muppia
Trådstartare
Ska ta min historia lite kort.
Ända sedan jag var liten så drömde jag om att rida svår hoppning. När jag skulle börja gymnasiet sökte jag till Strömsholms Ridsportgymnasiet och kom in. När jag började mitt andra år fick jag min foderhäst och med honom tränade jag efter en tid 120-125 men tävlade inte högre än 110 lokalt pga han vägrade på tävlingar så vi fokuserade på träningar istället. Det gick bra tills han vägrade på hinder i serie eller kombinationer så vi kollade upp. Hans ben höll inte och efter 5 månaders konvalescent gav vi upp, hans blick blev tom och det gick inte att börja trava innan han blev halt igen.
Vi fick ta bort min älskade vän 13 månader senare efter att jag fick honom.
När jag precis börjat trean letade jag en ny häst, hittade en häst som passade mig super, vågade hoppa 140 med honom, riktigt käck häst. Men han hade fel på knämenisken så jag fick ta mitt andrahandsval, ett sto på 9 år och hade vinster tom 130.
Jag köpte henne och tävlade henne upp till 120. Bra resultat tom 110, startade en klass i 115 och fick en vägran, i övrigt otroligt bra. Men vi har inte kommit runt i 120. Självklart ligger felet hos mig då hon kan hoppa som skjuten kanon.
När jag tog studenten flyttade jag och tog uppehåll från allt som heter tävlingar och träningar. Uppehållet varade i 10 månader, flyttade till ett stall i februari med hindermaterial men hon hade fått behandling i kotleder både fram (rundsmörjning) så hon fick ta det lugnt (behandlades i januari, återbesök feb och sattes då igång på allvar). 6 veckor senare hade hon kommit till full gång. Började då hoppa och hon kändes fräsch hemma. Nyligen i slutet av maj provade jag hoppa enstaka hinder på 110-120 och det kändes bra.
Kom iväg till min första träning på 12 månader i torsdags och det gick inte bra, bettet var för skarpt men gick bättre när jag bytte tillbaka till hackamore och hon hoppade bättre.
Nu till saken - Mitt självförtroende, det känns som jag slösat massa pengar på den hästen, jag vill verkligen rida 140 med henne (åtminstone 130, 140 är snarare drömmål med henne som kanske inte är inom räckhåll men 130 vill jag verkligen då hon gått de klasserna), jag tror inte det är omöjligt, bara jag inte var så mesig. Jag blev helt slak redan nu och då hoppar vi inte ens högt. Jag känner mig osäker på mig själv. Jag har fått höra många gånger att jag har potential att tävla höga klasser men mitt huvud säger stopp. Vad som exakt händer är att jag precis innan hindret tappar allt och inombords känns det som om jag rider mot en vägg och då stannar hon. Det är som om jag glömt och missgynnats av att ta ett uppehåll från hoppningen och pressen jag hade på mig under Strömsholmstiden.
Hon har ingen större kapacitet i dressyr, möjligen kan hon gå lättare MSV B klasser men ska jag satsa så vill jag rida svårare klasser i dressyr om jag ska bli dressyrinriktad men jag är inte så sugen på att rida dressyr, jag vill hoppa. Jag tycker det är roligt att hoppa. Men jag vet inte hur jag kommer över tröskeln så jag vågar hoppa större hinder?
Jag kommer förmodligen aldrig sälja henne så länge jag inte är tvungen till det, hon är min ögonsten, jag har jätteroligt med henne och jag älskar att rida henne. Jag älskar att hoppa med henne då hon hoppar så himla bra. Men jag vågar inte. Hon är en häst med skarpt sinne och inte särskilt modig men hon litar på ryttaren. Vågar inte ryttaren vågar hon inte, hon behöver en käck och modig ryttare som vågar rida henne hela vägen. Och jag är inte den ryttaren idag.
Jag vet inte riktigt vad jag vill, vill ha feedback om hur jag gör för att komma ur den här stora svackan. Även om jag precis satt igång känns det ändå inte riktigt bra inombords.
Känns lite som jag vill ge upp men ändå inte. Ger jag upp betäcker jag henne med en riktigt modig hingst som inte är rädd för att hoppa allt som kommer i sin väg och jag får sedan hoppas på att fölet ärver faderns mod så jag kommer någonstans med en modig häst.
Tror inte heller det är möjligt att sälja henne och sen köpa en modig häst i samma kapacitet och klass som henne och gå jämnt där ekonomiskt sett, jag skulle förmodligen få lägga på en summa däremellan då hon inte gått 130 de två senaste åren nu. Ägt henne i 1,5 år nu.
Hoppas någon orkade läsa, kändes mest svammel. Vet dock jag inte är ensam här så därför hoppades jag på nån klok bukare med råd
Ända sedan jag var liten så drömde jag om att rida svår hoppning. När jag skulle börja gymnasiet sökte jag till Strömsholms Ridsportgymnasiet och kom in. När jag började mitt andra år fick jag min foderhäst och med honom tränade jag efter en tid 120-125 men tävlade inte högre än 110 lokalt pga han vägrade på tävlingar så vi fokuserade på träningar istället. Det gick bra tills han vägrade på hinder i serie eller kombinationer så vi kollade upp. Hans ben höll inte och efter 5 månaders konvalescent gav vi upp, hans blick blev tom och det gick inte att börja trava innan han blev halt igen.
Vi fick ta bort min älskade vän 13 månader senare efter att jag fick honom.
När jag precis börjat trean letade jag en ny häst, hittade en häst som passade mig super, vågade hoppa 140 med honom, riktigt käck häst. Men han hade fel på knämenisken så jag fick ta mitt andrahandsval, ett sto på 9 år och hade vinster tom 130.
Jag köpte henne och tävlade henne upp till 120. Bra resultat tom 110, startade en klass i 115 och fick en vägran, i övrigt otroligt bra. Men vi har inte kommit runt i 120. Självklart ligger felet hos mig då hon kan hoppa som skjuten kanon.
När jag tog studenten flyttade jag och tog uppehåll från allt som heter tävlingar och träningar. Uppehållet varade i 10 månader, flyttade till ett stall i februari med hindermaterial men hon hade fått behandling i kotleder både fram (rundsmörjning) så hon fick ta det lugnt (behandlades i januari, återbesök feb och sattes då igång på allvar). 6 veckor senare hade hon kommit till full gång. Började då hoppa och hon kändes fräsch hemma. Nyligen i slutet av maj provade jag hoppa enstaka hinder på 110-120 och det kändes bra.
Kom iväg till min första träning på 12 månader i torsdags och det gick inte bra, bettet var för skarpt men gick bättre när jag bytte tillbaka till hackamore och hon hoppade bättre.
Nu till saken - Mitt självförtroende, det känns som jag slösat massa pengar på den hästen, jag vill verkligen rida 140 med henne (åtminstone 130, 140 är snarare drömmål med henne som kanske inte är inom räckhåll men 130 vill jag verkligen då hon gått de klasserna), jag tror inte det är omöjligt, bara jag inte var så mesig. Jag blev helt slak redan nu och då hoppar vi inte ens högt. Jag känner mig osäker på mig själv. Jag har fått höra många gånger att jag har potential att tävla höga klasser men mitt huvud säger stopp. Vad som exakt händer är att jag precis innan hindret tappar allt och inombords känns det som om jag rider mot en vägg och då stannar hon. Det är som om jag glömt och missgynnats av att ta ett uppehåll från hoppningen och pressen jag hade på mig under Strömsholmstiden.
Hon har ingen större kapacitet i dressyr, möjligen kan hon gå lättare MSV B klasser men ska jag satsa så vill jag rida svårare klasser i dressyr om jag ska bli dressyrinriktad men jag är inte så sugen på att rida dressyr, jag vill hoppa. Jag tycker det är roligt att hoppa. Men jag vet inte hur jag kommer över tröskeln så jag vågar hoppa större hinder?
Jag kommer förmodligen aldrig sälja henne så länge jag inte är tvungen till det, hon är min ögonsten, jag har jätteroligt med henne och jag älskar att rida henne. Jag älskar att hoppa med henne då hon hoppar så himla bra. Men jag vågar inte. Hon är en häst med skarpt sinne och inte särskilt modig men hon litar på ryttaren. Vågar inte ryttaren vågar hon inte, hon behöver en käck och modig ryttare som vågar rida henne hela vägen. Och jag är inte den ryttaren idag.
Jag vet inte riktigt vad jag vill, vill ha feedback om hur jag gör för att komma ur den här stora svackan. Även om jag precis satt igång känns det ändå inte riktigt bra inombords.
Känns lite som jag vill ge upp men ändå inte. Ger jag upp betäcker jag henne med en riktigt modig hingst som inte är rädd för att hoppa allt som kommer i sin väg och jag får sedan hoppas på att fölet ärver faderns mod så jag kommer någonstans med en modig häst.
Tror inte heller det är möjligt att sälja henne och sen köpa en modig häst i samma kapacitet och klass som henne och gå jämnt där ekonomiskt sett, jag skulle förmodligen få lägga på en summa däremellan då hon inte gått 130 de två senaste åren nu. Ägt henne i 1,5 år nu.
Hoppas någon orkade läsa, kändes mest svammel. Vet dock jag inte är ensam här så därför hoppades jag på nån klok bukare med råd
