Ryttarhälsa Fegistråden

Idag red jag igen och det gick sådär. Vi skulle över en rätt stor, trafikerad väg med bilar som kör uppåt 100 och jag började känna mig mer och mer nervös ju närmre vi kom. När vi nästan var framme vid vägen frös min häst fast, stirrade mot bilarna och började rygga. Jag försökte fortsätta framåt men sen fegade jag ut och bestämde mig för att rida tillbaka hem istället. Då fick hon fart och det blev dragkamp för att få henne att lyssna på vad jag ville (att inte springa i full jäkla fart), och på det så kom sjävklart en lastbil bakom oss vilket hon är livrädd för. Det var bara att svänga in på ett fält och försöka rida lite volter där tills den passerat, vilket var lättare sagt än gjort då hon slet tyglarna ur mina händer och vände sig för att fortsätta hemåt x antal gånger 🙄

Allt det här hade väl känts lugnt, sånt händer trots allt, om det inte var för att jag blir så besviken på mig själv och hur spänd och rädd jag blir i sådana situationer. Vägar och bilar är jag rätt paranoid för då olycksrisken är så stor och skadorna även blir så pass allvarliga om olyckan väl är framme. Börjar min häst titta, spänna sig och rygga ut i vägen när en bil kör förbi vill jag helst befinna mig på andra sidan en åker typ. Det är skönt att ingen av hästarna reagerar på enstaka bilar på en landsväg, men stora vägar samt större fordon är det inte lika lugnt med. Ber alltid en liten bön om att det inte ska finnas några traktorer, lastbilar eller skåpbilar på vägen när jag rider 😂
Vi har en väg där det är 100km/h. Brukar leda över, bara för att jag själv känner mig mycket säkrare då. Ponnyn bryr sig inte, men jag tycker det känns bättre ändå.

Sen tycker jag du är modig som vågar sitta kvar när ni fick ha dragkamp och det dessutom kom en lastbil och hon är rädd för såna!
 
Ponnyn studsade till idag och halvt vände om, innan han insåg att det inte var ett monster utan min sambo med hund och barnvagn som stod och lurade i skuggan utan att säga hej. Och även om jag själv studsade till när han vände så vågade jag utan problem sitta kvar och rida vidare. Idag galopperade vi dessutom några gånger på mysiga skogsvägar, så härligt!
 
Tar upp tråden igen 😊

Hur skulle ni ha tänkt i min situation? Har en jättefin häst nu efter att ha sålt min kallblodstravare som skrämde mig då hon inte gick att stanna i galoppen. Den nuvarande är ett gudasnällt fullblod. Lite hispig och nervös ibland, javisst, men aldrig gjort nåt dumt egentligen i ridningen förutom att skutta till ibland och kanske ta några galoppsteg när nåt varit läskigt. Allt som oftast klar och tydlig broms vilket uppskattas mycket av mig. Problemet dock ;

Jag är rädd att han är för "fin" för mig som egentligen närmast kan likställas med en osäker skogsmulle och att jag förköpt mig och "slösar" bort hans talang för hoppning då jag aldrig kommer våga hoppa honom 😑 Älskar verkligen denna häst men går i sälja-tankar så han får komma till nån som "förtjänar" honom bättre och att jag kanske borde köpa en skogsmulle istället.
 
Tar upp tråden igen 😊

Hur skulle ni ha tänkt i min situation? Har en jättefin häst nu efter att ha sålt min kallblodstravare som skrämde mig då hon inte gick att stanna i galoppen. Den nuvarande är ett gudasnällt fullblod. Lite hispig och nervös ibland, javisst, men aldrig gjort nåt dumt egentligen i ridningen förutom att skutta till ibland och kanske ta några galoppsteg när nåt varit läskigt. Allt som oftast klar och tydlig broms vilket uppskattas mycket av mig. Problemet dock ;

Jag är rädd att han är för "fin" för mig som egentligen närmast kan likställas med en osäker skogsmulle och att jag förköpt mig och "slösar" bort hans talang för hoppning då jag aldrig kommer våga hoppa honom 😑 Älskar verkligen denna häst men går i sälja-tankar så han får komma till nån som "förtjänar" honom bättre och att jag kanske borde köpa en skogsmulle istället.
Trams ;)
Hästen skiter i om talang blir bortslösad - han har det bra hos dig och mår topp - kan inte vara bättre.
 
Tar upp tråden igen 😊

Hur skulle ni ha tänkt i min situation? Har en jättefin häst nu efter att ha sålt min kallblodstravare som skrämde mig då hon inte gick att stanna i galoppen. Den nuvarande är ett gudasnällt fullblod. Lite hispig och nervös ibland, javisst, men aldrig gjort nåt dumt egentligen i ridningen förutom att skutta till ibland och kanske ta några galoppsteg när nåt varit läskigt. Allt som oftast klar och tydlig broms vilket uppskattas mycket av mig. Problemet dock ;

Jag är rädd att han är för "fin" för mig som egentligen närmast kan likställas med en osäker skogsmulle och att jag förköpt mig och "slösar" bort hans talang för hoppning då jag aldrig kommer våga hoppa honom 😑 Älskar verkligen denna häst men går i sälja-tankar så han får komma till nån som "förtjänar" honom bättre och att jag kanske borde köpa en skogsmulle istället.
Bara för att en häst kan hoppa behöver den inte hoppa. varför skulle hästen inte vara nöjd med det du erbjuder? :)

Många hästar går inte fullt ut trots stor kapacitet.

Känner du dig trygg med denna hästen och vågar rida utan att bli skraj så skulle jag behålla. Det är inte lätt att hitta rätt häst som passar en och man känner sig trygg på trots lite hopp och studs. Vem vet du kanske vågar ge dig på hoppning om några år med en häst du känner utan och innan och är trygg med.

Behåll med gott samvete du :D
 
Bara för att en häst kan hoppa behöver den inte hoppa. varför skulle hästen inte vara nöjd med det du erbjuder? :)

Många hästar går inte fullt ut trots stor kapacitet.

Känner du dig trygg med denna hästen och vågar rida utan att bli skraj så skulle jag behålla. Det är inte lätt att hitta rätt häst som passar en och man känner sig trygg på trots lite hopp och studs. Vem vet du kanske vågar ge dig på hoppning om några år med en häst du känner utan och innan och är trygg med.

Behåll med gott samvete du :D
Åh vad glad jag blir över att läsa era svar då det här verkligen har gnagt inom mig!
Jo jag känner mig trygg med honom trots lite skutt och fullblodsfasoner lite då och då... Och ja, vem vet, vi kanske hoppar om några år! Man ska aldrig säga aldrig! 😁
 
Åh vad glad jag blir över att läsa era svar då det här verkligen har gnagt inom mig!
Jo jag känner mig trygg med honom trots lite skutt och fullblodsfasoner lite då och då... Och ja, vem vet, vi kanske hoppar om några år! Man ska aldrig säga aldrig! 😁
:D

Härligt!

Jag köpte också en häst way over min förmåga. Efter att jag köpt honom var det flera som drog i honom och säkert hade kunnat tävla en massa fint. Jag sålde inte. Han är 22 år idag och fortfarande mitt bästa hästköp. Vi tantar runt i skogen och dressyrar lite. Förr i tiden hände det att vi hoppade också men nu är vi för gamla båda två
 
Tar upp tråden igen 😊

Hur skulle ni ha tänkt i min situation? Har en jättefin häst nu efter att ha sålt min kallblodstravare som skrämde mig då hon inte gick att stanna i galoppen. Den nuvarande är ett gudasnällt fullblod. Lite hispig och nervös ibland, javisst, men aldrig gjort nåt dumt egentligen i ridningen förutom att skutta till ibland och kanske ta några galoppsteg när nåt varit läskigt. Allt som oftast klar och tydlig broms vilket uppskattas mycket av mig. Problemet dock ;

Jag är rädd att han är för "fin" för mig som egentligen närmast kan likställas med en osäker skogsmulle och att jag förköpt mig och "slösar" bort hans talang för hoppning då jag aldrig kommer våga hoppa honom 😑 Älskar verkligen denna häst men går i sälja-tankar så han får komma till nån som "förtjänar" honom bättre och att jag kanske borde köpa en skogsmulle istället.
Att ha en häst jag känner mig trygg på är a och o för mig.
Min gamla gubbe har inte gjort mig modig i ridningen som sådan, men jag blir inte rädd för honom när han tramsar. Det är guld värt!
Sälj inte om ni fungerar bra ihop bara för att han skulle kunna mer med nån annan.
Som @cirkus skrev, hästen bryr sig inte.
 

ameo

Moderator
Tar upp tråden igen 😊

Hur skulle ni ha tänkt i min situation? Har en jättefin häst nu efter att ha sålt min kallblodstravare som skrämde mig då hon inte gick att stanna i galoppen. Den nuvarande är ett gudasnällt fullblod. Lite hispig och nervös ibland, javisst, men aldrig gjort nåt dumt egentligen i ridningen förutom att skutta till ibland och kanske ta några galoppsteg när nåt varit läskigt. Allt som oftast klar och tydlig broms vilket uppskattas mycket av mig. Problemet dock ;

Jag är rädd att han är för "fin" för mig som egentligen närmast kan likställas med en osäker skogsmulle och att jag förköpt mig och "slösar" bort hans talang för hoppning då jag aldrig kommer våga hoppa honom 😑 Älskar verkligen denna häst men går i sälja-tankar så han får komma till nån som "förtjänar" honom bättre och att jag kanske borde köpa en skogsmulle istället.
Ridning ska vara roligt och behagligt!
Det finns absolut ingen anledning att man ska ha en skrutthäst som gör ridningen mindre bekväm eller kul bara för att man inte tävlar på högsta nivå.
Som föregående skrev, hästen blir inte ledsen för att dess talang inte utnyttjas!
(men... skulle det vara så att den t.ex älskar att hoppa, men du inte vågar, så kanske du kan anlita nån kompis eller liknande som kan hoppa den nån gång ibland, för omväxlingens skull...)
 
Tar upp tråden igen 😊

Hur skulle ni ha tänkt i min situation? Har en jättefin häst nu efter att ha sålt min kallblodstravare som skrämde mig då hon inte gick att stanna i galoppen. Den nuvarande är ett gudasnällt fullblod. Lite hispig och nervös ibland, javisst, men aldrig gjort nåt dumt egentligen i ridningen förutom att skutta till ibland och kanske ta några galoppsteg när nåt varit läskigt. Allt som oftast klar och tydlig broms vilket uppskattas mycket av mig. Problemet dock ;

Jag är rädd att han är för "fin" för mig som egentligen närmast kan likställas med en osäker skogsmulle och att jag förköpt mig och "slösar" bort hans talang för hoppning då jag aldrig kommer våga hoppa honom 😑 Älskar verkligen denna häst men går i sälja-tankar så han får komma till nån som "förtjänar" honom bättre och att jag kanske borde köpa en skogsmulle istället.
Bry dej inte om i fall nån tycker att du har en för bra häst så länge hästen är bra för dej. Folk ska skita i vad andra lägger sina pengar på. Vill jag köpa en häst som är färdig för OS för att lalla runt i skogen med och kanske plöja en åker så gör jag det. Det har ingen annan att göra med. Hästen lär knappast bry sig heller. Den lider inte av att slippa tävla. Min häst är lite svår och jag är inte så duktig så jag kan utnyttja hennes fulla potential. Talang finns men piloten är mindre talangfull. Jag säljer inte för det. Vi funkar och vi gör vårat bästa. Nån bättre ryttare hade tagit henne längre. Men vem bryr sig. Sticker det i någons ögon så är det deras problem
 
Jag ska provrida på ridskola idag. Just nu är det ren och skär panik (ok ja lite överdrift). Är lite osäker på nivån på gruppen jag ska provrida i. Jag har ju nästan bara ridit mina egna hästar på rätt många år nu. Det är inte samma sak som att rida ridskolehästar :eek: (dvs det är lättare för mig att rida mina egna).
 

_Zacke_

Trådstartare
Jag ska provrida på ridskola idag. Just nu är det ren och skär panik (ok ja lite överdrift). Är lite osäker på nivån på gruppen jag ska provrida i. Jag har ju nästan bara ridit mina egna hästar på rätt många år nu. Det är inte samma sak som att rida ridskolehästar :eek: (dvs det är lättare för mig att rida mina egna).
Hur gick det?
 
20 oktober var Örebro läns Neuroförening inbjudna till Hallsbergs ridklubb för prova på ridning, samt info om att försöka starta upp handikappridning.

De hade en fin handikappramp och tog fram två handikappridhästar... en fjording på 1.35 och en 21 + årig halvblodskorsning på 1.45, som var de enda två hästar som vant sig med rampen.

Jag klev upp på rampen med hjälm på huvudet... men eftersom det då var knöligt för mig 1.68 lång att lägga mig på rampen för att kunna kravla mig ner på hästryggarna, så fegade jag ur - den här gången med.

Men men... skam den som ger sig.
nästan uppe.jpg


Det har ju bara gått 6 år sen sist... då Tima vandrade vidare.
 
inte skrivit här sen jag fick börja rida igen i våras!

kan först säga att jag vart mer å mer rädd att rida första veckorna.. och väldigt osäker. vid minsta motgång ville jag hoppa av.

Men, iaf varit hopprädd så länge jag kan minnas XD medans alla klagat på vi end haft 1-2 hoppning/termin utöver hopptävlingarna för lektionsryttare så har jag tyckt det varit skönt xd
men iaf började vi hoppa under sommaren.. fick lust helt enkeltXD - för att förbättra galoppen.
efter att ha hoppat 2-3ggr anmälde vi oss t varannan v dressyr å varannan v hoppträning XD
vart själv första hoppträningen pga de andra skulle börja efter några gånger å en kunde ej då.

XD heh,,, var typ kaos men fick till galopp iafXD och träffade hindret några gånger. och jag typ livrädd heh
jämfört med förra veckan!

Börjar tycka det är hur kul som helst att hoppa! (hästens glädje smittat av sig på mig) och det faktum att jag och min häst utvecklas tillsammans!

provat hoppa en del i galopp, men att styra-hoppa-styra-hoppa i galopp är många steg XD och glömmer då ofta vart mitten är på hindret eller rent utav missbedömer heltXD å går lite fortare i galoppen på honom, så vi har tagit i trav de flesta gånger- och landat i galopp.

iaf, tanken var vi två skulle komma några gånger på en blå oxer- (ej hoppat på 1 månad) (tror vi aldrig hoppat oxer ?
iaf vr det kok 60 först å höjdessen så de var 80. var några gånger faktisk det gick jättebra och vi kom rätt, och jag följde med bra i språnget! (kan nämna han är bra på hoppa! aldrig rivit mer än någon gång första gången innan han förstod man kunde hoppa)

så vi tog oss även an ett GULT räcke. Med en SKYLT i XD
första gången jag kom- stopp - han undrade vad tusan det var, andra gången litet stopp men så hoppade han stillaståendeXD tog i översta bommen pga mig.
sen gick det bra! och sista gången på det var ena kanten å 95 å andra kring 85-90
(var tvungen kolla efterXD) grejen var att det kände högt- men inte farligt högt. för vet han hoppar.

den gången satt även vänster galopp! han har börjat förstå fattningarna nu ganska direkt tack vare hoppningen! å kan nu ta vänster galopp även hemma utan tjoller eller så!

Även min ridning i dressyren har blivit bättre! haha,,, dr tränaren sa tom sist i galoppen att jag skulle titta som om jag styrde mot hinder...XD

Hoppträning på tisdag! LÄNGTAR! (sista gången har jag verkligen längtat! början var jag mest nervös men är hur kul som helst!)
Vem kunde tro det för 3 år sen. att travhästen som klev in i mitt liv, skulle vara den som lärde mig RIDA och tycka om hoppning!
 

_Zacke_

Trådstartare
20 oktober var Örebro läns Neuroförening inbjudna till Hallsbergs ridklubb för prova på ridning, samt info om att försöka starta upp handikappridning.

De hade en fin handikappramp och tog fram två handikappridhästar... en fjording på 1.35 och en 21 + årig halvblodskorsning på 1.45, som var de enda två hästar som vant sig med rampen.

Jag klev upp på rampen med hjälm på huvudet... men eftersom det då var knöligt för mig 1.68 lång att lägga mig på rampen för att kunna kravla mig ner på hästryggarna, så fegade jag ur - den här gången med.

Men men... skam den som ger sig. Visa bifogad fil 39884

Det har ju bara gått 6 år sen sist... då Tima vandrade vidare.
Nästa gång kanske det går, ge inte upp 😃 👏
 
Jag har gått och blivit hiskeligt rädd av mig!
Skyller på att min häst vilade helt i 4 månader (p.g.a. skada) och att jag då tappade vanan.

Hästen började sättas igång i början av augusti och får numera ridas i alla gångarter på rakt spår. Tyvärr är det ju en lite dålig kombination med spänd, nervös ryttare och övertaggad häst (hon står fortfarande i sjukhage, nämligen, och rids bara varannan dag så hon är aldrig "trött"). Det har gjort att jag har tagit ner kraven rejält. Rider henne mest i ridhus för både hon och jag slappnar av mer där (promenerar henne dock ute).

Mitt största problem är nog ändå att jag skäms så fruktansvärt för att jag är så nervös. Att jag skäms så är nog till och med värre än den faktiska rädslan. Men, jag försöker - med viss svårighet för jag är usel på att inte klandra mig själv för det - ha tålamod med både mig själv och henne. Och tänka att den här tiden inte spelar någon roll i det långa loppet. Men det är rätt tufft just nu.
 
Jag har gått och blivit hiskeligt rädd av mig!
Skyller på att min häst vilade helt i 4 månader (p.g.a. skada) och att jag då tappade vanan.

Hästen började sättas igång i början av augusti och får numera ridas i alla gångarter på rakt spår. Tyvärr är det ju en lite dålig kombination med spänd, nervös ryttare och övertaggad häst (hon står fortfarande i sjukhage, nämligen, och rids bara varannan dag så hon är aldrig "trött"). Det har gjort att jag har tagit ner kraven rejält. Rider henne mest i ridhus för både hon och jag slappnar av mer där (promenerar henne dock ute).

Mitt största problem är nog ändå att jag skäms så fruktansvärt för att jag är så nervös. Att jag skäms så är nog till och med värre än den faktiska rädslan. Men, jag försöker - med viss svårighet för jag är usel på att inte klandra mig själv för det - ha tålamod med både mig själv och henne. Och tänka att den här tiden inte spelar någon roll i det långa loppet. Men det är rätt tufft just nu.
Du! Det är inte konstigt du är nervös!
Och du behöver absolut inte skämmas över det!
För det är väl inte så konstigt eg att var nervös?
försök bryta ned det i bitar.
- Spänd- okej, varför är du spänd? HUR påverkar in spändhet hästen? VAD kan du göra annorlunda för att minska spändheten? notera- minska-.
- Nervös- varför och för vad är du nervös? Vad av det du är nervös för kan di göra någonting gåt osv.
osv osv.

Nu vet jag inte hurras mkt och hur osv din häst får tränas, det vet du bättre.
MEN! "den här tiden inte spelar någon roll i det långa lopper"
Tror precis att det är det den här tiden gör. FÖR hur NI hanterar den här tiden och utvecklas-efterhand kommer ni att ha tagit er framåt.

bryt ned allt i bitar igen, vad får ni träna på- se till att göra det.Fokusera på din sits, din inverkan. Halvhalter, övergångar, så att när ni sen får träna fullt ut- då kan ni träna på vad ni behöver utöver detta!
 
Jag har gått och blivit hiskeligt rädd av mig!
Skyller på att min häst vilade helt i 4 månader (p.g.a. skada) och att jag då tappade vanan.

Hästen började sättas igång i början av augusti och får numera ridas i alla gångarter på rakt spår. Tyvärr är det ju en lite dålig kombination med spänd, nervös ryttare och övertaggad häst (hon står fortfarande i sjukhage, nämligen, och rids bara varannan dag så hon är aldrig "trött"). Det har gjort att jag har tagit ner kraven rejält. Rider henne mest i ridhus för både hon och jag slappnar av mer där (promenerar henne dock ute).

Mitt största problem är nog ändå att jag skäms så fruktansvärt för att jag är så nervös. Att jag skäms så är nog till och med värre än den faktiska rädslan. Men, jag försöker - med viss svårighet för jag är usel på att inte klandra mig själv för det - ha tålamod med både mig själv och henne. Och tänka att den här tiden inte spelar någon roll i det långa loppet. Men det är rätt tufft just nu.
Skäms inte!! Det är okej att känna sig lite rädd spec om hästen är laddad. Du kan inte lina den lite grann innan eller kanske gå i skrittmaskin eller ngt? Eller ta hjälp av ngn som kan sätta igång den lite mer?
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

  • Kattbilder #4
  • Jultråden 2019
  • Dejtingtråden 26!

Dagbok

Radannonser

  • Stor boksamling

Hästnyheter

Bukefalos

  • Löften till mig själv
Upp