Utan att gå in på anledningen till att min pappa inte accepterar mitt val av partner så var det väntat att han skulle ha en åsikt i frågan. Jag respekterar det val han gjort och jag hoppas innerligt att han kommer känna att det var värt det när livet går mot sitt slut. Nu har vi inga gemensamma barn (än, vi har försökt ganska länge) men en del av mig hoppas att han kan kompromissa när det kommer barnbarn in i bilden för den diskussionen ser jag inte fram emot när vi blir tvungna att förklara för dom varför morfar inte tycker om pappa. Jag vill inte förmedla ett odemokratiskt tänkande och att alla inte har rätt till sin egen åsikt.
Självklart vill jag ha ett jobb jag trivs med och som gör att vi kan leva ett bra liv. Jag studerar till lärare till exempel. Varför hade du behövt diskutera med dina barn om deras önskan var en familj snarare än karriär? Hade det vart en fråga för att få en klarare bild i hur barnet tänker utan egna värderingar eller hade du ställt frågan för att få denne att ändra sig?
Såklart är det inte mitt enda mål här i livet (jag har massa idéer och planer att genomföra) men jag sätter min familj före en karriär. Jag vill inte jobba röven av mig med sena kvällar och helger, jag vill inte vara stressad och pressad med krav på prestation. Jag jobbade inom lantbruk innan som verkligen är helt befriat från möjlighet att göra karriär - också från utveckling. För det vill jag göra, jag vill gärna utvecklas som person. Men att bli chef? Nej. Inte heller rektor som vore ett karriärsteg från lärare,
Jag har hellre en familj, ett hus man trivs i och kan hitta på saker med familjen. Och att inte vara slutkörd efter jobbet och inte orka med att vara mamma och partner.
Hoppas du fick en bild av hur jag tänker, annars är det bara att fråga på
Senast ändrad:
