"Funderingar på omplacering av hund" - följetong.

Skogstrollet

Trådstartare
Minns ni den här tråden om den hyperaktiva goldentiken jag funderat på att ge upp om? Här kommer uppdatering och lite nya funderingar. Eftersom den förra tråden blev så bra med massor av tänkvärda inlägg så hoppas jag på ännu mer nu..! :d

(För den som inte vet/minns: goldentik av jaktlinjer nu 15mån som är extremt aktiv, pigg, mkt motor, stenhårt pannben, blir lätt blockerad vid "roliga" tillfällen, uppträder väldigt nonchigt och är alltmänt dryg. Jag har funderat och velat hela sommaren men vill inte ge upp innan jag känner att jag gett allt.)

Ja jag har henne kvar och just nu känns det som om det är sista rycket och jag är högmotiverad. Den nya kursen jag pratat om att vi skulle starta visade sig vara precis vad vi behövde, instruktören är en juvel!! :bow: OCH hunden visar sig vara extremt bra (inte helt oväntat) i apporteringen. Arbetar förbannat motiverat, snabbt, glatt och fokuserat. Visar sig ha rätt skalle för det helt enkelt. Instruktören är till och med imponerad och lyfter fram oss.

Med henne har jag även haft möjlighet att få hjälp med vardagslydnaden och det är superskönt att få hjälp av en människa som helt uppenbart är mycket insatt i just retreiverbeteende (det där flamsiga-tramsiga...).

Ett par funderingar som jag fått från henne:

Hon tycker att jag borde degradera hunden till hund igen, dvs inte låta henne få vara knähund hemma. Och det är sant, vill hunden gosa så kommer hon ju och lägger sig i mitt knä helt enkelt. Jag borde hålla henne i bur ibland så hon inte bara följer efter mig runt runt runt i min lilla etta... Återta initiativtagandet och helt enkelt lägga om livsstilen så att det blir hunden som vill krusa för mig, istället för att hon (som idag) vet vilka knappar hon ska trycka på för att få som hon vill. Om hon till exempel sticker för mig så fick jag tipset att visa missnöje och förskjuta henne efteråt. Det går ju lite stick i stäv med det vanliga "alltid berömma när hunden kommer in".

En annan grej var att jag själv skulle lugna ner mig. När hon stressar upp så ska jag bli lugnare, andas djupt, tala med lugn och låg röst och visa hur det ska vara. Idag har det ju blivit så att jag blir stressad med allt vad det innebär när hunden blir det, jag blir stel, ryckig, spänd och låter även så. Hon styr situationen. Testade det idag på jobbet (andra människor och annan hund) och ju lugnare och lägre jag talade desto bättre lyssnade hon, även om hon inte visade ens med ett halvlyft öra att hon faktiskt hörde vad jag sa.

På träningen blir Billie extremt stressad mellan träningsmomenten och beteer sig som en... ja jag vet inte jag. Föreställ er det värsta tänkbara så är det nog nära.
I lördags tog instruktören över Billie för en stund och tränade fotgående och hon var stenhård på Billie. Tillät inte för en halv sekund att hunden hade fokus på något annat än henne (tidigare var hundens fokus överallt hela tiden utom på den som höll i kopplet) och efter 10-15 min så gick det fram...! (Jag såg ut så här: :eek: av förvåning.)
Istället för att i sådana situationer sänka kraven på hunden och tillåta vissa fula ovanor för att nöja sig med att hon t.ex. inte kastar sig i kopplet, ska jag helt enkelt höja kraven och i princip kräva perfektion. Hon svarade upp och efter det så satt hon lugnt bredvid mig i väntan på att det skulle bli hennes tur att apportera gräsand. Jag var mållös.........! Jag trodde inte att det var möjligt att nå igenom henne när hon blir så, vad jag trodde, blockerad. Jag måste ha misstolkat henne fullständigt?

När jag berättade för instruktören om mina funderingar på omplacering så sa hon åt mig att vänta, efter andra löpet brukar tydligen tikarna lugna sig lite och det är ju dags snart. Dessutom talade hon ivrigt om hur duktig den här hunden kommer att bli och att jag gjort ett kanonjobb hittills. Efter det talade hon om det för resten av gruppen som genast slöt upp och kom med uppmuntrande tillrop och okonstlat berömde mig för att hon trots allt är en trevlig och (relativt) väluppfostrad hund. Det kändes så ärligt och icke-smörigt att jag var nära att ta till lipen och fick knut på tungan... :p

Nu har jag också fått hjälp från oväntat håll med att ta itu med Billies hoppande på folk och vi gör en stenhård satsning med nolltolerans och det ger effekt. Den hjälpen gör att jag orkar fortsätta och jag får stöd, uppmuntran och beröm istället för klander, kritik och ointresse.

Det här blev långt!! *torkar svetten ur pannan*

Vad tycker ni bukehundmänniskor? Låter det som rätt väg att gå?
På vilka andra sätt kan jag vända vår relation så att det uppkommer ett intresse hos henne att hålla mig på gott humör?
Hon har alltid fått vänta på varsågod innan maten, sitta när man kopplar, inte gå ut först genom dörren, jag hälsar inte på henne direkt när jag kommer hem, hon har fått ligga plats när det kommer folk på besök osv. Alla de där småsakerna, men nu måste det till tungt artilleri och då talar jag inte om alfarullningar osv utan hela mitt uppträdande.
Jag måste komma bort från det här med att be henne att göra något och sedan ge beröm och istället kräva det av henne och låta henne arbeta för mig.
 
Sv: "Funderingar på omplacering av hund" - följetong.

Jag kan inte säga mer än att : Om det funkar så är det bara att tuta o köra! En hård hund kräver en fast han doch mår bra av det. Blir det omplacering om hon inte lugnar sig efter 2:a löpet? Funderat på att börja jaga fågel?
 
Sv: "Funderingar på omplacering av hund" - följetong.

jag tycker det låter som en jättebra hund,precis en sån som jag vill ha.oftast är de inte så kul som unghundar,kanske inte sedan heller,men jösses vad de kan jobba!

vänta ut situationen minst 6 månader o träna på med den här instruktören så skall du se att hon blir mkt mer förnuftig sedan.
 
Sv: "Funderingar på omplacering av hund" - följetong.

grattis! jag har tänkt en hel del på er faktiskt och undrat hur det har gått. fungerar det så är det bara att tuta och köra. jag tycker mig också märka att när man förväntar sig lydnad så kommer den i högre grad. bara man är TYDLIG.

men det funkar tyvärr inte på alla. jag har gjort ungefär så med min (förklarat för honom att han är en hund och inget annat), men det blev bara värre. jag blev mycket mindre intressant och både träningen och vardagslydnaden spårade ur. vi börjar bli vänner igen nu, men lydnaden är inte lika bra som innan jag ville ha en pålitligt lydig hund (110% istället för 90. nu är vi nog nere på 80 någonting).

jag letar föressten ny tränare, tips emottages tacksammast.
 
Sv: "Funderingar på omplacering av hund" - följetong.

Tack för ditt svar!

Jo det är också lite det jag är ängslig för, att jag ska ta i för mycket och råka få henne att avsky mig och allt det jag gör. Vi har ju haft en sådan period förut då hon helt enkelt sket helt i mig och gjorde som hon själv ville. Även om hon är en riktig kelgris så är hon ändå också rätt självständig. Men den gången tog jag enbart i "med nyporna" så att säga, den här gången ska jag använda skallen... ;) Jag tänker inte bli arg/ilsken/tyrannisk utan snarare lite sval, bestämd och som du säger - tydlig med vad som gäller och sedan finns inga godtagbara ursäkter.

MrsScabtree: Nja, jag kommer nog inte att börja skjuta ner fåglar själv... :D Däremot så tänkte jag satsa på jaktprov och med hjälp av kontakter så dyker det säkert upp tillfällen att använda hennes färdigheter. Har bland annat en morbror som är jägare och utan hund numera som har visat intresse av ett samarbete.
Jag tänker vänta och fortsätta jobba järnet några månader till innan jag bestämmer mig för hur jag ska göra angående omplaceringen. Men får jag ingen ordning på henne utan det fortsätter på ungefär samma som nu efter 2:a löp och trotsålder, då blir det förmodligen tal om en omplacering under förutsättning att jag hittar ett bättre hem åt henne. Annars stannar hon hos mig.

T.Alsterfeldt: Jag tror att Billie skulle kunna vara en riktig guldklimp för någon som verkligen vill ha en hund att Arbeta! med. Det känns rätt skönt, för blir det ändå tal om omplacering så har hon ju ett värde på marknaden. Hon skulle må bra av att vara en arbetande hund, inte bara en aktiverad sällskapshund. Det ställer ganska höga krav på mig och det är den främsta orsaken till funderingarna om omplacering - duger jag och orkar jag ge henne det hon behöver ha? Att hon är dryg och jobbig är ju snarare ett resultat av min uppfostran och brist på aktivering och skulle försvinna i rätt miljö. det är jag rätt övertygad om.
 
Sv: "Funderingar på omplacering av hund" - följetong.

Idag har vi varit på kurs igen! :D
Det märks att jag har varit hård på henne i veckan för visst satt lydnade myyyycket bättre. Men hon försökte sittstrejka under apporteringen. Hon sprang ut som vanligt, tog dummyn, vände sig, satte sig och blängde med en uppsyn som sa "...ok ge mig en anledning att komma in med den här..."
Men det var väntat. Jag har i hennes ögon varit rätt trist i veckan men visst fan ger det resultat. Jag kunde idag ha henne lös bland de andra och i fotgående utan att hon flamsade iväg. Hur JÄVLA SKÖNT var inte det??!! :banana: :banana:
När jag känner att hon fullt ut accepterat att nu är det matte som bestämmer, då kan jag börja bli lite rolig med henne igen och då kommer träningen att flyta på bättre.

Var bara tvungen att skriva av mig lite då jag är så sjukt nöjd med min hund!!!
:p
 
Sv: "Funderingar på omplacering av hund" - följetong.

Jag tycker att det låter bra, fungerar det så är det juh bara att träna på!! Jag har själv en flat, som ibland kan ta sig till lite vad han vill. Inte riktigt så mycket som din hund men det är åt det hållet och jag har fått göra likadant. Vara stenhård, han ska jobba för mig, inte hålla på att "lägga omkull" honom utan mer som du beskriver, vara sval och tydligt visa med mitt uppträdande vad jag menar.

Jag tycker att du ska kämpa på, det är inte lätt alla ggr men det kommer att ge resultat. Det låter som du fått tag i en bra tränare, kul att det gick bra på kursen igår! En kontakt jag har inom "retriever världen" sa såhär till mig för ett tag sen: "Det finns ingen bättre apportör än en golden, men de som är bra är f*rbannat svåra att få fram". Det låter som du har en riktigt bra hund, var rädd om henne och kämpa på!!
 
Sv: "Funderingar på omplacering av hund" - följetong.

Jag måste säga att ju mer du skriver ju mer sugen blir jag på din hund... ;) Jag trodde aldrig att jag skulle säga de orden. Men när min turboråtta blivit en vanlig laglydig hund så saknar jag DET!
 
Sv: "Funderingar på omplacering av hund" - följetong.

*kl*

På något plan har jag alltid vetat att hon haft potential. Frågan har ju hela tiden varit om jag är rätt person för att lyckas få fram den.
Nu kan jag för första gången säga att: ja, jag tror nog att jag kan klara det här! :)

Instruktören är en riktig juvel, utan henne hade jag nog gett upp. :bow: :bow: :bow:

I helgen har hon dessutom visat mig att hon faktisk kan uppföra sig i större sällskap. Var ute på nya killens lantställe och hans brorson (11år) och tre av hans kompisar var ute och lekte med hunden. Sparkade boll och sprang. Och hunden höll sig "i skinnet" och uppförde sig bra med ungarna. Sprang inte omkull dem eller ngt som jag var lite rädd för. Själva satt vi i hammocken bredvid och skrattade gott åt gänget när de slajdade runt i lervällingen... :D Det blev bad för hela högen efteråt.
 
Sv: "Funderingar på omplacering av hund" - följetong.

Det är så på gränsen att låta hundarna ta eget ansvar och samtidigt så se till att de håller sig i skinnet :) Men man ska nog lita lite oftare på dem!!

Angående att du inte skulle vara rätt person så säger jag som jag sagt innan och det är att hon faktiskt bara är en ungund!! De är vilda och det är ingen katastrof att allt inte är perfekt. Det har jag själv lärt mig :) Mickie Gustafsson skrev i senaste hundsport att det som hörde unghundstiden till, det räknade hon aldrig som ett problem, det var helt naturligt ;)
 
Sv: "Funderingar på omplacering av hund" - följetong.

Här kommer en bild på hjärtegullet!

4741602.jpg


"Får jag komma upp nu....?" :p
 
Sv: "Funderingar på omplacering av hund" - följetong.

Vad kul att det går bra för er:D Har följt dina trådar lite på håll och tänk vad rätt instruktör kan hjälpa. Det måste vara lycka.

Har själv en schäfer på 7 mån och han är odräglig, men än så länge kan jag se att han kommer att bli något som vuxen, en klippa. Men måste de vara så dryg på vägen dit!!!
Skulle kunna räkna upp hundra saker som han gör fel, om och om igen. Det tar tid innan han lärt sig momenten som jag försöker lära honom, är alldeles för glad och ett stort ego. Ett härligt yrväder.

Lycka till.
 
Sv: "Funderingar på omplacering av hund" - följetong.

Nämen...?? :confused: Det är väl inget snuskigt/olämpligt med en blöt hund på väg ur badet....

NUUUU då.... :D
 
Senast ändrad:
Sv: "Funderingar på omplacering av hund" - följetong.

Nu ser jag bilden :D Innan så stod det bara censur *hi hi*
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag behöver er kloka hjälp i frågan om vår lilla franska bulldogg ska omplaceras eller i värsta fall avlivas. Hon är bara 2 år...
2
Svar
37
· Visningar
3 988
Senast: Hermelin
·
Övr. Hund Jag har gått och blivit sjuk, tror jag. Har fått bland annat utmattningssyndrom och dom har hittat nånting avvikande i min hjärna. Under...
Svar
13
· Visningar
1 769
Senast: Guldaskig
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 955
Senast: Snurrfian
·
Övr. Hund Vet inte riktigt vad jag vill med detta långa inlägg, för ingen annan kan ju veta, men det kanske hjälper att sortera ut mig själv genom...
2
Svar
21
· Visningar
3 211
Senast: geting
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp