Jag känner mig faktiskt ganska tudelad i den här frågan. Det är givet att censur är en extremt farlig väg att gå. Det är helt fundamentalt att det i ett fritt och demokratiskt samhälle ska vara fritt att uttrycka sig, skapa och konsumera olika slags konst och kultur.
Jag ska även erkänna att jag inte är extremt insatt i den svenska gangsterrappen eller aktuella rappare, men det som gör det här lite problematiskt för mig är just det att många stora namn på den svenska rapscenen just nu också är både känt och, vad det verkar, aktivt kriminella personer.
Jag tycker att polisen och politikern Martin Marmgren någorlunda sammanfattar en del av mina uppkomna tankar i
den här debattartikeln.
Det är kanske en sak att musiken kan anses glorifiera och därmed locka fler ungdomar till kriminella miljöer; där kan man kanske dra parallellen till t.ex. våldsamma TV-spel och debatten om det i någon mån och vissa fall kan anses ha eggat och inspirerat aktörer bakom grova våldsbrott. Det är problematiskt ifall det händer, speciellt om det är såpass utbrett som en del menar i fallet gangsterrap och den högaktuella gängkriminaliteten, och där samhället just nu lägger (eller i alla fall borde lägga) stora resurser på preventivt arbete, men utan att det motiverar att samhället ska gå in och politiskt styra över vilken typ av spel - eller vilken musik, eller annan konst eller kultur - som ska vara acceptabel och tillåten.
Men, är det t.ex. rimligt att enskilda artister hyllas och välkomnas in på röda mattan samtidigt som de är aktivt kriminella? Här kan man ju då närmast tänka på Yasin som inte kunde närvara och ta emot sitt pris på P3 Guld av anledningen att han vid tidpunkten för galan satt häktad misstänkt för brott (som han ju sedan dömes för i tingsrätten). Att ribban ska ligga vid att man ”skiljer på verk och person” kan man ju tycka låter rimligt, men framstår känner jag som något minst sagt ganska godtyckligt i praktiken (ifråga om kriminalitet även i gränsdragningen mellan ”misstänkt” och ”dömd”).
Jag sitter alltså inte på några svar här, men förstår nog på sätt och vis båda sidor i debatten. Det är inte en svartvit fråga och det är väl förstås inte heller att förglömma att likväl som musiken i det här fallet kan anses vara en väg in i kriminalitet, finns det säkert också exempel där den istället varit en väg ut.
