Första intrycket

Sv: Första intrycket

Ett plötsligt infall, efter att ha varit inbiten kattmänniska, fick mej att längta efter en hund. Jag läste alla böcker som fanns i biblioteket och valde ras efter storlek, temperament och aktiveringsbehov. Såhär i efterhand (det är ju alltid lätt att vara efterklok) hade jag nog aldrig valt den rasen det blev.
Kooikern var lagom stor, vacker att se på (jag gillar långhåriga djur), temperamentet passade in på min önskemål och det var en mångsidig hund som kunde användas till alla grenar som jag ville prova.

Så jag tog kontakt med en uppfödare som hade en kull med valpar på tre veckor som jag skulle åka och titta på. Hon hade även kvar en valp från en kull tidigare, som hunnit bli fyra månader. Hon kallade honom Goliat för han var så oerhört mycket större än alla sina syskon. Hans tassar var helt enorma och hon befarade att han skulle bli långt över rasstandard i storlek och hade dessutom bara en pungkula. Detta innebar att ingen ville ha honom.

Jag åkte på kennelträff för att bekanta mej med uppfödaren och hennes hundar, och fick under dagen ta hand om Goliat (strategiskt av uppfödaren?:D) Självklart föll jag pladask. Han var så söt med sina alldeles för stora tassar och öronen som flaxade i vinden. Han var oerhört kelig och ville gärna sitta i knäet och ja..... på kvällen när jag hunnit smälta dagens händelser ringde jag och sa att jag ville ha honom.

Han "stannade i växten" och blev inte större än han skulle och hade fått sin andra pungkula när veterinären tre veckor senare besiktade honom inför köpet. Tji fick dom som köpte hund från den andra kullen:D:D

Har tyvärr inga valpbilder på datorn, men dom här bilderna tog jag idag:
051.JPG
004.JPG
 
Senast ändrad:
Sv: Första intrycket

När vi först bestämde att vi skulle skaffa hund så var det inte lätt med rasvalet. Spaniel gillade jag sen förut så vi började titta på de raserna.

Till slut fastnade jag för Welshen och började leta uppfödare som helst skulle ha en kull som passade till sommaren.

Fick napp och jag talade om vad jag ville ha (tik, ställa ut, följa med överallt, träna).

Först så valde de ut en tik till mig, där sa det kanske inte klick på en gång, men hon var ok.

Efter ett tag så ändrade dom sig till en annan tik, och det är jag glad för i dag det sa klick direkt. Vovvsan var den i kullen som inte tokbet när hon lekte med oss, slickade på händerna, och var inte lika på som dom andra.

Andra gången jag var där (efter de bestämt sig för vovvsan istället) så märktes det att hon kom ihåg oss och kom springande när hon hörde våra röster. Då var hon ca 6 veckor.

Så det kändes som hon valde oss. Uppfödarna velade lite igen men då satte jag ner foten och sa att henne VILL jag ha.

Den dagen vi hämtade henne så följde hon med som hon bott hos oss i flera år. Hon har varit en hund som har varit otroligt lätt att ha att göra med förutom vid hundmöten som kan vara riktigt jobbiga ibland.
Annars är hon perfekt.
 
Sv: Första intrycket

hur man inte köper valp:

jag tycker om att gå. långt och länge, på grusvägar längs åkrar, i skogen men också i äldre industriområden för att titta på gamla byggnader. så jag ville ha en hund som följde med mig på dessa promenader. jag hade umgåtts mycket med schäfrar, och i ett stall som jag jobbade i hade de en stor vacker schäferhane. en sådan skulle jag ha! jag såg framför mig hur den stora schäfern såg på mig med beundrande blick, lydde mig blint och försvarade mig med sitt liv.

lite senare hade jag min häst i ett annat stall där de hade en labradortik, som blev tjuvparad och fick valpar. naturligtvis kunde jag inte låta bli att kela med valparna varje dag, speciellt inte när de efter några veckor flyttade ut i en box i stallet (!). en valp utmärkte sig rejält från de andra. han var alltid den som först kastade sig över mig, han var vildast, störst och starkast. när valparna åt satt han i matskålen så de andra fick äta det som fanns kvar vid kanterna. när de började närma sig 8 v blev jag övertalad att köpa en valp. egentligen ville jag fortfarande ha min schäfer, men valparna var billiga, de var tillgängliga nu och modern var en nätt och mjuk liten tik. när jag väl bestämt mig var valet av valp inte svårt. att han vid leverans vägde 2 kg mer än de andra valparna oroade mig inte det minsta.

lille loke var en drömvalp. han blev rumsren på en vecka, han följde mig lös överallt och var söt som socker. problemen började när vi påbörjade ensamhetsträningen. han tuggade på allt och lite till! när han var runt året hade han vuxit och blivit rejält mycket större än sin mor, vid den här åldern upptäckte han att han var snabbare än mig (= slut med att alltid vara lös) och hans passion för att äta hade utvecklats fullt ut. jag tyckte fortfarande att det var lite charmigt att han kunde göra ett litet hål i en apelsin och sedan suga ut innehållet så att skalet fortfarande var runt, men några samtal senare, med gråten i halsen till veterinären, när han hade ätit sådant som kanske inte var lika ätbart (45 st nikotintuggumin, ett baconpaket utan bacon i, etc) började få mig att inse att det här var något av ett problem.

det gick ett par år, han växte till en bra bit över 60 cm i mankhöjd (slarvigt mätt 65, kan säkert vara större) och hade en vikt på nästan 40 kg. hunden lärde sig inte att gå i koppel utan drog som en galning, promenadera blev längre och längre, tills vi tillslut gick i timmar varje dag + cyklade (med livet som insats) varje dag utan att han blev trött. min dröm om hunden som såg på mig med beundrande blick, lydde mig blint och försvarade sig med livet som insats hade bleknat och stoppats undan någonstans långt bort. men pga lite andra omständigheter (se nedan) fick vi kontakt med en tränare och började träna tävlingslydad. jag fastnade direkt.

nu är lille loke snart 9 år, och han är ingenting av det jag först drömde om. blicken är i bästa fall förväntansfull, aldrig beundrande. han vet att han kan bäst själv. han är tillräckligt lydig för att alltid vara lös, men han ska alltid ha sista ordet. och det där med att försvara mig, det kan jag nog glömma. han tar all plats och ser alltid till att vara i centrum. jag bleknar till en liten flugskit i hans närvaro. men vilken personlighet! "jag har aldrig sett en hund göra så förut" är något jag hör allt som oftast, han förstår vad man säger när man pratar med honom ("loke, du kommer inte igenom här. du får gå runt staketet där borta") och han delar mitt intresse för bob dylans musik. han är dessutom gudasnäll och funkar med allt och alla :).

jag har blivit en inbiten tränings- och tävlingsmänniska, vi tränar i stort sett varje dag och sakta (mycket sakta) men säkert tar vi oss upp genom klasserna. jag har den gladaste hunden på varje tävling, men oftast provar han en ny variant av minst ett moment på tävlingarna vilket resulterar i nollor och missade uppflyttningar. hans matte är dock envis som synden, och elitklass är inte alls särskilt långt borta längre.


hur man inte köper hund vol 2:

ett halvår efter att jag köpt loke får vi besök av en liten och mager schäfertik. jag blir tillfrågad om jag kan passa henne några dagar, och det ska väl gå bra tänkte jag. men när de sedan ska hämta henne så är det för att ta henne till vet för avlivning, för ingen vill ta hand om henne längre. jag tror de visste vad de gjorde. naturligtvis kunde jag inte lämna henne ifrån mig. hon har de vackraste ögonen på jorden, stora med "svart kajal" och en mörk honungsfärg. och hon behövde min hjälp. kanske, kanske kunde min flickdröm bli sann.

inte heller detta "hundköp" (fick henne gratis) visade sig bli särskilt lyckat. hon var rädd för allt, hon stressade och åt inte ordentligt. när jag lyckades få henne lite tryggare så såg hon på mig med beundrande blick. hon lydde oftast blint. men det hon gjorde mest av allt var att försvara mig med sitt liv. alla andra hundar var potentiella hot, och hennes strategi var att anfall var bästa försvar. problemen eskalerade med en väldigt fart, och ganska snart hade jag en hyperaggressiv, potentiellt livsfarlig hund i kopplet. jag började leta efter hjälp. brukshundklubben visade sig inte särskilt intresserad. trots att jag var medlem såg de helst att jag var utanför plan och ingen hade lust att hjälpa mig. jag letade vidare bland de privata aktörerna. en ville ha tusen spänn för råd per telefon. en ansåg att jag skulle muta henne med köttbullar. en annan bröt hennes utfall med våld, och ungefär här såg jag min första strimma av hoppets ljus. det gick att bryta hennes utfall!

jag hade dock på känn att utfallen bara var ett symptom på ett underliggande problem, och jag var inte särskilt intresserad av att "piska" henne till lydnad. så när jag fick ett PM från en tränare som sa sig jobba med mjuka metoder nappade jag direkt. tillsammans fick vi bort hennes lust att alltid försvara mig (även om hon gärna plattade till en och annan hund om hon fick chansen. unga hanhundar är fortfarande populära hos henne ;)) och vi tävlade även några gånger med ett par 1:a pris i ettan som resultat. hon tyckte dock aldrig att det var särskilt roligt att tävla, eller ens träna för tävling, så det la vi på hyllan, så nu är hon sällskapshund på heltid.

i höstas hände något märkligt. jag var ute och hälsade på en av mina bondepolare när han fick besök av en bekant som hade med sig sin nya flickvän. flickvännen visade sig vara samma tjej som tagit hand om min hund när hon var yngre. och det visade sig att min hund var två år äldre än jag trodde. här har jag gått och klagat på att hon är så slö och inte springer så fort när vi cyklar, och så visade det sig att hon var tolv år gammal! hoppsan... hon har nu hunnit fylla 13 år och är hälsan självt.

minina är min flickdröm. jag är hennes idol i livet och hon följer mig i vått och torrt, och hon har lärt mig så mycket. men drömmen om Den Perfekta Hunden har antagit nya former, så nästa hund blir en aktivare sak.

på tal om det föressten, så har jag hittat en uppfödare vars hemsida jag gillar. hennes valpar är dessutom riktigt bra och de syns på SM i flera grenar. men hur tar man den första kontakten? jag kan ju inte berätta om mina nuvarande hundar utan att hon flyr fältet?
 
Sv: Första intrycket

JO det kan du! Du kan kopiera den här berättelsen du nyss skrev in och klistra in den i ett mail och skicka. Det var ju en alldeles underbar berättelse!
Den+ vad du är ute efter i hundväg i ett mail och ett telefonsamtal senare så har du ditt på det torra :)

Jag fick min drömhund trots att jag aldrig tävlat och bara haft stöddiga terriers och taxar innan, jag tror uppödare uppskattar såna här berättelser tillsammans med ens framtida visioner, då får dom en hum om vem människan är, vad denne har för bakgrund och vad den vill. Seså, ringden där uppfödaren nu! :D
 
Sv: Första intrycket

Mamma satt med en stor hundbok och en 'kravlista' när vi skulle skaffa hund. På listan stod bland annat att vi ville ha en hund som var max 50 cm hög, utan långt hår eller behov av mycket pälsvård och inga hängande öron. Efter att ha gått igenom boken fanns det egentligen bara ett alternativ: basenji. Vi letade upp en uppfödare som verkade bra och åkte ner och hälsade på dem (30 mil). Efter det 'beställde' vi en tik. När kullen sen föddes fanns det bara en tik, så det var inte mycket att välja på :p


När vi skulle skaffa en till hund ville vi ha en tricolortik, vilket inte var det lättaste att hitta. Alla tricolorer som föddes då var hanar, typiskt nog :grin: Dock fick vi nys på att uppfödaren till våran andra hund ev. hade en tricolor 'på gång' som var tingad av en i Holland som ville ha henne som utställningshund. Om hon inte 'dög' åt dem fick vi henne. Som tur var för oss stämde hennes färger inte riktigt för att bli en bra utställningshund, så tre dagar efter att holländaren tackat nej åkte vi ner och hämtade henne :)


Våra två tjejer är alltså 'beställningsjobb' :D Den svartvita är den äldsta.



 
Sv: Första intrycket

Träffade min hund första gången när jag hämtade henne. Hade inte möjlighet att kolla på henne innan hämtning tyvärr.
Första intrycket var: Gud vad söt, är det verkligen min hund? En hund jag ska leva med i massa år framöver!"
Sen blev det ett "aj" för hon smakade på mina händer när jag skulle lyfta upp henne. :angel:

Minns hur hon sen somnade i mitt knä, trött över att jag och en till kom för att hämta våra valpar samt att en valp redan blivit hämtade tidigare på dagen.

Jag valde inte min valp själv, utan uppfödaren hade valt ut henne åt mig. Hade sett kort på henne från det hon var nyfödd och sen uppdaterad minst ett par gånger i veckan per mail med bilder.
Hade tyvärr inte digitalkamera själv då så jag har inga bilder från hämtningen på nätet.

11 veckor:
Toscaliten.jpg


Nu (4 år):
23156305.jpg
 
Sv: Första intrycket

När vi väl hade bestämt oss för rasen Släthårig foxterrier, började vi leta kennel. Vi ringde ett par olika innan vi bestämde oss för "vår kennel". Hon hade en kull där alla var tingade, men skulle få nya om en månad. Vi bestämde oss för att åka och hälsa på innan vi bestämde något.

Det kom fram att hon faktiskt hade två tikar som hon övervägde att sälja, en tik på 3 månader som hade en gammal skada i benet och en på 4 månader som hon hade tänkt att spara till avel.

Den yngre tiken verkade blyg och satt mest i bakgrunden medan den äldre direkt hoppade fram och hälsade. Den äldre var även "lätthanterlig" och lugn i sig själv, dvs. satt still i famnen och var inte för på. Vi fick följa med på en promenad med sötisen, och hon gick lös och lyssnade ganska bra på inkallning. Vi fick mycket tips och råd av uppfödaren, om träning, utställning, avel osv, och så då blev det bestämt att vi skulle ta hem henne direkt. Och inte har vi ångrat oss en sekund!

Untitled-7.jpg
 
Sv: Första intrycket

mycket gammal tråd, men det är mysigt att läsa om era "hitta hund" berättelser så jag puttar upp tråden :)
 
Sv: Första intrycket

Ja, lite gammal är den allt, men jag fyller på.

Jag fick ta bort min gamla hund våren 2001. Det tog ett tag att komma över det för han var inte så gammal. När det gått någon månad började jag ringa runt till uppfödare för att höra om valpar eller eventuellt yngre omplaceringar. Det fanns varken det ena eller det andra. Jag ville såklart ha samma ras. Men så efter någon vecka ringde en av uppfödarna tillbaks och sa att hon hade fått en 9 månaders hane i retur. Jag såg honom på bild och tyckte han var fin så jag åkte iväg för att titta på honom. Eftersom han landade i mitt knä fortare än jag landade på stolen jag skulle sätta mig på så tyckte jag att detta är min hund. Han fick följa med hem på prov i 1 månad till att börja med. Vi trivdes med varandra från första stund och nu är han nästan 9½ år och är givetvis kvar hos mig. Han är bra mentalt, har både gått MH och är Korad. Han är pappa till 3 kullar valpar och jag har behållit en hanvalp ur den senaste kullen. Valpen är nu 8½ månad och väldigt lik sin pappa både i sätt och utseende. Viftar från nos till svansspets och vill hälsa på alla, stora eller små antingen man går, åker rullstol eller går med rollator. Det är den vuxne jag har som avatar.
 
Sv: Första intrycket

Klart du kan berätta om hon frågar!!!

Man lär sig av sina misstag och ibland tänker man för mycket med hjärtat :D
 
Sv: Första intrycket

Det gick fort.
Jag och pojkvännen kollade runt lite bland uppfödare och sa att det var schäfer vi ville ha. Renrasig och bra stam.

Vi hittade en vi tyckte lät bra, mailade lite och förklarade vad vi var ute efter. Sen åkte vi dit och kollade på de små liven, och vi var sålda. Han valde ut en underbar liten hane till oss och vi bestämde oss att det var han vi skulle ha :love:

Så här såg han ut när vi precis fått hem honom.


Och så en bild från i somras då han var 8 månader.
 
Sv: Första intrycket

Här snackar vi impulsköp! Vi hade ett tag pratat om att skaffa hund, jag hade kollat lite olika raser men inte kommit fram till nån. Hittade en annons på springer spaniel/goldenvalpar och dom fanns nära där vi bor. Övertalade sambon att åka dit. Väl framme så kom en hel flock med jätteglada valpar och hälsade på oss, gick inte att hitta nån som var liite lugnare.
Vi var där en stund, körde hem, väl hemma sa vi att vi skulle ha en, körde tillbaka och köpte den. Det var bara två hanar kvar som inte var tingade så vi tog bara en av dom.... Så hade jag absolut INTE tänkt att det skulle gå till!!!
Men visst, vi är nöjda med honom och han är absolut världens goaste hund! Superrolig att jobba med.

Men planerar nu att skaffa en hund till och har letat raser och kennlar nu ett par år.... så detta ska ske under lite mer ordnade omständigheter.
 
Sv: Första intrycket

Skiter sig när det kommer till skyddet kanske? :-)
Men visst kan andra raser än schäfrar:

Border collie

Åhh:love: Så man blir inte utskrattad om man kommer och vill testa med sin BC?
Jag är väldigt sugen att prova med min lilla grabb, misstänker att han skulle älska det.
 
Sv: Första intrycket

Åhh:love: Så man blir inte utskrattad om man kommer och vill testa med sin BC?
Jag är väldigt sugen att prova med min lilla grabb, misstänker att han skulle älska det.

Utskrattad blir du nog inte, men ej seriöst mottagen. Det är inte tillåtet att tävla skydd med Border Collie längre (det var det för 2-3 år sedan, BCn på bilden hade då hunnit tävlas upp till IPO I eller II) och eftersom att de flesta figgarna helst inte vill slita ut sig på hundar det inte finns någon seriös träningsplan för kan det nog bli svårt. Jag tycker att det är skitsynd! Hade gärna sett fler raser i skyddet.
 
Sv: Första intrycket

Min första hund skaffade jag efter att ha gått isär med min dåvarande sambo. Längtan efter en BC hade funnits sen småbarnsåren, och nu hade jag äntligen chansen.

Eftersom jag aldrig haft valp, valde jag att söka efter en äldre omplacering att börja med. Blocket och andra annonssidor genomsöktes noga och så hittade jag en ettårig hane som lät bra. Ringde på stört och fick beskedet att han var såld redan, men att det fanns andra BC som skulle kunna passa mig, bla en sjuårig hane som inte trivdes med flocken. Hade bitit minigrisen och högg efter unghundarna...

Chansade och åkte dit för att titta, medveten om att det borde ha ringt en del varningsklockor när hundarnas boende beskrevs... Väl på plats möts jag av mina drömmars vovve, en korthårig, svartvit hane med världens sötaste öron och en väldigt fin blick.
tivedssam.jpg

Man kan lugnt kalla det kärlek vid första ögonkastet. Dessutom ömsesidigt, Sam var som klistrad vid mig. Ägaren berättade lite om honom, klippte klorna och köpet gick igenom.

Jag har aldrig ångrat köpet, även om det har kostat mig stora mängder svett och tårar att få Sam att bli så stabil som han faktiskt är idag. Inga rester av hans ständiga stress-snurrande och han går tom att träna lite med utan att han lägger sig och skakar... Däremot kommer han aldrig att bli den där lättränade hunden, utan är nöjd med lätt trickträning och långa skogspromenader.

Hund nummer två kom ganska nyligen, och var så långt ifrån ett misstag det går att komma:love:
Det började med insikten att jag nu är kunskapsmässigt redo för en valp. Dessutom fanns tiden och ett enormt träningssug... Hittade en blocketannons med ett räddningsobjekt (korsningsvalp BC+ kh. collie på 11 veckor som redan skulle omplaceras pga tidsbrist). Åkte och hälsade på den, men där var redan grundat en redig rädsla för händer, stressbeteenden och andra tecken på att denna hund skulle innebära en hel del problem i framtiden. Avstod den lille krabaten med tungt hjärta...
Ungefär här bestämde jag mig för att min första valp banne mig ska vara en lovande, renrasig hund med de bästa förutsättningarna för att göra det jag vill använda den till. Att det skulle vara BC var självklart.

Listade önskade egenskaper, och började kontakta uppfödare.
Jag åkte och hälsade på flera hundar, men en speciell uppfödare gjorde enormt stort intryck. Väldigt goa, trevliga hundar, lång erfarenhet och en sund inställning till djur. Där möttes jag av Boss, då åtta veckor gammal.
IMG_2315.jpg

Min första tanke var "oj, vad vit han är" , sen slogs jag av hans otroliga utstrålning. Allting med denna lilla kille stämde in på mina önskade egenskaper, han hade inte kunnat bli bättre om han så klivit rakt ut ur drömmarna!
Lyckades hålla hjärtat på plats, träffade den andra valpen och bestämde att jag skulle höra av mig om några dagar för att lämna besked om jag var intresserad.
Två dygn (utan sömn) senare hade jag skrapat ihop de tusenlappar extra som behövdes(han var något dyrare än jag tänkt mig från början) och köpet gick igenom. Ytterligare två veckor senare flyttade min fantastiska Boss hit:love:

/Migo
 
Sv: Första intrycket

Trist:( Finns det inte möjligheter att ens göra "prova på"-träningar? Måste ju vara fler än jag som har udda raser men är sugna på att testa... Även om den aktuella hunden inte får tävla(varför?) så kan ju intresse väckas så att man skaffar en godkänd hund = fler utövare av grenen.

/Migo
 
Sv: Första intrycket

Trist:( Finns det inte möjligheter att ens göra "prova på"-träningar? Måste ju vara fler än jag som har udda raser men är sugna på att testa... Även om den aktuella hunden inte får tävla(varför?) så kan ju intresse väckas så att man skaffar en godkänd hund = fler utövare av grenen.

/Migo

Vet inte, hör dig för! Var bara noga med att hitta en seriös grupp som inte har dumheter för sig. Jag är faktiskt inte helt säker på anledningen heller. Det är väl att det ska ses som just en bruksprov för bruksraser.
 
Sv: Första intrycket

Jag ville ha en chihuahua då de passade mig iom att de var små och behändiga att ta med på tåg/buss/flyg -resor och att jag ville ha en hund som hängde med på allt men inte direkt krävde något då jag inte visste vilket intresse jag hade för hundträning samt att det underlättar om man måste lämna bort hunden.
Således ville jag ha en chihuahua, modell tuff, aktiv och kavat.
Surfade runt på olika uppfödares sidor och hittade tillslut en uppfödare som verkade ha det jag sökte och som dessutom trevligt nog låg i närheten. Visste att hanen var en trevlig prick och när jag besökte de första gången så gillade jag tiken direkt (social tuff sak utan krypande tendenser). Så den uppfödaren blev det.

Första gången jag var där var valparna 24 dagar gamla och det var lite svårt att välja men Uno var helt klart i topp redan då (den man ser magen på)
20806135.jpg


Kom tillbaka sen igen (var på besök många gånger :D) och det stod klart vilken valp jag ville ha nämligen denna lilla skrutt som lekte med uppfödarens Dogo-argentinovalp och for ut på egna strövtåg bort från mamman och syskonen när de fick springa på gräsmattan. Skulle jaga ankorna :love:
29563005.jpg
29563006.jpg



Han blev pefekt!
28968063.jpg
 

Liknande trådar

Övr. Hund Runt den 20 januari skrev jag här, och frågade hur man köper en hund. Jag fick massor av tips och råd, och även listor med uppfödare...
Svar
11
· Visningar
1 568
Senast: Raderad medlem 147980
·
Övr. Hund Hej, Vill kanske mest skriva av mig eller få lite tips kanske! Min kille är snart 1 år. Jag tycker vi har god kommunikation för det...
Svar
9
· Visningar
1 164
Senast: inverterad
·
Övr. Hund Jag har sedan drygt två veckor tillbaka bara min 13-åriga whippet kvar. Hon har sedan hon var valp varit helt okomplicerad med att...
Svar
9
· Visningar
793
Övr. Hund Hej! Först och främst vill jag vara tydlig med att jag ALDRIG skulle skaffa en hund om jag inte är absolut 100% säker på att jag har... 2 3
Svar
43
· Visningar
2 419
Senast: __sofia__
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp