Framtiden och det förflutna

Jag har sannolikt levt mer än halva mitt liv. Och under åren som gått har jag inte åstadkommit något alls och jag har inte gjort någon karriär. Inte har jag lärt mig rida heller. Och nu går det bara utför. Allt känns som för sent. Det som finns kvar av livet är bara något mediokert.

Jag drömmer ofta om det förflutna, om en människa som nu är död, om hästar som också är döda och om min hund som också är död. Klamrar jag mig fast vid det som varit? Är det det som fyllt mitt liv med innehåll? Och att det nu är tomt.

Jag har inte långt kvar tills jag fyller 50, och det känns som om livet är på väg att ta slut.

 

[Sel]

Jag vet inte, jag är också rätt menlös. Jag pular på med mina spindlar och andra kreatur, och min hund och min katt och ibland min trädgård. Jobbar för att tjäna pengar och är glad när jag slipper. Tror vi är långt ifrån ensamma om det. Måste det vara mer än så om det är vad man orkar? Jag gitter då verkligen inte ha dåligt samvete gentemot någon.

 

[Wille]

Jag vet inte, jag är också rätt menlös. Jag pular på med mina spindlar och andra kreatur, och min hund och min katt och ibland min trädgård. Jobbar för att tjäna pengar och är glad när jag slipper. Tror vi är långt ifrån ensamma om det. Måste det vara mer än så om det är vad man orkar? Jag gitter då verkligen inte ha dåligt samvete gentemot någon.

Nej, dåligt samvete har jag inte heller, men jag har alltid velat vara någon, velat prestera och velat förändra världen till det bättre. Utan det där känns mitt liv ganska meningslöst.

 

[Sel]

Nej, dåligt samvete har jag inte heller, men jag har alltid velat vara någon, velat prestera och velat förändra världen till det bättre. Utan det där känns mitt liv ganska meningslöst.

Fast hur många människor gör det/har tillfälle eller möjlighet att göra det? De flesta lever bara sitt liv så gott de kan. Jag tycker att du ställer lite höga krav på dig själv, och kanske din omgivning ibland?
Jag källsorterar och skänker en liten slant till det lokala katt och hundhemmet, och försöker vara en hyfsad medmänniska. Det räcker vet du.
När du har energi över kan du ju göra lite extra om du vill.

 

[TeamLundVer]

Nej, dåligt samvete har jag inte heller, men jag har alltid velat vara någon, velat prestera och velat förändra världen till det bättre. Utan det där känns mitt liv ganska meningslöst.

1. Du gör ju världen till en bättre plats för alla pollinerare
2. Att göra karriär för karriärens skull tror jag är ett ypperligt sätt att bli olycklig på

 

[ptr]

Jag har sannolikt levt mer än halva mitt liv. Och under åren som gått har jag inte åstadkommit något alls och jag har inte gjort någon karriär. Inte har jag lärt mig rida heller. Och nu går det bara utför. Allt känns som för sent. Det som finns kvar av livet är bara något mediokert.

Jag drömmer ofta om det förflutna, om en människa som nu är död, om hästar som också är döda och om min hund som också är död. Klamrar jag mig fast vid det som varit? Är det det som fyllt mitt liv med innehåll? Och att det nu är tomt.

Jag har inte långt kvar tills jag fyller 50, och det känns som om livet är på väg att ta slut.

Det är mcyket med det där. Vad är egentligen "att hunnit med" "att få saker gjorda" osv? Jag har provat en hel del, haft häst och liten gård, kört lastbil, grävmaskin och fått betalt för att klättra i träd. Är nu i slutkanten på hästägandet och ger upp den biten, funderar mycket på vad jag vill bli när jag blir stor men landar nog ändå i att jag vill ha provat på det ena och det andra. Har inga ambitioner att bli särskilt bra på något, det är det nya som lockar mer även om det inte alltid blir så mycket av det, snarare tvärtom, sällan helt enkelt. Vad är att kunna, tex rida? Är ingen dresyrryttare själv men anser ändå att jag rider hyfsat för mina behov. Nu är det lite timmring som är det skojjiga att lära sig mer av, men kommer inte bli något proffs där heller. Tänker att man får se vad man fått prova. Som barn fick jag prova att köra in en kanalbåt i sluss, nu stod skepparen med sladdkontroll och kunde lätt korrigera oss ungdommars vevande på stora ratten, men efter några försök så ryckte det mindre i ratten av det. Inte blev jag skeppare för det, men har fått prova att styra lite. Börjar man stapla de där små sakerna på varandra så blir man nog förvånad över att där är nog inte är helt lite. Men vad man ska göra sen - det vet inte jag heller! Är nog gasnke många som funderar 40-50- årskriser är ju väletablerade begrepp av någon anledning, så där ska du då inte känna dig ensam ivartfall.

 

[bettysmatte]

Jag är 50+. Har ALDRIG tänkt att jag är för gammal för något. Ingen av oss vet hur långt vi har kvar. Så länge man har hälsan så finns det inga begränsningar. Tvärtom tycker jag att jag har åstadkommit MER under de senaste 5-10 åren än vad jag har gjort tidigare i livet. Vidareutbildar mig för att det är roligt (och nyttigt). Har vågat skriva böcker. Släktforskar och njuter av att lära mig mer om historia. Min mor är nästan 80 år, men driver fortfarande eget företag på deltid och har inte heller hon tröttnat på att upptäcka och lära sig nytt. Antar att hon kanske delvis är min förebild.

 

[Lillgrådis]

Jag vet inte, jag är också rätt menlös. Jag pular på med mina spindlar och andra kreatur, och min hund och min katt och ibland min trädgård. Jobbar för att tjäna pengar och är glad när jag slipper. Tror vi är långt ifrån ensamma om det. Måste det vara mer än så om det är vad man orkar? Jag gitter då verkligen inte ha dåligt samvete gentemot någon.

Att få umgås kravlöst med sina djur, ordna deras liv så bra det går, kommunicera ordlöst med dem att vi tycker om varandra - och dessutom få greja i trädgården för att skapa och förvalta både ätligt och vackert till sig själv och andra levande individer - det är för mig alldeles tillräckligt viktiga saker för att vara en stor mening med livet. Trots att ingen lär resa statyer till mitt minne så tycker jag själv att jag förändrar en mycket liten del av världen till det bättre på så sätt.

Och så länge jag har de inslagen i någon mån, så kommer det att göra livet meningsfullt hur gammal jag än blir. Så otroligt mycket mer givande som utbyte än att mäta prestationer och tävla för att vara bättre än andra.

 

[Sel]

Att få umgås kravlöst med sina djur, ordna deras liv så bra det går, kommunicera ordlöst med dem att vi tycker om varandra - och dessutom få greja i trädgården för att skapa och förvalta både ätligt och vackert till sig själv och andra levande individer - det är för mig alldeles tillräckligt viktiga saker för att vara en stor mening med livet. Trots att ingen lär resa statyer till mitt minne så tycker jag själv att jag förändrar en mycket liten del av världen till det bättre på så sätt.

Och så länge jag har de inslagen i någon mån, så kommer det att göra livet meningsfullt hur gammal jag än blir. Så otroligt mycket mer givande som utbyte än att mäta prestationer och tävla för att vara bättre än andra.

Fast det förändrar ju inte livet för någon annan tänker jag, såsom @Wille verkar vara ute efter. Jag är själv ingen livsoptimist och ser liten mening med att hänga här i världen egentligen, ville mest förmedla att det nog är ganska vanligt att bara kånka sig fram dag efter dag och göra det man kan med det man har utan att det gör någon världsomvälvande skillnad.

Håller helt och hållet med om att det känns ganska ihåligt att mäta prestationer mot andras, särskilt i vardagen.

 

[Tuvstarr]

Jag skulle bli forskare, upptäcka något stort och viktigt, helst få nobelpriset.
Jag skulle också lära mig något nytt varje dag, och göra eller uppleva något intressant varje dag.
Jag skulle också göra karriär innom ridningen och bli föregångare och världskänd inom min gren.
Trodde jag när jag var 14...

Sedan kom livet emellan, och jag blev en helt vanlig lönearbetare som knegar dagarna i ända, sköter hus och hem behjälpligt, påtar lite i trädgården då jag får lust, och däremellan läser diverse trams på nätet eller tittar på söta kattvideos

Tills nyligen hade jag också en känsla av att jag borde gjort något mer, att mitt jobb är ovärdigt för någon med min utbildning, att jag misslyckats på något vis. Sedan, en dag i våras slogs jag av tanken att jag faktiskt inte är bättre än så här, att mina arbetsuppgifter inte är för simpla för mig, och att det är okej. Hur konstigt det än kan låta så var det en lättnad.

Efter att tidigare ha tänkt att jag ju måste utnyttja min kapacitet och kunskap och att jag borde ha gjort dittan och dattan, så kände jag mig plötsligt lugn av tanken att "nu är jag en medelmåtta som lever ett medelmåttigt liv, och det är bra så".

Det här blev visst en massa irrelevant svammel. Man kan säkerligen inte bara bestämma sig för att vara nöjd som det är, och någon vettig förklaring till varför jag mitt i allt upplevde mig nöjd har jag inte.

 

[Wille]

Fast hur många människor gör det/har tillfälle eller möjlighet att göra det? De flesta lever bara sitt liv så gott de kan. Jag tycker att du ställer lite höga krav på dig själv, och kanske din omgivning ibland?
Jag källsorterar och skänker en liten slant till det lokala katt och hundhemmet, och försöker vara en hyfsad medmänniska. Det räcker vet du.
När du har energi över kan du ju göra lite extra om du vill.

Jag känner att jag lever ett onödigt liv om jag inte gör världen bättre.

Att få umgås kravlöst med sina djur, ordna deras liv så bra det går, kommunicera ordlöst med dem att vi tycker om varandra - och dessutom få greja i trädgården för att skapa och förvalta både ätligt och vackert till sig själv och andra levande individer - det är för mig alldeles tillräckligt viktiga saker för att vara en stor mening med livet. Trots att ingen lär resa statyer till mitt minne så tycker jag själv att jag förändrar en mycket liten del av världen till det bättre på så sätt.

Och så länge jag har de inslagen i någon mån, så kommer det att göra livet meningsfullt hur gammal jag än blir. Så otroligt mycket mer givande som utbyte än att mäta prestationer och tävla för att vara bättre än andra.

Det där känns helt meningslöst för mig.

 

[cewe]

Har känt mig mycket senaste halvåret (ja senaste två åren egentligen) pga gigantiska kaosartad förändringar i mitt liv. Men inte någon gång har jag känt mig onödig?
Kanske ska börja tänka på det att jag inte gör något för att förbättra världen också mitt i allt kaos runt mig när jag mest försöker överleva dagen . Så himla onödigt av mig

 

[Hippocampus]

Jag har sannolikt levt mer än halva mitt liv. Och under åren som gått har jag inte åstadkommit något alls och jag har inte gjort någon karriär. Inte har jag lärt mig rida heller. Och nu går det bara utför. Allt känns som för sent. Det som finns kvar av livet är bara något mediokert.

Jag drömmer ofta om det förflutna, om en människa som nu är död, om hästar som också är döda och om min hund som också är död. Klamrar jag mig fast vid det som varit? Är det det som fyllt mitt liv med innehåll? Och att det nu är tomt.

Jag har inte långt kvar tills jag fyller 50, och det känns som om livet är på väg att ta slut.

Jag har lyssnat på podden dödsviktigt och ett avsnitt handlade om sorgebearbetning. Det var otroligt bra och jag tänkte på dig faktiskt, att jag tror det avsnittet skulle hjälpa dig.
Det hjälpte mig också. O jo, innan du skriver att du inte kan lyssna osv, du kan lyssna.
Du kanske till o med måste lyssna för att komma vidare…

 

[MiaMia]

Det är fullkomligt orimligt att se det som att alla människor ska kunna/borde förbättra världen. Om inte annat för att det behövs en massa löpande förvaltning och vardagligt grundarbete bara för att upprätthålla samhället som det redan är. Det omdanande är liksom en mikroskopisk del av vad som är väsentligt för att vi ska ha ett bra samhälle att leva i.

Ungefär som om man skulle säga att alla i en kommun borde vara kommunalråd. Men ingen skulle vara städerska, uska eller sopgubbe. Det är för att vi har alla de andra rollerna som den kommunala organisationen alls fungerar.
Och det är vad som gör att kommunalrådet kan göra det som är hens del av den verksamheten. Att hen sedan får mer uppmärksamhet för sin del av någon förändring gör ju inte på något sätt att alla de andra skulle vara ONÖDIGA.

 

[Lillgrådis]

Fast det förändrar ju inte livet för någon annan tänker jag, såsom @Wille verkar vara ute efter.

Tja, som jag ser det så gör det nog det - att de hästar, katter, hönor och bin som jag ansvarar för får förutsättningar till ett friskt och bra liv med respekt och hänsyn till deras behov. Att humlor och fjärilar och igelkottar och vilda fåglar får lite hjälp med ställen att bo, och ibland hjälp med mat och vatten. Det är som sagt inget som någon reser en staty eller delar ut några pris för, men ur varje individs perspektiv är inget av det oväsentligt eller meningslöst.

Men det är förstås inte ett synsätt som alla måste dela.

 

[Grazing]

Det där känns helt meningslöst för mig.

Måste det vara människor du gör livet bättre för?

 

[Snowball]

Jag känner att jag lever ett onödigt liv om jag inte gör världen bättre.


Det där känns helt meningslöst för mig.

Bli volontär

 

[Wille]

Måste det vara människor du gör livet bättre för?

Ja. Men inte individer utan mänskligheten. Och hela planeten.

Bli volontär

För vad? Och jag varken orkar eller hinner. Måste ju liksom jobba för att tjäna pengar för att överleva. Men skulle t.ex. vilja hålla på med trädplanteringsprojekt.

 

[Snowball]

Ja. Men inte individer utan mänskligheten. Och hela planeten.

För vad? Och jag varken orkar eller hinner. Måste ju liksom jobba för att tjäna pengar för att överleva. Men skulle t.ex. vilja hålla på med trädplanteringsprojekt.

Om du varken orkar eller hinner så får du helt enkelt acceptera att du inte kan förändra världen just nu
Annars får du lägga en dag i månaden på volontär jobb och känna att du hjälper någon
Edit en snabb googling så hittar jag volontärer sökes lite överallt

 

[nullo-modo]

Ja. Men inte individer utan mänskligheten. Och hela planeten.

För vad? Och jag varken orkar eller hinner. Måste ju liksom jobba för att tjäna pengar för att överleva. Men skulle t.ex. vilja hålla på med trädplanteringsprojekt.

Plantera träd på Filippinerna kanske
https://indigotravel.se/resa/volontarresa-miljoprojekt-pa-on-palawan-i-filippinerna/

Finns andra liknade volontärarbeten.