Föräldraledighet i världen

[sjoberga]

http://www.economist.com/blogs/econ...fsrc=scn/tw/te/bl/ee/swedishmenpaternityleave

Till er som är emot en helt uppdelad föräldraledighet (dvs likadelat antal dagar per förälder). Det är uppenbart att det behövs en push i rätt riktning för att något ska hända.

I artikeln beskrivs Sverige som ett föregångsland, låt oss fortsätta det och gå mot helt likafördelade dagar antingen via några steg eller direkt, men målet måste vara tydligt från början.

(Sedan är artikeln något mossig på det sättet att det nästan beskrivs som något revolutionerande att pappors hemmavaro gynnar kvinnor i arbetslivet - DET är liksom ingen ny kunskap)

 

[Sleepy]

I artikeln beskrivs Sverige som ett föregångsland

... och ändå har vi så långt kvar att gå. Konstigt att inte män tar för sig mer.

Gillar det här:

"No, Sweden is not full of gay nannies. Those are the dads."

 

[stjarnhimmel]

Det jag mest undrar över är pappornas roll i det hela. Jag förstår inte att pappor kämpar mer för att få vara föräldralediga mer. För jag tänker att det finns ett samband. Jag hör ofta pappor som först säger att de inte vill vara föräldralediga eller hemma med sjuka barn. För att sen säga att det är jobbigt att mammorna har bättre kontakt med barnen än de själva, eller att de (papporna) anses vara sämre föräldrar än mammorna etc.
Och jag tänker då att det måste ju höra ihop, om kvinnor är mer föräldralediga, mer hemma med sjuka barn, går ner i arbetstid pga barnen etc så kommer väl de anses som mer föräldrar. Så varför kämpar inte papporna mer för att få vara mer föräldralediga?
JAg hör också ofta pappor som säger att de inte kan vara föräldralediga pga de tjänar bättre eller för att mammorna inte vill släppa dagarna till dem. Men då borde ju papporna vara intresserade av att förändra samhället så att det ändras.
Eller?

 

[Björk]

Det jag mest undrar över är pappornas roll i det hela. Jag förstår inte att pappor kämpar mer för att få vara föräldralediga mer. För jag tänker att det finns ett samband. Jag hör ofta pappor som först säger att de inte vill vara föräldralediga eller hemma med sjuka barn. För att sen säga att det är jobbigt att mammorna har bättre kontakt med barnen än de själva, eller att de (papporna) anses vara sämre föräldrar än mammorna etc.
Och jag tänker då att det måste ju höra ihop, om kvinnor är mer föräldralediga, mer hemma med sjuka barn, går ner i arbetstid pga barnen etc så kommer väl de anses som mer föräldrar. Så varför kämpar inte papporna mer för att få vara mer föräldralediga?
JAg hör också ofta pappor som säger att de inte kan vara föräldralediga pga de tjänar bättre eller för att mammorna inte vill släppa dagarna till dem. Men då borde ju papporna vara intresserade av att förändra samhället så att det ändras.
Eller?

Någorlunda kloka män ser och förstår nog. Men generellt är det nog svårare att "se" vinsterna i de mjuka frågorna än i krass ekonomi så att säga. Du vinner inget rent ekonomiskt på att vara hemma med barn eller på att ta mer föräldraansvar. Ur ett snävt ekonomiskt perspektiv så tjänar män som kollektiv mer på att ha det som det alltid varit.

Det är heller inte lätt att vara man och bryta mot normen.... min man och jag delade lika på föräldraledigheten. Gällande VAB delar vi nu ganska ojämnt; han tar mer sånt än jag då jag har ett jobb som är mer krävande än hans. När vi talat lite om föräldraledigheten, könsnormer och annat så är vi tämligen eniga om att han på grund av sitt kön haft svårigheter som jag inte har. Att det inte funnits någon manlig förebild i hans närhet som varit hemma med sina barn en längre tid; att omgivningen "granskat" honom mer kritiskt i sin föräldraroll (och påpekat saker som de aldrig någonsin hade sagt till mig; gäller alltifrån dagmamma till kollegor till hans egen mor). Att jag förutsätts (både från omgivning och indoktrinerat i mitt jag) klara jobbet som förälder bra är liksom en enklare utgångspunkt.

Hans far har noll förståelse för vad VAB eller "ensam med barnen" innebär. Om han frågar om hjälp så tror han att min man är "ledig" de dagar han är hemma. Han säger inget, men han skulle aldrig på samma vis ens ställa frågan om hjälp till en kvinna som är hemma med barnen.

Jag tror att problemet ligger både i könsnormerna och i samhällsnormen generellt. Att arbeta, göra karriär, ha en god ekonomi och kunna köpa prylar är något eftersträvansvärt. Intressant nog traditionellt "manliga" göranden.
Att ha goda relationer och vare en god förälder är inte lika eftersträvansvärt. Hela i-världen eftersträvar ju traditionellt högre inkomster. INdustrin vill tjäna mer pengar, vi vill ha bättre löneutveckling, högre BNP; Ja på alla plan är det ett tecken på ett gott samhälle där det finns mycket pengar.
Och visst pengar skapar frihet! Men för att vända skutan kanske lite mer balans behövdes. Framförallt behöver fler män förstå värdet i att ha en nära relation till sina barn (och förstå att det påverkar även relationen till partnern/mamman i längden).

 

[magnus242]

Och visst pengar skapar frihet! Men för att vända skutan kanske lite mer balans behövdes. Framförallt behöver fler män förstå värdet i att ha en nära relation till sina barn (och förstå att det påverkar även relationen till partnern/mamman i längden).

Vad kostar en skilsmässa, kanske mer än vad man tjänade på den försakade föräldraledigheten för pappan? Min gissning är att jämställda par löper mindre riska att skilja sig efter/under småbarnsåren.

 

[ThomasM]

Ser det som en verklig förmån att ha möjligheten att kunna vara med så mkt som man kan och samtidigt få stöd med föräldrapenning. Jag har sedan dottern föddes varit hemma 2dgr i veckan första 2 åren och nu nere på 1 dag (dottern snart 3år). Min fru har då inte tagit ut knappt några dagar alls men läst på distans och jobbat lite så vi t.o.m. fått tid hela familjen tillsammans. En arbetsplats som också är stöttande är minst lika viktigt och människorna runt omkring en.
Gamla tankesätt finns tyvärr kvar, t.o.m. min mamma (som haft chefsposition) oroar sig ibland för att "är företaget ok med att du är föräldraledig så mkt?" (kanske mest olyckligt ordval men det räcker ju tyvärr). Här har jag ju haft det bra med ett stöttande företag men förstår att det finns mkt svårigheter kvar.

Att tjäna bättre innebär ju att pengen också är högre till viss nivå. Visst, tjänar man betydligt över nivån kanske det blir ekonomisk katastrof men annars borde vinsten med att kunna vara med sitt barn mer värt än pengarna? Tycker inställningen borde förändras hos fler! Och finns intresset kanske en anpassning i familjelivet totalt sett borde prioriteras. Framförallt i början. Nu har iaf vi en tid där jag ser att dottern nog har det roligare på dagis än hemma och kommer nog gå upp i full arbetstid till hösten. Då krymper tiden med henne men samtidigt mer kvalitativt den tid som vi får.

 

[Björk]

Vad kostar en skilsmässa, kanske mer än vad man tjänade på den försakade föräldraledigheten för pappan? Min gissning är att jämställda par löper mindre riska att skilja sig efter/under småbarnsåren.

Ja, precis.
Par som delar lika på föräldraledighet har bättre skilsmässostatistik än de som inte delat. Vet jag att jag läst för några år sedan. Och OM de ändå skiljer sig så är chanserna att de verkligen delar på vårdnaden mycket större (en pappa som fått en stark anknytning vill knappast träffa sitt barn enbart varannan helg så det är nog väldigt logiskt).

Skilsmässan kostar oftast enormt mycket för kvinnan, rent ekonomiskt. Speciellt om hon är den som tjänar minst och därför var hemma med barnen. Mannen får ju generellt inte samma ekonomiskt sämre situation, men säkert ofta tyvärr ÄNNU mindre kontakt med sina barn.

 

[Suskiv]

Det man lätt glömmer bort i den här debatten är familjerna där det inte är två 7-16 jobbade föräldrar.

Redan idag fryser tex de 60 öronmärkta dagarna inne om en förälder är för sjuk för att vara föräldraledig, men där man inte kan garantera att föräldern aldrig kommer kunna bli frisk. Skulle vi ha en 50/50 delning så skulle hälften av dagarna frysa inne. Alla kan inte ta ut färre än 7 dagar i veckan. Resultatet skulle innebära att bebisar på 6-8 månader skulle behöva skolas in på dagis.

Lägg till dem som jobbar säsongsbundet. Som kanske jobbar ihop hela årets brödföda under halva året. Inte alls säkert att en 50/50 delning skulle fungera då. Taket i förädlraföraäkringen är ganska låg trots allt.

Lägg till företagare. En del kan vara föräldralediga men det beror mycket på i vilken branch man är. Vissa kan rent ekonomiskt inte vara borta från företaget i perioder.

Sen har vi familjerna med bara en arbetande. Så som tex vår familj. Jag var arbetslös utan a-kassa. Maken var lågavlönad. Jag var föräldraledig och kunde faktiskt ta ut bara 5 dagar i veckan. En lyx som gjorde att våra barn var 1,5 år när de började dagis. Hade jag stått utan inkomst och maken med 80% av lönen så hade vi fått fylla upp med socialbidrag coh baran hade fått börja på dagis vid 1 års ålder. Är det verkligen ett bättre alternativ?

 

[mandalaki]

Det man lätt glömmer bort i den här debatten är familjerna där det inte är två 7-16 jobbade föräldrar.

Redan idag fryser tex de 60 öronmärkta dagarna inne om en förälder är för sjuk för att vara föräldraledig, men där man inte kan garantera att föräldern aldrig kommer kunna bli frisk. Skulle vi ha en 50/50 delning så skulle hälften av dagarna frysa inne. Alla kan inte ta ut färre än 7 dagar i veckan. Resultatet skulle innebära att bebisar på 6-8 månader skulle behöva skolas in på dagis.

Lägg till dem som jobbar säsongsbundet. Som kanske jobbar ihop hela årets brödföda under halva året. Inte alls säkert att en 50/50 delning skulle fungera då. Taket i förädlraföraäkringen är ganska låg trots allt.

Lägg till företagare. En del kan vara föräldralediga men det beror mycket på i vilken branch man är. Vissa kan rent ekonomiskt inte vara borta från företaget i perioder.

Sen har vi familjerna med bara en arbetande. Så som tex vår familj. Jag var arbetslös utan a-kassa. Maken var lågavlönad. Jag var föräldraledig och kunde faktiskt ta ut bara 5 dagar i veckan. En lyx som gjorde att våra barn var 1,5 år när de började dagis. Hade jag stått utan inkomst och maken med 80% av lönen så hade vi fått fylla upp med socialbidrag coh baran hade fått börja på dagis vid 1 års ålder. Är det verkligen ett bättre alternativ?

Problemet med många av de argument som används mot kvoterad föräldraledighet är bara att de oftast verkar stödja män som inte tar ut sina dagar.

De där företagarna som uppges inte kunna ta ledigt t ex, de är i regel män. Men kvinnliga företagare verkar ju klara att ta föräldraledigt?

 

[Petruska]

Grejen är ju med alla de där (ofta mycket rimliga) argumenten för att det i just vår familj inte fungerar att båda är hemma lika mycket, att det alltid landar i att det är just pappan som inte kan vara hemma. I princip alltid.

Grejen är ju också att par planerar sin familjebildning efter regelverket på området. Det betyder helt enkelt att samma par skulle planera annorlunda om reglerna vore annorlunda. Det vet man rätt väl efter de olika regeländringar som har förekommit över decennier.

Min dröm är förstås att oengagerade män skulle sluta få barn. De män som inte vill vara hemma med sina barn, skulle helt enkelt inte få några barn, om föräldraledigheten delades mellan parterna, drömmer jag. Kvinnor som vill ha barn, och lever med en man som inte vill vara föräldraledig, skulle få dumpa och finna en annan partner, drömmer jag. Det är en utveckling som jag tycker vore väldigt spännande att få se! Vad som sker med männen om samhället mer tydligt driver dem in i fullt föräldraansvar. Vad som händer med kvinnorna i det fallet. Vad som händer med förhållandena.

 

[Suskiv]

Problemet med många av de argument som används mot kvoterad föräldraledighet är bara att de oftast verkar stödja män som inte tar ut sina dagar.

De där företagarna som uppges inte kunna ta ledigt t ex, de är i regel män. Men kvinnliga företagare verkar ju klara att ta föräldraledigt?

Det beror ju på att kvinnor och män ofta har olika typer av företag.

 

[mandalaki]

Det beror ju på att kvinnor och män ofta har olika typer av företag.

Skulle män ha företag där de är nödvändiga för verksamheten medan kvinnor inte skulle ha det? Det låter inte troligt.

 

[Petruska]

Det beror ju på att kvinnor och män ofta har olika typer av företag.

Då betyder ju det helt enkelt att män får välja. Vill de inte ta hand om sina barn, verkar det ju bättre att inte få dem.

 

[Suskiv]

Skulle män ha företag där de är nödvändiga för verksamheten medan kvinnor inte skulle ha det? Det låter inte troligt.

Båda är lika viktiga för verksamheten men på olika sätt. Om vi tar två ganska vanliga exempel så är det kvinnor som driver tex webbutik eller liknande. De kan på ett annat sätt ha med sig bebisen på jobbet än hantverkaren som ska bygga en veranda.

 

[mandalaki]

Båda är lika viktiga för verksamheten men på olika sätt. Om vi tar två ganska vanliga exempel så är det kvinnor som driver tex webbutik eller liknande. De kan på ett annat sätt ha med sig bebisen på jobbet än hantverkaren som ska bygga en veranda.

Fast hur stor andelen webbutiker är bland kvinnliga företagare resp snickerierna bland manliga vet vi ju inget om. Det är bara exempel du tar för att just de stärker din tes.

 

[Mia_R]

Båda är lika viktiga för verksamheten men på olika sätt. Om vi tar två ganska vanliga exempel så är det kvinnor som driver tex webbutik eller liknande. De kan på ett annat sätt ha med sig bebisen på jobbet än hantverkaren som ska bygga en veranda.

Min bror är liksom jag ingenjör och han har tagit ut föräldraledigt och axlar sin roll som pappa utan problem, oavsett vad ungarnas mödrar har haft för yrken. Min granne är en underbar pappa som gråtit mycket efter han pga livssituationen inte längre kunde ha dottern på halvtid. Mina manliga kollegor på jobbet har så gott som alla tagit ut sina föräldradagar "trots" en hyfsad lön, varför skulle de vara så unika? Om man nu vill skaffa barn, varför vill man då inte umgås med dem och ta hand om dem?

 

[TomasN]

Båda är lika viktiga för verksamheten men på olika sätt. Om vi tar två ganska vanliga exempel så är det kvinnor som driver tex webbutik eller liknande. De kan på ett annat sätt ha med sig bebisen på jobbet än hantverkaren som ska bygga en veranda.

Om man har små barn kanske man får låta bli att bygga verandor ett litet tag.

Men jag håller med om att det nog måste till något som hjälper företagare att ta det här steget.

 

[sjoberga]

Båda är lika viktiga för verksamheten men på olika sätt. Om vi tar två ganska vanliga exempel så är det kvinnor som driver tex webbutik eller liknande. De kan på ett annat sätt ha med sig bebisen på jobbet än hantverkaren som ska bygga en veranda.

Om jag ska vara fullständigt empirisk så känner jag bara män som driver webbutik och kvinnor som är hantverkare. Fast det är ett väldigt litet urval jag har tillhands av bekanta.

Jag tror att män i större grad vill vara oumbärliga på jobbet och därför både säger de att det är så och tror det själva. Men det är bara kulturellt betingat och går fort över om man ägnar det lite mer tankeverksamhet.

 

[stjarnhimmel]

Båda är lika viktiga för verksamheten men på olika sätt. Om vi tar två ganska vanliga exempel så är det kvinnor som driver tex webbutik eller liknande. De kan på ett annat sätt ha med sig bebisen på jobbet än hantverkaren som ska bygga en veranda.

Det är inte min uppfattning. Jag tror snarare att en kvinna måste få det att fungera om hon vill jobba. En pappa kan säga att det går inte och så tar mamman över. Mammor måste hitta lösningar men pappor behöver inte det.