För tidigt?

[Geysir]

Behöver nog all bearbetning som finns för att nånstans kunna hantera detta. Geysir fick spatt i mellersta glidlederna konstaterat för drygt ett år sen och tro mej när jag säger det - jag har försökt ALLT för att få honom ok.
Han har varit bättre periodvis, men bästanivån blir lägre och lägre. Nu var tanken att han skulle bli min promenadpolare med Fenylbutazon två gånger om dan livet ut. Grejjen är att han HATAR Fenylbutazon, det är det äckligaste som finns. Så just nu ger jag Metacam för ont ska han inte ha!

Men även om jag utan världskrig fått i honom buttan så skulle han ju bli gradvis sämre. Så, på en snäll nivå - hur fan gör jag? Det stora problemet är att jag älskar min Geysir alldeles för mycket, det gör alltså ont på riktigt i hela kroppen när jag tänker på att förlora honom. Och just nu är han skaplig och på riktigt bra humör. Och jag bara gråter och gråter, fan

 

[Got2Be]

Fast om du säger att du har försökt allt, så kanske du ska överväga att ta bort honom?
Det låter ju på din beskrivning som att han har väldigt ont och du skriver att han bara blir sämre och sämre.
Varför inte ta bort innan han blir ännu risigare? Man vill inte se sina djur förfalla!
Kram!

 

[Grazing]

Fruktansvärt svårt sånt där. Dock så tycker inte jag att en häst ska vara beroende av smärtstillande för att kunna ridas eller gå i hage. Klarar inte sig hästen symptomsfri utan smärtstillande så tycker jag att det är dags för hästen att vandra vidare. Har själv just tagit ett sådant beslut och om 2 veckor är jag hästlös Han har inte ont nu min häst, dock så reagerar hans ben snabbt som attan såfort han rör på sig och inom en relativt kort tid så kommer han att känna av skadan. Så jag väljer helt enkelt att ta bort honom nu innan han känner sig för besvärad av sitt ben Känns fruktansvärt även om jag har 2 veterinärer och försäkringsbolaget bakom mitt beslut

Men det är så tyvärr, blir dom inte bra utan känner eller kommer känna av skadan inom en relativt kort tid då tycker jag inte det är någon idé att dra ut på det.

 

[Cita]

Taget ur egen erfarenhet: Nu hade inte min ponny spatt utan grovt eksem. Provade i alla år att behandla och göra det bästa möjliga av hennes liv (mer än 6mån per år utbröt eksemet, resten av tiden var hon symptomfri) Det jobbigaste med detta sjuktillståndet var just att hon var helt symptomfri halva året allt annat var ett helvete, täcken, smörja, tvätta, sår mm. Tog beslutet tillslut att låta henne somna in efter 12 år tillsammans. Hon var 15år då, det var det vidrigaste beslut att ta. MEN nästan direkt efter så infann sig ett otroligt lugn i mig, nu visste jag att hon aldrig mer skulle lida och vara besvärad, kände att jag inte kunde vara självisk att ha henne kvar i livet längre.

Det jag menar med detta är inte att just mena att du ska ta bort din älskade vän, men ta en ordentlig tankeställare om du tycker din häst lever ett hästigt liv, och fundera på i långa loppet om detta fortsätter i flera år, är det verkligen värt
alla behandligar om hästens prognoser inte hyser ett friskt liv. Det är ett enormt ansvar och tidsmässigt engagemang, självklart gör man allt man kan för sina djur men man måste fundera på vad man vill få ut av det. Säg att din häst svara bra på medicinen och slipper ha ont men inte kan användas till det man vill hålla på med, det hästen är van att göra...är det värt att kämpa för?

Hoppas allt löser sig! har idag en otroligt underbar individ som fäst sig i mitt hjärta nått otroligt. Klart jag förlorat min bästa vän , men fanns tydligen plats i mitt hjärta att få en ny

 

[Korven]

Han kanske kan lära sig att ta medicinen om du envisas lite.

 

[yennork]

Behöver nog all bearbetning som finns för att nånstans kunna hantera detta. Geysir fick spatt i mellersta glidlederna konstaterat för drygt ett år sen och tro mej när jag säger det - jag har försökt ALLT för att få honom ok.
Han har varit bättre periodvis, men bästanivån blir lägre och lägre. Nu var tanken att han skulle bli min promenadpolare med Fenylbutazon två gånger om dan livet ut. Grejjen är att han HATAR Fenylbutazon, det är det äckligaste som finns. Så just nu ger jag Metacam för ont ska han inte ha!

Men även om jag utan världskrig fått i honom buttan så skulle han ju bli gradvis sämre. Så, på en snäll nivå - hur fan gör jag? Det stora problemet är att jag älskar min Geysir alldeles för mycket, det gör alltså ont på riktigt i hela kroppen när jag tänker på att förlora honom. Och just nu är han skaplig och på riktigt bra humör. Och jag bara gråter och gråter, fan

Älskar du honom så mycket att du kan tänka mer på honom än på dig själv? Är det ett bra liv för honom att inte ens kunna gå i hage utan att få smärtstillande? han kommer att bli sämre och sämre - hur dålig ska han behöva bli?

Jo, jag vet hur fruktansvärt det är att ta ett sånt beslut, men som djurägare (och djurälskare) kommer man att hamna i den situationen mer än en gång. Själv tycker jag det är dags medan hästen mår hyfsat bra, när man vet att den lider av något kroniskt som sakta förvärras.

 

[Elisha]

Jag skulle aldrig hålla ett djur vid liv som äter smärtstillande 24/7..

 

[AmyPond]

Jag var tvungen att ta bort min älskade 3 åring i sommar på grund av en sjukdom han inte kunde bli frisk ifrån. Det enda som kunde hjälpa hade inte resulterat i ett drägligt hästliv för honom och då kunde inte mitt mattehjärta stå ut längre. Jag grät nästan konstant i veckorna fram tills det var dags, sedan kom den värsta dagen i mitt liv. Men efteråt känns det så mycket bättre. Min Obi mådde också skapligt bra, men jag visste att det inte skulle hålla. Innerst inne kommer du själv veta vad som är bäst, och kan inte låta någon annan säga vad som är rätt eller fel, men jag vet att det hjälpte mig att höra från andra att vad jag valde att göra var rätt. Jag tog även bort min första häst samma dag, efter 15 år tillsammans, då hennes höga ålder visade sig allt för mycket. Samma sak där, hon mådde hyfsat bra, men det skulle inte hålla i längden.

Jag hoppas att det blir bättre för dig och din häst snart, det är en hemsk sits du har hamnat i. Kram!

 

[Lobelia]

Du vet vad du behöver göra eller hur? Ja det gör ont, och långt efteråt också men samtidigt så är det en lättnad. Din vän slipper ha ont av spatten eller av biverkningar på buttan och du slipper oron som gnager dagarna i ända. Nu kommer dessutom vintern och det lär inte bli lättare.

*Många kramar*

 

[ridtravare]

En älskad vän som nu mår bra, försök njut av varje dag. Men sätt ett datum när han ska få springa smärtfri på de gröna ängarna. Det gör ont att förlora en älskad vän. Det är inget fel att be en stall kompis att ringa heller! Du vet hur han varit under sin glans dagar, det är så han är!

Han är en häst som gjort din vandring i livet lätt att gå, men så kommer ett vägskäl och ni går åt varsitt håll....

Många, stora kramar!

 

[Korven]

Geysir får gå före så kommer H efter om nåt tag. Kram

 

[Geysir]

Om ni visste hur det värmer! Vilt främmande människor - utom du då förståss goa Korven - som delar och stöttar. Jag läser alla svar om och om igen och stortjuter. I övermorgon kommer äntligen min man hem, han vet inte hur illa det är.,, Sen ska vi tillsammans ta tag i det, Helt jävla galet fruktansvärt hemskt, men ni som varit snälla här ; ni har stöttat en människa och det är stort av er, cyberkram till er.

 

[Lavinia]

Hej!

Vilket hemskt beslut att ta. Det suger verkligen när man börjar tänka i dom banorna, men jag tror som övriga att Geysir kommer ha svårt att leva ett liv utan smärta.

/Lavinia, som fortfarande saknar den som fick somna för 6 år sen...

 

[Geysir]

Nu finns han inte mer och det är så fruktansvärt tomt. Allt gick lugnt och fint till. Jag saknar honom, så in i helvete. Alla ni som varit snälla här har fritt fram för stöd från mej om/när det blir dags.

Jag tror jag ska fortsätta med hästar, men kommer naturligtvis inte hitta en lika fin.
Det som känns någorlunda i närheten av ok är att jag inte ångrar en minut av min tid tillsammans med Kung G. Vi har levt här och nu och spart guldkornögonblicken närmast hjärtat.

Men det är tomt utan honom

 

[AmyPond]

Det var starkt gjort av dig, du gjorde vad som var bäst för honom!

 

[tolksele]

Det var fina ord om din vän, att inte ångra är det bästa man kan göra mot sig själv.
Men man får sakna

 

[Dandylinn]

Nu finns han inte mer och det är så fruktansvärt tomt. Allt gick lugnt och fint till. Jag saknar honom, så in i helvete. Alla ni som varit snälla här har fritt fram för stöd från mej om/när det blir dags.

Jag tror jag ska fortsätta med hästar, men kommer naturligtvis inte hitta en lika fin.
Det som känns någorlunda i närheten av ok är att jag inte ångrar en minut av min tid tillsammans med Kung G. Vi har levt här och nu och spart guldkornögonblicken närmast hjärtat.

Men det är tomt utan honom

Förstår din känsla..det är så in i bomben smärtsamt!

Just nu har jag egentligen bara ett datum att boka för min gamla gubbe som jag haft med mig i 11 år, vilket sker inom kort.

Han blev utdömd egentligen redan i våras pga en hälta vi inte kan lokalisera exakt vart den sitter mer än att vi vet att det troligtvis är inne i hoven då lokal bedövning släckte. 23 år så det fanns inget mer att göra..Vet ville ha avlivning redan inom 2 veckor då men iom att han inte var fullt så dålig hemma i hagen som på klinik ville jag ge honom en sista sommar OM han var smärtfri efter sista metacamkuren. Det funkade, men nu efter installningen igen är han åter halt efter att ha varit smärtfri en hel sommar och busat runt..men det var så himla värt att följa magkänslan, ångrar det inte en sekund.

Vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag har som sagt levt nu med detta sedan i våras och sa upp stallplatsen förra veckan, har börjat gå igenom saker som ska rensas bort ..och det jag ville säga mest är att i allt det jobbiga så finns det ändå något som lugnar..Känslan över att man inom kort kommer slippa denna ständiga oro, slippa fundera så himla mycket när man väl har bestämt mig.
Det är skitjobbigt, men jag känner mig ändå rätt ok till mods nu när jag sas bestämt mig och därmed vet vad som kommer ske..slippa få överraskningar och jag behöver inte fundera varje dag. Och bara det att man ju gör det som är bäst även om det är så otroligt hemskt och smärtsamt..men ibland finns det ingen utväg än att låta dem gå vidare, dit de inte har ont mer.

Nu bearbetar jag som sagt bara att dagen D närmar sig.

 

[yennork]

Nu finns han inte mer och det är så fruktansvärt tomt. Allt gick lugnt och fint till. Jag saknar honom, så in i helvete. Alla ni som varit snälla här har fritt fram för stöd från mej om/när det blir dags.

Jag tror jag ska fortsätta med hästar, men kommer naturligtvis inte hitta en lika fin.
Det som känns någorlunda i närheten av ok är att jag inte ångrar en minut av min tid tillsammans med Kung G. Vi har levt här och nu och spart guldkornögonblicken närmast hjärtat.

Men det är tomt utan honom

Ja, det blir så fruktansvärt tomt efter ett älskat djur! Skickar tröstkram!

.

 

[Lobelia]

Nu finns han inte mer och det är så fruktansvärt tomt. Allt gick lugnt och fint till. Jag saknar honom, så in i helvete. Alla ni som varit snälla här har fritt fram för stöd från mej om/när det blir dags.

Jag tror jag ska fortsätta med hästar, men kommer naturligtvis inte hitta en lika fin.
Det som känns någorlunda i närheten av ok är att jag inte ångrar en minut av min tid tillsammans med Kung G. Vi har levt här och nu och spart guldkornögonblicken närmast hjärtat.

Men det är tomt utan honom

Bevara de fina minnena och vårda dem ömt.

 

[Lavinia]

Beklagar verkligen, det är aldrig kul att förlora en älskad vän...

Tröstkramar i massor!

/Lavinia