Bukefalos 28 år!

Får jag gnälla lite?

AgentCarter

Trådstartare
Jag har en fyraåring som jag älskar mer än allt annat såklart men just nu börjar jag fundera på om det verkligen ska vara så här att vara förälder?

Sedan i höstas har det bara varit problem, det började med ett större problem där vi fick ha BUP inblandat, sen när väl det hade lugnat ner sig så upptäcker vi en bula på ett av hans blodkärl i halsen.
In till doktorn, normal förändring men håll koll så han inte blir yr eller får ont när han äter.
Lite mer gällande det första och det allmänna "jag vill inte till dagis" som varit hela hösten i princip. Så fort det hela har lagt sig så berättar de på dagis att han ska få börja i en nybildad grupp och han och hans bästis A kommer separeras men B kommer följa med.

Så möten angående detta och jag var väldigt skeptisk men lät mig övertalas med "om det inte fungerar så ändrar vi det".

Han börjar sin nya grupp i januari och efter några veckor så är det dags för fyraårskontroll. Han får fylla i en lapp där han säger att det inte är bra på dagis, tar upp det med dem men de ser självklart inga fel där.

På själva bvc så går det dåligt, ser inte färger (det väntade jag mig), remiss till logoped och har inte gått upp i vikt sedan förra kontrollen för över ett år sedan. Han har varit kinkig med maten länge och helt plötsligt blir varje måltid ett stressmoment.
Han hinner fylla fyra och gå upp i en otroligt jobbig utvecklingsperiod men vi fortsätter kämpa på med mat och dagis.

Sen så får han sin första magsjuka och är hemma ungefär fem veckor allt som allt och är riktigt mager när han väl är färdig. Åker till vårdcentralen och tar lite blodprover då jag ville det pga hans dåliga viktuppgång och att vi i min släkt har ett fel som gör att vår B12 upptagning inte fungerar bra. När vi kommer dit har de inte med B12 på lappen, det som var viktigast!!

Nåja, frisk unge tillbaka till dagis. Går två dagar och börjar sen få ont i magen och vill inte gå :(
Är hyfsat säker på att det är psykologiskt och när jag satte mig ner och pratade med honom var det A och sin gamla avdelning han ville tillbaka till.

Och just efter det samtalet med honom äter han pannkakor och visar att han får ont i halsen på undersidan och berättar att han får det ibland.

Just nu känner jag orkar inte, vi har inte fått ha en vecka sedan innan oktober utan att det är problem och saker för mig att oroa mig över.
Samtidigt går jag en utbildning som ofta blir lidande då jag håller hemma honom istället för att ta bråket att han ska till dagis.
Jag har redan övervägt att ta ett avbrott och vara hemma med honom.

Denna vecka är det föreläsning (viktiga) alla dagar utom onsdag och torsdag, på torsdag är det tenta som jag knappt pluggat på då vi hade en i torsdags och på onsdag är jag "ledig" vilket betyder att jag ska med sonen till vårdcentralen och ha möte med dagis.

Det enda positiva med dagis är att A också att vantrivs så jag hoppas verkligen dagis kan göra en förändring så de får vara tillsammans
 
Jag har en fyraåring som jag älskar mer än allt annat såklart men just nu börjar jag fundera på om det verkligen ska vara så här att vara förälder?

Sedan i höstas har det bara varit problem, det började med ett större problem där vi fick ha BUP inblandat, sen när väl det hade lugnat ner sig så upptäcker vi en bula på ett av hans blodkärl i halsen.
In till doktorn, normal förändring men håll koll så han inte blir yr eller får ont när han äter.
Lite mer gällande det första och det allmänna "jag vill inte till dagis" som varit hela hösten i princip. Så fort det hela har lagt sig så berättar de på dagis att han ska få börja i en nybildad grupp och han och hans bästis A kommer separeras men B kommer följa med.

Så möten angående detta och jag var väldigt skeptisk men lät mig övertalas med "om det inte fungerar så ändrar vi det".

Han börjar sin nya grupp i januari och efter några veckor så är det dags för fyraårskontroll. Han får fylla i en lapp där han säger att det inte är bra på dagis, tar upp det med dem men de ser självklart inga fel där.

På själva bvc så går det dåligt, ser inte färger (det väntade jag mig), remiss till logoped och har inte gått upp i vikt sedan förra kontrollen för över ett år sedan. Han har varit kinkig med maten länge och helt plötsligt blir varje måltid ett stressmoment.
Han hinner fylla fyra och gå upp i en otroligt jobbig utvecklingsperiod men vi fortsätter kämpa på med mat och dagis.

Sen så får han sin första magsjuka och är hemma ungefär fem veckor allt som allt och är riktigt mager när han väl är färdig. Åker till vårdcentralen och tar lite blodprover då jag ville det pga hans dåliga viktuppgång och att vi i min släkt har ett fel som gör att vår B12 upptagning inte fungerar bra. När vi kommer dit har de inte med B12 på lappen, det som var viktigast!!

Nåja, frisk unge tillbaka till dagis. Går två dagar och börjar sen få ont i magen och vill inte gå :(
Är hyfsat säker på att det är psykologiskt och när jag satte mig ner och pratade med honom var det A och sin gamla avdelning han ville tillbaka till.

Och just efter det samtalet med honom äter han pannkakor och visar att han får ont i halsen på undersidan och berättar att han får det ibland.

Just nu känner jag orkar inte, vi har inte fått ha en vecka sedan innan oktober utan att det är problem och saker för mig att oroa mig över.
Samtidigt går jag en utbildning som ofta blir lidande då jag håller hemma honom istället för att ta bråket att han ska till dagis.
Jag har redan övervägt att ta ett avbrott och vara hemma med honom.

Denna vecka är det föreläsning (viktiga) alla dagar utom onsdag och torsdag, på torsdag är det tenta som jag knappt pluggat på då vi hade en i torsdags och på onsdag är jag "ledig" vilket betyder att jag ska med sonen till vårdcentralen och ha möte med dagis.

Det enda positiva med dagis är att A också att vantrivs så jag hoppas verkligen dagis kan göra en förändring så de får vara tillsammans

Min spontana tanke är väl att försöka få förskolan att fungera, går det inte att byta? Hälsoproblemen är ju som det är, men har man ett lite känsligt barn, så räcker det ju med det (tänker på blodkärl, bup och viktstrul), då är det extra viktigt att förskolan fungerar bra. Olika förskolor är olika bra på barn med särskilda behov, och förskolan måste ju fungera så att du kan studera. Är du ensamstående? Om ni är två, så verkar det inte rimligt att det alltid ska vara du som är hemma och har hand om alla vårdkontakter.

Att behöva vara hemma fem veckor (!) för en magsjuka låter absolut inte normalt, fem dagar på sin höjd är vad mina barn brukar vara hemma, oftast kortare (typ kräkas/vara sjuk 48 h och sen karens 24 h).
 
Du har all rätt att få gnälla :(
Just hälsoproblem är ju inte mkt man kan göra mer än att söka sjukvård som ni gjort..
Ang dagis, finns det inget annat i närheten ni kan byta till? dagis är ju ett mer eller mindre nödvändigt ont för oss föräldrar, vi måste jobba/plugga och under tiden måste barnen vara någonstans.. Men man vill ju gärna ha dom på ett dagis där dom trivs..
 
Min spontana tanke är väl att försöka få förskolan att fungera, går det inte att byta? Hälsoproblemen är ju som det är, men har man ett lite känsligt barn, så räcker det ju med det (tänker på blodkärl, bup och viktstrul), då är det extra viktigt att förskolan fungerar bra. Olika förskolor är olika bra på barn med särskilda behov, och förskolan måste ju fungera så att du kan studera. Är du ensamstående? Om ni är två, så verkar det inte rimligt att det alltid ska vara du som är hemma och har hand om alla vårdkontakter.

Att behöva vara hemma fem veckor (!) för en magsjuka låter absolut inte normalt, fem dagar på sin höjd är vad mina barn brukar vara hemma, oftast kortare (typ kräkas/vara sjuk 48 h och sen karens 24 h).
Det var två magsjukor med två dagar på dagis mellan :grin:
Kommunen har förskolebrist så är inte aktuellt att byta dagis då det inte finns något annat.

Jag tar inte allt, sambon tar mycket vabb (tex sammanföll magsjukan med min praktik så jag vabbade inget själv utan var bara sjuk själv 48 timmar och sen tillbaka på praktik)
Men man är ändå alltid orolig och jag känner att energin börjar ta slut nu.
 
Du har all rätt att få gnälla :(
Just hälsoproblem är ju inte mkt man kan göra mer än att söka sjukvård som ni gjort..
Ang dagis, finns det inget annat i närheten ni kan byta till? dagis är ju ett mer eller mindre nödvändigt ont för oss föräldrar, vi måste jobba/plugga och under tiden måste barnen vara någonstans.. Men man vill ju gärna ha dom på ett dagis där dom trivs..
Går inte att byta, är brist i hela kommunen. Sen tror jag att de egentligen är bra! Och han har trivts åren innan. Han var inte så glad att få dit innan separationen från A men det gick ändå utan större problem.
Jag hoppas verkligen att vi kan få ihop dem igen så borde det bli bättre. Känner mig så dum att jag ens gick med på det från början
 
Det var två magsjukor med två dagar på dagis mellan :grin:
Kommunen har förskolebrist så är inte aktuellt att byta dagis då det inte finns något annat.

Jag tar inte allt, sambon tar mycket vabb (tex sammanföll magsjukan med min praktik så jag vabbade inget själv utan var bara sjuk själv 48 timmar och sen tillbaka på praktik)
Men man är ändå alltid orolig och jag känner att energin börjar ta slut nu.

Även om det är brist på platser går det alltid att byta, finns det ingen intern kö att ställa sig i?

Även om det var två magsjukor, så låter det ovanligt att vara hemma i två veckor för en magsjuka, har han något som gör honom extra känslig? Kan det kanske i så fall vara en hjälp att påtala till kommunen för att försöka hitta en mer fungerande lösning för barnomsorgen?
 
Även om det är brist på platser går det alltid att byta, finns det ingen intern kö att ställa sig i?

Även om det var två magsjukor, så låter det ovanligt att vara hemma i två veckor för en magsjuka, har han något som gör honom extra känslig? Kan det kanske i så fall vara en hjälp att påtala till kommunen för att försöka hitta en mer fungerande lösning för barnomsorgen?
Det enda kommunen behöver göra är att erbjuda en plats inom tre månader om man inte har en plats och nu när det är brist så lär de anse att deras jobb är gjort
Men helst skulle jag inte vilja byta dagis, då vi varit nöjda. Men vi får se vad de säger på mötet. Kan i för sig göra så att sambon har det och jag vårdcentralen men han är för snäll.

Han blev väldigt påverkad av magsjukorna och behövde vila, kände inte ens igen mitt eget barn. Och den ena pågick nästan en vecka i sig själv. Efter dem fick han hosta och fick vara hemma efter två dagar igen (men det räknar jag inte in i magsjukan utan en parentes)

Jag tror inte riktigt att jag var beredd på detta, han har varit frisk och väldigt lättsam enda tills i höstas, han var sjuk och hemma en tre veckor med besök till akuten och vårdcentral x2 vid den här tiden förra året annars har allt bara rullat på, inte ens en magsjuka.
 
Även om det var två magsjukor, så låter det ovanligt att vara hemma i två veckor för en magsjuka, har han något som gör honom extra känslig? Kan det kanske i så fall vara en hjälp att påtala till kommunen för att försöka hitta en mer fungerande lösning för barnomsorgen?
Tycker inte det låter onormalt länge för två magsjukor alls. Man ska orka med förskolan också, har man haft så mycket sjukdom är kroppen nedatt och man behöver återhämta sig (även om man inte kräks.)
 
Det enda kommunen behöver göra är att erbjuda en plats inom tre månader om man inte har en plats och nu när det är brist så lär de anse att deras jobb är gjort
Men helst skulle jag inte vilja byta dagis, då vi varit nöjda. Men vi får se vad de säger på mötet. Kan i för sig göra så att sambon har det och jag vårdcentralen men han är för snäll.

Han blev väldigt påverkad av magsjukorna och behövde vila, kände inte ens igen mitt eget barn. Och den ena pågick nästan en vecka i sig själv. Efter dem fick han hosta och fick vara hemma efter två dagar igen (men det räknar jag inte in i magsjukan utan en parentes)

Jag tror inte riktigt att jag var beredd på detta, han har varit frisk och väldigt lättsam enda tills i höstas, han var sjuk och hemma en tre veckor med besök till akuten och vårdcentral x2 vid den här tiden förra året annars har allt bara rullat på, inte ens en magsjuka.

Även om det är brist på platser finns alltid en byteskö. Det går ju inte åt fler platser när man byter. Vi har bytt förskola två gånger med barnen genom byteskö. Nu senast vet jag att det är långa köer och svårt att få plats, men vi besked om att få byta till en av de vi önskade inom två veckor från det att vi anmälde önskemål om att få byta. Det är mycket lättare att få plats för ett äldre barn än till en ettåring, är min erfarenhet.
 
Jag förstår att din energi är slut nu, det är tokjobbigt när ens barn mår dåligt - det tar mer energi än man vill erkänna :(

Jag tycker att du ska ta upp med dagis att dom "lovade" att byta grupp om det inte skulle fungera! Och nu fungerar det inte, så nu får dom stå för sitt ord. Punkt.

För om dagisbiten löser sig så tror jag att det hjälper till att vända den negativa spiralen, som ni är i just nu, till en positiv. Det kanske inte sker fort men huvudsaken är att det vänder.
Jag har inte hängt med om du berättat det förr, men varför äter han dåligt?
Har han någon matallergi eller överkänslighet eller andra problem runt maten?

Min egen har alltid varit dålig att äta "av alla sorter" vid samma tillfälle (protein, kolhydrat, grönsaker och frukt). Men vi började notera hela dagar istället. T.ex så räcker det om det äts protein och grönsaker vid middag eftersom lunchen bestod enbart av kolhydrat. Det gjorde att VI slutade fokusera på maten ;):idea: Vi försöker fokusera på trevliga stunder vid matbordet, ingen tidsstress och samtal istället. Jag vet inte om det är ett tips, men för oss fungerar det :up:.
 
Jag förstår att din energi är slut nu, det är tokjobbigt när ens barn mår dåligt - det tar mer energi än man vill erkänna :(

Jag tycker att du ska ta upp med dagis att dom "lovade" att byta grupp om det inte skulle fungera! Och nu fungerar det inte, så nu får dom stå för sitt ord. Punkt.

För om dagisbiten löser sig så tror jag att det hjälper till att vända den negativa spiralen, som ni är i just nu, till en positiv. Det kanske inte sker fort men huvudsaken är att det vänder.
Jag har inte hängt med om du berättat det förr, men varför äter han dåligt?
Har han någon matallergi eller överkänslighet eller andra problem runt maten?

Min egen har alltid varit dålig att äta "av alla sorter" vid samma tillfälle (protein, kolhydrat, grönsaker och frukt). Men vi började notera hela dagar istället. T.ex så räcker det om det äts protein och grönsaker vid middag eftersom lunchen bestod enbart av kolhydrat. Det gjorde att VI slutade fokusera på maten ;):idea: Vi försöker fokusera på trevliga stunder vid matbordet, ingen tidsstress och samtal istället. Jag vet inte om det är ett tips, men för oss fungerar det :up:.
Vet inte varför han äter dåligt men misstänker glutenintolerans. För han äter inte sååå dåligt, bara väldigt ovarierat hemma. På dagis äter han allt. Min snälla psykolog kompis säger att det inte är en fas längre utan tecken på att något är fel, väldigt schysst att ge mig mer att oroa mig för ;)

Jag tänkte med trycka på vad vi blivit lovade, egentligen tror jag det bästa skulle vara att han får gå kvar i sin nya grupp men A flyttas dit då den gruppen kan ge honom mycket mera utveckling då de är alla födda 12 (vilket A också är)
 
Just glutenintolerans och att de inte tog ett B12 på honom tänkte jag passa på och prata med doktorn med när vi ändå måste in, han går inte upp i vikt plus är mycket kortare än vad han borde om vi kollar genetiskt på hur jag och sambon växte. Dessutom verkar hans mage alltid vara uppblåst (ser lite ut som ett biafra barn nu när han är mager efter sjukdom :o)
 
Just glutenintolerans och att de inte tog ett B12 på honom tänkte jag passa på och prata med doktorn med när vi ändå måste in, han går inte upp i vikt plus är mycket kortare än vad han borde om vi kollar genetiskt på hur jag och sambon växte. Dessutom verkar hans mage alltid vara uppblåst (ser lite ut som ett biafra barn nu när han är mager efter sjukdom :o)
Ja det är en mycket bra idé.
MEN stå på dig (om du åker till VC) att du ska ha en remiss till sjukhusets barnläkare/dietister. Därför att läkare på VC är inte kapabla att om det är glutenintolerans och/eller glutenallergi eller om det är mjölkallergi, laktosintolerant eller en kombo - celiaki.
Oftast går det inte ens att se av de s.k tester de har...
Jag talar av egen erfarenhet :crazy:
 
Ja det är en mycket bra idé.
MEN stå på dig (om du åker till VC) att du ska ha en remiss till sjukhusets barnläkare/dietister. Därför att läkare på VC är inte kapabla att om det är glutenintolerans och/eller glutenallergi eller om det är mjölkallergi, laktosintolerant eller en kombo - celiaki.
Oftast går det inte ens att se av de s.k tester de har...
Jag talar av egen erfarenhet :crazy:
Tack! Jag ska stå på mig, min lillebror har det så ligger inte så långt tillbaka. Han är också det enda barnet som växt dåligt och varit underviktig men inte haft ont direkt i magen, precis som min.
 
Just glutenintolerans och att de inte tog ett B12 på honom tänkte jag passa på och prata med doktorn med när vi ändå måste in, han går inte upp i vikt plus är mycket kortare än vad han borde om vi kollar genetiskt på hur jag och sambon växte. Dessutom verkar hans mage alltid vara uppblåst (ser lite ut som ett biafra barn nu när han är mager efter sjukdom :o)
Låter som mitt syskonbarn , på pricken. Gluten
 
Skickade en egenvårdsremiss nu till barnmottagningen, får se vad som händer. Sist vi skulle dit var det hyfsat akut (blödde ur snoppen, inte helt normalt) men fick inte tid på över en månad ändå. Slutade med att vi hamnade på akuten, inte konstigt att de har en del att göra där när man inte ens kan få snabba tider när det är akuta saker
Men verkar som om de har öppnat en till så håller tummarna lite försiktigt för att de kan ta emot oss innan sommaren.
 
Usch vad tufft ni har det!

Jag tänkte på glutenintolerans redan i ditt första inlägg och blir arg på vården att ni ännu inte fått kontroller för det. Vår -12:a har celiaki (+ intolerans mot mjölkprotein..). Jag känner igen mig i mycket av det du skriver gällande mat, även om vår lille växte som han skulle (och därmed trodde inte vården på celiaki, men sedan visade det sig att han hade högsta mätbara värden på testerna och det tog över 9 månader att bli besvärsfri, celiaki kan te sig väldigt olika tyvärr :( ).

Efter att han fick sin celiaki konstaterad så fick vi vår glada unge tillbaka efter bara några veckor på glutenfri kost även om det tog lång tid tills han var besvärsfri från magen. Problem med magen spiller verkligen över på mycket, inte minst humör.

Peppkram!!
 
Usch vad tufft ni har det!

Jag tänkte på glutenintolerans redan i ditt första inlägg och blir arg på vården att ni ännu inte fått kontroller för det. Vår -12:a har celiaki (+ intolerans mot mjölkprotein..). Jag känner igen mig i mycket av det du skriver gällande mat, även om vår lille växte som han skulle (och därmed trodde inte vården på celiaki, men sedan visade det sig att han hade högsta mätbara värden på testerna och det tog över 9 månader att bli besvärsfri, celiaki kan te sig väldigt olika tyvärr :( ).

Efter att han fick sin celiaki konstaterad så fick vi vår glada unge tillbaka efter bara några veckor på glutenfri kost även om det tog lång tid tills han var besvärsfri från magen. Problem med magen spiller verkligen över på mycket, inte minst humör.

Peppkram!!
Tack! Jag lite glad att min bror har det,det hjälper mig att stå på mig och dessutom så har jag mycket kunskap i vad man får och inte får äta.

Men det är verkligen den värsta födoämnesallergin han kan ha, då det finns en kvarn på gården där han älskar att vara.
 
Pratade med dagis idag vid lämning (där sonen innan suttit och varit ledsen under skrivbordet, gör ont!) lämnade honom på sin gamla avdelning med, han var igång direkt med A.

Pratade med den fröken som följt med honom från sin gamla avdelning. Var väldig förstående för att problemen inte märks så mycket där men desto mer hemma.
De skulle ha möte idag och skulle ta upp detta där, är sambon som hämtar så han får prata med dem.

Pedagogen bekräftade även det jag trodde, att han bara lekar med två personer oftast på nya, B och en tjej som han umgåtts med sedan födseln.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Ursäkta rörig text, men det är natt. Jag vet inte var jag ska vända mig för att få hjälp. Jag mår jättedåligt och är desperat. Har...
Svar
6
· Visningar
811
Övr. Katt Jag frågade om råd på fb om min ena katt som uppvisar aggressivt beteende ibland. Fick en kommentar och sen låstes tråden. Folk blev...
2
Svar
35
· Visningar
3 243
Senast: MJLee
·
Hundhälsa Tid till vet är bokad på onsdag. Bilder kommer ikväll Golden hane 7,5 år. Kastrerad Äter senior/light foder. Ett foder han ätit sen...
2
Svar
22
· Visningar
2 084
Senast: Rugge
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 247
Senast: __sofia__
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp