Går ni promenader med barnen?

[jeennnnyy]

Ja hur man bor och lever sitt liv spelar också jättestor roll! Och också för hur mycket vagn behövs. Min äldsta åkte vagn (cykeldubbelvagn i promenadläge med lillasyster) även sista året på förskolan när orken tröt ibland när vi var iväg. Fick några kommentarer (på nätet såklart) om att han var för stor för att åka vagn. Av föräldrar som skjutsar i bil till förskolan eller alltid tar bilen till affären

(Det behöver såklart inte vara fel att åka bil och för många är det helt nödvändigt. Men jämförelsen blir väldigt märklig…)

Det här har jag också tänkt på, känns som många gör en stor grej av att deras barn minsann inte åker vagn längre, skitlätt att säga när man inte behöver gå var man än ska…

 

[clusia]

Nej vi går inte så mycket promenader om vi inte har ett specifikt mål. Tex till tåget, affären osv. Ibland på sommaren vill barnet rida ett varv runt kvarteret på sin käpphäst. Jag tycker personligen att promenera bara för promenadens skull i samma område är rätt tråkigt så det spelar väl in antar jag.

 

[Ainon]

Vi går promenader (läs upptäcksfärder) ffa i skogen.
Att gå en runda längs vägen i promenadtakt skulle aldrig gå det är isåfall de 500m till postlådan och tillbaks men då har vi ju ett roligt mål med ’promenaden’

(Har en 4åring)

 

[TeamLundVer]

Som rubriken lyder. Går ni som har bar som inte längre sitter i vagn promenader med dem? Gör folk det mera idag?

Blev en diskussion kring matbordet här hemma idag. Vi får ofta höra från dagis att våra barn är så duktiga på att gå när de skall på utflykt. Vilket ju känns som en självklarhet att de skall kunna gå 1-3 km tycker jag (de är 3,5 och 5 år)

Vi brukar försäkra komma oss ut på en promenad hela familjen lediga dagar men reagerat på att vi aldrig mötet andra barnfamiljer. Eller de vi möter är mammor med barnvagnar. Aldrig småbarnsfamiljer. Och det finns en hel del där vi bor och vi har nära till bilfria områden som man kan ”släppa lös” barnen på

Inte en chans att vi går en promenad bara för promenadens skull varken med eller utan barn.

 

[Linn-Nora]

Jag tänkte just på det här. Vi promenerar sällan med barn, förutom när hon sitter i vagnen. Det är nog faktiskt mest av bekvämlighetsskäl då det går snabbare om vi skall exempelvis handla eller så. När vi försökt utan vagn slutar det ofta med tjat om att bli buren. Och det är väl just det jag funderat på, hur man bryter den rutinen. Orken har hon för hon kan springa runt och busa långa stunder utan vila.

 

[Badger]

Som rubriken lyder. Går ni som har bar som inte längre sitter i vagn promenader med dem? Gör folk det mera idag?

Blev en diskussion kring matbordet här hemma idag. Vi får ofta höra från dagis att våra barn är så duktiga på att gå när de skall på utflykt. Vilket ju känns som en självklarhet att de skall kunna gå 1-3 km tycker jag (de är 3,5 och 5 år)

Vi brukar försäkra komma oss ut på en promenad hela familjen lediga dagar men reagerat på att vi aldrig mötet andra barnfamiljer. Eller de vi möter är mammor med barnvagnar. Aldrig småbarnsfamiljer. Och det finns en hel del där vi bor och vi har nära till bilfria områden som man kan ”släppa lös” barnen på

Ja vi gick promenader absolut. Även när han satt i vagn såklart så kunde man ju promenera utan korta bitar.

Går fortfarande gärna promenader som bara är en "tråkig vända för att gå" runt skogen efter skolan 2,4 km-3 km nu 11 år.
(Kan varieras puh, med rusher eller jogga åt var sitt håll. Dvs han kan såklart gå ett par mil, men det är inte vanliga vändan.)
(Vi flyttade in och började väl ta just den vändan ett varv när han var 4 eller så.)

Dock är det proppat av barn där, ensamma, två, med föräldrar, 4 på pokejakt, cyklandes när förälder joggar, alla permutationer.

 

[BusBarro]

Har en 2,5 åring och 3 månaders bebis.
Vi går ofta promenad, gärna ett par ggr varje ledig dag om vädret är hyffsat.
Ibland till lekplats ibland bara runt villakvarteret. Brukar alltid hitta något att upptäcka eller så bara springer han och leker "du kan inte ta mig". Jättebra sysselsättning
Skaffade en ståbräda till vagnen när lillebror föddes men den va inte så intressant, roligare att gå/springa.

 

[Badger]

Jag tänkte just på det här. Vi promenerar sällan med barn, förutom när hon sitter i vagnen. Det är nog faktiskt mest av bekvämlighetsskäl då det går snabbare om vi skall exempelvis handla eller så. När vi försökt utan vagn slutar det ofta med tjat om att bli buren. Och det är väl just det jag funderat på, hur man bryter den rutinen. Orken har hon för hon kan springa runt och busa långa stunder utan vila.

Gissar att man får busa tills de glömmer möjligheten att bli burna. Vår unge var en total klump så det hände inte att jag bar honom långa sträckor oavsett, om det inte var piggyback, eller pappas axlar, och det är inte så himla bekvämt i längden så han ville ändå ned igen efter ett tag.

Har alltid sedan han varit mini haft skog nära och tagit mig ut i den med honom, vi två, enbart för att gå där gåendet har varit the treat så att säga. Hans äldre generation är också sådana som ger sig ut och traskar till en lekpark som nöje och tog färden dit som halva utflykten. Att "gå och handla" däremot ansågs länge totalt dödstrist så det var svårt att locka med den typen av utflykt minst sagt, om inte glass var det enda som skulle köpas, nu fungerar det dock.

Men kanske en jämförelse, första gången vi åkte skidor tillsammans var han ganska pytte. Vi kom säkert bara 600 meter, stannade för gelehallon och åkte tillbaka igen. Tänkte att jag var världens slöaste mamma som lät honom kollapsa, ha matsäck och picknick på gelehallon vid en sten en fjärdedel in på sträckan (äventyr? ), bli glad, och åka hem. Men insåg att allt var för det bästa, entusiasmen var stor för nästa "skidtur".

(Någon gång i nioårsåldern när entusiasmen var låg så kunde någon av oss kläcka ur sig att man var tvungen att samla ipad tid genom att gå. Men det var så roligt att komma ut så det behövdes bara en enstaka gång.)

 

[Imogen]

Jag tänkte just på det här. Vi promenerar sällan med barn, förutom när hon sitter i vagnen. Det är nog faktiskt mest av bekvämlighetsskäl då det går snabbare om vi skall exempelvis handla eller så. När vi försökt utan vagn slutar det ofta med tjat om att bli buren. Och det är väl just det jag funderat på, hur man bryter den rutinen. Orken har hon för hon kan springa runt och busa långa stunder utan vila.

Mitt tips är promenadbingo!

Rita en bingobricka med saker man kan hitta på promenad, typ gult hus, hund, blå bil, stort träd osv. Först att få bingo vinner (och vad bingo är kan man ju justera efter ålder och humör). Brukar vara poppis hos våra!

Lightversionen är att skippa bingobrickan och bara hitta på nya saker att leta efter och den som hittar först får poäng (eller så samarbetar man) . Med lite äldre barn som kan alfabetet kan man köra först hitta något på A, sedan på B osv.

Allt ovanstående funkar också utmärkt på bilresor

 

[Linn-Nora]

Tack för bra tips!! Dessa ska definitivt användas

 

[Imogen]

Och ja just det, när de är riktigt trötta på längre turer kör vi ”när ni hittat ett xxx får ni varsitt russin”. Orimligt vad man kan orka för ett russin

 

[inverterad]

Vi går mycket med dottern (5 år) - till förskolan är det ungefär 1 km, hem lika långt, oftast följer hon med på någon hundpromenad också på kvällen, och på helgerna går vi ofta allihop i skogen. Hon orkar gå 5 km utan problem men med lite pauser (orken blir också magiskt mycket bättre av något överraskningskex, någon chokladbit eller någon bit torkad frukt när orken tryter). Promenader är ett sätt att umgås där en kan prata om ditt och datt, och där en ofta får höra betydligt mer om förskolan, om vad som känns bra och inte, om vad hon tänker på och funderar på, än vid middagsbordet. Otroligt mysig samvaro.

 

[FeatherCloud]

Tycker också bus och "skattjakt" är bra för att få dom att glömma att dom vill bli burna.
"Kan du se/hitta något rött/gult/en blomma/en insekt?" funkar fint på fyraåringen. När han var mindre funkade det bäst att lämna stigen och säga "vad tror du finns på andra sidan berget?" (en kulle ) eller säga att vi skulle leta skatter, dvs kottar och pinnar.

Hem från förskolan går vi på en cykelväg längs en bilväg och en åker, då kan man locka med att "gå tokigt" och kolla vem som hittar på konstigaste gångstilen, eller tävla om vem som springer fortast till nästa lyktstolpe. Plötsligt har han sprungit hela vägen hem.

Fikapaus halvvägs är också bra och ger ny energi.

Och ärligt talat, om han blir trött i benen så får han faktiskt åka en stund på axlarna, sen får han gå igen när han vilat och jag blir trött. Ser ingen poäng i att tvinga honom att gå för sakens skull, när jag faktiskt orkar bära en stund.

 

[Bluefish]

Jag tycker om att promenera bara för att komma ut men det har inte gått i arv till min 6åring. Han vill ha ett mål, affären, sopsorteringen eller något liknande. För att få med honom har jag testat med kamera, dvs att han får fotografera saker längsmed vägen, mycket populärt. Kikare för att titta på fåglar och annat, eller lägga ut fågelmat hemmavid och se vid rundans slut vilka som kommit och kalasat. Går promenader de helger vi inte har annat planerat och annars vistas inomhus.

 

[Jenka]

Ja vi går promenader. Jättebra sätt att prata med barnen också tycker jag

Ofta handlar det om att gå till naturreservat med lite picknick, att gå dit vi ska eller att gå på upptäcksfärd.

 

[cherie]

Jag försöker uppmuntra vår 2-åring att gå med oss, istället för vagnen. Jag tycker det är mycket roligare att gå med henne än att skjuta en vagn framför mig. Det blir än så länge oftast bara max 1 km som vi går, sen tröttnar hon och vill bli buren och då är det ett himla sjå att få hem henne (bära damen på 15 kg orkar jag inte!).

Är vagnen med på promenaden vill hon sällan gå, då hon får ha sin snutte och napp i vagnen så lockar det en del tyvärr.

 

[Madde_padde]

Vi går mycket med barnen. Jag tycker de är viktigt att de rör sig.

Vi har även vandrat med dem. Vi försöker hålla ”lika många km som antal år” det har stämt rättså bra på dem.
de är idag 3 och 6 år. 6 åringen går så långt vi ska gå de kan vara 3 km likväl som en mil. 3 åringen är mer omständigt då han plockar och grejar mycket påvägen.

Uppväxt med en ensamstående mamma utan bil de speglar mycket hur jag tänker idag. Barn idag rör sig överlag påtok för lite