Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Nej jag vet det kan vara jättesvårt att byta - därför jag skrev om du kan, för antar det var det du menade. Men man kan försöka, för resurserna finns, men kan vara ett himla sjå att 'komma åt' dem, iom att går man utanför 'så som det är tänkt' blir det dyrare för kommunen.. =/ Men det finns mer än en som lyckats. Hänger ju naturligtvis lite på ATT det finns mer resurser, men oftast gör det det även om det sitter lååångt inne att få dem =/
Nej jag vet det kan vara jättesvårt att byta - därför jag skrev om du kan, för antar det var det du menade. Men man kan försöka, för resurserna finns, men kan vara ett himla sjå att 'komma åt' dem, iom att går man utanför 'så som det är tänkt' blir det dyrare för kommunen.. =/ Men det finns mer än en som lyckats. Hänger ju naturligtvis lite på ATT det finns mer resurser, men oftast gör det det även om det sitter lååångt inne att få dem =/
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
fast den tiden blir ju likadan även om han går 7-17..
fast den tiden blir ju likadan även om han går 7-17..
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Jag kan hålla med om att 14-17 inte är någon jättelyckad tid.
Det blir inte så mycket verksamhetstid av det. Man äter mellanmål och sen går alla i princip bara och väntar på att få gå hem. Ja det blir så även om han går 7-17, men då har han fått ta del av förmiddagens verksamhetstid. Vi brukar säga att vi har verksamhetstid mellan 9-15. Det är då vi går till skogen eller gör andra planerade saker. Tiden före och efter handlar om annat. Då äter man frukost, väntar på kompisar osv.
Så nu kan jag mer förstå vad de menar med att han skulle behöva gå mer tid. Hade han gått 9-12 tycker jag det hade varit en annan sak. Antar att det inte känns roligt för dig att lämna honom 9-17 heller istället för 14-17. Jättejobbigt. Men 14-17 känns som att det varken blir hackat eller malet.
Men du är förälder och du bestämmer, det ska du inte glömma bort.
Jag kan hålla med om att 14-17 inte är någon jättelyckad tid.
Det blir inte så mycket verksamhetstid av det. Man äter mellanmål och sen går alla i princip bara och väntar på att få gå hem. Ja det blir så även om han går 7-17, men då har han fått ta del av förmiddagens verksamhetstid. Vi brukar säga att vi har verksamhetstid mellan 9-15. Det är då vi går till skogen eller gör andra planerade saker. Tiden före och efter handlar om annat. Då äter man frukost, väntar på kompisar osv.
Så nu kan jag mer förstå vad de menar med att han skulle behöva gå mer tid. Hade han gått 9-12 tycker jag det hade varit en annan sak. Antar att det inte känns roligt för dig att lämna honom 9-17 heller istället för 14-17. Jättejobbigt. Men 14-17 känns som att det varken blir hackat eller malet.
Men du är förälder och du bestämmer, det ska du inte glömma bort.
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Oftast så är det så att man sätter inte en Aspergerdiagnos innan barnet börjar skolan, innan dess kallar man de oftast "autistiska drag".
Det jag tror att psykologen och förskolan menar är att det vore bättre om din son har mer "lika" dagar tidsmässigt (det som brandgul är inne på). Har man en NP-diagnos så är det bättre om det är lite inrutat, samma tider varje dag, däremot så brukar jag aldrig förbereda någon för långt i förväg - det blir bara jobbigt om det ändras.
Jag har inte lusläst tråden, men har din son någon resurs nu? Eller att det finns resurs i gruppen för hans skull? (Det brukar man ju iofs inte få förrän man har papper på sin diagnos) Det kan ju vara så att förskolan anser att de kan erbjuda honom en bättre förskoletid om han är där när "personalen" finns där?
Så säger BVC med samt anhöriga, men psykologen och förskolan är övertygade att det är något annat.
Det jag skulle kunna tänka mig Aspergers i så fall, där en del stämmer in, men vilken "normalsvensson" stämmer inte in på diagnoser lite här och där utan att man har dem?
Själv har jag inte så mycket att jämföra med, har ju bara en 4 åring
Oftast så är det så att man sätter inte en Aspergerdiagnos innan barnet börjar skolan, innan dess kallar man de oftast "autistiska drag".
Det jag tror att psykologen och förskolan menar är att det vore bättre om din son har mer "lika" dagar tidsmässigt (det som brandgul är inne på). Har man en NP-diagnos så är det bättre om det är lite inrutat, samma tider varje dag, däremot så brukar jag aldrig förbereda någon för långt i förväg - det blir bara jobbigt om det ändras.
Jag har inte lusläst tråden, men har din son någon resurs nu? Eller att det finns resurs i gruppen för hans skull? (Det brukar man ju iofs inte få förrän man har papper på sin diagnos) Det kan ju vara så att förskolan anser att de kan erbjuda honom en bättre förskoletid om han är där när "personalen" finns där?
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Det är ju just det som är problemet för de med ex adhd/add/autism/Asperger. De kan vara ganska välfungerande i ett mindre sammanhang, men i större grupp så "flippar man". Jag kan ju inte svara på om din son har fantasi eller inte, men just fantasi är ju något som de med NP-diagnoser ofta "saknar". De vill att det mesta ska vara verklighetstroget och många tycker att sagor, kasperdockor, teater etc är totalt ointressant eftersom det inte är på riktigt.
Det är ju just det som är problemet för de med ex adhd/add/autism/Asperger. De kan vara ganska välfungerande i ett mindre sammanhang, men i större grupp så "flippar man". Jag kan ju inte svara på om din son har fantasi eller inte, men just fantasi är ju något som de med NP-diagnoser ofta "saknar". De vill att det mesta ska vara verklighetstroget och många tycker att sagor, kasperdockor, teater etc är totalt ointressant eftersom det inte är på riktigt.
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Ja det är ju det, och det är där jag inte håller med henne om allt.
Bla har han massor med fantasi, senast idag lekte vi med våra tummar att de cyklade på min mage, min tumme slog sig och då gick sonens tumme till leksaksaffären och köpte bamseplåster...han har massor med fanatsi, älskar att leka rollekar. Hur han är på förskolan i det kan jag inte svara på men det funkar när vi lejer med ett eller ett par barn.
Sagor älskar han och hittar gärna på egna tillägg till dem.
Så mycket stämmer inte men barnpsykologen hävdar bestämt efter en kvart att han far illa av förskoletiderna och att jag borde se till att inte jobba kväll (Ja och vem vill jobba enbart kvällar i arbetsgruppen?,ingen)
Empati säger hon att han inte har, vilket han har när han har "tid", bla var han med in på jobbet och träffade på en boende,svårt sjuk, mycket dödsångest och ofta stora utrbrott...Sonen går fram till denne och delar ut en kram, sedan plockar han blommor till denne.
När vi går ut säger han alldeles tårögd att "Det är synd om ****, h*n är ledsen, men när ***** fick blommor blommor blev **** glad.
hur han kunde veta det med någon som bara ler men inte har något större tal är lite obegripligt men de har en väldigt fin tyst kommunikation så något känner han med denna. (Självklart är han inte med när denna har ångest)
Sår är även något han har en stor medkänsla för, även saker man inte "får säga" dock vet jag inte om han förstår riktigt VARFÖR man inte säger så mer än att man inte får och folk kan bli ledsna.
Något säger mig att det KAN vara ett problem, ofta är sonen inte jätteintresserad av att delta i gruppen, några få barn umgås han hellre med, gärna blonda tjejer men blir de många drar han sig undan, han kan ofta bli jättearg om något barn stör hans lek, tar hans sak, eller trampar på hans väg i sandlådan fast han själv gärna gör samma sak.
Däremot känns det som barnpsykologen blåst upp allt till ett mycket större problem än vad det egentligen är.
Vissa saker klarar han galant, medan hon förutsätter att han inte gör det eftersom han knappt ville prata med henne under den kvarten hon var där.
Ja det är ju det, och det är där jag inte håller med henne om allt.
Bla har han massor med fantasi, senast idag lekte vi med våra tummar att de cyklade på min mage, min tumme slog sig och då gick sonens tumme till leksaksaffären och köpte bamseplåster...han har massor med fanatsi, älskar att leka rollekar. Hur han är på förskolan i det kan jag inte svara på men det funkar när vi lejer med ett eller ett par barn.
Sagor älskar han och hittar gärna på egna tillägg till dem.
Så mycket stämmer inte men barnpsykologen hävdar bestämt efter en kvart att han far illa av förskoletiderna och att jag borde se till att inte jobba kväll (Ja och vem vill jobba enbart kvällar i arbetsgruppen?,ingen)
Empati säger hon att han inte har, vilket han har när han har "tid", bla var han med in på jobbet och träffade på en boende,svårt sjuk, mycket dödsångest och ofta stora utrbrott...Sonen går fram till denne och delar ut en kram, sedan plockar han blommor till denne.
När vi går ut säger han alldeles tårögd att "Det är synd om ****, h*n är ledsen, men när ***** fick blommor blommor blev **** glad.
hur han kunde veta det med någon som bara ler men inte har något större tal är lite obegripligt men de har en väldigt fin tyst kommunikation så något känner han med denna. (Självklart är han inte med när denna har ångest)
Sår är även något han har en stor medkänsla för, även saker man inte "får säga" dock vet jag inte om han förstår riktigt VARFÖR man inte säger så mer än att man inte får och folk kan bli ledsna.
Något säger mig att det KAN vara ett problem, ofta är sonen inte jätteintresserad av att delta i gruppen, några få barn umgås han hellre med, gärna blonda tjejer
men blir de många drar han sig undan, han kan ofta bli jättearg om något barn stör hans lek, tar hans sak, eller trampar på hans väg i sandlådan fast han själv gärna gör samma sak.Däremot känns det som barnpsykologen blåst upp allt till ett mycket större problem än vad det egentligen är.
Vissa saker klarar han galant, medan hon förutsätter att han inte gör det eftersom han knappt ville prata med henne under den kvarten hon var där.
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Ja han har resurs nu vissa timmar.
De har aldrig sagt något om bättre förskoletid utan att de tycker att han kanske far illa av att gå olika tider. När jag frågade om de verkligen tyckte det så hänvisade de bara till barnpsykologen.
Är resursen med så sitter han bara med henne dessutom så var den sociala träningen tog vägen vet jag inte.
Det jag vet med mig är att sonen inte reagerat, han brukar fråga "skall jag till förskolan imorgon" och "vem hämtar" och jag berättar sedan är det inget prat på det eller någon reaktion vilket det ofta kan bli när något inte passar Herrn ifråga.
Det var läkaren som föreslog Asperger alt Autism. Dock känns det mer som han lutar åt Aspergers än Autism, men det är bara vad jag TROR.
Läkaren ställde en massa frågor ang Autism och säkert 95% stämde inte, tex att han skulle vara noga med kläder och att bara en speciell sort fungerade, att han inte kunde ha vad som helst på sig, tyckte kläder skavde, fantasi osv.
Ja han har resurs nu vissa timmar.
De har aldrig sagt något om bättre förskoletid utan att de tycker att han kanske far illa av att gå olika tider. När jag frågade om de verkligen tyckte det så hänvisade de bara till barnpsykologen.
Är resursen med så sitter han bara med henne dessutom så var den sociala träningen tog vägen vet jag inte.
Det jag vet med mig är att sonen inte reagerat, han brukar fråga "skall jag till förskolan imorgon" och "vem hämtar" och jag berättar sedan är det inget prat på det eller någon reaktion vilket det ofta kan bli när något inte passar Herrn ifråga.
Det var läkaren som föreslog Asperger alt Autism. Dock känns det mer som han lutar åt Aspergers än Autism, men det är bara vad jag TROR.
Läkaren ställde en massa frågor ang Autism och säkert 95% stämde inte, tex att han skulle vara noga med kläder och att bara en speciell sort fungerade, att han inte kunde ha vad som helst på sig, tyckte kläder skavde, fantasi osv.
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Fast det där är inget som är 'avgörande' för autism. Personer med autism/autistiska drag KAN ha problem på nämnda punkter, men behöver inte.
Tror inte läkaren använde de som avgörande diagnostiska frågor, men om du haft ja på de frågorna plus diagnoskriterierna styrker det ju misstanken om en diagnos i autismspektrat. Nej på de frågorna utesluter tyvärr inte autismspektrat.
Diagnoskriterierna enligt DSM-IV-TR är, översiktligt, varje område har specificerade kriterier där ett antal måste vara uppfyllda för, är:
• Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion
(problem med kroppsspråk, gester och icke-verbalt språk som social kommunikation, oförmåga att skapa och behålla kamratrelationer, brist på vilja att socialt involvera andra och dela med sig, bristande social eller emotionell ömsesidighet)
• Kvalitativt nedsatt förmåga att kommunicera
(t ex försenat eller uteblivet tal, om tal finns; en kraftigt nedsatt förmåga att inleda och upprätthålla samtal med andra, stereotypt, upprepat tal eller användandet av oväntade, irrationella ord/uttryck, brist på/svårighet att tolka och använda kroppsspråk)
• Begränsande, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter
(brist på spontan och varierad lek och/eller brist på socialt härmande lekbeteende i normal grad för barnets utvecklingsnivå)
Samt en abnorm eller försenad funktion inom social interaktion,språkkommunikation och/eller inom symboliska lekar/fantasilekar. Symptomen ska ha visat sig före 3 års ålder och inte kunna förklaras med annan diagnos/syndrom.
(Jag har snott stycket ur ett arbete jag gjorde, för att slippa skriva om såhär på morgonkvisten)
Nu vet jag att du inte är psykolog etc, men hur tycker du han fungerar/inte fungerar inom de områdena?
Just kläder och sånt, så en av våra, skulle ta på sig (så gott det gick) din lillkilles kläder (och det är en vuxen man) och tycka att 'de sitter bra'. Så går inte att ha kläddelen som kriterie, det kan variera. Fantasidelen är svår med, det är alldeles utmärkt fantasi på ett sätt, pratas om gubben i månen och åka rymdraket till mars osv. Däremot är det snarare en fantasimonolog och inget samspel/interaktion.
Det tecken jag tyckt varit allra mest genomgående på de jag kommit i kontakt med (jag jobbar dock med vuxna, 18 och uppåt) är empatibristen samt avsaknaden av att förstå abstrakta saker. Det tolkas väldigt bokstavligt helt enkelt. Sen kan man lura sig på den ena, som är utmärkt på att härma sådant han hört, och kan säga saker som 'det är bra att vara snäll, visst?'. Haken är att fråga 'hur är man hur man är snäll då?' så blir det syntax error, för han har ingen aning om vad snäll betyder (eller elak, eller ledsen etc. Arg däremot..). Men vet att det är en bra fras att säga. Så är otroligt lätt övervärdera och överkräva.
Fast det där är inget som är 'avgörande' för autism. Personer med autism/autistiska drag KAN ha problem på nämnda punkter, men behöver inte.
Tror inte läkaren använde de som avgörande diagnostiska frågor, men om du haft ja på de frågorna plus diagnoskriterierna styrker det ju misstanken om en diagnos i autismspektrat. Nej på de frågorna utesluter tyvärr inte autismspektrat.
Diagnoskriterierna enligt DSM-IV-TR är, översiktligt, varje område har specificerade kriterier där ett antal måste vara uppfyllda för, är:
• Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion
(problem med kroppsspråk, gester och icke-verbalt språk som social kommunikation, oförmåga att skapa och behålla kamratrelationer, brist på vilja att socialt involvera andra och dela med sig, bristande social eller emotionell ömsesidighet)
• Kvalitativt nedsatt förmåga att kommunicera
(t ex försenat eller uteblivet tal, om tal finns; en kraftigt nedsatt förmåga att inleda och upprätthålla samtal med andra, stereotypt, upprepat tal eller användandet av oväntade, irrationella ord/uttryck, brist på/svårighet att tolka och använda kroppsspråk)
• Begränsande, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter
(brist på spontan och varierad lek och/eller brist på socialt härmande lekbeteende i normal grad för barnets utvecklingsnivå)
Samt en abnorm eller försenad funktion inom social interaktion,språkkommunikation och/eller inom symboliska lekar/fantasilekar. Symptomen ska ha visat sig före 3 års ålder och inte kunna förklaras med annan diagnos/syndrom.
(Jag har snott stycket ur ett arbete jag gjorde, för att slippa skriva om såhär på morgonkvisten)
Nu vet jag att du inte är psykolog etc, men hur tycker du han fungerar/inte fungerar inom de områdena?
Just kläder och sånt, så en av våra, skulle ta på sig (så gott det gick) din lillkilles kläder (och det är en vuxen man) och tycka att 'de sitter bra'. Så går inte att ha kläddelen som kriterie, det kan variera. Fantasidelen är svår med, det är alldeles utmärkt fantasi på ett sätt, pratas om gubben i månen och åka rymdraket till mars osv. Däremot är det snarare en fantasimonolog och inget samspel/interaktion.
Det tecken jag tyckt varit allra mest genomgående på de jag kommit i kontakt med (jag jobbar dock med vuxna, 18 och uppåt) är empatibristen samt avsaknaden av att förstå abstrakta saker. Det tolkas väldigt bokstavligt helt enkelt. Sen kan man lura sig på den ena, som är utmärkt på att härma sådant han hört, och kan säga saker som 'det är bra att vara snäll, visst?'. Haken är att fråga 'hur är man hur man är snäll då?' så blir det syntax error, för han har ingen aning om vad snäll betyder (eller elak, eller ledsen etc. Arg däremot..). Men vet att det är en bra fras att säga. Så är otroligt lätt övervärdera och överkräva.
Senast ändrad:
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Alltså, mycket av det du skriver om din son passar perfekt in på min son också.
När han var liten avskydde han stora grupper och lekte han med någon så var det oftast tjejer och bara några stycken åt gången.
Jag har fått höra att han skulle vara asocial eftersom han kunde sitta och greja med samma saker i timmar istället för att leka med de andra barnen.
Jag har fått höra att han skulle ha svårt med sociala kontakter eftersom han inte ville vara med och hitta på bus med de andra killarna i dagisgruppen.
Jag har fått höra att han skulle ha svårt för det sociala samspelet eftersom han tyckte att det var jobbigt att gå in på dagis om de satt i ett rum allihop.
Han hade också svår separationsångest när han var liten och han var väldigt blyg.
Dagis ansåg också att mina tider var fel och att jag skulle lämna barnen tidigare, jag jobbade då i en affär och lämnade dem 9.30-18.30 tre dagar i veckan och det var fel för jag skulle lämna senast 8.45, även de dagar jag var ledig för att de skulle komma in i gruppen.
Det märkliga var att när vi bytte dagis så var det aldrig tal om att han hade några problem med det sociala, dagiset var mindre och de antal rum de hade till sitt förfogande var större.
De var helt fascinerade över hans koncentrations förmåga och att han alltid gick in helhjärtat för allt han gjorde.
När han fick vara som han var kunde han också hitta på en massa lekar och lika mycket som han kunde sitta still så kunde det vara bus på mycket hög nivå.
Att han alltid tog de svagas parti gjorde honom väldigt omtyckt.
När dagistiden var över så drog jag en lättnadssuck, det var så skönt att slippa dagis och alla dess i mina ögon märkliga ideer.
Idag är sonen vuxen, snart 20 år och jag kan säga ärligt att hans skoltid inte har varit så kul för det är inte meningen att man ska koncentrera sig på det man gör i skolan utan det ska vara ständiga avbrott och han verkligen avskydde filmdagar och andra i hans ögon onödiga dagar.
Han ville lära sig, inte sitta och titta på film för det kunde han göra hemma.
På gymnasiet däremot var det en helt annan sak, där fanns inte det där onödiga utan det var helt ok att ägna sig helhjärtat åt det man höll på med.
Kanske har han problem med det sociala samspelet vad vet jag, han är aldrig utredd, men han har idag fast jobb, flickvän och vänner och det har ingen hjälpt honom med utan det har han fixat själv.
Han kan prata med vem som helst om vad som helst men han anser fortfarande att det ska vara en mening med det han gör och han går in för saker och ting helhjärtat men det tycker inte jag är fel.
Jag tycker att din son låter som en ganska normal fyraåring och jag tycker att det är hemskt att han ska sitta ensam med sin resurs jag förstår inte varför.
Jag förstår inte heller varför människor ska dömas redan som så små, varför får vi inte vara olika? Varför ska alla stöpas i samma form?
Alltså, mycket av det du skriver om din son passar perfekt in på min son också.
När han var liten avskydde han stora grupper och lekte han med någon så var det oftast tjejer och bara några stycken åt gången.
Jag har fått höra att han skulle vara asocial eftersom han kunde sitta och greja med samma saker i timmar istället för att leka med de andra barnen.
Jag har fått höra att han skulle ha svårt med sociala kontakter eftersom han inte ville vara med och hitta på bus med de andra killarna i dagisgruppen.
Jag har fått höra att han skulle ha svårt för det sociala samspelet eftersom han tyckte att det var jobbigt att gå in på dagis om de satt i ett rum allihop.
Han hade också svår separationsångest när han var liten och han var väldigt blyg.
Dagis ansåg också att mina tider var fel och att jag skulle lämna barnen tidigare, jag jobbade då i en affär och lämnade dem 9.30-18.30 tre dagar i veckan och det var fel för jag skulle lämna senast 8.45, även de dagar jag var ledig för att de skulle komma in i gruppen.
Det märkliga var att när vi bytte dagis så var det aldrig tal om att han hade några problem med det sociala, dagiset var mindre och de antal rum de hade till sitt förfogande var större.
De var helt fascinerade över hans koncentrations förmåga och att han alltid gick in helhjärtat för allt han gjorde.
När han fick vara som han var kunde han också hitta på en massa lekar och lika mycket som han kunde sitta still så kunde det vara bus på mycket hög nivå.
Att han alltid tog de svagas parti gjorde honom väldigt omtyckt.
När dagistiden var över så drog jag en lättnadssuck, det var så skönt att slippa dagis och alla dess i mina ögon märkliga ideer.
Idag är sonen vuxen, snart 20 år och jag kan säga ärligt att hans skoltid inte har varit så kul för det är inte meningen att man ska koncentrera sig på det man gör i skolan utan det ska vara ständiga avbrott och han verkligen avskydde filmdagar och andra i hans ögon onödiga dagar.
Han ville lära sig, inte sitta och titta på film för det kunde han göra hemma.
På gymnasiet däremot var det en helt annan sak, där fanns inte det där onödiga utan det var helt ok att ägna sig helhjärtat åt det man höll på med.
Kanske har han problem med det sociala samspelet vad vet jag, han är aldrig utredd, men han har idag fast jobb, flickvän och vänner och det har ingen hjälpt honom med utan det har han fixat själv.
Han kan prata med vem som helst om vad som helst men han anser fortfarande att det ska vara en mening med det han gör och han går in för saker och ting helhjärtat men det tycker inte jag är fel.
Jag tycker att din son låter som en ganska normal fyraåring och jag tycker att det är hemskt att han ska sitta ensam med sin resurs
jag förstår inte varför.Jag förstår inte heller varför människor ska dömas redan som så små, varför får vi inte vara olika? Varför ska alla stöpas i samma form?
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Fast det handlar ju inte om att döma, utan om vi talar just autismspektrat, att fånga upp i tid och - kunna sätta in resurser. För att ÖKA möjligheten att barnet får samma chanser som andra barn och kan ha en så 'normal' tillvaro som möjligt, både då och sen.
Så handlar ju inte om att döma, utan om att fånga upp och hjälpa. Och där är det så att ju tidigare (rätt) insatser sätts in, dessto bättre för barnet.
Sen själva diagnosticeringen, där kan jag för lite men jag håller med om att det måste vara URSVÅRT att skilja på det som är sas inom 'normal variation' och det som inte är det, i just de fall när de inte är solklart, utan drag av X eller Y. Men grundmeningen är ju att fånga upp och hjälpa, inte döma och stjälpa. Så där är det ju bra att det görs en utredning, det som är olyckligt i TS fall är ju att psykologen inte tycks kommunicera alls med henne, och det inte tas hänsyn till hennes erfarenheter och känslor och synpunkter =/
Fast det handlar ju inte om att döma, utan om vi talar just autismspektrat, att fånga upp i tid och - kunna sätta in resurser. För att ÖKA möjligheten att barnet får samma chanser som andra barn och kan ha en så 'normal' tillvaro som möjligt, både då och sen.
Så handlar ju inte om att döma, utan om att fånga upp och hjälpa. Och där är det så att ju tidigare (rätt) insatser sätts in, dessto bättre för barnet.
Sen själva diagnosticeringen, där kan jag för lite men jag håller med om att det måste vara URSVÅRT att skilja på det som är sas inom 'normal variation' och det som inte är det, i just de fall när de inte är solklart, utan drag av X eller Y. Men grundmeningen är ju att fånga upp och hjälpa, inte döma och stjälpa. Så där är det ju bra att det görs en utredning, det som är olyckligt i TS fall är ju att psykologen inte tycks kommunicera alls med henne, och det inte tas hänsyn till hennes erfarenheter och känslor och synpunkter =/
Snurrfian
Moderator
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Fast då är ju han oxå trött och har hunnit lekt med sina kompisar på fm. Men det är ju bara som jag skulle se på min son, han skulle vägra åka till dagis på de premisserna. Men självklart är det du som bestämmer, men du kan ju diskutera med dagis av vilka andledningar som de ser ett problem.
Jag tycker att det är jättesvårt att diskutera sånt här över nätet, jag förstod förra veckan att ett barn på min sons avdelning som jag trodde var ialla fall under utredning för någon diagnos pga hur h*n beter sig och att jag vet att andra barn är rädda för det här barnet, men där föräldrarna är helt ställd till dagis försök att göra en utredning för de ser inga problem. Och det kan mycket väl vara så att det fungerar utmärkt hemma, men på dagis där jag ser barnet är det sjövilt, tar inte ögonkontakt, slår omkring sig osv...
Fast då är ju han oxå trött och har hunnit lekt med sina kompisar på fm. Men det är ju bara som jag skulle se på min son, han skulle vägra åka till dagis på de premisserna. Men självklart är det du som bestämmer, men du kan ju diskutera med dagis av vilka andledningar som de ser ett problem.
Jag tycker att det är jättesvårt att diskutera sånt här över nätet, jag förstod förra veckan att ett barn på min sons avdelning som jag trodde var ialla fall under utredning för någon diagnos pga hur h*n beter sig och att jag vet att andra barn är rädda för det här barnet, men där föräldrarna är helt ställd till dagis försök att göra en utredning för de ser inga problem. Och det kan mycket väl vara så att det fungerar utmärkt hemma, men på dagis där jag ser barnet är det sjövilt, tar inte ögonkontakt, slår omkring sig osv...
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Det är givetvis bra att fånga upp de barn som behöver hjälp men i Ts fall verkar det mest vara att döma.
Att en psykolog efter en kvart anser sig veta mer om ett barn än föräldrarna och utefter det börjar styra och ställa tycker jag faktiskt är att döma.
Det är givetvis jättesvårt att bedöma fall som inte är glasklara, dvs där det är så tydligt att något är fel att det inte går att ta miste.
Men jag tycker att ibland går diagnos hysterin för långt för det är ju inte diagnosen som är viktig utan att alla får den hjälp de behöver just nu utifrån sina egna behov.
Min son kanske hade behövt få vara ifred istället för att bli tvingad till att vara med, på det andra dagiset frågade personalen om hur min dotter upplevde dagis eftersom hon ibland ville vara ifred (sonen hade slutat på dagis då och börjat skolan).
Hon älskade sitt dagis men hade också behov av att vara ensam, på det dagiset var det helt ok medans på det andra dagiset var det inte ok utan alla skulle tvingas vara med.
Det är givetvis bra att fånga upp de barn som behöver hjälp men i Ts fall verkar det mest vara att döma.
Att en psykolog efter en kvart anser sig veta mer om ett barn än föräldrarna och utefter det börjar styra och ställa tycker jag faktiskt är att döma.
Det är givetvis jättesvårt att bedöma fall som inte är glasklara, dvs där det är så tydligt att något är fel att det inte går att ta miste.
Men jag tycker att ibland går diagnos hysterin för långt för det är ju inte diagnosen som är viktig utan att alla får den hjälp de behöver just nu utifrån sina egna behov.
Min son kanske hade behövt få vara ifred istället för att bli tvingad till att vara med, på det andra dagiset frågade personalen om hur min dotter upplevde dagis eftersom hon ibland ville vara ifred (sonen hade slutat på dagis då och börjat skolan).
Hon älskade sitt dagis men hade också behov av att vara ensam, på det dagiset var det helt ok medans på det andra dagiset var det inte ok utan alla skulle tvingas vara med.
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Ja jag försvarar inte bemötandet TS har fått, som jag skrev. Inte heller det, utefter vad vi hört i tråden iaf, milt sagt bristfälliga underlaget för bedömningen.
Övrigt står kvar. Och för att diagnosticera måste man ju utreda, och det var det jag tog som varför måste man döma så små barn redan där för?
Sen, resurs utefter symptom tycker jag är jättebra, haken är ju att det regleras så hårt utefter diagnos, vad man har rätt till för slags resurs/er och i vilken omfattning, vilket är beklagligt.
Ja jag försvarar inte bemötandet TS har fått, som jag skrev. Inte heller det, utefter vad vi hört i tråden iaf, milt sagt bristfälliga underlaget för bedömningen.
Övrigt står kvar. Och för att diagnosticera måste man ju utreda, och det var det jag tog som varför måste man döma så små barn redan där för?
Sen, resurs utefter symptom tycker jag är jättebra, haken är ju att det regleras så hårt utefter diagnos, vad man har rätt till för slags resurs/er och i vilken omfattning, vilket är beklagligt.
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Ja det är beklagligt att man måste ha en viss diagnos för att få hjälp, det finns så många mäniskor som har behov av hjälp men bara för att de inte får någon diagnos så får de heller ingen hjälp.
Det motsatta är ju lika hemskt, när barn till föräldrar som aldrig borde blivit föräldrar får bokstavsdiagnoser för att de aldrig har fått någon guidning i livet.
De barnen behöver hjälp men ingen diagnos för de är som alla andra bara de får den stöttning de behöver.
Ja jag försvarar inte bemötandet TS har fått, som jag skrev. Inte heller det, utefter vad vi hört i tråden iaf, milt sagt bristfälliga underlaget för bedömningen.
Övrigt står kvar. Och för att diagnosticera måste man ju utreda, och det var det jag tog som varför måste man döma så små barn redan där för?
Ok, då missuppfattade vi varandra, jag menar döma att döma deras (barnens) handlingar så som psykologen gjorde. Att hen förmodligen redan hade bestämt sig för att han skulle vara på ett visst sätt precis som min son´s första dagis fröken som dömde mej som socialfall för att hon trodde att vi bodde på en viss gata i stan och när hon fick veta att vi inte bodde där så blev det annat ljud i skällan
Jag tycker inte att en utredning i sig är att döma någon utan sättet psykologen uttalade sig är dömande.
Sen, resurs utefter symptom tycker jag är jättebra, haken är ju att det regleras så hårt utefter diagnos, vad man har rätt till för slags resurs/er och i vilken omfattning, vilket är beklagligt.
Ja det är beklagligt att man måste ha en viss diagnos för att få hjälp, det finns så många mäniskor som har behov av hjälp men bara för att de inte får någon diagnos så får de heller ingen hjälp.
Det motsatta är ju lika hemskt, när barn till föräldrar som aldrig borde blivit föräldrar får bokstavsdiagnoser för att de aldrig har fått någon guidning i livet.
De barnen behöver hjälp men ingen diagnos för de är som alla andra bara de får den stöttning de behöver.
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Då är jag med och vi är helt eniga. Det där med rersurs efter diagnos kan jag reta mig enormt på. Min bror är utan tvekan dyslektiker. Märktes i skolan, han gjorde klassiska fel, bytte plats på b och d osv. Tyvärr är min pappa raka motsatsen till pedagogisk och ansåg han var 'lat'. Om han bara fick lugn och ro, få göra fel, tänka och ändra så gick det bra. Men det gav inte pappa honom. Mamma (de var skilda redan då) tyckte att han har ju dyslexi och behöver stöd/hjälp i skolan etc. Skolan tyckte att utan diagnos = ingen extraresurs. De citat kunde ju inte ge alla som hade det lite svårare en resurs, hur skulle det sluta? slut citat.
Pappa motsatte sig utredning (läs: Vägrade blankt) och brorsan var ju skriven där. Så han fick ingen hjälp. Nu hankade han sig igenom det ändå, det är ganska lindrigt. Men han har fortfarande problem med stavningen ibland, och om han fått hjälp i skolan skulle han nog inte ha det idag - och han skulle haft bättre betyg och sluppit känna sig 'oduglig och dum'. Men enligt skolan så utan diagnos = inget fel.
Då är jag med och vi är helt eniga. Det där med rersurs efter diagnos kan jag reta mig enormt på. Min bror är utan tvekan dyslektiker. Märktes i skolan, han gjorde klassiska fel, bytte plats på b och d osv. Tyvärr är min pappa raka motsatsen till pedagogisk och ansåg han var 'lat'. Om han bara fick lugn och ro, få göra fel, tänka och ändra så gick det bra. Men det gav inte pappa honom. Mamma (de var skilda redan då) tyckte att han har ju dyslexi och behöver stöd/hjälp i skolan etc. Skolan tyckte att utan diagnos = ingen extraresurs. De citat kunde ju inte ge alla som hade det lite svårare en resurs, hur skulle det sluta? slut citat.
Pappa motsatte sig utredning (läs: Vägrade blankt) och brorsan var ju skriven där. Så han fick ingen hjälp. Nu hankade han sig igenom det ändå, det är ganska lindrigt. Men han har fortfarande problem med stavningen ibland, och om han fått hjälp i skolan skulle han nog inte ha det idag - och han skulle haft bättre betyg och sluppit känna sig 'oduglig och dum'. Men enligt skolan så utan diagnos = inget fel.
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Ja sådant är helt vansinnigt men tyvärr en sanning jag själv hade fått all hjälp jag hade behövt helt gratis om det varit en hjärnskada som gör mej oförmögen att klara mej själv men eftersom min diagnos är crps och nervsmärtor i hela kroppen, svår daglig huvudvärk med anfall av horton, yrsel, sömnstörningar och ljudöverkänslighet, tinnitus och grav hörselskada så anses det att jag borde klara mej själv, trots att många med hjärnskada har liknande symptom!
Att en hjärnskadad har svårt att klara sig anses som självklart men det går inte att förstå att någon som inte kan sitta, stå eller gå längre tid än någon minut åt gången, eller inte kan ligga i sängen mer än någon timme åt gången inte kan klara sig som vem som helst.
Att man blir förvirrad och tappar minnet av sådant kan de inte heller förstå för min diagnos är så ovanlig och då väljer de att inte göra något alls hellre än att hjälpa.
Men ärligt talat så är jag glad att jag ändå har en diagnos för innan trodde jag att jag hade blivit tokig, när läkare efter läkare menade att jag bara inbillade mej och var lat
Ja sådant är helt vansinnigt men tyvärr en sanning
jag själv hade fått all hjälp jag hade behövt helt gratis om det varit en hjärnskada som gör mej oförmögen att klara mej själv men eftersom min diagnos är crps och nervsmärtor i hela kroppen, svår daglig huvudvärk med anfall av horton, yrsel, sömnstörningar och ljudöverkänslighet, tinnitus och grav hörselskada så anses det att jag borde klara mej själv, trots att många med hjärnskada har liknande symptom! Att en hjärnskadad har svårt att klara sig anses som självklart men det går inte att förstå att någon som inte kan sitta, stå eller gå längre tid än någon minut åt gången, eller inte kan ligga i sängen mer än någon timme åt gången inte kan klara sig som vem som helst.
Att man blir förvirrad och tappar minnet av sådant kan de inte heller förstå för min diagnos är så ovanlig och då väljer de att inte göra något alls hellre än att hjälpa.
Men ärligt talat så är jag glad att jag ändå har en diagnos för innan trodde jag att jag hade blivit tokig, när läkare efter läkare menade att jag bara inbillade mej och var lat
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Men gud, jag var precis som din son! Och jag blev ocksa en helt fantastisk manniska
Men gud, jag var precis som din son! Och jag blev ocksa en helt fantastisk manniska
Sv: Förskola VIKTIGARE ÄN MAMMA?
Angående resurs. Jag har jobbat med ett barn med autism. I början hade han varken diagnos eller resurs. Det var tufft för honom att hänga med i svängarna. På förskolan är vi så pass få personal att man knappt har tid med dessa barn som tar så enormt mycket tid på sig. Vi ska in, vi ska ut, kläder på, någon måste passa på gården eller så står alla och svettas i hallen och börjar slåss efter ett tag. Det är många moment och uppbrott över en dag och det måste flyta på för att göra en dag så bra som möjligt för så många barn som möjligt. Ju äldre barn ju större barngrupper. Dvs. fler barn per personal.
Oerhört stressande för ett barn att inte få den tid hen behöver. Med resurs in för vår kille fick vi helt plötsligt en person som kunde sitta kvar i hallen. Som kunde vara med och avsluta en lek. Dessutom något eller några andra barn med också. Vad lugnt det blev i vår grupp! De snabba barnen kom ut snabbt och han som behövde tiiiid fick ta all tid han behövde. Han blev gladare och vi blev gladare.
Mycket handlar inte om kompetensbrist utan tidsbrist. Vi har slyldighet att se till ALLA barn.
Angående resurs. Jag har jobbat med ett barn med autism. I början hade han varken diagnos eller resurs. Det var tufft för honom att hänga med i svängarna. På förskolan är vi så pass få personal att man knappt har tid med dessa barn som tar så enormt mycket tid på sig. Vi ska in, vi ska ut, kläder på, någon måste passa på gården eller så står alla och svettas i hallen och börjar slåss efter ett tag. Det är många moment och uppbrott över en dag och det måste flyta på för att göra en dag så bra som möjligt för så många barn som möjligt. Ju äldre barn ju större barngrupper. Dvs. fler barn per personal.
Oerhört stressande för ett barn att inte få den tid hen behöver. Med resurs in för vår kille fick vi helt plötsligt en person som kunde sitta kvar i hallen. Som kunde vara med och avsluta en lek. Dessutom något eller några andra barn med också. Vad lugnt det blev i vår grupp! De snabba barnen kom ut snabbt och han som behövde tiiiid fick ta all tid han behövde. Han blev gladare och vi blev gladare.
Mycket handlar inte om kompetensbrist utan tidsbrist. Vi har slyldighet att se till ALLA barn.
Liknande trådar
Senast: Malibu_Stacy
·
Senast: hjärter_dam
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Blandade flockar och bra staket – det säger forskningen om hästar och vargar
- Hästnyheter Nej, 100% går ju inte.
- MissFideli
- Svar: 13
- Visningar: 501
- Hästnyheter
-
Veterinärförbundet i hård kritik mot SVT: ”Bagatelliserar skadlig ridning”- Hästnyheter Det spelar inte så stor roll. När vi får samtal av den sorten så hänvisar vi till polisen bara. Det är inte hela världen.
- SiZo
- Svar: 17
- Visningar: 540
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Tråd för random bilder med roliga texter IV- Svar: 931
- Visningar: 68 477
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Vad gör halvblodsägare?- Ekonomi & Juridik Fullblod är också svindyra att försäkra som ridhästar. Tror inte det har å göra så mkt med hur folk rider sina hästar utan att...
- Oknytt
- Svar: 60
- Visningar: 1 271
- Hästmänniska
