Det är väl inte så enkelt som att det bara är en fråga om äganderätt eller inte?Vetorätt tycker jag inte är rätt väg att gå utan det man bör göra är att ändra lagen så att den som äger marken också äger mineral som ligger under på samma sätt som grus och berg ägs av markägaren. Pars fundi, mineralen tillhör jorden.
Det skulle göra att ingen enskild skulle ha rätten till att undersöka, och i förlängningen bryta mineral, utan ett godkännande från markägaren. I kombination med bättre rätt för närboende som påverkas och bättre miljöprövningar skulle det ge en rimlig avvägning mellan behovet av mineral och brytningens negativa påverkan.
Som fotnot: I UK, och i de flesta länder skulle jag tro, äger markägaren också mineralerna under marken om inte denne sålt rätten till någon annan. Flera av företagen som nu får mineralrättigheter helt gratis i Sverige, som BeoWulf Mining och ScandiVanadium, är baserade i UK och de behöver inte ens betala skatt i Sverige om de inte vill (var ett utländskt företag betalar bolagsskatt bestämmer bolaget i princip själv).
Du äger de blåbär som växer på din mark. Men vem som helst får plocka dem.
Berggrunden är väl inte särreglerad när det gäller ägande så sett. Vilken mark som ingår i en fastighet påverkas inte av om den till sin form består av jord eller urberg.
Det är väl reglerna om vem som får göra vad, under vilka förutsättningar, och på vilka villkor, det handlar om. Finns ju massor av situationer när det kan beslutas att andra får göra saker med det som du äger, eller att din möjlighet att obegränsat disponera din egendom inskränks. På det sättet en diskussion som ingår i ett större sammanhang och inte är unik för frågan om gruvverksamhet.