Golvrädsla, eller?

[fleetwood]

Hej!

Har ett litet problem med min 9-månaders unghund. Han tycker att en viss fläck, alltså typ en kvadratmeter, av golvet är läskigt att gå på..
Började med att han hux flux en morgon inte gick ut ur sovrummet utan bara stod och gnällde vid tröskeln. Det gick sedan över till att hela hallen var läskig, till att nu mest vara koncentrerad till "passagen" mellan hall och vardagsrum.
Det ser oftast ut som så att han gnäller, trampar på stället, piper, ja allmänt stressar upp sig. Om jag går till ett annat rum och han vill följa med, kan han stå och pipa innan han vågar ta steget och följa efter. Vissa gånger piper och stressar han men struntar sedan att följa med och lägger ner på stället. Ropar jag på honom brukar han "komma över" det fortare, men det är lite från dag till dag hur mycket han strular.
I början gjorde han rivstarter varje gång, lagom kul för golvet.. Nu travar han oftast förbi utan rivstarter, men jag ser att han tvekar och ändå tar lite sats. Verkar som att rädslan är att halka, vilket han också typ gör när han rivstartar.

Jag känner mest att vad sjutton är det här han fått för sig? Det är ingen ras som brukar ha golvrädsla/rädsla för ytor vad jag vet. Det bara kom från ingenstans. Det som stressar mig är att jag inte vet om det är nån spökåldergrej, en fix idé eller att det sitter mentalt men som inte visat sig förrän nu. Men jag tycker inte jag sett att han är rädd eller särskilt vek med ytor överlag, gallertrappor osv.
Har dragit på kopplet och gått fram och tillbaka och försökt avdramatisera vilket hjälper, med mig är det inte lika läskigt som att gå själv, då kan man till och med kanske stanna och sitta/övrig lydnad. Men kanske är dumt att göra en grej av det? Kan ju dra på en matta på golvet men känns som jag sopar problemet under mattan *pun intended*

Har nån erfarenhet av att sånt här går över av sig självt? Eller att det inte gjorde det?

 

[inverterad]

Vad är det för ras?

Alltså, det kan ju vara golvrädsla, och det kan också bara vara spökålder och hormoner som rusar runt just nu. Oavsett är det väl bra att göra så lite väsen av det som möjligt. Jag skulle inte lägga dit en matta, faktiskt, även om jag förstår att du är rädd om ditt golv - det är ju lite som att säga att du har rätt, det här golvet är faktiskt inte lämpligt att gå på. Det låter ju också som om det gradvis blir bättre (färre rivstarter, travar oftast lugnt över nu) så förhoppningsvis försvinner det av sig själv. Som alltid med underlag funderar jag på synen, är det något annat du reagerar på i vardagen att han möjligen kanske kan ha nåt vajsing på ögonen?

 

[tuaphua]

Hej!

Har ett litet problem med min 9-månaders unghund. Han tycker att en viss fläck, alltså typ en kvadratmeter, av golvet är läskigt att gå på..
Började med att han hux flux en morgon inte gick ut ur sovrummet utan bara stod och gnällde vid tröskeln. Det gick sedan över till att hela hallen var läskig, till att nu mest vara koncentrerad till "passagen" mellan hall och vardagsrum.
Det ser oftast ut som så att han gnäller, trampar på stället, piper, ja allmänt stressar upp sig. Om jag går till ett annat rum och han vill följa med, kan han stå och pipa innan han vågar ta steget och följa efter. Vissa gånger piper och stressar han men struntar sedan att följa med och lägger ner på stället. Ropar jag på honom brukar han "komma över" det fortare, men det är lite från dag till dag hur mycket han strular.
I början gjorde han rivstarter varje gång, lagom kul för golvet.. Nu travar han oftast förbi utan rivstarter, men jag ser att han tvekar och ändå tar lite sats. Verkar som att rädslan är att halka, vilket han också typ gör när han rivstartar.

Jag känner mest att vad sjutton är det här han fått för sig? Det är ingen ras som brukar ha golvrädsla/rädsla för ytor vad jag vet. Det bara kom från ingenstans. Det som stressar mig är att jag inte vet om det är nån spökåldergrej, en fix idé eller att det sitter mentalt men som inte visat sig förrän nu. Men jag tycker inte jag sett att han är rädd eller särskilt vek med ytor överlag, gallertrappor osv.
Har dragit på kopplet och gått fram och tillbaka och försökt avdramatisera vilket hjälper, med mig är det inte lika läskigt som att gå själv, då kan man till och med kanske stanna och sitta/övrig lydnad. Men kanske är dumt att göra en grej av det? Kan ju dra på en matta på golvet men känns som jag sopar problemet under mattan *pun intended*

Har nån erfarenhet av att sånt här går över av sig självt? Eller att det inte gjorde det?

En av mina var lite rädd för blanka golv. När hon blev rädd försökte hon göra en rivstart och ibland vurpade hon ju av det. Det hjälpte inte direkt hennes rädsla.

Jag jobbar som hästtränare och mkt inom problemlösning. Jag körde lite samma metod med henne efter att leda med koppel, ge godis etc inte direkt funkade. Jag backade henne över de fläckar hon var rädd för. Det blev så att hon kom rusandes på en matta och skulle ta sig ca 1 m till nästa matta. Då tvärvände hon och backade och rusade vidare.

Golvskräcken släppte och hon var sällan rädd för gold mer. Men blev hon det någon gång på nya ställen så backade hon över. Såg så klart helknaisgt ut. Men för henne funkade det och hon kunde hålla lugn.

 

[Blandrastik]

Köp en skitbillig matta på typ Jula, gärna en sån barnmodell som är gummerad undertill. Lägg över fläckarna och låt hunden gå på mattan. Sen klipper du bort en rand av mattan, så den blir smalare. Sen är det bara att klippa bit för bit. Brukar funka.

 

[Tuggben]

Låter som spökåldern. Det brukar gå över. Min "valp" som nu är 14 månader blev plötsligt väldigt rädd för att gå på vår garageuppfart. Det kom från ingenstans. Vi tränade att gå och upp ned några gångar med godis. Problemet är inte kvar.

Min äldsta blev plötsligt jätterädd för soptunnor när han var runt 10-månader. Det gick också över

 

[iNHALE]

Sambons labbe har periodisk golvrädsla. Vi har parkettgolv på hela nedervåningen men det är ffa golvet i köket som är problematiskt för henne av någon anledning. Vi gissar att det har med hur ljuset reflekteras på golvet att göra, ju mer det blänker ju osäkrare blir hon. Ibland kan hon gå där som om inget hänt, ibland vågar hon knappt gå på golvet i något av rummen utan skyndar sig till mattorna. Vi har köpt små gummidoppade strumpor till henne, typ spockiplast, som hon får ha när hon har sina episoder. Då får hon rejält grepp och slipper vara rädd. Det hjälper också att hålla klorna så korta som möjligt eftersom hunden lätt halkar och glider på klorna om de försöker ta spjärn när de blir rädda.

 

[fleetwood]

Vad är det för ras?

Alltså, det kan ju vara golvrädsla, och det kan också bara vara spökålder och hormoner som rusar runt just nu. Oavsett är det väl bra att göra så lite väsen av det som möjligt. Jag skulle inte lägga dit en matta, faktiskt, även om jag förstår att du är rädd om ditt golv - det är ju lite som att säga att du har rätt, det här golvet är faktiskt inte lämpligt att gå på. Det låter ju också som om det gradvis blir bättre (färre rivstarter, travar oftast lugnt över nu) så förhoppningsvis försvinner det av sig själv. Som alltid med underlag funderar jag på synen, är det något annat du reagerar på i vardagen att han möjligen kanske kan ha nåt vajsing på ögonen?

Schäfer. Hoppas att det är hormoner som spökar och att det går över snart! Märker i övrigt på hela honom att det är mycket som sker, börjar lyfta på benet och glömt allt vad lyssna heter. Nu är ju skadan typ redan skedd, så då kan jag lika gärna strunta i matta så länge jag ser att det inte går åt fel håll tänker jag Hmm jag ska ha det i åtanke, men just nu är det inget direkt jag tänker kan ha koppling till ögonen.

 

[fleetwood]

En av mina var lite rädd för blanka golv. När hon blev rädd försökte hon göra en rivstart och ibland vurpade hon ju av det. Det hjälpte inte direkt hennes rädsla.

Jag jobbar som hästtränare och mkt inom problemlösning. Jag körde lite samma metod med henne efter att leda med koppel, ge godis etc inte direkt funkade. Jag backade henne över de fläckar hon var rädd för. Det blev så att hon kom rusandes på en matta och skulle ta sig ca 1 m till nästa matta. Då tvärvände hon och backade och rusade vidare.

Golvskräcken släppte och hon var sällan rädd för gold mer. Men blev hon det någon gång på nya ställen så backade hon över. Såg så klart helknaisgt ut. Men för henne funkade det och hon kunde hålla lugn.

Ja det blir ju en ond cirkel av det där. Misstänker att det förstärktes mycket av att han vid en rivstart vurpade in i väggen i en kurva han inte hann med i, som en formel 1-olycka liksom Låter ju lite gulligt med backandet ändå, även fast det såklart inte var roligt att hon var rädd Ska ha det i åtanke!

 

[Tuggben]

Schäfer. Hoppas att det är hormoner som spökar och att det går över snart! Märker i övrigt på hela honom att det är mycket som sker, börjar lyfta på benet och glömt allt vad lyssna heter. Nu är ju skadan typ redan skedd, så då kan jag lika gärna strunta i matta så länge jag ser att det inte går åt fel håll tänker jag Hmm jag ska ha det i åtanke, men just nu är det inget direkt jag tänker kan ha koppling till ögonen.

Låter som en klassisk på-väg-in-i-slyngelålder-valp

 

[fleetwood]

Köp en skitbillig matta på typ Jula, gärna en sån barnmodell som är gummerad undertill. Lägg över fläckarna och låt hunden gå på mattan. Sen klipper du bort en rand av mattan, så den blir smalare. Sen är det bara att klippa bit för bit. Brukar funka.

Ja känner jag att det inte går åt rätt håll är det nog något sånt det får bli!

Låter som spökåldern. Det brukar gå över. Min "valp" som nu är 14 månader blev plötsligt väldigt rädd för att gå på vår garageuppfart. Det kom från ingenstans. Vi tränade att gå och upp ned några gångar med godis. Problemet är inte kvar.

Min äldsta blev plötsligt jätterädd för soptunnor när han var runt 10-månader. Det gick också över

Då låter det ju inte helt omöjligt att det är spökerier! Ska ge honom tid och försöka att inte göra en grej av det. Tycker ändå det går saaakta åt rätt håll. Har bara haft vuxna hundar innan så har inte behövt fundera så mycket på om rädslor är spökåldern eller inte.
Skönt att det tog slut med garageuppfart- och soptunnerädslor

Sambons labbe har periodisk golvrädsla. Vi har parkettgolv på hela nedervåningen men det är ffa golvet i köket som är problematiskt för henne av någon anledning. Vi gissar att det har med hur ljuset reflekteras på golvet att göra, ju mer det blänker ju osäkrare blir hon. Ibland kan hon gå där som om inget hänt, ibland vågar hon knappt gå på golvet i något av rummen utan skyndar sig till mattorna. Vi har köpt små gummidoppade strumpor till henne, typ spockiplast, som hon får ha när hon har sina episoder. Då får hon rejält grepp och slipper vara rädd. Det hjälper också att hålla klorna så korta som möjligt eftersom hunden lätt halkar och glider på klorna om de försöker ta spjärn när de blir rädda.

Låter jobbigt men skönt att det går att göra det bekvämare för henne med skorna! Ja det är ju lite lustigt att det är just en viss fläck eller plats men ja det skulle ju kunna vara ljuset som du säger. Ska hålla utkik på om det är någon skillnad beroende på ljus. Klorna hålls korta och jag ser till att hålla det klippt mellan trampdynorna så inte pälsen gör det mer halt.

 

[Otherside]

Kan det vara en lukt på just den fläcken? Min brukshund vägrade gå på vissa ställen på appellplanen en gång - han trippade och betedde sig så konstigt att jag trodde han fått nåt anfall. Vissa områden vägrade han sätta tassarna på. Tills jag fick veta att ägaren till stället brukade låta sina valpar kissa därinne (...) och det visade sig att min hund absolut inte ville trampa i valpkisset. Det syntes inte men han kände lukten och tyckte tydligen det var hemskt opassande....