Extrema hundar och andra djur

[ildiko]

Alla har olika smak. Annars hade det inte funnits så många olika raser. Bara för att jag vill ha en yttepyttehund så betyder inte det att jag kommer skaffa en. Dyker det upp en liten plutt från en bra uppfödare som har friska och trevliga hundar och det passar med när jag ska skaffa nästa hund (vilket jag hoppas kommer dröja många år till!) så kommer jag inte att tacka nej om jag blir erbjuden den. Jag kommer verkligen inte vända på varenda sten (eller köpa på postorder) för att hitta en så liten hund som möjligt, men jag vill heller inte ha en tiokiloshund. 1,5-3kg är lagom storlek för mig men om jag verkligen klickar med en hund på 5kg så kommer jag inte att vifta bort den för att den råkar vara lite för stor.

Sedan kan det ju gå åt helsike oavsett var hunden kommer ifrån, men jag har absolut lärt mig av mina misstag och kommer att köpa antingen från rejält hälsotestade föräldrar eller en väl genomgången omplacering nästa gång. Eller så kommer det någon inhalkandes på ett bananskal igen

Ja, vi har olika smak.
Men 1.3-3kgs hundar är extremavlade hundar. Det blir en alldeles för hög frekvens av ökade risker för att man ska kunna tala om seriös avel...det är inte etiskt.

 

[Lyan]

Ja, vi har olika smak.
Men 1.3-3kgs hundar är extremavlade hundar. Det blir en alldeles för hög frekvens av ökade risker för att man ska kunna tala om seriös avel...det är inte etiskt.

Det finns gott om sunda pyttesmå hundar, så länge aveln är inriktad på hälsa och inte enbart storlek. De yttepyttesmå som råkar födas säljs till enbart sällskap av seriösa uppfödare

 

[ildiko]

Det finns gott om sunda pyttesmå hundar, så länge aveln är inriktad på hälsa och inte enbart storlek. De yttepyttesmå som råkar födas säljs till enbart sällskap av seriösa uppfödare

Ja, det finns gott om sunda hundar över 40 kg också, men riskerna ökar.
Det är inte ok att öka riskerna enbart utifrån smak och funktion. I funktion ingår att det ska vara funktionellt för den som bor i kroppen.
Tänk på tikarna också. Säger du att du skulle välja en från linjer som brukar föda vaginalt? I en grupp där ibland över 50% av hundarna ej kan föda vaginalt så har de andra 50% inte lätta förlossningar.
Liten hund är ökad risk
Extremt liten hund är att, både som valpköpare och uppfödare, planera för lidande. Man kan inte öka på risken så mycket för vattenskalle, glosögon så att hunden måste blinka hela tiden för att ögonen blir torra då de ej får plats i skallen, hög risk för PL, hög risk för att bryta benen innan 1 år osv pga av SMAK!
5-10 kg behöver en hund få väga för att riskerna ska vara inom rimliga ramar. Under 3 kg är EXTREMT.

 

[Lyan]

Ja, det finns gott om sunda hundar över 40 kg också, men riskerna ökar.
Det är inte ok att öka riskerna enbart utifrån smak och funktion. I funktion ingår att det ska vara funktionellt för den som bor i kroppen.
Tänk på tikarna också. Säger du att du skulle välja en från linjer som brukar föda vaginalt? I en grupp där ibland över 50% av hundarna ej kan föda vaginalt så har de andra 50% inte lätta förlossningar.
Liten hund är ökad risk
Extremt liten hund är att, både som valpköpare och uppfödare, planera för lidande. Man kan inte öka på risken så mycket för vattenskalle, glosögon så att hunden måste blinka hela tiden för att ögonen blir torra då de ej får plats i skallen, hög risk för PL, hög risk för att bryta benen innan 1 år osv pga av SMAK!
5-10 kg behöver en hund få väga för att riskerna ska vara inom rimliga ramar. Under 3 kg är EXTREMT.

Jag säger fortfarande att jag inte stöder den extrema storleksaveln eller utseendeaveln. Hundarna som avlas på ska vara sunda, friska och av tillräcklig storlek och kroppsbyggnad för att kunna paras, vara dräktiga och föda normalt. Jag stöder inte avel där målet är att få fram hundar under 2kg för det verkar vara ungefär där gränsen mellan sund och alldeles för ömtålig går, men ibland föds de yttepyttesmå ändå. Vad tycker du då man ska göra om valpen är frisk för övrigt? Avliva den för att den är för liten?

Inget med min förra hund på 2,9kg var extremt eller osunt. Hon var stark, smidig, tålig och snyggt byggd. De hälsoproblemen hon hade berodde på att hon var helt fullproppad med giardia när jag fick hem henne när hon var 14 månader.

Hundarna jag har nu är systrar (eller ja, två kullsystrar och en halvsyster) och de är långt ifrån bra avlade vilket väldigt tydligt märks. Bella väger 4kg men ändå är hon ”sämre” än vad Ping på 2,9kg var. Jag köpte Poppy som valp och de andra två har jag tagit över som vuxna. Jag har blivit erbjuden flera hundar/valpar därifrån men jag har sagt nej för jag vill inte stödja den aveln. Hela mina hundars släkt borde kastreras och få dö ut för jag tror inte att det är möjligt att avla den sund och trevlig igen. Jag vet inte hur det såg ut innan jag köpte Poppy, förutom att där redan fanns dövhet och hornhinnedystrofi (vilket jag inte hade koll på när jag köpte Poppy) men jag är ganska säker på att beslutet att avla in chihuahua inte gjorde saken bättre.

Går jag efter mina erfarenheter så verkar småpudlarna och papillon/phalene överlag vara sunda och trevliga hundar. Chihuahua och pomeranian not so much. Andra småraser har jag för liten erfarenhet av för att kunna säga något om.

TLDR:
Avla för att få fram så små och extrema hundar som möjligt är förkastligt. Hälsa och sundhet går först. Föds det någon yttepyttevalp ska den säljas till sällskap med avelsförbud

 

[ildiko]

Jag säger fortfarande att jag inte stöder den extrema storleksaveln eller utseendeaveln. Hundarna som avlas på ska vara sunda, friska och av tillräcklig storlek och kroppsbyggnad för att kunna paras, vara dräktiga och föda normalt. Jag stöder inte avel där målet är att få fram hundar under 2kg för det verkar vara ungefär där gränsen mellan sund och alldeles för ömtålig går, men ibland föds de yttepyttesmå ändå. Vad tycker du då man ska göra om valpen är frisk för övrigt? Avliva den för att den är för liten?

Det kommer inga extremsmå hundar från kullar som inte uppfyller en eller flera av följande kriterier:
* Har FÖR små föräldrar och/eller anhöriga.
* Har multipla dvärganlag (finns flera olika och ibland har flera kommit till "användning")
* Är mer extremt inavlade än helsyskon (oavsett om de är syskon eller ens kusiner i stamtavlan)
* Har stannat i utvecklingen som foster och blivit mumifierade (alltså döda)

 

[Lyan]

Det kommer inga extremsmå hundar från kullar som inte uppfyller en eller flera av följande kriterier:
* Har FÖR små föräldrar och/eller anhöriga.
* Har multipla dvärganlag (finns flera olika och ibland har flera kommit till "användning")
* Är mer extremt inavlade än helsyskon (oavsett om de är syskon eller ens kusiner i stamtavlan)
* Har stannat i utvecklingen som foster och blivit mumifierade (alltså döda)

Vi är oense där helt enkelt

Jag förnekar ABSOLUT INTE att det finns många osunda små hundar, men det finns också många sunda

 

[ildiko]

Vi är oense där helt enkelt

Jag förnekar ABSOLUT INTE att det finns många osunda små hundar, men det finns också många sunda

Det jag pratar om är inte det du pratar om. Det finns sunda små hundar och osunda, sunda och osunda boxrar ect. Det är inte det jag pratar om, jag VET att det finns sunda små hundar.
Det jag säger här är att storleken (eller bristen på storlek) har betydelse i sig.
En uppfödare som avlar på så små hundar eller med så många dvärganlag (börjar ju dyka upp i raser som ej har dem t.o.m) är en uppfödare som av okunskap eller ren grymhet gör detta för att folk betalar för det och för att folk viftar bort att själva storleken i sig ökar riskerna när även när hunden är lite större än dina mått.

Det handlar om betydelsen för storleken i sig, att gränsen för länge sedan är nådd när hunden väger 1-3 kg. Det behövs marginaler för det.

 

[super]

Ja, det finns gott om sunda hundar över 40 kg också, men riskerna ökar.
Det är inte ok att öka riskerna enbart utifrån smak och funktion. I funktion ingår att det ska vara funktionellt för den som bor i kroppen.
Tänk på tikarna också. Säger du att du skulle välja en från linjer som brukar föda vaginalt? I en grupp där ibland över 50% av hundarna ej kan föda vaginalt så har de andra 50% inte lätta förlossningar.
Liten hund är ökad risk
Extremt liten hund är att, både som valpköpare och uppfödare, planera för lidande. Man kan inte öka på risken så mycket för vattenskalle, glosögon så att hunden måste blinka hela tiden för att ögonen blir torra då de ej får plats i skallen, hög risk för PL, hög risk för att bryta benen innan 1 år osv pga av SMAK!
5-10 kg behöver en hund få väga för att riskerna ska vara inom rimliga ramar. Under 3 kg är EXTREMT.

Då är ju alla Chihuahuas diskade eftersom maxvikten för att godkännas i rasen är 3 kg. Det är ju en väldigt gammal ras så tror faktiskt inte det är vikten som är det största problemet. Det största problemet är ju att den blev så omåttligt populär och då avlades det på vilket skit som helst.

 

[Lyan]

Det jag pratar om är inte det du pratar om. Det finns sunda små hundar och osunda, sunda och osunda boxrar ect. Det är inte det jag pratar om, jag VET att det finns sunda små hundar.
Det jag säger här är att storleken (eller bristen på storlek) har betydelse i sig.
En uppfödare som avlar på så små hundar eller med så många dvärganlag (börjar ju dyka upp i raser som ej har dem t.o.m) är en uppfödare som av okunskap eller ren grymhet gör detta för att folk betalar för det och för att folk viftar bort att själva storleken i sig ökar riskerna när även när hunden är lite större än dina mått.

Det handlar om betydelsen för storleken i sig, att gränsen för länge sedan är nådd när hunden väger 1-3 kg. Det behövs marginaler för det.

Av det du skriver här så håller vi ju med varandra så jag förstår inte vad du argumenterar emot. Så jag lämnar denna diskussionen nu

 

[Lyan]

Då är ju alla Chihuahuas diskade eftersom maxvikten för att godkännas i rasen är 3 kg. Det är ju en väldigt gammal ras så tror faktiskt inte det är vikten som är det största problemet. Det största problemet är ju att den blev så omåttligt populär och då avlades det på vilket skit som helst.

Ja, tyvärr är det ju just det som förstör väldigt många raser. Att de blir för populära och oseriösa uppfödare flockas som gamar för att håva in pengar utan att bry sig om vare sig hälsa eller temperament

 

[ildiko]

Av det du skriver här så håller vi ju med varandra så jag förstår inte vad du argumenterar emot. Så jag lämnar denna diskussionen nu

Att stötta uppfödare som inte har marginaler för att råka få en hund som väger 1.3 kg.
Det går att ha marginaler. Här är något som går att säkra...och att folk struntar i marginalerna ändå.

 

[ildiko]

Då är ju alla Chihuahuas diskade eftersom maxvikten för att godkännas i rasen är 3 kg. Det är ju en väldigt gammal ras så tror faktiskt inte det är vikten som är det största problemet. Det största problemet är ju att den blev så omåttligt populär och då avlades det på vilket skit som helst.

Japp, där behöver man ändra standarden och inte skylla på att FCI osv inte gör det.

Såklart finns andra problem också och de ska tas hänsyn till.
Nu pratar jag om när hundarna blir så små och huvudena så äppelformade att hjärnan trycker ut ögonen ur position, PL, över 50% som inte kan föda sina valpar naturligt och att de flesta av de andra som föder valpar utsätts för mycket utdragna och plågsamma förlossningar för att deras uppfödare ska kunna skryta om att deras tik minsann kan föda själv.
Gränserna är passerade. Uppfödarna MÅSTE ändra SIN standard beträffande storlek när det enskilt skapar så grova problem i så hög frekvens. Det måste finnas marginaler. De är inga leksaker, de är levande djur.

 

[Lyan]

Att stötta uppfödare som inte har marginaler för att råka få en hund som väger 1.3 kg.
Det går att ha marginaler. Här är något som går att säkra...och att folk struntar i marginalerna ändå.

1,3kg har jag aldrig skrivit, men du kanske skrev fel. 200g kan låta lite men det blir ändå ganska stor skillnad på en hund på 1,3kg och 1,5kg

 

[ildiko]

1,3kg har jag aldrig skrivit, men du kanske skrev fel. 200g kan låta lite men det blir ändå ganska stor skillnad på en hund på 1,3kg och 1,5kg

Ok du skrev 1.5. Om det vore dubbelt så vore det för lite.

 

[tanten]

Ja, det finns gott om sunda hundar över 40 kg också, men riskerna ökar.
Det är inte ok att öka riskerna enbart utifrån smak och funktion. I funktion ingår att det ska vara funktionellt för den som bor i kroppen.
Tänk på tikarna också. Säger du att du skulle välja en från linjer som brukar föda vaginalt? I en grupp där ibland över 50% av hundarna ej kan föda vaginalt så har de andra 50% inte lätta förlossningar.
Liten hund är ökad risk
Extremt liten hund är att, både som valpköpare och uppfödare, planera för lidande. Man kan inte öka på risken så mycket för vattenskalle, glosögon så att hunden måste blinka hela tiden för att ögonen blir torra då de ej får plats i skallen, hög risk för PL, hög risk för att bryta benen innan 1 år osv pga av SMAK!
5-10 kg behöver en hund få väga för att riskerna ska vara inom rimliga ramar. Under 3 kg är EXTREMT.

Om du sätter nedre gränsen vid 5 kg så diskvalificerar du två av de sundaste raserna papillon och phalène, samt pudel och en drös till.

Det finns ett helt gäng små sunda hundar.
Du får allt lugna dig lite.

 

[WildWilma]

Alla raser som är extrema på något sätt var ju inte det från början. Dvärghudraser härstammar från små hundar men inte så små som de är nu, det har selekterats fram de senaste dryga 100 åren. Trubbnosiga hundar härstammar från hundar med kortare nos än de har nu men inte så kort som många har nu. Många raser har idag en rasstandard som gör det nästintill omöjligt att bedriva seriös avel ut hälsosynpunkt och samtidigt ha hundar som vinner priser på utställningar eller attraherar en väldigt pengastinn konsumentgrupp. Rasstandardena är mycket nya i sammanhanget, de flesta är från 1900-talet.

En chihuahua på 5 kg är med mycket stor sannolikhet en friskare än en som väger 2 kg. Men hur många kommer vilja köpa den?

Samma med trubbnosar och gigantraser. "Defekten" är det som på något konstigt sätt attraherar i dessa raser.

Titta på raser/rasvarianter som i huvudsak används till arbete, de har en mycket större variation när det kommer till storlek och exteriöra drag. De har inte heller några extrema exteriöra drag åt något håll.

 

[Lyan]

Alla raser som är extrema på något sätt var ju inte det från början. Dvärghudraser härstammar från små hundar men inte så små som de är nu, det har selekterats fram de senaste dryga 100 åren. Trubbnosiga hundar härstammar från hundar med kortare nos än de har nu men inte så kort som många har nu. Många raser har idag en rasstandard som gör det nästintill omöjligt att bedriva seriös avel ut hälsosynpunkt och samtidigt ha hundar som vinner priser på utställningar eller attraherar en väldigt pengastinn konsumentgrupp. Rasstandardena är mycket nya i sammanhanget, de flesta är från 1900-talet.

En chihuahua på 5 kg är med mycket stor sannolikhet en friskare än en som väger 2 kg. Men hur många kommer vilja köpa den?

Samma med trubbnosar och gigantraser. "Defekten" är det som på något konstigt sätt attraherar i dessa raser.

Titta på raser/rasvarianter som i huvudsak används till arbete, de har en mycket större variation när det kommer till storlek och exteriöra drag. De har inte heller några extrema exteriöra drag åt något håll.

Ja, visst är det så. Och trenden går hela tiden mot mer och mer extremt. Min väns chihuahua ser ut som att han har sprungit in i en vägg för nosen är så kort. Rottweiler verkar gå åt samma håll (har för mig att det diskuterades i tråden om oseriös avel)

(Med risk för upprepning av tidigare diskussion)
Jag vet ju att jag dras till yttepyttehundar, vilket ger en ökad risk för problem pga deras storlek och därför måste jag vara extraextranoga med uppfödare, hälsa och temperament. Jag hade lätt kunnat hitta en hund på 1,5kg, eller mindre, men den aveln vill jag inte stödja. Så har jag tur så råkar det födas en yttepyttevalp hos en seriös uppfödare och jag får äran att köpa den när det är dags, eller så kommer det att bli en normalstor valp eller en vuxen omplacering. Fem av mina sju hundar har lite oplanerat halkat in på ett bananskal så möjligheten att det sker igen kan nog vara ganska stor också och då kanske det slutar med en korthårig på 25kg

 

[Lyan]

Här kommer ett exempel på när en förening tar till med hårdhandskarna mot osund avel

På marsvin finns ett hårlag som heter satin, vilket ger pälsen en metallisk glans. Tyvärr går satinanlaget hand i hand med satinsjukan och så gott som alla satinmarsvin drabbas. Denna sjukdomen är extremt smärtsam och går inte att bota. Svenska marsvinsföreningen införde därför avels-, registrerings- och utställningsförbud för satiner. Man får dock fortfarande ställa dem i petclass eftersom det inte är en avelsbedömning. Det föds fortfarande satiner i Sverige, men inte ofta. Nackdelen med att de har blivit så ovanliga är att många nya marsvinsmänniskor inte vet vad satin är och därför inte vet att de har en satin och vad det innebär.

 

[Lyan]

Nästan alla mina bilder ligger i datorn så jag kan inte komma åt dem med telefonen, men detta är en av mina kullar där det föddes både satiner och vanliga. Skillnaden syns tydligast mellan de två längst fram

 

[WildWilma]

Ja, visst är det så. Och trenden går hela tiden mot mer och mer extremt. Min väns chihuahua ser ut som att han har sprungit in i en vägg för nosen är så kort. Rottweiler verkar gå åt samma håll (har för mig att det diskuterades i tråden om oseriös avel)

(Med risk för upprepning av tidigare diskussion)
Jag vet ju att jag dras till yttepyttehundar, vilket ger en ökad risk för problem pga deras storlek och därför måste jag vara extraextranoga med uppfödare, hälsa och temperament. Jag hade lätt kunnat hitta en hund på 1,5kg, eller mindre, men den aveln vill jag inte stödja. Så har jag tur så råkar det födas en yttepyttevalp hos en seriös uppfödare och jag får äran att köpa den när det är dags, eller så kommer det att bli en normalstor valp eller en vuxen omplacering. Fem av mina sju hundar har lite oplanerat halkat in på ett bananskal så möjligheten att det sker igen kan nog vara ganska stor också och då kanske det slutar med en korthårig på 25kg

Jag har väldigt svårt att få ihop seriös uppfödare och extremavlad hund (som de flesta chihuahuaor är) i samma mening. Eftersom många av defekterna hos dessa raser är direkt kopplade till den extrema exteriören.

Möjligtvis att en seriös uppfödare är den som försöker komma bort från den extrema och exempelvis försöker hålla vikten på minst 3 kg och gärna mer hos sina chihuahuaor (utan övervikt). Utöver såklart allt annat kriterier som fria patellor, slutna fontaneller, sunda tänder, bra andningsvägar, bra benstomme, lätta valpningar mm.

Men en för liten valp/hund från en sådan uppfödare har större risk att drabbas av fel på ovanstående än en större hund oavsett uppfödare eftersom de är en direkt konsekvens av den extrema exteriören hos dessa hundar.