galopp-problem

[återvändare]

Jag håller med om att det låter som att du kniper med knäna, sannolikt i samband med att du håller balansen i tyglarna (något som sedan gör att du får problem att styra).

Utan att ha sett dig rida tror jag att du behöver hitta själva takten i galoppen, så att din kropp kan röra sig på rätt sätt. Du ska inte behöva hålla i dig samtidigt, utan du behöver följa rörelsemönstret. Bli longerad är jättebra. Är du osäker tycker jag personligen att halsrem är en bra säkerhetsgrej - ett vanligt stigläder runt halsen på hästen funkar.

Det kan vara värt att komma ihåg att när man kommit lite längre i ridningen styr man mer med sitsen än vad man gör med tygeln. Redan när du lär dig att hitta balansen i början lägger du alltså grunden för att i framtiden kunna rida mer finkänsligt (och lättare för både dig och hästen). Väl värt att träna på alltså

Håller i manen, inte i tyglarna eller dem också såklart men manen är fokus nu

 

[Nytant]

svårt dock när man rider på ridskola.

Jag fick göra sånt som liten knatte på ridskola, men det kanske var ett resultat av knatte-heten. Men någon annan föreslog privatlektioner om du har möjlighet, det vore en bra idé i så fall tycker jag. Annars tycker jag du borde ta upp med din instruktör att du vill jobba med galoppen och att ni lägger upp en plan.

 

[Nevermind]

svårt dock när man rider på ridskola.

Boka en privatlektion, om du pratar med din ridlärare kan ni säkert knåpa ihop en balansträning där instruktören longerar och du får fokusera på sitsen. Tror inte du kommer ångra det, det är väldigt nyttigt. När jag var liten och gick på ridskola gjorde vi sånt typ 2 ggr per termin men då blev det ju bara en kort stund var eftersom 6 elever delade på en häst i en timme. Gav ändå mycket.

 

[Sirap]

Jag gissar att du sitter framåtlutad och kniper dig fast med knäna. Då blir det skumpigt, du tappar stigbyglarna, blir osäker och håller dig i manen. Du behöver hjälp med att komma ner i sadeln och följa med i hästens rörelse. Galoppen är lättare att följa med i än nedsutten trav, men min gissning är att vissa blir lite rädda för att det går snabbare i galopp.
Din instruktör behöver förklara för dig hur du ska sitta med i galoppen. Jag tycker att rida utan stigbyglar är ett utmärkt sätt att träna på att komma ner i sadeln. Bli longerad, som någon redan nämnt, är inte heller dumt.

 

[Lingon]

svårt dock när man rider på ridskola.

Många ridskolor erbjuder privatlektioner. Man brukar inte alltid få välja häst men de jag tagit har alltid varit jättebra! Ridläraren har då haft tid att punktmarkera mig och lägga upp lektionen efter det jag behöver träna på. Prata med din ridlärare om det! Då kan ni en del av lektionen longera dig så du kommer in i det utan tyglar och man och sen koppla loss så att du får prova på egen hand.

 

[Lingon]

Jag gissar att du sitter framåtlutad och kniper dig fast med knäna. Då blir det skumpigt, du tappar stigbyglarna, blir osäker och håller dig i manen. Du behöver hjälp med att komma ner i sadeln och följa med i hästens rörelse. Galoppen är lättare att följa med i än nedsutten trav, men min gissning är att vissa blir lite rädda för att det går snabbare i galopp.
Din instruktör behöver förklara för dig hur du ska sitta med i galoppen. Jag tycker att rida utan stigbyglar är ett utmärkt sätt att träna på att komma ner i sadeln. Bli longerad, som någon redan nämnt, är inte heller dumt.

Jag håller verkligen med om att rida utan stigbyglar! När jag växte upp så fick man inte börja med stigbyglar förrän man hade tillräckligt bra balans i skritt och trav. Det gjorde att när jag sen kom till galoppen så hade jag väldigt bra balans. Nu verkar det som att man ändrat och barnen rider med stigbyglar från lektion 1 och jag tror att det skapar en del elever som har sin balans i fötterna. Jag känner själv att nu när jag inte längre rider på ridskola så rider jag mer sällan utan stigbyglar vilket har gjort min balans sämre. När jag var 15 år hoppade jag glatt barbacka en hel lektion. Nu hade nog inte min balans räckt till. Då var det inga problem! Rida utan stigbyglar är superbra för balansen!

 

[Sirap]

Jag håller verkligen med om att rida utan stigbyglar! När jag växte upp så fick man inte börja med stigbyglar förrän man hade tillräckligt bra balans i skritt och trav. Det gjorde att när jag sen kom till galoppen så hade jag väldigt bra balans. Nu verkar det som att man ändrat och barnen rider med stigbyglar från lektion 1 och jag tror att det skapar en del elever som har sin balans i fötterna. Jag känner själv att nu när jag inte längre rider på ridskola så rider jag mer sällan utan stigbyglar vilket har gjort min balans sämre. När jag var 15 år hoppade jag glatt barbacka en hel lektion. Nu hade nog inte min balans räckt till. Då var det inga problem! Rida utan stigbyglar är superbra för balansen!

Japp, det är verkligen superbra! Hos oss tror jag att de får rida med stigbyglar så länge de endast rider lätt i traven och tills de ändå hittat en tillräckligt hyfsad balans för att inte studsa hästarna i ryggen när de ska börja sitta ner. Men sedan så!

 

[Hoarfrost]

jag har kommit till den punkten att jag bara gör numer, har alltså kommit över galopprädslan. Tror mantag är min snuttefilt

Nämen en själsfrände!
Jag höll i manen i kanske tre år, det var samma för mig att det var en snuttefilt. Innan det att jag kunde galoppera med min snuttefilt låg flera års jobb med galopprädsla. Jag har också jobbat bort både galopprädslan och snuttefilten på ridskola. Så jag tänker inte ge dig några longeringsråd eller så. Det kan ta ett tag när man inte riktigt kan styra exakt vad och hur saker händer på lektionerna att bli av med snuttefilten. Det gäller att man bygger ett system som funkar under lektionstid för sig själv.

För det första: Bra jobbat! du har redan tagit det svåraste steget om mantaget är snuttefilt, jag tror och hoppas att det kommer lossna ganska snart.

När jag bestämde mig för att jag inte ville ha snuttefilten längre tog jag mig en funderare på när jag tyckte att jag kunde ha kvar den, och när jag skulle försöka mig på att släppa den. Kom på att det är just i fattningen jag är mest obekväm med att släppa den, samt på nya hästar. Så jag bestämde mig för att när jag satt på en häst jag kände skulle jag hålla i manen i fattningen och sedan efter kanske 5-10 språng släppa manen. Det var helt okej om jag ville ta tag i den igen, men jag skulle försöka ha den släppt i 5 sekunder i alla fall. Så höll jag på ett tag. 5 sekunder blev längre och längre, och hur länge jag kunde släppa berodde mycket på både min egen dagsform och hästen jag satt på. Här gäller det att vara snäll mot sig själv och inte se det som ett misslyckande om man släppt i en minut gången innan och den här gången bara vågar släppa lite snabbt. Snäll men också konsekvent, det ska släppas på snuttefilt varje gång du bestämt att du ska släppa. Det är i släppandet vinsten ligger.
Mitt lilla system kanske inte hjälper för dig, och då får du helt enkelt fundera ut hur du skulle vilja göra.
Kan även säga att för mig försvann både tappandet av stigbyglar och osäkerheten i balansen successivt ju mer jag vågade släppa.

Jag kan i dagsläget galoppera utan att behöva ta mantag någon gång och sitter balanserat och tappar inte stigbyglarna. Det kan hända att jag tar mantag just i fattningen fortfarande, och det är om hästen jag sitter på är lite ostyrig och dessutom ny för mig. Det har till tusen procent varit värt det att jobba bort både rädslan och snuttefilten, känslan nu är underbar.
I bland när jag rider och vi ska galoppera brukar jag tänka på hur jag kämpat, sedan fattar jag galopp och rullar på och känner komplett eufori typ

 

[Badger]

Jag har tre frågor om galopp. Dels är det så att jag tappar stigbyglarna vilket börja bli bättre men nästa problem är styrning. Jag håller i manen och min teori är att det blir svårare att styra då. Är det så? Sen tror jag även att jag tappar stigbyglarna för att jag lutar mig framåt när jag håller mig i manen. Min utmaning blir alltså att våga släppa manen.

De låter er inte alls stå i lätt sits i galoppen? Så gör de med barnen i min unges ridgrupp. Res dig upp, fatta galopp, de ser hyggligt stabila ut. Det var så de började i traven också, lätt sits, trav. Så får de första stegen i galoppen på det viset och får ur osäkerheten med farten och chans att känna takten först gissar jag, så börjar de sätta sig efterhand.

 

[återvändare]

De låter er inte alls stå i lätt sits i galoppen? Så gör de med barnen i min unges ridgrupp. Res dig upp, fatta galopp, de ser hyggligt stabila ut. Det var så de började i traven också, lätt sits, trav. Så får de första stegen i galoppen på det viset och får ur osäkerheten med farten och chans att känna takten först gissar jag, så börjar de sätta sig efterhand.

har de mantag då? Men då kommer väl ändå problem att styra eller tänker jag fel?

 

[återvändare]

Jag gissar att du sitter framåtlutad och kniper dig fast med knäna. Då blir det skumpigt, du tappar stigbyglarna, blir osäker och håller dig i manen. Du behöver hjälp med att komma ner i sadeln och följa med i hästens rörelse. Galoppen är lättare att följa med i än nedsutten trav, men min gissning är att vissa blir lite rädda för att det går snabbare i galopp.
Din instruktör behöver förklara för dig hur du ska sitta med i galoppen. Jag tycker att rida utan stigbyglar är ett utmärkt sätt att träna på att komma ner i sadeln. Bli longerad, som någon redan nämnt, är inte heller dumt.

Jag tar mantag direkt .

 

[återvändare]

Nämen en själsfrände!
Jag höll i manen i kanske tre år, det var samma för mig att det var en snuttefilt. Innan det att jag kunde galoppera med min snuttefilt låg flera års jobb med galopprädsla. Jag har också jobbat bort både galopprädslan och snuttefilten på ridskola. Så jag tänker inte ge dig några longeringsråd eller så. Det kan ta ett tag när man inte riktigt kan styra exakt vad och hur saker händer på lektionerna att bli av med snuttefilten. Det gäller att man bygger ett system som funkar under lektionstid för sig själv.

För det första: Bra jobbat! du har redan tagit det svåraste steget om mantaget är snuttefilt, jag tror och hoppas att det kommer lossna ganska snart.

När jag bestämde mig för att jag inte ville ha snuttefilten längre tog jag mig en funderare på när jag tyckte att jag kunde ha kvar den, och när jag skulle försöka mig på att släppa den. Kom på att det är just i fattningen jag är mest obekväm med att släppa den, samt på nya hästar. Så jag bestämde mig för att när jag satt på en häst jag kände skulle jag hålla i manen i fattningen och sedan efter kanske 5-10 språng släppa manen. Det var helt okej om jag ville ta tag i den igen, men jag skulle försöka ha den släppt i 5 sekunder i alla fall. Så höll jag på ett tag. 5 sekunder blev längre och längre, och hur länge jag kunde släppa berodde mycket på både min egen dagsform och hästen jag satt på. Här gäller det att vara snäll mot sig själv och inte se det som ett misslyckande om man släppt i en minut gången innan och den här gången bara vågar släppa lite snabbt. Snäll men också konsekvent, det ska släppas på snuttefilt varje gång du bestämt att du ska släppa. Det är i släppandet vinsten ligger.
Mitt lilla system kanske inte hjälper för dig, och då får du helt enkelt fundera ut hur du skulle vilja göra.
Kan även säga att för mig försvann både tappandet av stigbyglar och osäkerheten i balansen successivt ju mer jag vågade släppa.

Jag kan i dagsläget galoppera utan att behöva ta mantag någon gång och sitter balanserat och tappar inte stigbyglarna. Det kan hända att jag tar mantag just i fattningen fortfarande, och det är om hästen jag sitter på är lite ostyrig och dessutom ny för mig. Det har till tusen procent varit värt det att jobba bort både rädslan och snuttefilten, känslan nu är underbar.
I bland när jag rider och vi ska galoppera brukar jag tänka på hur jag kämpat, sedan fattar jag galopp och rullar på och känner komplett eufori typ

Lite nyfiken hur det fungerade med galoppen: gjorde du galoppfattningar och saktade av eller hur såg det ut när du red? Red du på volt, längre sträckor på fyrkantsspåret i galopp? Tack för svar

 

[Shaggy]

Jag tror som någon tidigare att problemet är att du kniper dig fast med skänklarna. När man gör det så blir skänkeln kortare och man tappar stigbyglarna.
Det nämndes i tidigare inlägg att du nog kniper med knäna och det tror jag är helt korrekt men jag gissar att du även spänner dig i ljumsken vilket medför att du kniper även där. Gör du det skjuter du dig effektivt ur sadeln och tvingar dig själv att knipa ännu mer med skänkeln vilket gör att du får dålig balans och så är cirkusen igång. Det är fysiskt helt omöjligt att sitta i sadeln så länge man spänner sig i ljumsken.

 

[återvändare]

Lite nyfiken hur det fungerade med galoppen: gjorde du galoppfattningar och saktade av eller hur såg det ut när du red? Red du på volt, längre sträckor på fyrkantsspåret i galopp? Tack för svar Jag funkar ju så att jag ibland gör saker fast jag inte vågar egentligen, alltså bara gör, hoppas det kan bli så med släppa manen nu då.

 

[återvändare]

Jag tror som någon tidigare att problemet är att du kniper dig fast med skänklarna. När man gör det så blir skänkeln kortare och man tappar stigbyglarna.
Det nämndes i tidigare inlägg att du nog kniper med knäna och det tror jag är helt korrekt men jag gissar att du även spänner dig i ljumsken vilket medför att du kniper även där. Gör du det skjuter du dig effektivt ur sadeln och tvingar dig själv att knipa ännu mer med skänkeln vilket gör att du får dålig balans och så är cirkusen igång. Det är fysiskt helt omöjligt att sitta i sadeln så länge man spänner sig i ljumsken.

Jag kan sitta ner i trav och har ridit utan stigbyglar i trav utan problem, men det är i galoppen problemen kommer. Märkte en gång att jag drog upp benen, tror inte jag gjort det senare dock. Jag vet att man inte ska knipa heller då springer ju hästen ännu fortare, jag kniper mer osv.... och sen är det ju så att det är när jag tappar stigbyglarna som det kan bli "farligt" så det är ingen logik i det hela. Kroppen lyssnar inte på knoppen

 

[Shaggy]

Jag kan sitta ner i trav och har ridit utan stigbyglar i trav utan problem, men det är i galoppen problemen kommer. Märkte en gång att jag drog upp benen, tror inte jag gjort det senare dock. Jag vet att man inte ska knipa heller då springer ju hästen ännu fortare, jag kniper mer osv.....

Kan du sitta ner i trav MED stigbyglar? Det är supervanligt att man omedvetet kniper i ljumsken. Tro mig jag ser det ofta runt omkring mig. Jag jobbade i sisådär ett år med att bli av med ovanan när jag skaffat egen häst.
Den typ av problem du beskriver är nästan alltid sitsrelaterade och tyvärr är ridlärare och tränare generellt usla på att jobba med sitsen. Det enda de säger är "trampa ner hälarna och dra tillbaks axlarna". Det slutar med att många sitter, lite överdrivet, som spända ankor på hästryggen. Du ska veta hur ofta jag hör tränare säga "jättebra" när någon sitter på blygdbenet med skänklarna minst 1 dm för långt fram.

 

[återvändare]

Kan du sitta ner i trav MED stigbyglar? Det är supervanligt att man omedvetet kniper i ljumsken. Tro mig jag ser det ofta runt omkring mig. Jag jobbade i sisådär ett år med att bli av med ovanan när jag skaffat egen häst.
Den typ av problem du beskriver är nästan alltid sitsrelaterade och tyvärr är ridlärare och tränare generellt usla på att jobba med sitsen. Det enda de säger är "trampa ner hälarna och dra tillbaks axlarna". Det slutar med att många sitter, lite överdrivet, som spända ankor på hästryggen. Du ska veta hur ofta jag hör tränare säga "jättebra" när någon sitter på blygdbenet med skänklarna minst 1 dm för långt fram.

Jepp. Inga problem.

 

[återvändare]

Kan du sitta ner i trav MED stigbyglar? Det är supervanligt att man omedvetet kniper i ljumsken. Tro mig jag ser det ofta runt omkring mig. Jag jobbade i sisådär ett år med att bli av med ovanan när jag skaffat egen häst.
Den typ av problem du beskriver är nästan alltid sitsrelaterade och tyvärr är ridlärare och tränare generellt usla på att jobba med sitsen. Det enda de säger är "trampa ner hälarna och dra tillbaks axlarna". Det slutar med att många sitter, lite överdrivet, som spända ankor på hästryggen. Du ska veta hur ofta jag hör tränare säga "jättebra" när någon sitter på blygdbenet med skänklarna minst 1 dm för långt fram.

Jag vet att det är sitsrelaterat eller det blir ju det när min kropp inte samarbetar med hjärnan .

 

[Tassa]

Jag rider iof mest ute i skogen, men jag håller mig ofta i manen när jag fattar gallop, sen när jag kommer in i takten och känner att hästen rullar på, då släpper jag. Det är mycket enklare att slappna av i ben och höfter när man inte håller sig i manen tycker jag.

 

[skiesabove]

Öva på att hålla balansen med avslappnad överskänkel (lår/ljumske/rumpa), lodrät sits, följsam i höften, utan stigbyglar. Börja i skritten. Det är en träningssak, att hitta sin balans.

Yoga hjälper mig mycket, jag är ganska okoordinerad och spänd i musklerna. Känner igen det där med att tappa stigbyglarna, det händer mig om jag blir ur balans och spänner mig. Jag är låst eller nåt i höften med. Jag rider galopp i lätt sits just nu, för där kan jag hålla bra balans. När jag fått tillbaka rörligheten igen kan jag gå tillbaks till att sitta ner i galoppen .