Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Åååhhh!!! En eloge till dig, modiga matte!! Och till modige Utter! Vet inte mer vad jag ska säga... :cry:
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Dubbelpostat....
 
Senast ändrad:
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Då fick han ett underbart år hos en person som verkligen brydde sig om honom, älskade honom och tog hand om honom så bra det bara gick. Jag har följt allt du skrivit om det här och kan inte annat än förundras över hur underbart envis men samtidigt vettigt du agerat.

Du gjorde vad du kunde. Du stod ju på dig, du såg till att ta honom till veterinärer som undersökte tills de faktiskt hittade någonting. Du gjorde ett kanonjobb och det är mer än guld värt.

Ta nu och ge Viktor en stor kram och trösta dig med att du faktiskt gjort allt som står i din makt. Visst, du kan komma på saker nu med facit i hand som du kanske kunde ha gjort annorlunda förut, men man kan tyvärr inte backa tiden och du har hanterat situationerna som varit väldigt, väldigt bra.


Tröstkramar!

Håller med om varje ord. Stora tröstkramar från oss (Bebisen Ludvig, 6 mån, tittar storögt o förstår inte varför mamma gråter :cry:;))
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Jag och vovven skickar dig tröstekramar!
Du har kämpat tappert!
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Beklagar verkligen :cry:
Usch vad rörd jag blev... Han har verkligen haft det bra hos dig. Du märkte ett fel, du såg till att han fick vård och framför allt ett värdigt och fint slut!

En eloge till dig och massor med tröstkramar! Du har varit fantastisk!
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Det här har jag missat, pga min resa. Visste inte att Utter inte fanns mer. Verkligen tråkigt, särskilt med så ung hund.
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

*Knapp*

Jag beklagar verkligen, men stor Eloge till dig som fattade ett sånt svårt -men klokt- beslut.:bow:
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Och Moderator, ta inte bort Axels inlägg, hur osmakligt det än må vara, det är bättre att h¤n för stå för sin elakhet, nu när Alexandra ändå redan sett det, än att h¤n slipper undan med att det raderas.

.

Fast är det egentligen elakt skrivet av Axel?

Att flera djur, på kort tid får konstiga sjukdomar som slutar illa kan ju faktiskt betyda att det är något som är fel, vad vet inte jag, eller någon annan heller för den delen, men man kan ju ställa sig frågan om något giftigt intagits!?

Hur djuren skulle kunna fått det i sig, det vet väl bara djuren själva eller kanske inte ens dom, men att ställa frågan om att det är annat än "bara otur" som gör att djur avlider "på löpande band" av de mest märkligaste sjukdomarna med de mest ovanliga symptomen det anser inte jag vara elakt alls.!

Det är ju underligt, vill man inte hitta en orsak till varför det alltid blir så här?

Det skulle jag som djurägare verkligen vilja om jag var i TS situation.
För att skylla den där Murphy, som är så poppis, det kan bara inte vara så. Något är fel..

Vattnet?

OBS.. Såg sen att vatten diskuteras..
 
Senast ändrad:
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Jag måste hålla med både Alex och dig.

Hund sjuk och måste tas bort, häst sjuk och måste tas bort, katt njursjuk. Bara inom loppet av några månader, och inte av ålderdom...

Sen har ju Alex tagit bort några hästar för ett tag sedan, Blå och Vision...

Ponnyn har fång och IR.
Har funnits några fler hästvårdstrådar också.

Allt beskrivet i långa inlägg med exakt vad vet sa, och provsvar.



Till Alex:

Jag är ledsen Alex. Egentligen vill jag inte tjafsa, jag känner dig inte. Men utifrån vad du skriver på Internet kan man faktiskt reagera på att du har väldigt sjuka djur.

När det blir så måste man ju undra om det finns orsaker. Kanske vattnet är en orsak, som någon skrivit. Eller är det hage, omgivningar? Rutiner? Annat?

Som sagt - jag vill inte bråka. Men visst reagerar man. Men Murphy kan man inte skylla på - orsaken måste ligga någon annanstans. För djurens - och för din skull - borde man hitta orsaken.

Norrland
 
Senast ändrad:
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Fast... Ibland funderar jag. Min syster och hennes bästa kompis har haft hästar i samma stall under många år. Gissa vem som alltid råkar ut för elände och gissa vem som råkar ut för en shejk som kommer och betalar stora summor för hästen? Alltså jag menar, även om de bor i samma stall och har samma rutiner osv. (och olika hästar genom åren) är det alltid den ena som råkar ut för konstiga saker och den andra glider på en räkmacka. En del verkar f*n bara ha otur...
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

*delvis KL, delvis inte*

Men det var då själva fan, på ren svenska.

När en hel jävla veterinärkår inte kan finna en enda anledning som går att peka på, när det inte finns ETT enda belägg whatsoever för att man kan 'framkalla' en autoimmun respons med hur man sköter/inte sköter dem etc, och det är en gåta för veterinärvetenskapen varför djur - av ALLA djurslag - drabbas av sk idiopatisk immunmedierad xxx, nej då är det klart det måste vara något jag gör.

Jag som funderat och grubblat och diskuterat det högt och lågt men fått samma svar hela tiden. När jag dessutom sett till att verkligen gå till botten med vad och varför, och de alltså inte hamnar i statistiken 'feldiagnosticerade'. Och INGEN förutom vissa användare på Bukefalos då såklart som dock aldrig kan specificera, har hittat EN ENDA SAK som ens i den vildaste teori skulle kunnat utlösa aktuell/a sjukdomar. Nej då är det klart att det 'måste vara något som jag gör/beror på mig' och 'jag borde fundera på om inte..'

För självklart kan inte EN av mina totalt 5 hundar - dessutom en av de mest nogsamt kollade hundar jag haft då han var blodgivare, drabbas av idiopatisk immunmedierad polyartrit utan att det måste varit något jag gjorde/kunde gjort. Självklart kan inte EN av mina hästar drabbas av 'fan vet vad'-problem med sin mjälte som får veterinärerna att klia sig i huvudet. Nej givetvis måste det bero på att..

Och givetvis så den sexåriga katten som aldrig varit sjuk en dag i sitt liv, äter bra foder, är vaccinerad, avmaskad osv och drabbas av njursvikt - som (tyvärr) är vanligt på katter, varför vet man inte riktigt. Foder etc kan påverka, men katter tycks av någon anledning i större omfattning än t ex hundar drabbas av just njurproblem. Självklart måste det bero på någonting. Att vi haft katter i alla år, och jag personligen haft typ 10 katter tidigare och ingen någonsin haft minsta problem med sina njurar det är irrelevant.

Jag säger som jag alltid säger: Alla och envar som känner sig fundersamma är välkomna att närsomhelst komma på studiebesök och studera häst-/hund-/katthållning i detalj. Vinter som sommar, vår som höst. Och jag ska gladeligen ta emot vartenda konstruktivt tips som framkommer av detta på vad man kan förbättra. För att minska risken att en annan katt får njurproblem, en annan häst får 'fan vet vad'-problem etc. Ironiskt nog har hitills, och det har gått ÅR, inte en jävel nappat på detta. Men det är klart, läkatrryttare rider alltid bäst och nätet fungerar väl bättre och är tryggare för förståsigpåare. Och det är ju lättare att tycka än att göra/hjälpa.. Förstås.

Olycksfallsskadorna är delvis en annan sak. Där kan jag se 'orsak och verkan' såtillvida att det varit ystra, livliga hästar och jag har stora hagar och mycket utetid och dessutom med lekkompisar. Dvs det blir både fart och bus. Det är väldigt enkelt att finna en gemensam nämnare med de hästar som skadat sig just för de varit temperamentsmässigt samma typ. De som varit aningens mer sansade i sitt bus etc har således klarat sig från skador.

Men sjukdomsmässigt, så nej det finns ingen röd tråd, och det finns ingen utlösande faktor som någon hitills, varken jag, min omgivning, veterinärer etc har kunnat hitta.

Men att ett par dygn efter jag förlorat den häst som betydde ALLT för mig slita upp en halvårsgammal tråd om en hund, och börja spekulera och antyda i den istället för i den tråd där dylikt skit raderades - det är bara för mycket.

Och ja se, det gick att få mig att gå i taket och bli sårad tillslut med. Mission acomplished antar jag?
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Det finns sa manga "bror duktig" som vet allt och kan allt. Det ar inte vart modan att ens fundera pa deras anklagelser, an mindre att svara pa dom.
(Jag saknar en "smilie" som bara rullar pa ogonen, den hade passat bra till nagra av de svar du fatt.)
Min mormor sa alltid att det enda som betydde nagot i langden var att jag rakryggad kunde se mig i ogonen varje morgon framfor spegeln. Sedan har jag lart att inte lyssna pa "besserwissers" och "domedags predikanter". Det dom sager ar i alla fall inte vardigt ett genomtankt svar, det tar for mycket tankemoda och energi. Energi man kan anvanda pa trevliga manniskor som stottar och hjalper i stallet.
Sta pa dig!
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Utter hade du inte ens så länge... Vem vet hur han levt sina år innan? Nej. Ibland bara skiter det sig. Jag fick två hundar på raken med armbågsfel. Efter det ville jag börja med frimärken. Kramar!
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Jag undrar också VARFÖR du har sådan otur. Men absolut inte på ett anklagande vis, jag undrar mest varför vissa människor - i perioder- har en sådan extrem otur..
Själv har jag väl alltid legat på "medel" med turen, men har det senaste 1½ året haft motgång, på motgång, på motgång. Och jag kan inte heller förstå just VARFÖR!

Jag har haft mer skador och sjukdomar på djuren än vad jag haft under hela livet sammantaget. Jag har själv råkat ut för diverse skador, sjukdomar och ytterst jobbiga besked. Bilen har lagats minst varannan månad, veterinärräkningar var skyhöga av och till. Minsta lilla grej som kunnat gå fel, har också gjort det. Och det är så sjukt jobbigt, att jag inte ens orkar tänka på det längre.

Jag lider med dig, och hoppas på att oturen ska försvinna! Vi får hoppas att den flyger iväg samtidigt som min...
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

vill bara säga att jag också har haft en längre period när allt sket sig. det kan vara otroligt knäckande när det gäller saker som man inte har kontroll över. att känna sig fullständigt maktlös är nog en av de allra värsta känslorna. men jag lärde mig att "rycka på axlarna", att försöka se det positiva/minst negativa i situationen och höll ut. och det vände, banne mig. nu har jag haft en ganska sanslös tur flera gånger. då och då så skiter det sig fortfarande såklart, men jag känner faktiskt att jag är en människa med tur!

i ditt fall går det väl inte att försöka se något positivt i dina djurs sjukdom, men kanske i stödet du får här? tänk att så många människor bryr sig så mycket om dig! :)

om du trots allt vill leta vidare efter orsaker, och vattnet inte visar något, så kanske man kan titta på marken. vilka verksamheter har bedrivits på fastigheten tidigare? kan de ha lämnat efter sig något som kan orsaka sjukdomar? kan det vara något naturligt förekommande ämne i din jord som ger sjukdomar? lägg inte för lång tid eller för mycket pengar på ditt sökande bara. att så olika typer av sjukdomar skulle bero på samma sak känns väldigt osannolikt.
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Fast är det egentligen elakt skrivet av Axel?

..

Tycker du inte.... verkligen !?

Har en hund tagits bort några månader innan hästen med lite liknande symptom som nu hästen o med samma behandling:eek:- cortison som sen inte hjälper. ev autoimmunt som sen avfärdas.
Oklar diagnos.
Såg att även din unga katt hade njursvikt- nä detta är INTE Murphy, utan ngt helt annat.

*ryser
*

Det är oftast inte vad man säger utan hur man säger det som sårar!

Det är en sak att komma med frågeställningar och konkreta förslag för att hitta ett eventuellt samband. Det har många andra gjort utan att vara elaka och Alexandra har med en ängels tålamod svarat, resonerat , diskuterat med veterinärer och människor här, på ett sätt som jag själv aldrig förmodligen skulle ha orkat.

Men det Axel håller på med är något helt annat.

Att i tråd efter tråd (oavsett ämne) insinuera att Alexandra medvetet gör sina djur sjuka utan att ha något som helt belägg för det... ja det är enligt min bok, elakt.

Att dessutom, när Alexandra precis redogjort för hur hon förlorat en högt älskad häst under dramatiska former och hur dåligt hon mår över detta, leta upp en ett halvår gammal tråd från Alexandras om en bortgången hund och även där insinuerara elakheter och strö salt i färska sår genom att där utrrycka sig så här:

nä detta är INTE Murphy, utan ngt helt annat.

*ryser*

...det är inte bara elakt , det är fruktansvärt elakt och osmakligt.

Det som driver Axel är uppenbarligen inte någon form av omsorg över djuren utan det är någon personlig vendetta, alternativt ett sätt för Axel att slippa hantera sina egna problem.

Det Axel håller på med ger mig tyvärr lite "stalker-vibbar " med "sadistisk touch"!

Inte särskilt trevligt alls faktiskt!
 
Senast ändrad:
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

vill bara säga att jag också har haft en längre period när allt sket sig. det kan vara otroligt knäckande när det gäller saker som man inte har kontroll över. att känna sig fullständigt maktlös är nog en av de allra värsta känslorna. men jag lärde mig att "rycka på axlarna", att försöka se det positiva/minst negativa i situationen och höll ut. och det vände, banne mig. nu har jag haft en ganska sanslös tur flera gånger. då och då så skiter det sig fortfarande såklart, men jag känner faktiskt att jag är en människa med tur!

OBS, stor del av inlägget är KL och inte riktat mot dig personligen!

Jag har ju faktiskt 'känt mig som du' senaste 2 åren. Det var ett helvete 2007 och är ett år jag helst vill glömma till största delen. Jag förlorade ju både K och B då, och var så nära att lägga ner hästeriet. Och bokstavligen 'snubblade' över D. Och där stod han, drömhästen. Den första och hittills enda häst det sagt KLICK med vid första anblicken. Och alla närvarande såg/hörde det där klicket med (fast jag trodde jag dolde det, harkel..). Den lista som vi nog alla har långt bak i huvudet, som vi eg inte någonsin räknar med/tror ska uppfyllas, men om någon bad en beskriva 'hur är DRÖMhästen?'. Han uppfyllde varenda kriterie utom två - han skulle ju 'såklart' ha varit yngre och så skulle han varit sto så han kunde gett matte fiiina fuxiga föl i sinom tid. Men i övrigt, varenda punkt.

Jag minns fortfarande - och jag log lite åt det genom tårarna igår när jag satt och kollade på bilder - hur RÄDD jag var i början. Att det skulle gå åt helvete, att det skulle hända något, att jag skulle förlora honom. Alla bilder från i början är han inpackad i skydd :angel:

Men det 'hände' ingenting. Han var fortfarande drömhästen. Jag började åka på träningar. Jag tror det tog ett halvår innan jag kunde börja våga 'räkna med' att vi skulle träna på onsdag, klart vi skulle. Istället för att undermedvetet hela tiden vara beredd på att hitta en halt häst på onsdagen. Osv.

Det är inte många som vet om det, men när han på hälsokollen efter 6 månader hade minimala reaktioner BB på böjprov, i övrigt hur UA som helst, och vet ansåg ju det var överambitiösa bakben och ändrad träningsintensitet, inget oroa sig för, men sko gärna med förlängd traktarm. Men jag fick PANIK, på riktigt. Och en sällan skådad krisreaktion. För allt kom tillbaka, hur det gått för, hur många jag nyss förlorat, att det börjat med vad som verkade vara 'ingen fara'.

Han fick sina förlängda traktarmar, och var inte 'sjukskriven' en enda dag för de där pyttereaktionerna, som var borta 1 mån senare och aldrig återkom. (Men jag vågade aldrig sluta sko utan förl traktarm). Vi åkte på fälttävlanskurs och 'inget otäckt hände'. Där började jag slappna av, det var ROLIGT att ha häst igen, den gnagande oron började suddas ut. När han slet av muskeln tog jag det nog som en 'vanlig, normal hästägare'. Dvs att jädra skit, och precis innan kursen, vad surt. Men, huvudsaken är ju han blir bra, och det var liksom klart han skulle det. För första gången så var jag inte orolig att det inte skulle bli bra.

Och det blev bra. Osv.

Han gav mig tillbaka lyckan i hästeriet, och de 2 åren med honom är de lyckligaste på mycket, mycket länge. Och jag anser att han varit 'frisk och fräsch' fram nu tills i höst. Även om jag vet att vissa inte håller med.

Så jag har ju känt mig just som en av de där med tur. En helt vanlig hästägare. Vissa har på diverse vis fått det att framstå annorlunda. Att det 'hela tiden är något fel på mina hästar'. För just de där obetydliga reaktionerna, för han blev halt av tappsko ett par gånger osv. Men för mig var och förbli det bekymmersfria, lyckliga år.

Och, förutom att jag hatar den där jävla Murphy - för ja jag anser att han är det närmaste något/någon att skylla på - jag kommer, och det för att han har en förkärlek för att ta ifrån mig allt som betyder något, så nej jag ser inget annat 'samband' med t ex att Blå skadade sig, och att Disse blev sjuk i vad det nu var för hemskt.

Vad det än var som drabbade honom, om vi så får svar svart på vitt att DET HÄR tog livet av din häst, det var "galopperande mjältfeber" (hittar på nåt bara). Så jag sörjer bortom ord, och det gör mer ont än något jag ens kunnat föreställa mig, men jag försöker ändå försöka se någon 'nytta' med det. Att hans död förhoppningsvis inte var förgäves, att hans meningslösa död kanske kan rädda livet på en annan häst en annan gång. Att någon dag någonstans står en annan hästägare med tårarna rinnande nerför kinderna, men lyckotårar. Över att man kunde rädda dennes häst från just 'galopperande mjältfeber', att någon annan kan få det mirakel jag så förtvivlat bad om men inte fick.

Men allt sånt slås sönder av axel mfl fula antydningar. Av att jag inte kan svara i en enda jävla tråd oavsett vad det handlar om, utan att någon ska dra upp saker (som i sammanhanget är irrelevanta) och insinuera om.

Jag har som sagt funderat i stil med 'är det fel på vattnet eller vad fan?' både med Utter, och nu i början med Disse - när de trodde var immunmedierad anemi. Men gång på gång kommit fram till, både själv och ihop med veterinärerna, att nej det finns inget samband utom en otroligt grym slump.

Och vad Disse än led av och dog av, så var det av allt att döma INTE immunmedierad hemolytisk anemi, vad det var är en gåta även för specialisterna. Men ändå måste det i vanlig ordning av vissa 'vridas' med hälften fria fantasier och hälften medveten misstolkning/selektering av information. Till att vara just immunmedierat, och naturligtvis hänga ihop med ditt, och bero på mig.

Och det kanske beror på mig, 'allt jag tar i' kanske dör. Men det är i så fall inte på grund av något vatten eller något annat som jag kan påverka. Jag anklagas ofta för att överanalysera allt. Ja undrar varför, jag jobbar ju 'övertid' med att försöka se och eliminera varenda risk. Att driva perfektion till vansinne i alla aspekter jag kan. För att försöka eliminera en risk som är påverkbar.

Men analyserar jag då är det fel, accepterar jag är det fel etc. Jag kommer aldrig förstå vad som driver vissa människor, då jag inte tror det finns 'ren ondska', men snart är jag beredd att omvärdera det.

Ni andra, dvs 99.9% - TACK! : love: Även om jag sällan orkar svara eftersom jag mest bara grinar så jag inte ser skärmen, så det värmer, enormt.
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

KL (!!)

Vem eller vad vi skall skylla på när livet rasar på det vis som det gjort för dej nu vet jag inte! Murphy, Gud, Universum, ozonhålet eller what ever...

Det enda jag vet är att det kommer vända för dej! För det gör det för ALLA... Även om det är svårt att tro när vi är mitt uppe i det kaos av känslor som är liktydigt med att vi tvingas avliva våra djur i "förtid".

/Swat
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Jag känner verkligen med dig, som haft sådan otur periodvis. Vad det beror på eller inte beror på är knappast lönt att spekulera i på ett fora och du verkar ju ha gjort det du kan för att hitta en gemensam nämnare utan att lyckas = de flesta bör då inse att där inte finns någon.

Svackor i djurägandet är ju sådant som vi alla djurägare upplever nån gång i livet i alla fall och jag kan tycka att du haft din beskärda del nu och hoppas på att du får bara ha glädje av att vara djurägare hädanefter.

*peppdans*

 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hundhälsa Hej kära buke! Flera år sedan jag skrev sist men nu behöver jag ventilera. Min underbara lilla dansksvenska gårdshundstik på 9 år blev...
Svar
11
· Visningar
2 359
Senast: NotlikeI
·
Hundhälsa Veterinär på Onsdag, men känner att jag vill bolla lite. Äldre hund som har liiiite lite artros på en armbågsled fram, bak är aldrig...
Svar
14
· Visningar
2 668
Senast: Fibusen
·
Hästvård Hejsan! Jag tror att jag skriver här för att kunna bolla min oro med någon som har nya tankar och idéer att ta upp med veterinären:)...
9 10 11
Svar
216
· Visningar
20 260
Hästvård Min ridtravare på 20 år var för drygt 2-3 veckor sen plötsligt halt när jag hämtade honom från sommarhagen. Han släpade hoven efter sig...
Svar
4
· Visningar
929
Senast: Noak
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Annonsera mera VII
  • Ridskoleryttare

Omröstningar

Tillbaka
Upp