Natten till igår fick Selma vad jag förmodar är sitt första anfall av falsk krupp. 
Och typiskt nog så händer ju detta naturligtvis den helg när maken inte är hemma utan i huvudstaden för att arbeta :smirk:
Signe (lillasyster) fick den diagnosen i somras, vid knappt ett halvårs ålder, men jag trodde Då och tror ännu mer nu att den diagnosen inte var helt korrekt. Hon HAR en skrällig hosta när hon är förkyld, men jag tror inte att det är mer än skrällig hosta i hennes fall.
Däremot tog det ungefär 30 sekunder innan min trötta hjärna igår natt kopplade samman Selmas märkliga läte mellan gråtattackerna med "hosta som låter som en skällande hund", dvs krupphosta... Och efter att ha hör detta blev jag, som sagt, ännu mer övertygad om att det Signe haft INTE var falsk krupp utan bara rejäl förkylning.
Nåväl jag ringde sjukvårdsupplysningen och blev från dem kopplad direkt till barnakuten. Där tyckte det dock bara att jag skulle öppna fönster i sovrummet, alternativt ta en promenad ute, för att on skulle få en nypa frisk luft. De bruakr tydligen hjälpa i de flesta fallen - och faktiskt så hjälpte det i mitt fall också, efter att jag haft med mig Selma ut en runda klockan 1 på natten... Sen satt jag uppe (här på chatten) en timme till för att hålla koll på om det gav med sig eller om jag skulle lasta båda ungarna i bilen och åka in till akuten - möjligen via mormor och lämpa av den lilla. Det klarade sig dock.
Tar under gårdagen reda på huruvida det är "faran över" efter nattens vedermödor eller om det är risk för att det kommer igen i natt. Och svaret var att "det vet man inte förrän efteråt" och att det inte skulle spela någon roll ifall jag får henne undersökt av läkare under dagen, för sym,ptomen kommer först på kvällen när de lagt sig. Alltså ibland försvinner det efter första natten, ibland återkommer det.
Och naturligtvis så återkom det i mitt fall... Jag ringer åter till barnakuten och där tyckte de fortfarande att frisk luft var vad jag skulle försöka med i första hand. Och visst, det funkade ju även denna gången. Jag slapp köra till akuten i natt också... (än så länge, vill säja natten är ju lång ännu...)
Men jag måste erkänna att det känns lite frustrerande att ha ett barn som vaknat, gråtit och "låtit" två nätter i rad - och att inte ens ha fått möjlighet att få henne undersökt och fått en diagnos på det hela. Sen känns det någonstans som att en DEL av mig tycker att det hade varit enklast att kunna medicinera henne så att hon skulle slippa få dessa anfall alls. jag har betapred hemma, som jag fåt till Signe, men läkaren på barnakuten sa att man inte bör ge detta när barnet har falsk krupp första gången, utan att barnet undersökts. Och visst, jag håller med oma tt man bör vara restriktiv med cortisonmedicinering. Fast där är ändå ett av skälen till att det känns lite knasigt att inte ha fått en diagnos ställd ens.
Men samtidigt var det ju himla skönt att slippa lasta båda ungarna i bilen mittinatten för att åka in till akuten...
NI som haft falsk krupp på barnen - kan ni inte dela med Er av Era erfarenheter?
Så kanske jag är mer förberedd nästa gång..
Och typiskt nog så händer ju detta naturligtvis den helg när maken inte är hemma utan i huvudstaden för att arbeta :smirk: Signe (lillasyster) fick den diagnosen i somras, vid knappt ett halvårs ålder, men jag trodde Då och tror ännu mer nu att den diagnosen inte var helt korrekt. Hon HAR en skrällig hosta när hon är förkyld, men jag tror inte att det är mer än skrällig hosta i hennes fall.
Däremot tog det ungefär 30 sekunder innan min trötta hjärna igår natt kopplade samman Selmas märkliga läte mellan gråtattackerna med "hosta som låter som en skällande hund", dvs krupphosta... Och efter att ha hör detta blev jag, som sagt, ännu mer övertygad om att det Signe haft INTE var falsk krupp utan bara rejäl förkylning.
Nåväl jag ringde sjukvårdsupplysningen och blev från dem kopplad direkt till barnakuten. Där tyckte det dock bara att jag skulle öppna fönster i sovrummet, alternativt ta en promenad ute, för att on skulle få en nypa frisk luft. De bruakr tydligen hjälpa i de flesta fallen - och faktiskt så hjälpte det i mitt fall också, efter att jag haft med mig Selma ut en runda klockan 1 på natten... Sen satt jag uppe (här på chatten
) en timme till för att hålla koll på om det gav med sig eller om jag skulle lasta båda ungarna i bilen och åka in till akuten - möjligen via mormor och lämpa av den lilla. Det klarade sig dock.Tar under gårdagen reda på huruvida det är "faran över" efter nattens vedermödor eller om det är risk för att det kommer igen i natt. Och svaret var att "det vet man inte förrän efteråt" och att det inte skulle spela någon roll ifall jag får henne undersökt av läkare under dagen, för sym,ptomen kommer först på kvällen när de lagt sig. Alltså ibland försvinner det efter första natten, ibland återkommer det.
Och naturligtvis så återkom det i mitt fall...
Jag ringer åter till barnakuten och där tyckte de fortfarande att frisk luft var vad jag skulle försöka med i första hand. Och visst, det funkade ju även denna gången. Jag slapp köra till akuten i natt också... (än så länge, vill säja natten är ju lång ännu...)Men jag måste erkänna att det känns lite frustrerande att ha ett barn som vaknat, gråtit och "låtit" två nätter i rad - och att inte ens ha fått möjlighet att få henne undersökt och fått en diagnos på det hela.
Sen känns det någonstans som att en DEL av mig tycker att det hade varit enklast att kunna medicinera henne så att hon skulle slippa få dessa anfall alls. jag har betapred hemma, som jag fåt till Signe, men läkaren på barnakuten sa att man inte bör ge detta när barnet har falsk krupp första gången, utan att barnet undersökts. Och visst, jag håller med oma tt man bör vara restriktiv med cortisonmedicinering. Fast där är ändå ett av skälen till att det känns lite knasigt att inte ha fått en diagnos ställd ens. Men samtidigt var det ju himla skönt att slippa lasta båda ungarna i bilen mittinatten för att åka in till akuten...
NI som haft falsk krupp på barnen - kan ni inte dela med Er av Era erfarenheter?
Så kanske jag är mer förberedd nästa gång..
