formfrågor igen!!

[josse]

Det har ju diskuterats en hel del om korrekt form osv, och jag fortsätter :smirk:

Jag har nu börjat rida min häst med lösare kontakt med tygeln i ffa i tölt, så att hon inte ska falla på framdelen, nu är det framåt som gäller så att hon får med sej bakdelen bättre, och så lite halvhalter så att hon inte bara använder skjutkraften. Jag upplever att hon bär upp sej själv ganska bra bitvis, men det säjs ju om jag inte minns fel att den där knycken på nacken automatisk ska komma "när hästen blir lösgjord i bakbenen så blir den det också i nacken". Jag tycker nog att hon svarar bättre på halvhalter när hon bär upp sej själv, men nosen är ändå en bit framför lodplan. Det jag fuderar på är om hon ändå kanske sänker ryggen, trots att hon går i fri form och placerar huvet där hon själv vill. Som det är nu så kan jag rida på enhandsfattning på helt långa tyglar och hon töltar fint ändå...det känns bra och borde inte vara fel...men är det ngt mer man ska göra nu, fler halvhalter? korta ner tempot? halvöpnna? jag vill ju att hon ska bli ännu starkare i tölten. Har jag för bråttom
Reflektioner????

 

[Boj]

Sv: formfrågor igen!!

Jag tycker nog att hon svarar bättre på halvhalter när hon bär upp sej själv, men nosen är ändå en bit framför lodplan.

Jag tror inte att du skall begära lodplan i tölt, däremot en lös och eftergiven nacke. Sen tror jag nog att formen kommer succesivt att bli bättre med mera styrka, fast det tar lite tid och en massa tålamod i anspråk samt en hel del strukturerad ridning.

 

[josse]

Sv: formfrågor igen!!

jo huvudet verkar hänga ganska löst vid de här tillfällena, huvudet nickar liksom med.....ja bråttom behöver vi inte ha bara vi är på rätt väg så kan jag vänta flera år

 

[kotte]

Sv: formfrågor igen!!

Hej
Jag har de senaste veckorna varit petnoga med eftergiften i nacken. Att den alltid ska finnas där - i alla gångarter och från första till sista steget och vilken skillnad det har blivit!! Tidigare har jag visserligen jobbat med eftergiften som en sak bland andra, men nu när eftergiften är en huvudfaktor så har väldigt mycket av andra saker löst sig av sig självt. Jag försöker förståss rida hästen i den totalform som han klarar styrke och utbildningsmässigt. Men för min häst som gärna skjuter fram näsan och smålåser nacken har denna ridning gjort underverk.

Nu kan jag placera hästens nacke i den höjd jag vill och även länga-korta halsen utan att han låser nacken så fort en förändring sker. Tappar han eftergiften så är det nummer ett att få honom eftergiven igen. Dock vill jag ha en mycket lätt kontakt med yttertygeln så att jag kan reglera hållningen genom denna. Denna kontakt påverkar dock inte eftergiften.

kotte

 

[josse]

Sv: formfrågor igen!!

Hej
Jag har de senaste veckorna varit petnoga med eftergiften i nacken. Att den alltid ska finnas där - i alla gångarter och från första till sista steget och vilken skillnad det har blivit!!
Nu kan jag placera hästens nacke i den höjd jag vill och även länga-korta halsen utan att han låser nacken så fort en förändring sker. Tappar han eftergiften så är det nummer ett att få honom eftergiven igen.
kotte

Hur gör du när du "jobbar med eftergiften"? och från första till sista steget och i alla gångarter (det är också mitt mål, men hur gör du rent konkret?)? Jag brukar värma upp och varva ned på lösa tyglar, innan min häst blir lösgjord och börjar bjuda på eftergift,men det kanske du inte räknar in? Det jag också undrar över är när du vill korta halsen , eftergiften ska ju komma efter att hästen länger sej i halsen jobbar=länger överlinjen, och samlingen ska göra att hästen får en högre resning, genom att den bär sej på bakdelen, inte genom att man kortar tygeln(risken är ju då att den sänker ryggen i stället).

Det är just det som är mitt dilemma och frågeställning, hur mkt och på vilket sätt ska tygeln inverka för ökad samling.

 

[OlleAtlas]

Sv: formfrågor igen!!

Min häst jobbad jag bara lång och låg under en väldigt lång period. Vi arbetade också mycket från marken, både med träns och i longering. Med longering var jag noga med böjning osv, alltså longerade inte bara runt runt.

Varefter han blivit starkare så har jag börjat samla honom. Det jag mest använder för samling är min sits, jag stannar lite i sätet och sätter mig någon millimeter tillbaka, samtidigt som jag lite segt kortar tygeln. Så går vi samlat och med mer undertramp och skankböjning några steg, sedan släpper jag lika segt ut tyglarna igen och är noga med att pålle tar med sig bettet ut och söker sig framåt-nedåt. Jag lättar lite i sätet och låter bäckenet röra sig en aning mer. Försöker hålla samma takt i båda formerna. Eftergiften i nacken har blivit stabilare av att min häst blivit starkare och helt enkelt mer eftergiven överhuvudtaget.

Nosen i lodplan tror jag inte direkt är något att eftersträva i tölten, däremot att hästen är lösgjord och inte spänd i halsen.

Svårt att förklara

OA

 

[josse]

Sv: formfrågor igen!!

Eftergiften i nacken har blivit stabilare av att min häst blivit starkare och helt enkelt mer eftergiven överhuvudtaget.

Nosen i lodplan tror jag inte direkt är något att eftersträva i tölten, däremot att hästen är lösgjord och inte spänd i halsen.

Svårt att förklara

OA

nä då jag förstår tycker att det var bra förklarat ungefär så resonerar jag också, bra att nån annan förklarar med andra ord! bra att du poängterar att sökningen framåt nedåt först måste fungera innan en lösgjord nacke kan var aktuellt för det måste ju fungera när hästen ska samla sej mera, även viktigt som du skriver att hästen får söka sej framåt nedåt även mellan varven när den gått samlad ett tag, så att man vet att den inte spänner sej.....tyvärr är det ju inte ovanligt att en del isisar alltid går i den höga formen och verkar ha "fastnat" där

 

[kotte]

Sv: formfrågor igen!!

Hur gör du när du "jobbar med eftergiften"? och från första till sista steget och i alla gångarter (det är också mitt mål, men hur gör du rent konkret?)? Jag brukar värma upp och varva ned på lösa tyglar, innan min häst blir lösgjord och börjar bjuda på eftergift,men det kanske du inte räknar in? Det jag också undrar över är när du vill korta halsen , eftergiften ska ju komma efter att hästen länger sej i halsen jobbar=länger överlinjen, och samlingen ska göra att hästen får en högre resning, genom att den bär sej på bakdelen, inte genom att man kortar tygeln(risken är ju då att den sänker ryggen i stället).

Det är just det som är mitt dilemma och frågeställning, hur mkt och på vilket sätt ska tygeln inverka för ökad samling.

OK, då ska vi se om jag kan förklara det här i skrift...

Eftersom jag anser att hästen måste kunna ge efter till varje enskild tygel först innan den kan ge efter till båda så börjar jag där. Först stillastående. Hästen ska böja på halsen för ledande tygeltag och han får eftergiften när han själv ger efter ordentligt i nacken. Båda sidor ska fungera smidigt ohc lätt - hästen ska liksom vilja stå kvar med böjd hals eftersom det är där han han hittar eftergiften. När detta fungerar så börjar jag i skritt - liten volt där hästen ska ge efter i nacken och vara följsam i kroppen. Detta gör jag både på lösa tyglar och med lätt kontakt med yttertygeln. NÄr svängade åt alla håll fungerar helt utan spänningar, motsträvighet mm så är det dags att lära hästen att ge efter för båda tyglarna.

JAg tycker det är lättast stillastående. När hästen ger efter - ger ryttaren omedelbart eftergift. Rejäl sådan. Från och med att hästen kan ge efter i nacken för båda tyglarna på ett lätt och smidigt sätt så får han inte gå framåt innan han givit efter. Detta är ju lätt att känna när man har ganska korta tyglar men när man har långa tyglar tycker jag det är svårare. Men min häst (som inte är nyinriden och gärna går och trutar med huvudet även på långa tyglar) måste numera även ge efter i nacken på långa tyglar. Jag var tvungen att få hjälp att titta för att lära mig känna när hästen gav efter på ett bra sätt på längre tyglar. För oss är svårigheten att länga halsen med eftergift i nacken. Därför tränar jag detta genom att ibland korta upp halsen och sedan be honom att länga igen. (Borde inte ha skrivit det på det sättet i förra inlägget för det blev onekligen lite konstigt i det sammanhanget.) (Naturligtvis strävar jag efter att hästen aldrig ska gå på bogarna.)

En "annan" typ av eftergift jag jobbar hårt med är den sidförande - att hästen utan ansträngning från både min och hans sida ska kunna flytta bak och framdel åt vilket håll jag än ber honom om - separat eller tillsammans. För ju lättare jag kan kontrollera hans kropp dest bättre tror jag att han kan anpassa sig till det jobb jag begär. Min tanke är att han själv någon gång i framtiden ska anpassa placeringen av (bak)benen till det läge jag vill att han ska gå med manken och nacken, eftergiven förståss. Om jag vill att han ska höja manken rejält så innebär det att han själv behöver placera in bakbenen för att bibehålla eftergiften och balansen. Om jag har bra kontroll på benen i alla riktiningar så behövs det mindre hjälper (påminnelser) om att han behöver hålla ihop kroppen.

Det kan låta somom jag tycker att samling ska komma framifrån då men jag tror egentligen att det är en helhet som är viktigt. Säkert beror detta också på vilken typ av häst man har - men på min är det så att om jag inte har nacken eftergiven och kontroll på framdelen så är det ingen idé att jag trycker in bakdelen (han kan nämligen gå med ordentligt undertramp och på bogarna samtidigt - delar sig i två delar).

Men genom koncekvent arbete så hoppas jag att komma till ett läge där hästen vill behålla balansen, och har styrka nog att göra detta, så att jag bara kan be om olika lägen och få samligen anpassad till dessa.

HOppas denna beskrivning återger lite av mina funderingar. Det finns säkert en hel massa luckor, men det är inte lätt att skriva ner sina funderingar så här, dock är det nyttigt.

kotte

 

[josse]

Sv: formfrågor igen!!

bra beskrivning! jo visst är det nyttigt att beskriva för andra, då klarnar det också för en själv

Tycker också att det är bra att du beskriver att det finns en skillnad att rida till en inriden(felriden?)häst och en man börjar med från start så att säja. Min häst tex (som jag ridit fel)hade väldigt svårt (och har fortfarande)att länga överlinjen och slappna av i nacken, kastade upp huvudet och sänkte ryggen. Då är det svårt att bara driva på bakifrån och hoppas på eftergift, den kommer aldrig, det går bara fortare, och hästen blir spänd när man ber om halvhalter.

Det som funkar bra är ju att rida på böjda spår som du beskriver, med ytterhjälper, flytta fram och bakdel, få hästen att böja sej korrekt utan att bogarna skjuter ut eller in (lättare sagt än gjort dock)eler baken svänger hit eller dit. Få hästen att hitta balansen och känna att det är bekvämt att gå där. Bäst fungerar detta i skritt och trav tycker jag.

Det du skrev om att korta upp förstår jag nu vad du menar, min Pålla brukar ha lättare att länga överlinjen, när vi ridit tölt tex där det krävs mer bakdelsaktivitet och mer halvhalter, när hon sedan ska trava så rundar hon ryggen bättre. Kanske beror det på att jag felaktigt kortat upp henne det vet jag inte

Sen brukar ju ridning med yttertygel och ytterskänkel tillsammasn med ledande innnertygel speciellt i kurvorna på fyrkantssapåret också göra att hon länger sej korrekt, förmodlogen för att inre bakben kommer mer under mittpunkten, automatiskt.

Att få eftergift i nacken på långa tyglar kräver ju bra halvhalter med sätet och om det inte funkar små halvhalter med tyglarna, långsamt tempo, nästan stanna i varje steg, men det är ju lika jobbigt för hästen eftersom det är samlad skritt egentligen.

Ska också tillägga att det är lätt hänt att hästen hamnar på bogarna när man länger överlinjen, för blir det för mkt drivning framåt så åker genast huvet upp (min häst hamnar ur balans och blir stressad). Därför har jag struntat i att det blir så, utan fokuserat på att hon ska länga överlinjen och slappna av, på bekostnad av bärighet. Nu har jag kunnat börja öka energin i baken eftersom halvhalter nu för det mesta går igenom utan att huvet åker upp.

Jag inbillar mej att man kan rida en färsk unghäst bakifrån på ett lite annat sätt än när man korrigerar en felriden, men jag kan säker ha fel.