Gästkrönikören: Varför kan vi inte prata om pengar?

Inom travet är det en självklarhet att prata om pengar, och där är det en självklarhet att tränare presenteras med hur många miljoner de tjänat. Ridsports gästkrönikör Anna Ozén funderar på varför det inte är så inom ridsporten, där inte ens toppryttarna vill diskutera pengar.
 
Jag antar att det är en tämligen liten grupp, om den ens existerar. Redan ATT man har en häst som minderårig innebär ju att föräldrar satsar både pengar och engagemang. Det är inte många 14-åringar på ridskola som blir headhuntade för att rida mästerskap på andras hästar liksom.
Eller hur! Jag är jätteglad att mina föräldrar hade råd att köpa en billig ponny till mig när jag var 15 år, men det ekonomiska steget till att bli någon form av toppryttare är ju enormt.
 
Jag antar att det är en tämligen liten grupp, om den ens existerar. Redan ATT man har en häst som minderårig innebär ju att föräldrar satsar både pengar och engagemang. Det är inte många 14-åringar på ridskola som blir headhuntade för att rida mästerskap på andras hästar liksom.
Nä, precis. De jag känner till som har begränsat med pengar och ändå har tävlingshästar som tonåringar, så jobbar föräldrarna med hästar och har en gård så att man kan ha hästarna hemma och sköta dem själv. Dvs, föräldrarna sponsrar med de kontanta pengar de har, men sen också stallplats och träning.
 
Eller hur! Jag är jätteglad att mina föräldrar hade råd att köpa en billig ponny till mig när jag var 15 år, men det ekonomiska steget till att bli någon form av toppryttare är ju enormt.
Det är ju inget fel att vara priviligierad, men det retar mig lite när elitryttarna inte ser sitt eget privilegium. Typ: "Nej nej, inte behövs det pengar! Egen ponny var alltid självklart för mig, vill man bli duktig så borde man verkligen ut och galoppera i skog och mark på sin ponny när man är åtta! Och sen är det en jättebra idé att träna för bra tränare som ens föräldrar känner, och om man bor bredvid en toppanläggning där man kan se och lära av bra ridning. Du vet, sånt som precis alla kan göra som barn!"
 
Eller hur! Jag är jätteglad att mina föräldrar hade råd att köpa en billig ponny till mig när jag var 15 år, men det ekonomiska steget till att bli någon form av toppryttare är ju enormt.
Jag köpte häst till mig själv som examenspresent efter universitetet! Bästa moroten :D Jag fick rida en hel del som tonåring och 20-ish, men nästan bara på hästar som ingen annan ville rida :-) Eller så fick man fylla ut åt någon som inte hade tid. Dessutom blev jag sjukt bra på att mocka/göra stallsysslor under de åren.
 
Det är ju inget fel att vara priviligierad, men det retar mig lite när elitryttarna inte ser sitt eget privilegium. Typ: "Nej nej, inte behövs det pengar! Egen ponny var alltid självklart för mig, vill man bli duktig så borde man verkligen ut och galoppera i skog och mark på sin ponny när man är åtta! Och sen är det en jättebra idé att träna för bra tränare som ens föräldrar känner, och om man bor bredvid en toppanläggning där man kan se och lära av bra ridning. Du vet, sånt som precis alla kan göra som barn!"
Det där stör mig också. Tycker ofta man hör från toppryttare på frågan hur man blir lika bra som dom är "det viktigaste är att man har roligt med sin ponny". Som att alla ungar med ambitioner för det första har en ponny och för det andra som att det är de enda som krävs.
 
Det där stör mig också. Tycker ofta man hör från toppryttare på frågan hur man blir lika bra som dom är "det viktigaste är att man har roligt med sin ponny". Som att alla ungar med ambitioner för det första har en ponny och för det andra som att det är de enda som krävs.
Det vore ärligare om de sa "Jag kan verkligen rekommendera att växa upp på flyinge eller någon annan elitanläggning, så det bästa man kan göra är väl att se till att ens föräldrar är i ridsporteliten. Ja, och sen ha roligt med ponnyn som föräldrarna köpt åt en, förstås, men jag kan inte nog rekommendera att skaffa sig rätt föräldrar från början. Det underlättar verkligen!"
 
Jag tänker att det skulle kunna ha att göra med att travsporten satsar man pengar på, det gör man inte på tävlingarna i Doha liksom. Drar samma paralleller till fotbollen, även där kan de som inte själva spelar fotboll satsa pengar och där kan man prata om hur många miljoner klubb x köpt spelare y för. Överlag är det färre inom ridsporten som bara åker runt och kollar på tävlingar, de flesta är nog själva involverade i sporten på ett eller annat sätt.
Precis så resonerar jag också.

Sedan tänker jag, apropå det som nämns längre ned i tråden om att travhästar verkar få gå ute med kompisar i större utsträckning än ridhästar, helt krasst kan ha att göra med att man räknar med en kortare karriär för en travhäst än en ridhäst? Eller är jag helt ute och cyklar nu?
 
Precis så resonerar jag också.

Sedan tänker jag, apropå det som nämns längre ned i tråden om att travhästar verkar få gå ute med kompisar i större utsträckning än ridhästar, helt krasst kan ha att göra med att man räknar med en kortare karriär för en travhäst än en ridhäst? Eller är jag helt ute och cyklar nu?
Helt, faktiskt ;). De är ofta värda väääldigt mycket pengar.
 
Precis så resonerar jag också.

Sedan tänker jag, apropå det som nämns längre ned i tråden om att travhästar verkar få gå ute med kompisar i större utsträckning än ridhästar, helt krasst kan ha att göra med att man räknar med en kortare karriär för en travhäst än en ridhäst? Eller är jag helt ute och cyklar nu?
Vi har ju åldersgräns på varmblod visserligen 14 år nu både på ston hingstar och Vallackar. För kallblod är det 15 år oavsett kön. Men det absoluta toppskiktet går alltid till avel säg mellan 5-7 års ålder vissa ännu tidigare på varmblodssidan, kallblod känns som det är äldre (?). Min farbror är 10 år nu men han lullar på med sin träning sen får vi se vart det bär. Vårt fölsto fick sitt första för som 10 åring vilket betyder att hon tävlade fram tills hon skulle fylla 9 år. Och då fick inte ston tävla längre en 10 års säsongen. Så beror väl helt på. Min unghäst 2 år går i flock med 11 andra ston på lösdrift som tränar på för en framtida karriär på travbanan. Vågar inte ens räkna efter hur mycket damerna har kostat tillsammans i inköpspris och levande fölavgifter men det får ändå vara unghästar vilket är viktigt för mig oavsett om det är ridhästar eller travhästar.
 
Nä, precis. De jag känner till som har begränsat med pengar och ändå har tävlingshästar som tonåringar, så jobbar föräldrarna med hästar och har en gård så att man kan ha hästarna hemma och sköta dem själv. Dvs, föräldrarna sponsrar med de kontanta pengar de har, men sen också stallplats och träning.
Detta...
Jag trodde lite på myten att man kan jobba sig uppåt. Men har faktiskt insett att man som vanlig knegare är rätt körd. Trots att jag har ponny till barnet och supportar allt jag kan så är det långt ifrån att kunna nå särskilt mycket alls. Många i vänkretsen har gård och möjligheten att ha många ponnyer vilket räcker rätt bra för att komma upp på lite medelnivå i ponnyvärlden.
Sen har man de med gård och föräldrar som är professionella i branschen och där kan man säga att man kan nå toppen bara man jobbar hårt!
De jobbar jättehårt och måste verkligen dedikera hela familjens liv till satsningen men de KAN liksom komma någonvart med hårt jobb och talang. De har kontakter för att få tag på bra hästar och kunskaper att förvalta det. Och känner sig nog inte prilevigerade eftersom de jämför med de som har massor med pengar och kan köpa färdiga hästar och ännu finare lastbilar utan att behöva jobba hälften så hårt...
Ridsport är en sport som är otroligt svårtillgänglig egentligen om man siktar på toppen.
 
Prispengarna i hoppsporten på högsta nivå gör ju det möjligt för de som inte fått allt serverat på silverfat, kommer med en trust fund, eller gift sig till pengar att kunna bedriva sin verksamhet och sitt företagande. Så de hör ju absolut ihop.

Dessutom visar ju förmågan att leva på sin sport den övriga omvärlden att det är en sport att räkna med och inte något nischat som lerduveskytte*.

Även på "lägre" nivåer typ CSI3* är det ju oftast prispengarna som finansierar själva tävlandet även för de som i det stora hela har det ganska väl förspänt hemifrån.

Så även där är ju sport och pengar och seriöst företagande ihopkopplaat.

* lerduveskytte kanske har feta prispengar. Om så är fallet ber jag om ursäkt för min okunnighet 🙃
Well... jag lever väl, på gott och ont, i det som är hästvärldens "lerduveskytte", nämligen islandshästsporten. :laugh: Och även om tävlingsresultat såklart är viktiga där också, så är det ju bara en sorts marknadsföring för den som bedriver verksamhet, det ger inga som helst pengar. Så där är ju istället företagandet och förmågan att driva en verksamhet framgångsrikt förutsättningen för att kunna "leva på sin sport". Vilket inte på något sätt gör sporten mindre seriös, i mina ögon. Även den som satsar på lerduveskytte måste nog vara seriös och helhjärtat satsande för att nå framgång!
 
Detta...
Jag trodde lite på myten att man kan jobba sig uppåt. Men har faktiskt insett att man som vanlig knegare är rätt körd. Trots att jag har ponny till barnet och supportar allt jag kan så är det långt ifrån att kunna nå särskilt mycket alls. Många i vänkretsen har gård och möjligheten att ha många ponnyer vilket räcker rätt bra för att komma upp på lite medelnivå i ponnyvärlden.
Sen har man de med gård och föräldrar som är professionella i branschen och där kan man säga att man kan nå toppen bara man jobbar hårt!
De jobbar jättehårt och måste verkligen dedikera hela familjens liv till satsningen men de KAN liksom komma någonvart med hårt jobb och talang. De har kontakter för att få tag på bra hästar och kunskaper att förvalta det. Och känner sig nog inte prilevigerade eftersom de jämför med de som har massor med pengar och kan köpa färdiga hästar och ännu finare lastbilar utan att behöva jobba hälften så hårt...
Ridsport är en sport som är otroligt svårtillgänglig egentligen om man siktar på toppen.
Ja, verkligen. Just eftersom kunskaperna som behövs är otroligt dyra att köpa om man inte har dem. Förutom då att själva hästen kostar, och tävlingarna i sig. Mina barn håller på med andra idrotter också, och det går liksom inte att jämföra. En timme på ridskolan i veckan (vilket såklart är absolut ingenting i ridsportsammanhang) kostar mer per termin än träning fem dagar i veckan med tränare som själva varit på landslagsnivå i den andra sporten. Och föräldrar får ändå inte vara med på träningen, så att vi kan mindre än inget om den sporten spelar ingen roll. Sen hade det självklart varit en stor fördel där också om vi föräldrar varit skickliga i samma sport, men mest för att då hade förmodligen barnet fått mer talang. 😉
 
Ridsport och pengar blir så otroligt mycket mer komplext än när det gäller trav och galopp. Där är det uttalade målet att tjäna pengar och framgång och skicklighet kan mätas relativt direkt i intjänade pengar. Att köra lopp är ett jobb, du behöver inte själv äga hästarna du kör, eller ha sponsorer som äger dem. Genom att köra bra (och vinna pengar) får du fler hästar att köra, och får du bra hästar vinner du mer pengar och får ännu fler bra hästar att köra. (Sen innebär ju inte det att du får alla prispengarna själv, men skicklighet/framgång kan helt klart mätas i prispengar). Inom ridsporten är det så väldigt många andra faktorer som spelar in, som många tidigare varit inne på. Det förekommer inte heller den mängden prispengar, särskilt inte på lägre nivåer. Det finns inte heller en tydlig progression i prispengar - ju skickligare du är desto högre prispengar. Snarare handlar det om vilka tävlingar du väljer, t ex GCT eller inte. Få personer äger ridhästar för att tjäna pengar på dem och låter någon träna dem och tävla dem med ett vinstsyfte. Många skickliga ryttare får sina inkomster från att även hålla lektioner eller köpa, utbilda och sälja - eller andra sätt att använda sitt varumärke som skicklig ryttare. Jag tror inte det är helt och hållet positivt för kundunderlaget/varumärket om det tydligt framgår hur mycket pengar ryttaren/säljaren tjänar på hästarna som de köper. Lite samma sak med tränare - du väljer tränare efter vem du tycker tränar bra, inte efter hur mycket pengar de drar in, därför blir det ointressant i sammanhanget.
Ungefär den här poängen har jag försökt göra, du bara formulerade det mycket bättre än jag lyckades med - tack!
 
Även den långa och lågbetalda vägen, typ Angelica Augustsson och Henrik von Eckerman, kräver ju resurser. Åtminstone så att man rider typ 1,40 när man är 20, och det kostar ju. Inte bara tävlingen, utan att ha hästar med kapacitet för det, och ha tränat sig själv och hästen till den nivån. Då måste man ha haft möjlighet att rida och träna hela uppväxten, vilket kräver resurser.
Alltså von eckerman är ju kanske inte född med silversked i mun, men på en gård med flera tävlande syskon på hög nivå på fina hästar och ponnyer som barn/ungdomar. Att det ses som en lång och lågbetald väg säger ju (precis som du egentligen skriver) rätt mycket om hur mycket resurser på ett eller annat sätt som behövs. Angelica har väl aldrig haft de ekonomiska resurserna på det sättet men vad jag förstått en otrolig backup av förälder/föräldrar.
 
Alltså von eckerman är ju kanske inte född med silversked i mun, men på en gård med flera tävlande syskon på hög nivå på fina hästar och ponnyer som barn/ungdomar. Att det ses som en lång och lågbetald väg säger ju (precis som du egentligen skriver) rätt mycket om hur mycket resurser på ett eller annat sätt som behövs. Angelica har väl aldrig haft de ekonomiska resurserna på det sättet men vad jag förstått en otrolig backup av förälder/föräldrar.
Ja, som jag förstår det har hennes föräldrar skapat de ekonomiska förutsättningarna. Men även en talang behöver en begåvad häst att sitta på och en tränare att lära sig av för att kunna visa upp sin talang, så att man kan börja gå den långa lågbetalda vägen.

Jag menar ju inte heller att de inte förtjänar sin framgång, för det ligger såklart enormt mycket hårt arbete bakom, men det är just det där att alla ska låtsas som att pengar och resurser (t ex föräldrar med gård och kunskaper) inte spelar någon roll, det är bara vilja och talang. Det blir lite fånigt nästan.
 
Jag minns ett reportage som provocerade mig otroligt när jag var 18-20 år. Det var någon duktig ungdomsryttare som visade runt på den fina gården med nytt ridhus och ett gäng talangfulla hästar i olika åldrar. Hon säger något i stil med "jag är förstås jätteglad för att min pappa har kunnat ge mig de här förutsättningarna, men jag hade satsat precis lika hårt om vi inte hade haft de möjligheterna". Troligen helt sant i ryttarens egna ögon, som sagt extremt provocerande för en som visste vad det innebar att "inte ha de möjligheterna". Det där aningslösa provocerar mer än att förutsättningarna är olika.
Sen är det ju egentligen en helt annan fråga än den som ställs i krönikan i trådstarten.
 
Är det inte trav- och galoppsportens som sticker ut med sin öppenhet, snarare än ridsporten som är ovanligt hemlighetsfull? Tänker att i större delen av livet går folk inte runt och pratar öppet om varken hur mycket de tjänar eller hur mycket pengar de lägger på sina hobbies. Särskilt inte om det rör sig om stora summor.
Travet lever på spelarna och hästägarna. Och de kräver information. Kr/start - har hästen presterat i större sammanhang? Antal vinster - vågar djuret sätta näsan först? Tid över olika distanser - säger oväntat lite om man inte vet vilka banor ett PB var taget på. Utan information och statistik på längden, tvärsen och bredden att analysera och tjota om (och vackra, tappra hästar att titta på) skulle man lika gärna kunna spela på Eurojackpot.

Ridsporten har sin ryggrad i många flickors och kvinnors kärlek. Men chansen att tjäna större pengar kommer från andra håll
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Travet lever på spelarna och hästägarna. Och de kräver information. Kr/start - har hästen presterat i större sammanhang? Antal vinster - vågar djuret sätta näsan först? Tid över olika distanser - säger oväntat lite om man inte vet vilka banor ett PB var taget på. Utan information och statistik på längden, tvärsen och bredden att analysera och tjota om (och vackra, tappra hästar att titta på) skulle man lika gärna kunna spela på Eurojackpot.

Ridsporten har sin ryggrad i många flickors och kvinnors kärlek. Men chansen att tjäna större pengar kommer från andra håll
Jag tänker ju att liknande statistik inom ridvärlden skulle vara till stor hjälp både för den som följer sporten och för den som eventuellt söker hingst att betäcka med eller allmänt är intresserad av stam och blod.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Hästnyheter "Jag önskar att en filantrop ska upptäcka den unika ledarskaps- och entrepenörskapsakademi som den svenska ridskolemodellen utgör"...
Svar
0
· Visningar
455
Senast: Gunnar
·
  • Artikel
Hästnyheter Ridsports gästkrönikör Fredrik Jönsson funderar över den kommande generationen av toppryttare - där en del ryttare tar instruktioner och...
Svar
19
· Visningar
1 561
Senast: Ray
·
Skola & Jobb Jag har blivit singel efter att sambon gjorde slut med mig idag. Det hela suger såklart och är otroligt sorgligt. Jag är ledsen, arg...
2
Svar
29
· Visningar
3 846
Senast: Fazeem
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag får aldrig komma på arbetsintervju på de jobb jag söker. Kanske beror det på att jag skriver att jag bara är tillgänglig för jobb...
Svar
1
· Visningar
634
Senast: Wille
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp