Fråga en logoped(student)!

[Araminta]

Inspirerad av en tidigare tråd om geologi och det faktum att det idag är Europeiska Logopeddagen tänkte jag starta en tråd för att lyfta språk och kommunikationsrelaterade frågor. För att kicka igång tråden tänkte jag försöka avliva några vanliga myter:

Logoped, ja men då håller du på med fötter va?
- Nej, vi är varken ortopeder eller logistiker. Däremot är vi rätt liten och ny profession som inte syns så mycket. En logoped (logos = ord, ped = läran om) sysslar med språk, röst, tal och sväljning. Vi jobbar med människor i alla åldrar som av en eller annan anledning har problem med den mellanmänskliga kommunikationen. Det kan vara barn, vuxna eller gamla, friska eller sjuka, som stammar, har läs-/skrivsvårigheter, afasi, neurospsykologiska nedsättningar, utvecklingsstörning eller motoriska nedsättningar. Vi jobbar även med de som har röstproblem, hörselnedsättningar, läpp-/käk-/gomspalt, sväljningsssvårigheter, sen/nedsatt språkutveckling eller använder rösten mycket i sitt yrke.

Flerspråkiga barn utvecklas långsammare än enspråkiga
Språkutvecklingen sker i exakt samma takt oavsett mängd språk barnet har. Det enda som kan skilja sig något är ordförrådet då man testar det flerspråkiga barnet i enbart ett av språken. Det tar, helt logiskt, lite längre tid för flerspråkiga barn att lära in dubbla namn på allt. Räknar man istället antalet kända begrepp (hur många saker som barnet har namn på, oavsett språk) barnet har så är det helt på nivå med enspråkiga i samma ålder.

Folk som stammar är nervösa och blyga
- Stamning har en multifaktoriell grund där bland annat genetik spelar en stor roll. Folk som stammar är lika nervösa och blyga som folk är flest. Nervositet kan göra stamningen värre men orsaken till att personen stammar har ingenting med dennes personlighet att göra. Det går heller inte att som förälder "ge barnet stamning" genom någon form av misslyckande i uppfostran. Lika lite så kan stamning smitta från ett barn till ett annat.


Jag tänker mig tråden som ett ställe att diskutera allt som inbegriper språk, tal och röst. En möjlighet att ställa och diskutera frågor som berör logopediska teman av alla dess slag: högt i tak och fritt fram för egna funderingar. Jag är själv endast student och läser termin sex av åtta men ska göra mitt bästa för att besvara alla frågor som dyker upp. Hoppas kunna reda ut en del funderingar och även göra lite smygreklam för ett ämne som ofta blir förbisett och nedprioriterat

 

[Wingates]

Varför är det så svårt för oss skåningar att lära om att göra tungspets R och viceversa?
Jag låter bara som en idiot när jag gör tungspets R (det händer att det kommer ett och annat av en slump, antar att det är pga föräldrar som kommer längre uppifrån).

 

[Niyama]

Logoped, ja men då håller du på med fötter va?

På riktigt, tror nån det?

 

[Araminta]

Varför är det så svårt för oss skåningar att lära om att göra tungspets R och viceversa?
Jag låter bara som en idiot när jag gör tungspets R (det händer att det kommer ett och annat av en slump, antar att det är pga föräldrar som kommer längre uppifrån).

Det är faktiskt lättare än man tror när man kan knepen (av någon anledning verkar dock skånska r vara enklare att lära in än tungspetsvarianten). Dock är lite som att börja sitta upp på hästen från "fel" sida. Har man sagt skånska r sen man var fem och plötsligt ska lära om i vuxen ålder så tar det en hel del tid och energi att programmera om muskelminnet.

Och, ja, som du är inne på, vilket r man använder har att göra med vilket r personerna i ens omgivning använder. Vissa personer har båda två, växlar eller byter när de flyttar till en annan ort.

 

[Araminta]

På riktigt, tror nån det?

Förvånansvärt många Har även hört det av läkarstudenter som man verkligen tycker borde veta bättre. Det värsta var nog ändå mannen som trodde jag höll på med logistik

 

[Andromedae]

Förvånansvärt många Har även hört det av läkarstudenter som man verkligen tycker borde veta bättre. Det värsta var nog ändå mannen som trodde jag höll på med logistik

Vill du veta något hemskt? Det finns folk som tror att vi som INTE är logopeder är logopeder, bara för att! Kan inte räkna antalet gånger då jag har sagt vad jag läser och fått ett "Jaha, så du blir typ logoped då?" till svar.

(Jag läser språkkonsultprogrammet.)

 

[Araminta]

Vill du veta något hemskt? Det finns folk som tror att vi som INTE är logopeder är logopeder, bara för att! Kan inte räkna antalet gånger då jag har sagt vad jag läser och fått ett "Jaha, så du blir typ logoped då?" till svar.

(Jag läser språkkonsultprogrammet.)

Det är ingen hejd på förvirringen. Vi blir även tagna för talpedagoger stup i kvarten, vilket är något bättre än logistiker men fortfarande ett helt annat yrke.

 

[escodobe]

Det är ingen hejd på förvirringen. Vi blir även tagna för talpedagoger stup i kvarten, vilket är något bättre än logistiker men fortfarande ett helt annat yrke.

Jag måste erkänna att jag just fick googla för att ta reda på skillnaden.

 

[iNHALE]

Det är faktiskt lättare än man tror när man kan knepen (av någon anledning verkar dock skånska r vara enklare att lära in än tungspetsvarianten). Dock är lite som att börja sitta upp på hästen från "fel" sida. Har man sagt skånska r sen man var fem och plötsligt ska lära om i vuxen ålder så tar det en hel del tid och energi att programmera om muskelminnet.

Och, ja, som du är inne på, vilket r man använder har att göra med vilket r personerna i ens omgivning använder. Vissa personer har båda två, växlar eller byter när de flyttar till en annan ort.

Kan ju säga att jag pratar med ett R som är betydligt djupare och strävare än normala skåningar och ingen av mina föräldrar eller andra personer som vistats runt mig under min uppväxt har pratat med ett sånt strävt R Dock växlar jag till ett mer tung-spets-R när jag pratar engelska. Kan dock inte åstadkomma samma R i svenskt tal som i engelskan.

 

[Araminta]

Jag måste erkänna att jag just fick googla för att ta reda på skillnaden.

Ja nej det är en svår gränsdragning. Och i praktiken så är det inte helt solklart vem som gör vad. Jag brukar säga att en talpedagog (tror dock den formella titeln är specialpedagog nu för tiden) är en lärare med specialisering inom språk(störningar). En logoped har å andra sidan en medicinskt inriktad utbildning där vi har en mer fysiologisk/psykologisk synvinkel på språk.

 

[Araminta]

Kan ju säga att jag pratar med ett R som är betydligt djupare och strävare än normala skåningar och ingen av mina föräldrar eller andra personer som vistats runt mig under min uppväxt har pratat med ett sånt strävt R Dock växlar jag till ett mer tung-spets-R när jag pratar engelska. Kan dock inte åstadkomma samma R i svenskt tal som i engelskan.

Det händer det också! Jag har träffat flera förvirrade skånska föräldrar som undrat hur tusan ungen lärt sig sådana rullande tungspets r Det är lite som med dialekter, vissa ungar verkar hitta på sina egna (jag är en av dem - har blivit tagen för både norrlänning och Malmöit )

 

[athena_arabians]

@Araminta: Hur mycket av er utbildning är mer medicinskt inriktad och hur mycket är om språkets uppbyggnad och utveckling från ett språkvetenskapligt perspektiv (om ni läser det alls?)?

Språk är verkligen jättespännande!

 

[Araminta]

@Araminta: Hur mycket av er utbildning är mer medicinskt inriktad och hur mycket är om språkets uppbyggnad och utveckling från ett språkvetenskapligt perspektiv (om ni läser det alls?)?

Språk är verkligen jättespännande!

Språk är hur kul som helst Iallafall ur vårt perspektiv Vi läser förhållandevis lite lingvistik och fonetik (grammatik, satsbyggnad, uttal så som man läser det när man läser t.ex. tyska) men vi använder oss av den kunskapen i våra analyser. Till exempel så måste man kunna grammatiken för att förstå barnets språkutveckling, där den givetvis är en stor del. I övrigt är största fokuset psykologin, tätt följt av medicinen. Vi läser stora block neurologi och neuropsykologi och har en hel del anatomi. Dock är det sällan rena psykologi/medicinkurser utan allt bakas in i kommunikation och det språkliga. T.ex. läser jag just nu om röstproblem och röstbehandling och hälften av våra föreläsningar hålls av foniatrer, dvs läkare.

Besvarade jag din fråga? Jag insåg att jag ärligt talat är osäker på vad språkvetenskap är för något

 

[Kirie]

Anses dialektal oförmåga att säga vissa ljud som talfel? Jag hade klasskompisar som gick hos logoped för 'talfel' som jag är rätt säker på inte ngn hade brytt sig om i andra delar av Sverige.

 

[snow]

Jag vet inte om det här är en fråga för en logoped men med din utbildning kanske du har lite infallsvinklar/tips att komma med?

Jag och min sambo har väldigt olika röstlägen: min röst är väldigt stark (folk kan hyscha mig när jag själv tycker att jag talar i normal samtalston) och min sambo talar väldigt mumligt, så där så att folk ofta frågar "vad sa du?". Härom dagen beklagade sig min sambo över att han varit på ett möte där den som pratade högst (=starkast, jag vet inte riktigt vilken terminologi som är korrekt här?) i princip tystade alla andra och därmed fick hålla låda. Min sambo ville opponera sig mot vad denne person sa men upplevde det som otroligt svårt, delvis pga att "hålla låda"-personen naturligtvis betedde sig ytterst drygt men också av rena röstresurs-anledningar. Det är helt enkelt svårare att avbryta någon som talar om HÖGT och TYDLIGT. Jag har också upplevt det här, fast från motsatt håll: att jag i en diskussion helt enkelt höjer rösten och tystar ner min meningsmotståndare, halvt om halvt omedvetet (verkligen inget jag är stolt över ).

Hur är det med det här med röstresurser egentligen? Varför talar vissa människor tyst och vissa väldigt högt? Min sambo får ibland för sig att han ska träna sig i att tala högre och tydligare - kan man göra det? I helt vanliga samtal alltså, det är såklart en annan sak om man typ står på en scen och håller föredrag. Bör jag försöka träna mig till att tala lägre? (När jag blir hyschad så sänker jag såklart röstläget, men det kräver ganska mycket tankemöda. Mitt normala tonläge är liksom att tala högt.)

 

[Monkie]

Jag vet inte om det här är en fråga för en logoped men med din utbildning kanske du har lite infallsvinklar/tips att komma med?

Jag och min sambo har väldigt olika röstlägen: min röst är väldigt stark (folk kan hyscha mig när jag själv tycker att jag talar i normal samtalston) och min sambo talar väldigt mumligt, så där så att folk ofta frågar "vad sa du?". Härom dagen beklagade sig min sambo över att han varit på ett möte där den som pratade högst (=starkast, jag vet inte riktigt vilken terminologi som är korrekt här?) i princip tystade alla andra och därmed fick hålla låda. Min sambo ville opponera sig mot vad denne person sa men upplevde det som otroligt svårt, delvis pga att "hålla låda"-personen naturligtvis betedde sig ytterst drygt men också av rena röstresurs-anledningar. Det är helt enkelt svårare att avbryta någon som talar om HÖGT och TYDLIGT. Jag har också upplevt det här, fast från motsatt håll: att jag i en diskussion helt enkelt höjer rösten och tystar ner min meningsmotståndare, halvt om halvt omedvetet (verkligen inget jag är stolt över ).

Hur är det med det här med röstresurser egentligen? Varför talar vissa människor tyst och vissa väldigt högt? Min sambo får ibland för sig att han ska träna sig i att tala högre och tydligare - kan man göra det? I helt vanliga samtal alltså, det är såklart en annan sak om man typ står på en scen och håller föredrag. Bör jag försöka träna mig till att tala lägre? (När jag blir hyschad så sänker jag såklart röstläget, men det kräver ganska mycket tankemöda. Mitt normala tonläge är liksom att tala högt.)

Ser fram emot svaret! Jag pratar ganska tyst, så pass tyst att jag fick gå hos talpedagog i lågstadiet.

Har en kollega som pratar så högt att det liksom skär i öronen och jag rycker till när vi pratar eller när hon lägger upp ett asgarv. Även hon använder sina röstresurser till att tysta sina diskussionsmotståndare.

 

[snow]

Ser fram emot svaret! Jag pratar ganska tyst, så pass tyst att jag fick gå hos talpedagog i lågstadiet.

Har en kollega som pratar så högt att det liksom skär i öronen och jag rycker till när vi pratar eller när hon lägger upp ett asgarv. Även hon använder sina röstresurser till att tysta sina diskussionsmotståndare.

Det är verkligen inte en grej jag är stolt över när jag gör så och jag försöker naturligtvis tänka till (det händer nog mest i väldigt hetsiga och upprörda debatter), men jag tror att människor med hög/stark röst liksom vänjer sig vid att det funkar? Jag har pratat högt så länge jag kan minnas. Och i vardagssituationer är det jättesvårt; min sambo kan också rycka till ibland och först då inser jag att "oj, jag pratar kanske jättehögt nu?". Jag märker det inte själv.

 

[Monkie]

Det är verkligen inte en grej jag är stolt över när jag gör så och jag försöker naturligtvis tänka till (det händer nog mest i väldigt hetsiga och upprörda debatter), men jag tror att människor med hög/stark röst liksom vänjer sig vid att det funkar? Jag har pratat högt så länge jag kan minnas. Och i vardagssituationer är det jättesvårt; min sambo kan också rycka till ibland och först då inser jag att "oj, jag pratar kanske jättehögt nu?". Jag märker det inte själv.

Nyfiken på din hörsel? Jag har väldigt bra hörsel, tänkte om det kanske ha något samband?

 

[sthu]

Varför är det så svårt för oss skåningar att lära om att göra tungspets R och viceversa?
Jag låter bara som en idiot när jag gör tungspets R (det händer att det kommer ett och annat av en slump, antar att det är pga föräldrar som kommer längre uppifrån).

Inte bara skåningar, smålänningar också..

Jag kan göra rullande rrrrrrr (riktigt långt och utdraget!) i början på ord, annars stört omöjligt. Annars blir det något slags halvgutturalt ljud som i sammanhanget kan tolkas som ett r. Kombination gr och kr är fruktansvärda! Det är nästan jobbigt att tänka den kombinationen Engelska går helt ok, lite mysko dialekt men det finns ändå tydliga r-ljud.
Jag sa j istället för r tills jag var säkert 20 år (jag gör det fortfarande ibland). Det var värre när jag var liten, då kunde jag inte ens säga mitt eget namn rätt och funderade länge på att byta. Jag har märkt att jag ofta hoppar över r i ord (som ja ska skriva som ja prata bli de typ så hää nåntin som vässta fjåtisen!)

Men jag tänker att så länge folk förstår så är det bra. Det hörs att jag är smålänning (eller åtminstone att jag inte är härifrån, är från gränslandet mellan Västergötland, Halland och Småland så det är en hej kom och hjälp blandning av dialekter). Jag är den enda av syskonen som har så tydlig dialekt. Min far är västgöte, mor smålänning. Storasyster pratar rikssvenska och lillebror säger inte mer än nödvändigt (och då på rikssvenska med en touch av Småland). Så varför fick jag en så tydlig dialekt?

Äsch, kontentan av det hela. R är en gravt överskattad bokstav som egentligen inte behövs.

 

[Mabuse]

Jag måste erkänna att jag just fick googla för att ta reda på skillnaden.

Jag trodde också det var samma sak.