Fy vad tråkig jag är!!!!

[mian1]

Måste barn bli stora så fort? Lillan har sedan bara några veckor tillbaka beklagat sig över att hon inte har någon kompis hemma hos sig. Det bor 2 stora barn (7-8 år gamla) i närheten och en flicka som är 5,5 år och går på samma förskola som min lilla. De brukar väl inte leka så mycket på förskolan och hemma leker den andra flickan med de två stora. Men nu är de stora barnen bortresta och förskolekompisen har hittat hit, tillsammans med sitt äldre syskon.
Det är verkligen tur att min dotter har en pappa för jag är så grymt tråkig. Jag tycker att det är jobbigt! För de klarar sig inte direkt själv utan springer upp och ner hela tiden, än vill de leka inne, än ute, här hemma eller hos de andra barnen. De andra får gå på vägen själva, men vi vill inte släppa vår lilla 200 meter på bilväg så vi får promenera med (vi = min man)

När blir de stora nog att faktiskt leka ihop och inte bara springa runt? Beror det kanske på att vi har dåligt leksaksutbud?
Och vad gör man med barn som inte leker med de andra utan bara sitter här inne? Kände mig elak som "kastade ut" kompisens syskon som ville stanna och leka här medan mitt barn med kompis skulle gå ut.
Jag tycker jättemycket om mina egna barn, men har fö aldrig varit en barnmänniska. Tycker att det känns konstigt att inte kunna "röra mig fritt" utan att det finns andra barn här som vill vara med. Och jag gillar att hitta på saker med MIN dotter och vill helst ha henne hemma bara med mig, utan konkurrens.


Till mitt försvar för att jag är så asocial och urtråkig kan väl tilläggas att jag har en 2-veckors bebis som ammas jämt och hela tiden och att jag har öroninflammation. Fast jag tycker faktiskt att det är jobbigt med andras barn! Hur tabu det än är

 

[Torktumlare]

Sv: Fy vad tråkig jag är!!!!

du har all rätt till att tycka det, det är faktiskt ditt hem. Men å andra sidan vill du vell ha en lycklig dotter? För hon blir vell rätt glad av att vara med sina vänner? Lycka till iaf

 

[mian1]

Sv: Fy vad tråkig jag är!!!!

Det är klart att jag vill att hon ska ha kompisar. Just nu är det ganska frustrerande för hon vill leka, men något gör att hon blir väldigt gnällig och gråter när kompisarna är här och när hon lekt klart är hon arg och på dåligt humör. Tror att det beror på att hon är lite sen med talet och inte så väldigt försigkommen. Hon har nog svårt att kommunicera och göra sig förstådd bland äldre barn, för jämnåriga och yngre har inte en sådan effekt på henne.
Skulle helst vilja överbeskydda (ännu mer) och bara ha en liten kompis här i taget, någon som gör Lillan mer trygg i sig själv. De här barnen, både de stora och dagiskompisen, är framåt, tuffa och självsäkra. Kanske är det därför Lillan blir ledsen???