Förlossning -sen då?

[skiesabove]

Gör de alltid så? För det vill INTE jag! Vill att allt sånt ska vara avklarat innan barnet läggs upp. Alltså klippa navelsträng och iaf torka bort det värsta. Tänkte om man måste säga till om det i förväg ifall de annars gör så "på rutin".

Det är för barnets järnvärdes (sen avnavling) och bakteriekulturs skull...

 

[MM]

Gör de alltid så? För det vill INTE jag! Vill att allt sånt ska vara avklarat innan barnet läggs upp. Alltså klippa navelsträng och iaf torka bort det värsta. Tänkte om man måste säga till om det i förväg ifall de annars gör så "på rutin".

Det brukar vara bebis direkt upp på magen men vill du inte det så är det ju bara att säga till så torkar dom av lite innan
Navelsträngen har barnens pappa klippt av en stund efteråt medans dom legat på min mage.
Tösen hade dock sen avnavling så det dröjde lite längre. Vi var med i en studie där så nej, det är inget som sker per automatik på alla sjukhus men jag kommer att begära det denna gången med eftersom det gynnar bebisen.

Dom på förlossningen kommer att försöka tillmötesgå alla dina önskemål så gott dom kan så det är bara att säga till dom hur just du vill ha det och så gör det dom om det är möjligt, och klippa navelsträng och torka av bebis innan du får den är verkligen inget problem

 

[Retro]

Jag förlöstes ju med akut kejsarsnitt här får tre dagar sen.

Först fick jag upp barnet på bröstet, bakom operationsduken, medan de sydde ihop mig. Sen gick bm och sambon ut en gång och klippte navelsträngen och sen kom de tillbaka. Jag tror det var så iaf.

Efter det berättar bm att hon och sambon ska ner på förlossning för mätning och vägning men vi kommer att föras ihop så snart det går. Nu är det enda jag bryr mig om att sambon är med barnet så jag släpper iväg dem och låter op-personalen göra vad de vill med mig.

Sedan blir jag körd till uppvak men vid det laget är jag så slut att jag somnar så fort sängen rullar. Det har varit en jobbig förlossning ett par dygn och jag förlorade mycket blod i snittet. Den mycket trevliga personalen på uppvaket hälsar mig välkommen och min enda fråga är "Får jag sova här? "
Det fick jag och det var så jag missade min dotters första timmar i livet. Jag vaknade två timmar senare och då kom sambon och dotter och satt med mig ett par timmar till tills vi åkte till BB.

De hade haft jättemysigt, legat hud mot hud och fikat. Så jag missade ju min förlossningsfika ;-)

Summan var ändå en bra upplevelse! Jag mådde skit men hade ändå inte förmått njuta av mitt barn så jag sov tryggt i vetskapen att sambon var med barnet. Vi har många år på oss att ta igen det nu.

 

[FengurLaugar]

Hehe, vi kanske också fick två var – det enda jag minns om mackorna var att det smakade gudomligt och jag var SJUKT hungrig. Men vi har ju fött barn på samma ställe (kanske till och med i samma rum ) så jag antar att det var samma fest på brickan

Helt fantastiskt gött var det !

Bara för det vill jag veta vilket rum du födde i

 

[hvala]

Angående fikabricka så hade jag verkligen sett fram emot den, vi skulle skåla och beundra vår dotter, men jag fick istället ligga och titta på när min man fikade Jag blödde så mycket efter förlossningen att jag fick ligga utan mat och dryck i fem timmar, ifall jag skulle behöva opereras. Jag var så torr i munnen att tungan klibbade mot gommen, men nej jag fick INTE dricka något

 

[Blueberry]

Helt fantastiskt gött var det !

Bara för det vill jag veta vilket rum du födde i

Nummer sju, tror jag?
Rak in från entrén och andra till höger i alla fall

 

[ako]

Gör de alltid så? För det vill INTE jag! Vill att allt sånt ska vara avklarat innan barnet läggs upp. Alltså klippa navelsträng och iaf torka bort det värsta. Tänkte om man måste säga till om det i förväg ifall de annars gör så "på rutin".

Det är det vanliga förfarandet om bäbis verkar må ok och de inte typ ska springa till något akutrum med den eller så. De är inte speciellt blodiga o slemmiga heller när de kommer ut, men om du säger till gör de säkert som du önskar.

 

[FengurLaugar]

Nummer sju, tror jag?
Rak in från entrén och andra till höger i alla fall

Var det nummer sju så födde vi i samma Båda mina är födda i nummer sju

 

[Sar]

Gör de alltid så? För det vill INTE jag! Vill att allt sånt ska vara avklarat innan barnet läggs upp. Alltså klippa navelsträng och iaf torka bort det värsta. Tänkte om man måste säga till om det i förväg ifall de annars gör så "på rutin".

De kan säkert torka av och göra klart men det torde vara positivt för bebin med sen avnavling ( ngt som säkert är standard idag men som vi sa till om speciellt med alla barnen

 

[Miks]

Gör de alltid så? För det vill INTE jag! Vill att allt sånt ska vara avklarat innan barnet läggs upp. Alltså klippa navelsträng och iaf torka bort det värsta. Tänkte om man måste säga till om det i förväg ifall de annars gör så "på rutin".

Jag har inte velat ha upp bebisen på magen. Det har jag varit noga att skriva i mitt förlossningsbrev. Bebisen ska till pappa och så får bebisen komma till mig när jag varit redo. Första sprang de iväg g med till akutrummet så han kom med pappa efter en stund. Andra fick vara med pappa efter kejsarsnittet och fick komma till mig först på uppvaket när jag kände mej redo.

Mvh Miks

 

[Derivata]

Första barnet, kom ut med ett plopp, såg ut som Björn Ranelid, dvs orangefärgade lockar. Fick upp honom på bröstet, kände mig ovan, hade aldrig hållit i en bebis. Fick hjälp att amma honom lite. Mysig stund, var trött och visste inte riktigt hur jag skulle göra.
Efter en stund började de be mig försöka krysta ut moderkakan också, den kom inte av sig själv. Drog ett skämt om att de skulle ta mig ut på parkeringen och longera mig.
Blev i vägrullad ut på operation, blev sövd så fick lämna min man och barn ensamma i säkert två timmar.
Min man blev i stort sett bortglömd, han satt där i en oskön fåtölj med barnet tills dess att en undersköterska kom in och skulle städa.. Då blev de påminda om honom så en sköterska kom in och vägde och mätade och hjälpte honom att klä på sonen.

Jag vaknade på uppvak, det kändes som att klättra upp för mount Everest. Fick komma tillbaka till min familj och fick ha sonen hos mig. Blev skjutsade upp på BB.

Hade också fått höra att barn inte äter på 24 h efter förlossningen. Missade helt att sonen faktiskt ville äta, kändes som att vi bara var ensamma på vårt rum på BB, knappt någon som kom in och kollade av läget. Sonen blev slö, och när jag efter 24 h började bli orolig blev det ersättning och hjälp med amning. Fick tillsagt att han skulle ha mat var fjärde timma. Varför kunde de inte säga att han skulle ha mat MINST var fjärde timma eller oftare vid behov Dum och oerfaren tolkade jag det som att barn ska äta var fjärde timma. Amningen fungerade inte riktigt bra för oss, vi försökte och försökte men det blev aldrig riktigt bra.

Andra barnet, kom ut med ett plopp och förvånade sina föräldrar med att vara helt svarthårig (jmf med Björn Randelid innan), kom upp på bröstet och vi försökte amma lite. Kände mig pigg och energifylld. BM drig lite i resten av navelsträngen, men moderkakan visade inga tecken på att vilja lossna. Drog ett skämt om att ta ut mig på parkeringen och longera mig lite...Började förlora en hel del blod, fick återigen lämna mitt nyfödda barn och man och rullas in på operation, även denna gång sövd.
. Vaknade på uppvaket och tänkte att det var ganska rättvist att jag missat de första timmarna även med nummer två.

Kom tillbaka till min familj, och denna gång hade de bättre kommit ihåg min man och gett honom lite kaffe och hjälpt till att torka av barnet.

Nu visste jag mer om bebisar och tvåan låg kloss mot mitt bröst i stort sett hela tiden. Jag var också mindre nojig och vågade ha honom i sängen eller sovandes med honom på bröstet. Tvåan var också mer bestämd i sin sugteknik. Min kropp tog dock ett tag på att återhämta sig efter blodförlusten så mjölken kom inte riktigt i gång i den mängd som barnet krävde direkt från början.
Hade planerat för tidig hemgång med vi blev kvar på dygn på BB, ville bara hem till storebror men i och med att jag behövde blod blev vi kvar.

Vid första barnet skulle jag ha varit mer aktiv på BB och krävt mer hjälp, nu var jag tagen av både förlossning och operation och "ville inte vara till besvär" " de vet vad de håller på med". Jag känner mig fortfarande rätt besviken och illa till mods över att vår förstfödda fick leva sin första tid hungrig för att "barn äter inte de första 24 timmarna" (ENDEL barn vill inte äta de första 24 timmarna).

Fikat på förlossningen har varit kaffe, dryck och två rejäla mackor, en till mig och en till maken. @Sar låter konstig att ni fått mindre, borde väl vara samma landsting?

 

[Lena Furberg]

Mig frågade de hur amningen gick. Inte så bra sa jag - det kommer ingen mjölk. Det gör inget sa de då. Ok.
Sen frågade de igen och tittade att barnet hade bra grepp. Såg ok ut. Det kommer ingen mjölk sa jag. Det var ok, barnet får vad det behöver.
Sen sov barnet några timmar och när det uppdagades togs ett blodprov som visade farligt lågt blodsocker eftersom barnet inte ätit på nåt dygn eftersom det inte kom någon mjölk. Då blev det ersättning varje timme och kvar på sjukhus och föreläsning om hur viktigt det är att barn får mat.

Men bröstmjölken kommer ju inte igång förrän efter nåt dygn eller två. I början handlar det väl mest om att bebisen lär sig suga, speciellt mycket mat får den inte i sig. Jag minns jätteväl känslan när det plötsligt kom mjölk i brösten, som tvp spärrballonger just dykt upp! Det tog nog två dygn ungefär, tycks jag minnas.

Bebisen lades upp på min mage direkt efter födseln, det är väl standard i Sverige; inga navelsträngar klipps omedelbart längre om det inte är nödvändigt (eller man själv bett om det). Bebisar kan själva leta sig upp till bröstet, det är nån sån där obegriplig instinkt dom har. Alltså inte kravla flera decimeter men ligger dom på ens bröst brukar dom själva "hitta fram".

 

[Ray]

Men bröstmjölken kommer ju inte igång förrän efter nåt dygn eller två. I början handlar det väl mest om att bebisen lär sig suga, speciellt mycket mat får den inte i sig. Jag minns jätteväl känslan när det plötsligt kom mjölk i brösten, som tvp spärrballonger just dykt upp! Det tog nog två dygn ungefär, tycks jag minnas.

Bebisen lades upp på min mage direkt efter födseln, det är väl standard i Sverige; inga navelsträngar klipps omedelbart längre om det inte är nödvändigt (eller man själv bett om det). Bebisar kan själva leta sig upp till bröstet, det är nån sån där obegriplig instinkt dom har. Alltså inte kravla flera decimeter men ligger dom på ens bröst brukar dom själva "hitta fram".

Jag var snittad och barnet hade dubbelslag så vi låg ju inne nån vecka iofs.Jag fick aldrig nån mjölk som gick att leva på ☺

 

[Mabuse]

Det brukar vara bebis direkt upp på magen men vill du inte det så är det ju bara att säga till så torkar dom av lite innan

Måste fråga, ni som fått bebisen direkt upp på magen, har ni fött liggandes på rygg då eller? Eller födde ni, och gick sen och la er i sängen, och fick bebisen till er?

 

[MM]

Måste fråga, ni som fått bebisen direkt upp på magen, har ni fött liggandes på rygg då eller? Eller födde ni, och gick sen och la er i sängen, och fick bebisen till er?

Kan ju bara svara för mig själv och jag födde i gynställning båda gångerna och då var det ju lätt att bara lägga upp bebisen

Men har läst en del förlossningsberättelser och mamman verkar få bebisen i famnen rätt omgående oavsett ställning en kort stund. Sedan har mamman lagt sig i sängen efteråt och då fått ha bebisen hos sig.

 

[Tassetass]

Måste fråga, ni som fått bebisen direkt upp på magen, har ni fött liggandes på rygg då eller? Eller födde ni, och gick sen och la er i sängen, och fick bebisen till er?

Jag födde liggandes på sidan, så medan de tog prover från navelsträngen hjälpte de mig att lägga mig på rygg, sedan fick jag upp henne på magen efter att maken klippt navelsträngen.

 

[Hyacinth]

Jag födde vaginalt, moderkakan fastnade dock och tappade mycket blod. BARNET fick vara hos pappan, jag åkte till operation. Första dygnet har jag inget minne av öht, sen är det luddigt. Vi stannade en vecka totalt. Alla var supertrevliga, men jag fick tyvärr en förlossningsdepression som varade dryga året.

 

[Mabuse]

Kan ju bara svara för mig själv och jag födde i gynställning båda gångerna och då var det ju lätt att bara lägga upp bebisen

Men har läst en del förlossningsberättelser och mamman verkar få bebisen i famnen rätt omgående oavsett ställning en kort stund. Sedan har mamman lagt sig i sängen efteråt och då fått ha bebisen hos sig.

Sedär - nå, jag är väldigt glad att jag slapp det i alla fall. Hade inte fattat att det var en så stark norm att bebisen ska ligga på mamman och genast ammas, då måste jag ju säga att förlossningspersonalen ändå måste varit rätt lyhörd vid mina förlossningar, eftersom det vad jag minns inte var några ansatser att jag skulle ligga med bebisen på magen och amma på en gång. Tack och lov, det hade nog verkligen varit det absolut sista jag ville göra i det läget. Efter att ha haft bebisen i sig i nio månader, så tyckte jag det var otroligt skönt att några ögonblick vara själv, utan bebis inpå/i sig när den väl var ute.

 

[Tora]

Måste fråga, ni som fått bebisen direkt upp på magen, har ni fött liggandes på rygg då eller? Eller födde ni, och gick sen och la er i sängen, och fick bebisen till er?

Oavsett hur jag fött (tom vid kejsarsnittet) så har jag fått upp bebisen omedelbart på bröstet.

 

[Imogen]

Måste fråga, ni som fått bebisen direkt upp på magen, har ni fött liggandes på rygg då eller? Eller födde ni, och gick sen och la er i sängen, och fick bebisen till er?

Jag födde på förlossningspall och fick upp honom i famnen direkt. Satt sedan och höll honom medan navelsträngen pulserade klart. Efter att moderkakan kommit ut gick jag till sängen och fick honom sen på bröstet.