Gaaaah!! Blir tokig!!

[hopp_o_galopp]

Jag har inte haft hund på hur många år som helst och jag saknar det något fruktansvärt! Vill ha hund - NU!!! Tyvärr har jag ju då en sambo som givetvis INTE vill ha hund... Jag hoppas på att han liksom ska ge med sig någon gång... Men tills dess får jag nöja mig med att titta på bilder och drömma, som man gjorde när man var barn!

Rasen jag skulle köpa i dagsläget är japansk spets. Har inte haft någon sådan tidigare, men ju mer jag läser om rasen desto mer säker blir jag på att den skulle passa mig som handen i handsken! Så in med bilder på japanska spetsar och berätta gärna om era erfarenheter med rasen (vare sig hunden är er egna eller inte).

 

[Priscilla]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Skaffa en ny sambo

 

[hopp_o_galopp]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!


Ja, det är tur för honom att han är så "bra" i övrigt...

 

[Bebben]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Varför inte kompromissa litegrann?

Jag var också ensam i förhållandet om att vilja skaffa hund (igen, fick avliva min tidigare hund 1 mån efter vi träffats), men båda fick ju kompromissa och försöka få till en lösning så att båda är så nöjda som det går. Jag hade aldrig gått med på att bara göra honom till viljes, och leva utan mitt största intresse faktiskt.

Han kan sucka rätt högljutt numera, när mina 3 (!) hundar attackerar honom hejdlöst med pussar, men han tycker oerhört mycket om allihopa! Snart kommer en fjärde

Nu när det börjar bli så pass många hundar, så får jag kompromissa lite mer när vi ska köpa gård ihop inom närmaste framtiden - för då vill han inte längre ha dom i sängen. Något jag får respektera, eftersom vår säng egentligen inte har plats för oss människor längre när man har 3 st Amstaffar där också...

 

[hopp_o_galopp]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Fast hur kompromissar man då? Det är ju liksom hund eller inte hund som gäller? Man kan ju inte lägga fram förslaget en halv hund.

Dessutom finns redan tre hästar, ett akvarium och två marsvin som jag råkat smyga in i förhållandet... Han visste från början att det var jag och djur eller inget alls. Dock har han klargjort från början att han inte vill ha hund eftersom det är ett djur som påverkar även honom.

Marsvinen sitter ju i bur och jag sköter mat, städning osv. Akvariet likaså och hästarna är ju inte i huset alls (givetvis!). Men en hund är ju lös inne i huset och kan lämna hår och lukt lite här och där, skälla, gny, spy/kissa/bajsa inne (speciellt i valpålder).

Även om jag är noga med disciplin och regler (jag vill bland annat absolut INTE ha dem i sängen) så finns det ju ändå vissa saker man inte kan kontrollera med en hund, det är ju trots allt ändå ett djur och en individ som trots uppfostran i slutändan ändå kan bli lite som den blir, om du förstår vad jag menar.

 

[Bebben]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Tjaa, vi gjorde typ såhär med första hunden som köptes av mig, i vårt förhållande. (Observera att jag då hade hund när jag flyttade hem till honom, men mycket kort tid då. Hade senare också hand om en vanvårdad hund i nästan 1 år, som han bad mig att rädda faktiskt. Efter dessa två så ville han absolut inte ha hund )

Jag förklarade för honom att utan hund, så är jag inte hel. Han fick förklara alla skäl till varför han inte ville ha hund i huset.
Exempelvis så ville han inte ha hår överallt, eller skitiga tassavtryck "överallt" under sämre väder och andra liknande saker. Då fick vi diskutera och komma fram till vad jag kunde göra för att minimera dom "problemen" så gott det gick - och så fick han acceptera den lösningen.
Sen är alla hundar MINA, och MITT ansvar - och har så varit under alla åren som gått. Självklart ställer han upp om något akut händer, men det är jag som har hand om kostnaderna, ansvaret och allt som hör deras vardag till.

 

[Red_Chili]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Fast hur kompromissar man då? Det är ju liksom hund eller inte hund som gäller? Man kan ju inte lägga fram förslaget en halv hund.

Man kan börja med att vara dagmatte eller hundvakt och få sambon att inse att hundar är underbara

 

[TinyWiny]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Min bonusdotter sa något mycket klokt när sambon hotade med att flytta ifrån mej om jag skaffade en hund till, hon sa -han visste att du var en djurmänniska när ni träffades och han vet att du inte mår bra utan hund (min andra hund var gammal och jag visste ju att han inte skulle leva föralltid) då kan han inte ställa sådana krav.

Jag sa till min sambo att om han ställde ett sådant ultimatum till mej så ville jag inte vara med längre, med eller utan hund...han ändrade sig ganska snart efter det, han behövde bara få tänka över vad han egentligen hade sagt.

Vi åkte tillsammans och hämtade den lille idag är han sambons lille bebis men det är min hund, mina utgifter, och jag som har hela ansvaret.

Jag skulle inte kunna leva med en människa som inte kunde se vad som gör mej lycklig, precis som jag gör avkall på att skaffa fler hundar nu så får han göra avkall på att han får acceptera att jag alltid kommer ha hund.

 

[heartstring]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Varför vill han inte ha nån hund? Är det för att de fäller så kan man ju ta en hund som inte gör just det.
Leran är ju svårt att bli av med, men om man är noga med att torka av vid ingång så går det ju ganska bra.
Lukt är ju inte så lätt att undvika, men det vänjer man sig vid.
Sen får man väl komma överens om vad man tycker att hunden får och inte får göra innan vovven anländer, så att båda vet vad de ska låta den göra och inte göra.

Sitter själv här hemma och fjäskar för min sambo... Men han är inte särskilt anti hundar, bara just de raser som jag vill ha... Men det är jag som vill ha hunden, det är jag som kommer jobba med den, då jag vill prova en massa olika aktiviteter och lära den en massa... Han vill mer leka med den och gå promenader ^^
Så ja, det lär vara jag som bestämmer hund iallafall, han vet att han inte har nått att säga till om. Vill han ha en hund/ ras som jag inte vill ha (igår pratade han om gran danois) då får han stå för allt själv.
(vilket han iofs vet inte kommer funka, då jag skulle bli galen om den hoppade eller nått annat "gulligt")

 

[Armani__]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Ett sätt att kompromissa på kan väl vara att han får köpa något, genom föra något etc. som han verkligen vill - och du får köpa hund!
Nog för att en hund påverkar alla i hushållet, mer eller mindre, men jag förstår dig! Både jag och sambon höll på att dö av hund-längtan nästan direkt när vi flyttat hemifrån (båda uppvuxna med hund) och det tog inte lång tid innan det blev vovve hos oss. Vi bor i lägenhet och kände att vi ville ha en liten hund.
Liten hund=mindre smuts, mindre hår etc.

 

[Jenka]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Kompromissa på så sätt att ni väljer ras tillsammans, du tar allt ansvar och kostnader så långt det är möjligt, ni har fasta regler för hunden, välj en ras som inte fäller, välj en ras som inte har så lätt till skall, bestäm att hunden torkas av ordentligt varje gång ni kommer in...
Ja, allt utefter vad just din sambo anser vara problemet.

Sen- låt det ta tid. Han kanske behöver få tänka lite? Kom med små pikar då och då
Om han totalvägrar är det ju inte så mycket att göra åt tyvärr.

 

[Emor]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Jag vill också verkligen ha hund, och då gärna en Afghan
Jag har problemet med tiden just nu, samt ekonomi, känns inte juste att som student med häst i ett samboförhållande gå och köpa hund, även om jag önskar att jag kunde!
Han är allergisk dessutom, pudel vet jag funkar, ska leta reda på en Afghan här i närheten och fara och sniffa i den, annars blir det en storpudel, har haft en mellan innan och det är ju inte helt tokiga hundar, men Afghanerna är vackrare

Vet inte om inlägget gav dig så mycket, men du är inte ensam, om det är någon tröst

 

[Priscilla]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Jag tycker också du ska i första hand satsa på att bli dagmatte/helgmatte åt någon annans hund, så han också får känna av hur det är att ha hund.
Om han verkligen inte vill ha en hund är det ju egentligen tyvärr inte så mycket att göra åt det hela- en hund är ju inte som andra djur, det förändrar ju hela livet.

Jag själv hade redan min hund när jag träffade min pojkvän. Han gillar egentligen inte hundar alls, men har efter två år fattat tycke för min hund.
Nu har jag börjat bearbeta honom inför ännu en liten vovve
Det har tagit ett halvår innan han ens kunde tänka sig ännu en, nu har han insett att jag verkligen vill ha något mer att träna med. Men han vägrar att ha någon hund som ser "elak" ut och vi har tillsammans kommit fram till att en retriever av något slag är helt okej.

Eventuellt blir det kanske en golden till nästa sommar Men då har jag lovat att städa varje dag, sköta hunden så den inte luktar, inte tvinga honom att hjälpa till och så småningom kommer hundarna få bo i hundgård på dagarna.

Så lite kompromissande och tjatande blir det nog alltid.
Tur att jag är så övertygande och alltid får som jag vill

 

[Lady_A]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Jag hade ju redan hund när jag träffade sambon, han är pälsdjursallergisk och i början var han rätt avogt inställd. Nu bor vi ihop på 35 kvadrat etta och hans allergi har "växt bort". Han älskar vovve och behöver hunden ngn gång vara kopplad så är det husse som håller kopplet.
MEN han är helt och hållet min hund, jag rastar, jag betalar allt, jag tar fullt ansvar och sköter allt trimmning, badning och pälsvård.
Dock så ställer han upp och passar ngn gång om jag inte kan ha hunden med mig och han är ledig. Jag vill ha en till men har gått med på att vänta tills vi bor större, jag kunde lätt ha två, tre hundar i vår lgnhet men han tycker en är för mkt...
I vårt fall handlar det mkt om att han förstår att jag behöver ha minst ett djur för att kunna funka...

 

[paradox]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Kan tyvärr inte hjälpa dig med hur du ska övertala sambon, men kan bjuda på lite bilder av min älskling

 

[paradox]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Du ville ha lite kommentarer om rasen med såg jag nu

Jag anser att jappen är en perfekt aktiv sällskapshund, mattebunden men ändå självständig, pigg på nästan allt men har inga problem med (och kan till och med uppskatta) ett par dagar i veckan på sofflocket. Min är en otroligt lättsam hund, älskar alla hundar, språksäker och lågrangad. Ignorerar främmande människor men älskar sin flock. Min är en kille på 17 månader och de största problemet vi har haft är att han ibland kan glömma att han måste fråga mig innan han springer fram till den söta pudelflickan som gör lekinviter

Jag är rätt aktiv med min jappe; vi tränar aktivt i agility, (tävlings-)lydnad och spår med mera och hade tänkt att börja tävla till hösten, iaf i agility och lydnad.

Enda nackdelen jag upplever med japansk spets är att jag personligen nog borde ha valt en hund med mer arbetslust. Jag vill träna mer än vad min hund vill, så nästa hund blir nog en av annan ras

 

[hopp_o_galopp]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Åh, tack för bilderna och delgivningen av dina erfarenheter! Jag blir bara mer och mer övertygad om att Jappen är rätt ras! Jag har tidigare alltid varit inställd på Schäfer, men det har jag fått släppa då det är alldeles för mkt med en schäfer som inte passar in i detta hem (med min sambo). Men ju mer jag läser om Jappen desto mer inser jag att den är rätt OK ur sambons synsätt. Dock har jag inte lyckats övertyga honom än iaf...

Till er andra som svarat: Tack för era svar, men tyvärr är det precis så (förutom det där med dagmatte, för det är typ lika kört där) jag har gjort. Jag är lite disciplin-nazist så det skulle utan tvekan bli pli på hunden. Jag vill INTE ha hund i säng och soffor och är noga med att torka tassar osv då jag inte själv heller skulle vilja ha golven fulla med leriga tassavtryck. Jappen har jag förstått fäller inte särskilt mycket förutom ca 2 gånger per år och då fäller de i tussar som är "lätta" att städa bort. Hunden vaktar, men det är ett rasfel om den är skällig (vilket jag tycker låter perfekt). Den skulle helt bli min hund, mitt ansvar, min "utgift/kostnad".

MEN - hittills har inte allt detta hjälpt!

Tilläggas skall att jag aldrig hindrar honom från att göra eller köpa någonting och normalt sett hindrar han inte mig heller (ex. vad gäller hästarna). Men hunden tycker han påverkar honom för mycket och han har haft dåliga erfarenheter med hundar tidigare, tyvärr. Ett annat problem (som kanske känns lite väl personligt att ta upp egentligen, men nu gör jag det ändå) är nog att han vill ha barn - det vill inte jag. Så detta kanske är hans sätt att säga hur det känns för honom att han inte får barn? Nä, nu ska jag inte spekulera, men... Jag vet inte...

 

[hopp_o_galopp]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Finns det förresten inga fler jappe-ägare här som vill delge sina erfarenheter och gärna bidra med bilder? Behöver inte vara ägare, har du någon erfarenhet punkt slut av jappar så dela gärna med dig!!

 

[hopp_o_galopp]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Från och med igår ställer jag mig till skaran lyckliga valpägare! Och till och med sambon måste erkänna att han tycker han är söt och snäll! Säg hej till Ludde! (Japansk spets, 8 veckor)

 

[paradox]

Sv: Gaaaah!! Blir tokig!!

Grattis! Jättesöt liten ulltuss

Var kommer han ifrån?