Föda hemma?

[trazel]

Sv: Föda hemma?

Jag tror nog, att om man får en syl i vädret när de klampar in, kan be om att få mat värmd och att de kommer med den. Problemet ligger i att personalen inte är lyhörd alls, utan stövlar in och direkt tar över och frågar om amningen, sliter i bebis eller bröst och sen försvinner fortare än en avlöning.

Personalen på nämnda BB är inte kända för att vara särskilt trevliga i sitt bemötande, och många med okomplicerade förlossningar åker hem efter 6 timmar när möjligheten finns.
Min bästa vän födde nyligen sitt andra barn där, och blev tvungen att stanna kvar över natten. Det var långt ifrån fullbelagt, ändå fick hon dela rum med en annan kvinna vars bebis skrek hela natten. Kvinnan talade dessutom ingen svenska och dålig engelska, så kommunikationen mellan min vän och kvinnan, och mellan kvinnan och personalen var bedrövlig. Till slut lyckades min vän förstå att kvinnan inte lyckades amma och att bebisen var hungrig, så de försökte be om ersättning till barnet. Personalen ignorerar totalt denna önskan och fortsätter att tjata om att amma.

Om allt går bra under vår nästa förlossning kommer vi också åka hem efter 6 timmar, förlossningsavdelningen och dess personal är alldeles fantastisk. BB klarar vi oss dock utan.

Tack! Du får fram vad jag menar men inte verkar kunna förmedla i skrift.

Jag har precis samma erfarenhet av förlossningsavdelningen, där var personalen underbar! Här blir det som sagt också hemgång efter 6 timmar om allt går bra.

 

[Rumpnissen]

Sv: Föda hemma?

Jag säger inte att det inte är så för dig. Men varför ska det vara så svårt att förstå att det inte är så för andra?

Det är väll givet att har man haft en förlossning som hållit på i ett par dygn, man har fått massa smärtstillande, kräkts, akutsnittats och har biverkningar av både mediciner och förlossning så är man inte så matintresserad.

Men har man haft en förlossning som tagit 3 timmar, inga medicinbiverningar, man mår bra och är pigg, så är matintresset ganska stort.

 

[Lena Furberg]

Sv: Föda hemma?

KL eller nåt...

Vid min förlossning kom personalen med de mest underbara milkshakes till både mig och min man! En slags energidryck/milkshake som var gudomlig! Och, som sagt, min man fick en han med!

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Föda hemma?

Fast samtidigt står det ju mycket om vilka de hemfödande kvinnorna är, och hur de skiljer sig från andra. Jag uppfattar studien som i första hand deskriptiv, man vill ta reda på vilka de hemfödande kvinnorna egentligen är, och hur det går för dem. Att de får färre bristningar står ju som ett konstaterande av fakta, det står inte att orsaken till det är födelseplatsen, och ännu mindre att resultaten pekar på att hemförlossningar vore att rekommendera för alla. Orsaken till färre bristningar kan ju lika gärna ligga i någon av de andra faktorer som kännetecknar hemföderskorna.

Jag tycker ändå att det är jättekonstigt, men jag är ju inte forskare heller.

Om den minsta gemensamma nämnaren för färre grava bristningar inte är hemförlossningarna utan andra faktorer, borde det väl i sammanfattningen stå exempelvis att utlandsfödda kvinnor får färre grava bristningar, inte att hemföderskor får det?

Då står det fel här exempelvis? Alltså Dn har feltolkat Helena Lindgrens avhandling?

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/sakrare-att-foda-hemma

Helena Lindgren själv verkar tro att det är just faktorn att föda hemma som gör att bristningarna blir färre.

"Och forskarna gick vidare med att intervjua hemmabarnmorskor och de på sjukhus för att undersöka vad skillnaderna kan bero på:

-I den studien så kan vi se att när de beskiver sitt arbetssätt så pratar de mer om att känna kvinnan, som man gör mer under en hemförlossning, berättar Helena Lindgren.

-Man pratar om att kunna följa kvinnan, att man bara har en kvinna åt gången som föder barn.

Sedan så pratar man om tid, man ser kanske mer flytande på tid vid en planerad hemförlossning, än man gör på sjukhus, där man ska ha uppnått en viss öppningsgrad i timmen.

Och det gör att barnmorskorna som har beskrivit sitt arbete på sjukhus menar att man ibland måste driva på förlossningen mer än vad man kanske tror är bra om man tittar ur bristningsaspekten."

(länk från SVT: http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?showResults2439528=true&a=2436736&d=22620)

 

[Mabuse]

Sv: Föda hemma?

Fast avhandlingen handlar ju om hemföderskor, det är ju den gruppen man har undersökt. Sen kan det mycket väl vara så att hemmiljön gör att det blir mindre bristningar, inte minst för att a) barnmorskan är där hela tiden och b) hemföderskor är oftast omföderskor, och då blir det ändå färre bristningar oavsett vart man föder. Det verkar ju på intervjun som att man först hittade sambandet mellan bristningar och förlossningsplats, och sen försökte undersöka vad det var i barnmorskans agerande när man föder hemma som gav sambandet. Hon säger ju inte att det är platsen i sig som är orsaken, utan att bm lär känna kvinnan bättre, och att man inte följer ett tidsschema på samma sätt. Tidsschemat beror såvitt jag vet inte på tidsbrist i vården, utan det är helt enkelt en teori om hur man får till bäst förlossningar. Syftet med det, som jag har förstått saken, är att förhindra utdragna förlossningar som ger ökad skaderisk för barnet. Nackdelen är en ökning av förlossningsskador på mamman, att det oftare slutar med sugklocka och/eller bristningar. Det är inget måste att följa tidsschemat på sjukhusen heller, utan det är helt enkelt ett övervägt val man gjort. Sjukhusen bedriver ju också forskning och utvecklingsarbete för att förbättra vården och t ex hitta sätt att minska bristningar, och jag tänker att det väl är i det ljuset man får se den här avhandlingen, att man tagit hemföderskor som ett case, konstaterat att det är färre bristnngar, och sen försökt ta reda på orsakerna till det, och i förlängningen vad man kan lära från det exemplet om vilka faktorer i omvårdnaden som verkar leda till att bristningarna blir färre. Ingen partsinlaga eller ett debattinlägg, alltså, utan ett bidrag till kunskapen om varför bristningar uppstår och hur de kan motverkas genom vårdens agerande.

 

[Sol]

Sv: Föda hemma?

Eller så kan man tolka det som att förlossningspersonalens brist på tid är det som ökar risken för bristningar på förlossningen vilket kan föras som argument för att ökar resurserna för personalen på förlossningen. Vidare kan det vara så att det råder olika förhållanden på förlossningsmottagningar. På vissa mottagningar kanske man stressar på mer än på andra? Förlossningsmottagningen X kanske har lika lite bristningar som hemförlossningar, men sammanslaget med hela Sveriges förlossningar syns inte detta.

Och jag tycker fortfarande att bristningar är ett litet problem i sammanhanget när dödligheten hos barn som föds hemma är mycket högre än den hos barn som föds på sjukhus.

 

[Petruska]

Sv: Föda hemma?

Jag funderar på om det kanske inte alls handlar om ett plötsligt uppflammande behov av gourmetmat kopplat till förlossningar, utan att man känner sig otrygg på sjukhuset, tycker den främmande maten och de främmande sängarna och de främmande människorna känns skrämmande, och vill hem till tryggheten. Att maten hemma smakar bättre inte för att man där kan laga brakmiddag det första man gör, utan för att man äter den just hemma. Att det alltså är trygghet snarare än god mat man egentligen är ute efter.

Det där verkar vara ungefär samma fundering som min tanke om att de som vill föda hemma är mer känslomässigt bundna till hemmet. Att det är därför andra platser, tex sjukhus, inte lyckas representera trygghet.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Föda hemma?

Eller så kan man tolka det som att förlossningspersonalens brist på tid är det som ökar risken för bristningar på förlossningen vilket kan föras som argument för att ökar resurserna för personalen på förlossningen. Vidare kan det vara så att det råder olika förhållanden på förlossningsmottagningar. På vissa mottagningar kanske man stressar på mer än på andra? Förlossningsmottagningen X kanske har lika lite bristningar som hemförlossningar, men sammanslaget med hela Sveriges förlossningar syns inte detta.

Ja, det var så jag fick det förklarat för mig på föräldrakursen. Då hade den här undersökningen precis kommit.

Och jag tycker fortfarande att bristningar är ett litet problem i sammanhanget när dödligheten hos barn som föds hemma är mycket högre än den hos barn som föds på sjukhus.

Självklart. Jag kan inte tänka mig att någon tänker annorlunda.

........................

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Föda hemma?

Kanske är det så. Tack för att du förklarade.

 

[Mustasukka]

Sv: Föda hemma?

Jag kan inte påstå att jag är speciellt känslomässigt bunden till mitt hem.
Men just sjukhus tycker inte är något ställe som känns mysigt och trevligt. Och jag vill helst ha det mysigt och trevligt runt omkring mig när jag föder.
Därför har jag valt att föda i Nyköping som är den minst sjukhuslika förlossningen vi har i trakterna. Har annars två större sjukhus på samma avstånd. Men miljön har fått avgöra var jag har fött.

Hade vi haft kvar förlossningen här i min stad hade nog inte viljan att föda hemma varit så stor, då hade jag sluppit känna oro över den timmes långa resan till sjukhuset. Och kunnat stanna hemma så länge jag ville.
Nu har jag fått order om att åka in så fort jag misstänker att det startat, eftersom mina barn fått så bråttom ut.
Det innebär att jag kan bli sittande på förlossningen flera timmar i"onödan".

Och apropå kändiskvinnan som sprang naken och skrek i trädgården, det kanske var precis så hon ville hantera det.
På sjukhuset har jag hört många skrika av smärta när de fött barn.
Jag har inte skrikit under någon av förlossningarna, men under den senaste gick jag fram och tillbaka i rummet under värkarna. Sista halvtimmen höll jag mig i sängen.
Så hade jag haft en trädgård och fött hemma, är det inte omöjligt att jag gått runt ute. Och jag svettades en del under förlossningen, så jag ser inte alls problemet med att vara naken.

 

[Lena Furberg]

Sv: Föda hemma?

Och alla skrik är ju heller inte "av ondo", eller skrik i panik. Man kan ha alla möjliga ljud för sig under en så intensiv upplevelse som en förlossning - vrål, skrik, stönanden, osv osv . Kolla bara på tennistjejerna som fått råd att stöna/grymta/vråla vid varje slag, för att ... ja, vad då, få ut energin? Inte hålla tillbaka? Slappna av?

 

[Mabuse]

Sv: Föda hemma?

Det kanske beror lite på hur man ser på förlossningar? Mysig och trevlig är nog de ord jag i sista hand skulle använda för att beskriva en förlossning, det är i min värld ungefär lika mysigt som vilket annat större ingrepp som helst. För min del får det gärna synas att jag är på ett sjukhus, för mysigt kommer det ändå aldrig att bli, och jag föredrar att det är funktionellt för den vård som ska bedrivas, snarare än hemlikt. Förlossningskliniken där jag ska föda nästa gång har satsat extra på att det inte ska se ut som ett sjukhus, men för mig känns det helt meningslöst - jag vill ju vara på ett sjukhus, det är därför jag åker dit! Så mig gör det inget alls att det ser ut som ett sjukhus, de brukar vara mycket funktionellt inrättade för sitt syfte.

 

[trazel]

Sv: Föda hemma?

Det kanske beror lite på hur man ser på förlossningar? Mysig och trevlig är nog de ord jag i sista hand skulle använda för att beskriva en förlossning, det är i min värld ungefär lika mysigt som vilket annat större ingrepp som helst. För min del får det gärna synas att jag är på ett sjukhus, för mysigt kommer det ändå aldrig att bli, och jag föredrar att det är funktionellt för den vård som ska bedrivas, snarare än hemlikt. Förlossningskliniken där jag ska föda nästa gång har satsat extra på att det inte ska se ut som ett sjukhus, men för mig känns det helt meningslöst - jag vill ju vara på ett sjukhus, det är därför jag åker dit! Så mig gör det inget alls att det ser ut som ett sjukhus, de brukar vara mycket funktionellt inrättade för sitt syfte.

Det beror med största säkerhet på hur man ser på förlossningar tror jag. Mysig och trevlig skulle du inte beskriva din förlossning. Det skulle inte jag heller, och jag har (tack och lov) varit förskonad från en sådan förlossning.

Jag ser inte en förlossning som ett ingrepp. För mig var det inget ingrepp (eftersom jag inte snittades, klipptes eller något sånt). För mig var det en enorm smärta men mest kärlek, och smärtan var så otroligt värd det priset som vi fick. Det tyckte jag redan samma sekund som sonen kom upp på mitt bröst direkt efter att han var ute.

Upplevelserna är olika efter förlossningarna eftersom ingen förlossning är den andra lik. Jag tror att det är därför som vi ser förlossningen så olika och hade jag haft en likadan förlossning som du så är det inte osannolikt att jag hade haft samma inställning som du.

 

[Petruska]

Sv: Föda hemma?

Fast det handlar ju också om vad man tror på förhand om att föda barn, innan man själv har haft en lätt eller svår förlossning.

En del personer verkar ju ha enormt stora positiva förväntningar på förlossningen, vilket också var den inställning som barnmorskan försökte förmedla till mig. Medan jag betraktade förlossningen som något man måste gå igenom, bara, och jag antog att både jag och barnet skulle överleva. Att jag skulle ha någon stor känlsomässigt positiv upplevelse hade jag inga som helst förhoppningar om, inget av det jag någonsin har hört om hur det går till att föda barn motiverar för mig sådana känslor.

Med min inställning framstod sådant som att få vara i sitt trevliga hem och äta sin favoritbrie efteråt, väldigt avlägset. Ej heller kändes det intressant med musik i rummet eller något liknande. Mitt mål var egentligen bara att överleva, och det trodde jag att jag skulle klara.

 

[trazel]

Sv: Föda hemma?

Fast det handlar ju också om vad man tror på förhand om att föda barn, innan man själv har haft en lätt eller svår förlossning.

En del personer verkar ju ha enormt stora positiva förväntningar på förlossningen, vilket också var den inställning som barnmorskan försökte förmedla till mig. Medan jag betraktade förlossningen som något man måste gå igenom, bara, och jag antog att både jag och barnet skulle överleva. Att jag skulle ha någon stor känlsomässigt positiv upplevelse hade jag inga som helst förhoppningar om, inget av det jag någonsin har hört om hur det går till att föda barn motiverar för mig sådana känslor.

Med min inställning framstod sådant som att få vara i sitt trevliga hem och äta sin favoritbrie efteråt, väldigt avlägset. Ej heller kändes det intressant med musik i rummet eller något liknande. Mitt mål var egentligen bara att överleva, och det trodde jag att jag skulle klara.

Fast föda hemma får man väl bara om man är omföderska med en okomplicerad graviditet och tidigare förlossning? Jag tror inte någon av hembarnmorskorna skulle ställa upp på något annat (obs, min spekulation, jag har inte undersökt saken närmare).

Har man haft en okomplicerad förlossning så är man väl i många fall mer positivt inställd till nästa än om man haft en komplicerad förlossning?

Jag tror att det blivit lite vridet om att maten ska vara det viktigaste vid en hemförlossning i den här tråden. Anledningarna som skulle få mig att föda hemma är flera men lugn och ro, att inte behöva ta sig någonstans under pågående värkarbete och sedan vara hemma på en gång med bebisen är helt klart de dominerande sakerna. Maten hamnade som ett sidospår.

Jag har inget emot förlossningsavdelningar, det är jättebra att de finns och jag kommer ju själv att föda där (förutsatt att vi hinner dit i tid...). Men de som vill föda hemma tycker jag borde kunna få den hjälpen också. I mitt landsting är inte hemförlossning subventionerat och det tycker jag är synd. Inte för min skull, utan för de som vill föda hemma.

 

[Mabuse]

Sv: Föda hemma?

Det beror med största säkerhet på hur man ser på förlossningar tror jag. Mysig och trevlig skulle du inte beskriva din förlossning. Det skulle inte jag heller, och jag har (tack och lov) varit förskonad från en sådan förlossning.

Jag ser inte en förlossning som ett ingrepp. För mig var det inget ingrepp (eftersom jag inte snittades, klipptes eller något sånt). För mig var det en enorm smärta men mest kärlek, och smärtan var så otroligt värd det priset som vi fick. Det tyckte jag redan samma sekund som sonen kom upp på mitt bröst direkt efter att han var ute.

Upplevelserna är olika efter förlossningarna eftersom ingen förlossning är den andra lik. Jag tror att det är därför som vi ser förlossningen så olika och hade jag haft en likadan förlossning som du så är det inte osannolikt att jag hade haft samma inställning som du.

Nja, mysig och trevlig trodde jag inte förlossningen skulle bli innan heller, faktiskt. Har aldrig träffat nån som beskrivit sin förlossning i de termerna heller IRL, utan det är något man tog sig igenom för att det är så det är ifall man vill ha barn. Uthärdligt, är väl bäst case scenario. Mysigt och trevligt kan det kanske vara sen när man är hemma allihop och allt har gått bra, eller rent av efteråt, ifall man hade tur och det blev en bra förlossning. Men förlossningen i sig är mest ett nödvändigt ont, som blir lite lättare att stå ut med andra och tredje gången för att det ofta går lite enklare och snabbare då, och man vet mer vad som väntar. Men trevligt och mysigt blir det aldrig, alla jag känner har i någon mån haft ont när de fött barn, och det är ju varken mysigt eller trevligt.

Jag har nog alltid haft den inställningen till förlossningar, ungefär som Petruska beskriver, som något man säkert kommer överleva, och som högst troligt kommer gå bra, men inte som något mysigt och trevligt att se fram emot (annat än att man ser fram emot att slippa vara gravid och få träffa sitt barn, såklart). Jag har tagit det som rätt självklart att kroppen såklart kommer fixa att föda barn, men att det högst troligt kommer bli en ansträngande, smärtsam och inte vidare mysig upplevelse. En middag med min man på en bra restaurang är mysig och trevlig, en förlossning - not so much.

 

[Petruska]

Sv: Föda hemma?

Har man haft en okomplicerad förlossning så är man väl i många fall mer positivt inställd till nästa än om man haft en komplicerad förlossning?

de som vill föda hemma tycker jag borde kunna få den hjälpen också. I mitt landsting är inte hemförlossning subventionerat och det tycker jag är synd. Inte för min skull, utan för de som vill föda hemma.

Det vet jag inte.

Jag har öht enormt svårt att tro på att det kan vara bättre än uthärdligt att föda barn överhuvudtaget. IRL har jag en gång träffat på en kvinna som pratade om sin förlossning som "underbar", men det lät inte det minsta underbart när hon beskrev den, tyckte jag. Det lät just uthärdligt. Väldigt jobbigt, klart smärtsamt, men uthärdligt.

I tråden står det väl att en promille av alla förlossningar i landet sker i hemmet enligt plan, så det verkar ju inte vara så himla hårt tryck på den sortens samhällsservice totalt sett, som den här tråden ger intryck av. Folk tycks välja sjukhusmiljön och -maten, helt enkelt, troligen för att dra nytta av den kompetens som finns i sjukvården.

Barnadödligheten var ju enligt siffror i tråden bra mycket högre vid hemförlossningar, vilket för mig snarast är ett argument mot att subventionera dem. Att folk föder hemma kan man så klart inte hindra om någon verkligen vill. Det är ju bara att låta bli att åka till sjukhus när det är dags.

 

[Rumpnissen]

Sv: Föda hemma?

En del personer verkar ju ha enormt stora positiva förväntningar på förlossningen, vilket också var den inställning som barnmorskan försökte förmedla till mig. Medan jag betraktade förlossningen som något man måste gå igenom, bara, och jag antog att både jag och barnet skulle överleva. Att jag skulle ha någon stor känlsomässigt positiv upplevelse hade jag inga som helst förhoppningar om, inget av det jag någonsin har hört om hur det går till att föda barn motiverar för mig sådana känslor.

Med min inställning framstod sådant som att få vara i sitt trevliga hem och äta sin favoritbrie efteråt, väldigt avlägset. Ej heller kändes det intressant med musik i rummet eller något liknande. Mitt mål var egentligen bara att överleva, och det trodde jag att jag skulle klara.

Fast så var det för mig också. Jag gjorde misstaget att fråga min mamma om hur hennes förlossningar var och därefter hade jag siktet inställt på att överleva och helst inte snittas. Ungefär. Jag förväntade mig att det skulle vara 100 resor värre än vad det faktiskt blev. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle vara så "pigg" och bry mig om så helt triviala och vardagliga saker som jag faktiskt gjorde. Men om jag skulle genomgå en förlossning till så vet jag ju att jag sannolikt kommer bry mig om; tex vad jag äter dagen efter.

 

[AgentCarter]

Sv: Föda hemma?

halvt kl*

Jag hade en högst normal förlossning för en förstagångsföderska (tog 12 timmar sprack lite) och jag skulle ALDRIG kalla en förlossning mysig...
Ett nödvändigt ont för att få mitt barn, så långt kan jag sträcka mig. Förstår mig inte alls på folk som tyckter det var mysigt/trevlig eller att det var skönt att få krystvärkarna.

 

[Petruska]

Sv: Föda hemma?

Fast så var det för mig också. Jag gjorde misstaget att fråga min mamma om hur hennes förlossningar var och därefter hade jag siktet inställt på att överleva och helst inte snittas.

Fast jag tycker att det räcker att lära sig i ett läromedel för högstadieelever hur en förlossning rent faktiskt går till, så står det rätt klart att det inte är mysigt utan just ett nödvändigt ont om man vill ha (biologiska) barn. Det är absolut inte nödvändigt att höra skräckhistorier för att komma fram till den slutsatsen, tycker jag.