Sv: greyhound
*KL*
Jag skulle vilja säga att det är olika oh beror på individen hur pass lätt/svårt det är att lära exkappisarna att vara lösa.
Jag har haft tre. Första herren kom som tvååring efter att ha blivit diskad på livstid och således effektivt satt P för all framtida bankarriär. Han var helt enkelt inte intresserad av att springa efter någon trasa, man kunde ju LEKA med de andra polarna ju. Hrm..
Han var inga problem alls att ha lös, inte ens från första dagen.
Andra herrn koms om sexåring, tävlat flitigt och framgångsrikt. Tog mig inte speciellt lång tid eller stor ansträngning att kunna ha honom lös. I början var han lite 'dålig' på att inse vad som var hans gård och vad som var grannens gård, men tog inte lång tid att få honom att greppa, och han behövde aldrig staket. I skogen så i början ville han gärna dra efter rådjur, men tog några veckor så var det borta med. Han hade aldrig fått springa lös innan (utanför inhägnat område) och hade bott i hundgård.
Tiken.. ja tiken
Kom som fyraåring, söndertränad som ung, bra kapacitet men kroppen höll inte, huvudet ville mer än kroppen tålde. Hon är anledningen att hela jävla tomten är inhägnad med nätstängsel *host* Och det tog mååånga månader innan jag släppte henne utanför inhägnat område. Hon är idag fortfarande inte helt pålitlig. OM jag hinner 'bryta in' innan hon börjat accelerera så avbryter hon jakt på vad det än må vara. Är jag en sekund för sen och hon hinner 'starta' så tja, man 'talar' för döva öron..
Hon är åtta år idag, och stängslet är oftast öppet nuförtiden. Hon stannar inte alltid på tomten (men oftast), men hon håller sig till våra marker, dvs hagarna och så. Drar inte efter byte på hemmaplan oavsett (hon titta, öronen står rakt upp och hela hunden vibrerar, men hon stannar kvar 'frivilligt'), men är som sagt inte hundraprocentig utanför gården. Hon är dock aldrig ute på gården utan uppsikt om grinden är öppen, jag litar inte på henne. För hon har en av grannens kattungar på sitt samvete, den mötte en både plågsam och för tidig död. Några harar har hon också minskat beståndet med. Kattungen var en klassisk 'klantarsel till matte'-situation. För hon hade ju varit så braaa, och alltid kommit, och inte lämnat gården på över ett år, och nu gick hon ju att liiita på. Jag vände ryggen till i 2 minuter. Det räckte. Jag upptäckte hon var borta, ropade och hon kom som ett skott - med kattungen i munnen =/
Så, nej, jag tror aldrig jag kommer lita på henne, eftersom hon har bevisat att hon kan sköta sig prickfritt i ÅR, och sen 'pang' så 'glömmer' hon vad hon lärt sig.
Så, banresultaten behöver inte vara avgörande, inte heller ålder. De flesta går dock utmärkt att ha lösa efter träning. Men det kan inte nog varnas för att alltför tidigt eller vidlyftigt tycka att 'det här går ju bra', det handlar om sekunder när de drar, och man står ganska chanslös kvar och tittar när de drar - om de drar.
Jag har tränat samtliga mina på flera hektar stora, inhägnade, fårhagar, där man kan skapa illusionen av att de är 'i total frihet', men där det finns ett stängsel.
*KL*
Jag skulle vilja säga att det är olika oh beror på individen hur pass lätt/svårt det är att lära exkappisarna att vara lösa.
Jag har haft tre. Första herren kom som tvååring efter att ha blivit diskad på livstid och således effektivt satt P för all framtida bankarriär. Han var helt enkelt inte intresserad av att springa efter någon trasa, man kunde ju LEKA med de andra polarna ju. Hrm..
Han var inga problem alls att ha lös, inte ens från första dagen.
Andra herrn koms om sexåring, tävlat flitigt och framgångsrikt. Tog mig inte speciellt lång tid eller stor ansträngning att kunna ha honom lös. I början var han lite 'dålig' på att inse vad som var hans gård och vad som var grannens gård, men tog inte lång tid att få honom att greppa, och han behövde aldrig staket. I skogen så i början ville han gärna dra efter rådjur, men tog några veckor så var det borta med. Han hade aldrig fått springa lös innan (utanför inhägnat område) och hade bott i hundgård.
Tiken.. ja tiken
Kom som fyraåring, söndertränad som ung, bra kapacitet men kroppen höll inte, huvudet ville mer än kroppen tålde. Hon är anledningen att hela jävla tomten är inhägnad med nätstängsel *host* Och det tog mååånga månader innan jag släppte henne utanför inhägnat område. Hon är idag fortfarande inte helt pålitlig. OM jag hinner 'bryta in' innan hon börjat accelerera så avbryter hon jakt på vad det än må vara. Är jag en sekund för sen och hon hinner 'starta' så tja, man 'talar' för döva öron..Hon är åtta år idag, och stängslet är oftast öppet nuförtiden. Hon stannar inte alltid på tomten (men oftast), men hon håller sig till våra marker, dvs hagarna och så. Drar inte efter byte på hemmaplan oavsett (hon titta, öronen står rakt upp och hela hunden vibrerar, men hon stannar kvar 'frivilligt'), men är som sagt inte hundraprocentig utanför gården. Hon är dock aldrig ute på gården utan uppsikt om grinden är öppen, jag litar inte på henne. För hon har en av grannens kattungar på sitt samvete, den mötte en både plågsam och för tidig död. Några harar har hon också minskat beståndet med. Kattungen var en klassisk 'klantarsel till matte'-situation. För hon hade ju varit så braaa, och alltid kommit, och inte lämnat gården på över ett år, och nu gick hon ju att liiita på. Jag vände ryggen till i 2 minuter. Det räckte. Jag upptäckte hon var borta, ropade och hon kom som ett skott - med kattungen i munnen =/
Så, nej, jag tror aldrig jag kommer lita på henne, eftersom hon har bevisat att hon kan sköta sig prickfritt i ÅR, och sen 'pang' så 'glömmer' hon vad hon lärt sig.
Så, banresultaten behöver inte vara avgörande, inte heller ålder. De flesta går dock utmärkt att ha lösa efter träning. Men det kan inte nog varnas för att alltför tidigt eller vidlyftigt tycka att 'det här går ju bra', det handlar om sekunder när de drar, och man står ganska chanslös kvar och tittar när de drar - om de drar.
Jag har tränat samtliga mina på flera hektar stora, inhägnade, fårhagar, där man kan skapa illusionen av att de är 'i total frihet', men där det finns ett stängsel.
