då kan hon dansa lite eller leka lite med en leksak mellan tuggorna.

Mina tre barn är precis likadana. Och de är 4 och 7 år nu drygt så de verkar ha överlevt. Så länge de följer sina viktkurvor så försöker jag ignorera det, inget småätande mellan måltiderna är regeln i övrigt får de äta hur lite eller mycket de vill. De är smala men inte svältfödda och de följer sina viktkurvor perfekt. Mår barnen bra och är pigga så ska man inte göra någon större affär av matsituationerna är mitt råd.
Det motsatta problemet är värre, med övervikt. Min barns kusin är 2 drygt och smällfet och föräldrarna gör allt för att han inte ska få tag i mat, är helt matgalen.

Det omvända problemet måste vara långt värre, det håller jag med om. En frisk unge svälter ju aldrig ihjäl sig själv men en matglad unge i 1-2 årsåldern går ju inte ens att resonera med.

Växer hon som hon ska? I så fall skulle jag inte oroa mig särskilt mycket. Min äldsta är lite sådär, i perioder äter han som en fågel och man undrar vad han lever på egentligen, men uppenbart funkar det för honom. Vi har erbjudit mat, så får han äta det han vill ha. Ibland har det varit väldigt lite. Finns det någon favoritmat hon äter med god aptit kan man ju lägga in den om man vet att det varit väldigt dåligt med ätandet några dagar.

Jag tänker att i vårt samhälle, där övervikt är ett vanligt hälsoproblem för vuxna, så behöver det inte vara dåligt att inte ha en jätteaptit. Då kanske man slipper slåss med vikten som vuxen.

Vi ska på extra längdkontroll nu i sommar för BVC tyckte att hon växt lite dåligt. Jag tyckte dock att de mätte rätt så uschligt, hon låg inte alls rakt. Provmätte henne hemma och enligt det resultatet följer hon kurvan (och lite till). Jag nämnde till BVC att jag tycker att hon äter lite dåligt, men de tyckte inte att vi behövde göra mer än den där extra kollen.

Jag tänker lite som du om aptiten och framförallt om hennes än så länge avvaktande inställning till sötsaker.

@Tassetass något som kan funka även om en del tycker att man inte får göra så är att sätta igång en kort film på platta/telefon och titta på under tiden man äter/blir matad. Min strulungar har oftast ätit bättre när de tittar på något. :D

Jag vet att det funkar för många, men jag tänker inte odla ett intresse för telefoner eller plattor genom att göra så. Hittills är hennes intresse av telefonen/plattan begränsat till att titta på foton och prata med folk via FaceTime, det får gärna stanna där så länge som möjligt.

Håller med; lite film kan göra susen när sonen inte har tid att äta utan bara vill springa iväg och leka istället. :up: Jag har ett annat trick också och det brukar funka jättebra; jag berättar en saga som jag själv hittar på och matar medan jag babblar på, då brukar han sluka maten. Han blir så engagerad i sagan att han glömmer att han inte ville äta. ;)

Sagotricket tror jag kommer funka när hon blir lite äldre! :up:

Vi har lite samma dilemma, vissa dagar känns det som hon lever på en majskrok. Jag försöker ge mellis ofta, hon äter så lite åt gången så jag erbjuder något så ofta jag kan. Och vill hon hellre sitta i knäet och äta så får hon det. Ofta hinner man få in en extra tugga medan hon hejar på katten typ, utan att hon märker det ;). Och så ammas det :cautious:.

Luft och kärlek tar man sig långt på, verkar det som. :D

Vet inte om jag ær rætt person att svara, min 15månaders æter som en tok.
Men, nær han ær sjuk (vilket tyværr ær ofta) så matvægrar han och blir superledsen, arg och anti allt.
Då hjælper det att han ær med och "lagar" maten- han får stå på en stol vid køksbænken, sortera grønsaker, røra med slev och så får han smaka på de olika ingredienserna.
Oftast så blir han jætteintresserad av maten och æter glatt det vi lagat ihop.

Det där är ingen dum idé alls! Ska testa det, och funkar det inte nu ska jag testa igen om ett par månader.
 
Jag vet att det finns fler här med avkommor som av en eller annan anledning inte ätit så bra, så jag hoppas att kunna få lite tips, eller för den delen tröst.

Ongen min fyllde ett år i april och det finns nog inget som kommer lägre ner på priolistan än att äta. För några månader sedan slutade hon med flaska dagtid (hon har fått ersättning hela livet) och äter numer en flaska till läggdags och oftast en flaska någon gång under natten. Ibland hoppar hon nattmålet, har dock inte kunnat se några samband mellan matintag under dagen och överhoppat nattmål.

Hon har aldrig ätit gröt eller barnmat i puréform, hon BLW:ade sig själv från start. Hon smakar det mesta, men om det inte duger så blir munnen som det tunnaste av streck. Hennes repertoar av saker som hon äter är inte stor, men de flesta livsmedelsgrupper finns representerade i någon form.

Morgonmackan brukar nästan alltid gå ner, men ibland (som idag) blir det bara en halv. Korv, knäckebröd, pannkakor och pasta med köttfärsås är några favoriter, men är hon inte på humör eller blir det minsta distraherad så är det inte heller intressant efter en tugga eller två. Yoghurt kan ibland gå ner skålvis, men oftast bara ett par skedar. Banan gillar hon, men samma sak där; ibland har hon bara tid med en tugga och sedan ska hon iväg på nya äventyr. Finns det okända människor i närheten är det ren lögn att få henne att äta, då ska det pratas och flirtas för hela slanten. Med lite tur kan man då få i henne en brödbit.

Jag märker ibland att orken tryter för henne för att hon ätit dåligt, hungern finns där men inte intresset och det slutar med att jag pular i henne mat medan hon hänger upp och ner i leksakslådan (eller vad hon nu håller på med).

Kan tillägga att jag även testat att liksom strunta i henne och bara ägna mig åt min egen mat med stor entusiasm, vilket i regel resulterar i att hon kommer och ska ha en tugga eller två och sen sticker hon.

Alltså, jag vet att jag till stor del stressar upp mig i onödan. Många är de ungar som inte haft tid att äta ordentligt, men på något sätt får de ändå i sig lite här och lite där och det blir folk av dem till slut. Men jag tänkte att det kanske finns något jag inte tänkt på, ibland blir man ju bra hemmablind...

MVH Hon som just nu har ett antal måltider i kylen eftersom en viss skruttonge inte var intresserad...
Växer hon som hon ska så är det säkert inget att oroa sig för. Struktur vid måltiderna är nog snarare det du behöver få ordning på. Är det lunch så äter man vid bordet osv. osv.
 
Jag vet att det funkar för många, men jag tänker inte odla ett intresse för telefoner eller plattor genom att göra så. Hittills är hennes intresse av telefonen/plattan begränsat till att titta på foton och prata med folk via FaceTime, det får gärna stanna där så länge som möjligt.
Det var bara ett tips som har fungerat för oss, ett alternativ kan ju vara att just titta på kort samtidigt som man äter för hon åtminstone ska stanna kvar och förhoppningsvis även äta lite. ;)
 
Det var bara ett tips som har fungerat för oss, ett alternativ kan ju vara att just titta på kort samtidigt som man äter för hon åtminstone ska stanna kvar och förhoppningsvis även äta lite. ;)

Kan säga att vi har inte en fotoram i det här hemmet som inte kladdats på av små fingrar. :D Så vi kör en variant av det redan ibland, kan man säga.
 
Om jag ska plocka bort all distraktion får vi nog rensa ett helt rum. :D ALLT är intressant enligt den här ongen och om hon sitter i sin stol (och därmed sitter still) ökar intresset för omgivningen exponentiellt. Det som funkar bäst är att sitta på vardagsrumsgolvet med lite musik på, då kan hon dansa lite eller leka lite med en leksak mellan tuggorna.

:D Så är det! Minns fortfarande när våra köksluckor renoverades när sonen var 10 månader. Det var liksom ingen ide att ens försöka få honom att äta där :p

Umgås ni vanligtvis där ni äter? Att miljön är bekant och därmed inget nytt att titta på och greja med underlättar när barnet behöver koncentrera sig. Att barnet äter bättre när hon grejar lite är inte konstigt. Där råder lugn och harmoni och ingen press och stress. För vissa kan musik distrahera medans det för andra skapar den barriär som gör att koncentrationen infinner sig. Det viktiga är att som förälder vara lugn, skapa en trevlig miljö och inte göra en grej av ätandet.
Jag lovar att hon inte kommer äta på golvet när hon blir vuxen :D Mina barn hade också perioder när de bara kunde äta på golvet och tja, så länge de äter så varför inte?
 
:D Så är det! Minns fortfarande när våra köksluckor renoverades när sonen var 10 månader. Det var liksom ingen ide att ens försöka få honom att äta där :p

Umgås ni vanligtvis där ni äter? Att miljön är bekant och därmed inget nytt att titta på och greja med underlättar när barnet behöver koncentrera sig. Att barnet äter bättre när hon grejar lite är inte konstigt. Där råder lugn och harmoni och ingen press och stress. För vissa kan musik distrahera medans det för andra skapar den barriär som gör att koncentrationen infinner sig. Det viktiga är att som förälder vara lugn, skapa en trevlig miljö och inte göra en grej av ätandet.
Jag lovar att hon inte kommer äta på golvet när hon blir vuxen :D Mina barn hade också perioder när de bara kunde äta på golvet och tja, så länge de äter så varför inte?

Vi har öppet mellan kök och vardagsrum och det är där vi oftast hänger och äter. Utöver det har vi bara sovrummet (och där är vi aldrig dagtid) och makens kontor (och släpper jag in henne där kommer jag aldrig att hitta henne). :D Jag är inte orolig för att hur hon äter nu ska ha några negativa effekter, jag vill bara att hon äter. :p
 
Vi har öppet mellan kök och vardagsrum och det är där vi oftast hänger och äter. Utöver det har vi bara sovrummet (och där är vi aldrig dagtid) och makens kontor (och släpper jag in henne där kommer jag aldrig att hitta henne). :D Jag är inte orolig för att hur hon äter nu ska ha några negativa effekter, jag vill bara att hon äter. :p
Jag tror man ska koppla ihop de där "hur" med "att". Det innebär förstås att man själv håller sig till en viss plats när man äter. Dvs. man kan inte kräva att ungen ska koncentrera sig på maten (och inte hitta annat att fokusera på ) om man själv har för vana att sitta framför tv:n och äta eller så. Personligen tror jag att ungar har lite svårare för att göra två saker samtidigt än vuxna har. Ordning och reda och en bestämd plats när man äter tror jag är tricket faktiskt.
 
Min dotter hade under en period svårt att sitta still och äta. Hon var nog kring 1½ år gammal.

Hon fick titta på YouTube när det var som svårast, vi resonerade som så att vi inte ville göra en stor grej av det, det viktigaste var att hon fick i sig mat, inte hur hon fick i sig det. Om YouTube fungerar, so fine!

Nu är hon fyra år, fortfarande myror i benen ibland men 90% av alla måltider sitter hon vid matbordet tillsammans med resten av familjen och äter , och inte en skärm i sikte.

Så bara för att man använder skärm som nödlösning under en period behöver det inte betyda att barnet behöver en skärm för att äta resten av livet.
Det var inga som helst problem att fasa ut skärmen när den inte behövdes längre :)
 
Jag tror man ska koppla ihop de där "hur" med "att". Det innebär förstås att man själv håller sig till en viss plats när man äter. Dvs. man kan inte kräva att ungen ska koncentrera sig på maten (och inte hitta annat att fokusera på ) om man själv har för vana att sitta framför tv:n och äta eller så. Personligen tror jag att ungar har lite svårare för att göra två saker samtidigt än vuxna har. Ordning och reda och en bestämd plats när man äter tror jag är tricket faktiskt.

Jag håller egentligen med dig, att vara lika konsekvent med maten som med t.ex. sömnen vore helt klart att föredra. När hon ska sova på kvällen spelar det ingen roll hur speedad hon är, går vi in i sovrummet med henne så stänger hon ner direkt för sovrummet är så betingat. Men samtidigt, det är lätt att vara principfast när man inte möter något motstånd. :D Jag blir stressad av hela grejen, men minst stressad blir jag av att bara komma ner på golvet tillsammans med henne och så käkar vi där, och hon äter också lite mer då.

(Lite sådär skämtåsido, men enklaste sättet att få henne att äta verkar vara att köra ut henne till hennes farmor och farfar, både hon och kusinen äter som hästar där ute...)
 
Inte läst alla svar..

Min unge har krånglat med maten senaste månaderna (hon är 1,5 nu)
Smoothies har varit lösningen, hon slickar på en potatis till middag och jag hör hur magen kurrar en stund efter.
Då har jag gjort så att hon får en liten nappflaska/pipmugg med smoothie på tex cocosmjölk, avocado och banan ca 1 timme efter middagen (tidigare går inte då ratar hon middagen varje dag för att kolla om hon får nått roligare ist)
Annars har typ omelett varit bra, man kan äta det for liksom. Äta fort och leka sen är bra grejer tydligen ;)

Jag har lite svårt för att många gärna säger att barnen inte svälter sig. Nej det gör dom inte men är heller inte stora nog att förstå att om de inte äter nu så blir det ingen mat. Jag är själv lättdistraherad och kan glömma att äta på hela dagen om jag håller på med nått kul.
 

Liknande trådar

Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
24 189
Senast: alazzi
·
Kropp & Själ Jag har hamnat i en ond spiral där jag har ett sug hela tiden. Mitt problem har ju varit anorexi men helt plötsligt har jag upptäckt att...
2
Svar
30
· Visningar
3 852
Senast: Qelina
·
Övr. Barn Har en son på 6 år. Han är utredd som 4,5 åring för autism,men då han fick normalt resultat på pappret så slogs det bort. Nu började...
2 3
Svar
46
· Visningar
8 908
Senast: Fraegd
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Igår var det fettisdagen och det bjöds på minisemlor på mitt jobb. Jag är alldeles galen i semlor – de innehåller väl typ alla triggers...
Svar
6
· Visningar
1 912
Senast: Unafraid
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp