Frigörelse från förälder

@Monifa jag tycker att du verkar ha lyckats balansera detta bra med din far. Det är jättetaskigt att vara så icke-välkomnande mot någons val av parter, samtidigt så kan man inte älska alla. Om någon av mina barn skulle träffa någon jag inte gillade hade det blivit jättesvårt. Men bra av er att ni kan hantera det i allafall.

Får jag fråga dig om detta, är ha en familj allt du vill?


Jag måste ju erkänna att jag hade behövt diskutera och prata väldigt mycket med mina barn om deras enda önskan var att få familj: Karriär behöver man ju definitivt inte göra, men att bara ha familj som mål med livet hade i allafall jag velat prata mycket om.

Utan att gå in på anledningen till att min pappa inte accepterar mitt val av partner så var det väntat att han skulle ha en åsikt i frågan. Jag respekterar det val han gjort och jag hoppas innerligt att han kommer känna att det var värt det när livet går mot sitt slut. Nu har vi inga gemensamma barn (än, vi har försökt ganska länge) men en del av mig hoppas att han kan kompromissa när det kommer barnbarn in i bilden för den diskussionen ser jag inte fram emot när vi blir tvungna att förklara för dom varför morfar inte tycker om pappa. Jag vill inte förmedla ett odemokratiskt tänkande och att alla inte har rätt till sin egen åsikt.

Självklart vill jag ha ett jobb jag trivs med och som gör att vi kan leva ett bra liv. Jag studerar till lärare till exempel. Varför hade du behövt diskutera med dina barn om deras önskan var en familj snarare än karriär? Hade det vart en fråga för att få en klarare bild i hur barnet tänker utan egna värderingar eller hade du ställt frågan för att få denne att ändra sig?
Såklart är det inte mitt enda mål här i livet (jag har massa idéer och planer att genomföra) men jag sätter min familj före en karriär. Jag vill inte jobba röven av mig med sena kvällar och helger, jag vill inte vara stressad och pressad med krav på prestation. Jag jobbade inom lantbruk innan som verkligen är helt befriat från möjlighet att göra karriär - också från utveckling. För det vill jag göra, jag vill gärna utvecklas som person. Men att bli chef? Nej. Inte heller rektor som vore ett karriärsteg från lärare,

Jag har hellre en familj, ett hus man trivs i och kan hitta på saker med familjen. Och att inte vara slutkörd efter jobbet och inte orka med att vara mamma och partner.

Hoppas du fick en bild av hur jag tänker, annars är det bara att fråga på ;)
 
Senast ändrad:
Utan att gå in på anledningen till att min pappa inte accepterar mitt val av partner så var det väntat att han skulle ha en åsikt i frågan.
Med tanke på vad du skrivit om din partner här på Buke kan man nog vänta sig att de allra flesta människor skulle ha en åsikt i frågan. Jag skulle bli djupt bedrövad om mitt barn kom hem med en partner med de åsikter som din har.
 
@Monifa jag tror att du missuppfattade mig och jag antagligen missuppfattade dig.

Det jag fick bilden av var att du inte hade några andra ambitioner än att ha en fin familj och det var ju fel. Lärare är absolut inte brist på ambition :D . Så för mig handlar det nog om att vilja nånting *mer* än att vilja vara mamma och partner och ha ett fint hus. Eller snarare att det inte behöver vara motsättningar mellan personlig utveckling och det ovan. Med personlig utveckling menar jag INTE jobba röven av sig.

Eftersom jag hoppas och tror att jag aldrig kommer hamna i den diskussionen så vet jag inte hur jag hade förhållit mig. Det viktigaste är förstås att ungarna är hyffsat glada vilka val de än gör, jag har bara svårt att se en stadig lycka i något som bygger på andra. Typ så.
 
Med tanke på vad du skrivit om din partner här på Buke kan man nog vänta sig att de allra flesta människor skulle ha en åsikt i frågan. Jag skulle bli djupt bedrövad om mitt barn kom hem med en partner med de åsikter som din har.

Jag har heller aldrig sagt att min pappa inte får känna eller tycka som han gör :) Men man kan bemöta det (i brist på annat ord, står helt still) på olika vis vilket båda mina föräldrar gjort trotts att de lever tillsammans. Och så länge man kan stå för sitt val har jag inte heller något problem med att han har tagit avstånd, på samma sätt som jag står för mitt val av partner.
 
Men man kan bemöta det (i brist på annat ord, står helt still) på olika vis vilket båda mina föräldrar gjort trotts att de lever tillsammans.
Givetvis. Men jag tror att det är att begära mycket i och med att det är en extrem situation.

(OBS menar inte att vad som helst är OK, bara att det nog är svårt att bete sig rimligt och sansat i en sån sits)
 
@Monifa jag tror att du missuppfattade mig och jag antagligen missuppfattade dig.

Det jag fick bilden av var att du inte hade några andra ambitioner än att ha en fin familj och det var ju fel. Lärare är absolut inte brist på ambition :D . Så för mig handlar det nog om att vilja nånting *mer* än att vilja vara mamma och partner och ha ett fint hus. Eller snarare att det inte behöver vara motsättningar mellan personlig utveckling och det ovan. Med personlig utveckling menar jag INTE jobba röven av sig.

Eftersom jag hoppas och tror att jag aldrig kommer hamna i den diskussionen så vet jag inte hur jag hade förhållit mig. Det viktigaste är förstås att ungarna är hyffsat glada vilka val de än gör, jag har bara svårt att se en stadig lycka i något som bygger på andra. Typ så.

Haha ja det gjorde vi nog då. Ambition har jag eller rättare sagt jag behöver ha en inkomst som tillsammans med min partners inte ger en skittrist fritid :angel: Men karriär för mig innebär ofta uppoffringar. Ser bara på de i min omgivning som satsar inom sitt yrke (eller för all del inom det förbund jag är aktiv i, LRF. Där de som vill uppåt flänger till sthlm i tid och otid eller har telefonmöten varje vecka och måste kolla mailen var 5:e minut) som i perioder sover dåligt av stress, aldrig har tid och som pratar om sitt jobb ständigt O_o Och visst, såklart ska man få göra karriär om man vill det säger jag inte emot. Men vi är väl alla olika helt enkelt :)
 
Givetvis. Men jag tror att det är att begära mycket i och med att det är en extrem situation.

(OBS menar inte att vad som helst är OK, bara att det nog är svårt att bete sig rimligt och sansat i en sån sits)

Situationen var ny för min sambo så tydligen kan de flesta hantera att man inte tycker lika :)
Men det har nog med hur man är som person, min pappa är principfast och har starka åsikter som han verkligen håller på. Och jag tar inte ifrån honom det och reaktionen var som sagt inte helt oväntad. Men nu har det gått två år och den värsta chocken har nog lagt sig iallafall :p
 
Situationen var ny för min sambo så tydligen kan de flesta hantera att man inte tycker lika :)
Jag vill inte fastna i en sidodiskussion med dig angående din partners åsikter så jag vill bara avsluta med: Gud vad obehagligt det du skriver är. Dels att din partner aldrig varit med om att folk reagerar så illa på hans åsikter, dels att du vill normalisera så extrema åsikter med att man ska hantera att alla inte "tycker lika".

Nu släpper jag det här sidospåret så att TS får behålla sin tråd i gott skick.
 
Jag vill inte fastna i en sidodiskussion med dig angående din partners åsikter så jag vill bara avsluta med: Gud vad obehagligt det du skriver är. Dels att din partner aldrig varit med om att folk reagerar så illa på hans åsikter, dels att du vill normalisera så extrema åsikter med att man ska hantera att alla inte "tycker lika".

Nu släpper jag det här sidospåret så att TS får behålla sin tråd i gott skick.

Ja vi har ju redan betat av den diskussionen tidigare, tror inte vi kommer fram till särskilt mycket mer en andra gång.

Alla har rätt till en egen åsikt. Vi lever i en demokrati även fast att många bara vill ha en demokrati med en typ av åsikt men det är en annan diskussion. Och bara för att någon är av annan åsikter än en själv kan man aldrig neka den det.
 
Ja vi har ju redan betat av den diskussionen tidigare, tror inte vi kommer fram till särskilt mycket mer en andra gång.

Alla har rätt till en egen åsikt. Vi lever i en demokrati även fast att många bara vill ha en demokrati med en typ av åsikt men det är en annan diskussion. Och bara för att någon är av annan åsikter än en själv kan man aldrig neka den det.

Men var inte din sambo nazist eller har jag missuppfattat det?
 

Liknande trådar

Samhälle Funderade på om jag skulle skriva det här inlägget i tråden om svensk politik, men det fick bli en egen tråd. Under de senaste åren...
Svar
8
· Visningar
1 071
Senast: MJLee
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Kände att jag ville ge lite bakgrund till min kommentar i tråden "Att inte ha några vänner när man blir gammal", så här kommer det. De...
Svar
8
· Visningar
1 059
Senast: Sharpless
·
Relationer OBS! vet att svaret på frågan i rubriken är nej, men hela min situation känns så absurd. Pepp önskas. OBS 2! Skriver anonymt då jag ej... 2 3
Svar
53
· Visningar
8 188
Senast: Angel
·
Ridning Hejsan! Nu har jag läst igenom några som har liknande problem här på buke. Dock skiljer sig min historia något från de andra. Jag... 2
Svar
21
· Visningar
2 955
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp