Gud, bibeln, Jesus...

Jag tycker ju att vi i samhället haft borgerliga begravningar tillräckligt länge nu för att det ska finnas en slags mall, en norm, som man sedan kan avvika ifrån om det finns önskemål från antingen den avlidne eller närmast sörjande, men den friheten finns ju i stor grad även inom kyrkan (hoppas jag.) så jag förstår inte riktigt var problemet i en borgerlig begravning ligger.
Självklart har även en begravningsbyrå personal som är utbildad i det som krävs för att hantera en begravningsceremoni, det är inte på något sätt enbart kyrkliga ämbetsmän/kvnnor förunnat liksom.

Sedan är det givetvis de efterlevande som bestämmer i slutänden, död är död och har ingenting att säga till om - men som jag uttryckte förut känns det riktigt märkligt att det är de som faktiskt tror att den avlidne har en vilja och en själ som bör respekteras, som i sådana fall väljer att gå emot den viljan. Det går inte ihop för mig.
Jag tror inte det minsta på vare sig själ eller efterliv, men min mor har sagt att hon vill kremeras så när hon dör blir det så, liksom. Inte för att det känns bättre eller sämre för mig utan för att det är så man gör, som medmänniska. Tycker jag.
Har den avlidne uttryckt någon önskan tror jag att släktingarna gärna följer den. Det har blivit problem när den döde har önskat strös på platser som länsstyrelsen inte kunnat godkänna, eller i olika länder etc. etc. Där gör önskningarna att det blir knepigare för släktingarna.

Jag sympatiserar med din mamma som vill bli bränd för det har jag också velat sedan jag jobbade på kyrkogård. Har hon haft samma jobb?
 
Har den avlidne uttryckt någon önskan tror jag att släktingarna gärna följer den. Det har blivit problem när den döde har önskat strös på platser som länsstyrelsen inte kunnat godkänna, eller i olika länder etc. etc. Där gör önskningarna att det blir knepigare för släktingarna.

Jag sympatiserar med din mamma som vill bli bränd för det har jag också velat sedan jag jobbade på kyrkogård. Har hon haft samma jobb?

Naturligtvisblir det problematiskt om önskningarna inte Går att uppfylla, men vill släktingen att askan sprids kan man i alla fall gå så långt som kremering och minneslund.
Var den avlidne inte medlem i kyrkan väljer man förslagsvis inte en kyrklig begravning. Tycker jag då. Det känns smaklöst att någon skulle göra det bara för att det är tradition på något vis. Till och med värre än att döpa barn av enbart tradition - ett döpt barn kan i alla fall välj aatt gå ur kyrkan så småningom om det inte passar medan en död kropp ligger där den ligger.

Jag tror hela vår familj är för kremering, ingen av oss har jobbat på kyrkogård men hon är Väldigt bestämd så naturligtvis blir det så. :)
 
Det är ju tydligt i den här tråden att sekulära uppfattningar på inget sätt är mer tolererande och inkluderande än olika religösa uppfattningar. ”Vi och dom” och i motsättningarna pyr det.

jag upplever främst att icketroende känner ett behov av att "slå ifrån sig" för att det fortfarande är så gott om ofrivillig indoktrinering. jag kände i alla fall så som tonåring. Jag absolut våldsvägrade konfirmeringen som annars ansågs vara"kutym" i samhället även bland icketroende, och när jag så småningom insåg att jag dessutom betalade skatt på mina surt förärvade små slantar till en institution jag inte alls trodde på och aldrig valt att vara delaktig i gick jag ur direkt.
Det är klart att vi matas med politiska intryck också men just religionen ska liksom silas in i allt hela tiden. Som någon nämnt finns den där och pyser i vår ledighet - även den som inte är religiös är glad för en ledig dag förstås, men den lediga dagen får vi bara för att den är kyrklig trots att det oftast inte betyder ett skvatt för gemene man sådär.
Det är klart att det blir lite vi och dom om man inte känner igen sig i det kyrkan står för men ändå måste acceptera att allt det här som samhället samlas runt (just för att vi är lediga och konsumerar) kopplas tillbaka till kyrkan. Jag tycker att det är trist.

Edit: Jag går absolut inte omkring och tänker på det här i vardagen eller har någonting emot mina religiösa vänner, men med tråden kommer tankarna.
 
Naturligtvisblir det problematiskt om önskningarna inte Går att uppfylla, men vill släktingen att askan sprids kan man i alla fall gå så långt som kremering och minneslund.
Var den avlidne inte medlem i kyrkan väljer man förslagsvis inte en kyrklig begravning. Tycker jag då. Det känns smaklöst att någon skulle göra det bara för att det är tradition på något vis. Till och med värre än att döpa barn av enbart tradition - ett döpt barn kan i alla fall välj aatt gå ur kyrkan så småningom om det inte passar medan en död kropp ligger där den ligger.

Jag tror hela vår familj är för kremering, ingen av oss har jobbat på kyrkogård men hon är Väldigt bestämd så naturligtvis blir det så. :)
Det går inte att välja kyrklig begravning i svenska kyrkan om den avlidne inte var med i kyrkan. Kyrkliga begravningar är en medlemsförmån för oss som betalar kyrkoskatt, så det går inte att vara respektlös på det sättet. Den döde är garanterad rum på en begravningsplats och att bli nedgrävd, men ceremonin får de anhöriga sköta själva om den som dött inte varit medlem.

@Cambrie relaterade några fall av begravningar bekostade av det allmänna som skedde i kyrkan utan att den döde var medlem, men det är undantag.
 
Det går inte att välja kyrklig begravning i svenska kyrkan om den avlidne inte var med i kyrkan. Kyrkliga begravningar är en medlemsförmån för oss som betalar kyrkoskatt, så det går inte att vara respektlös på det sättet. Den döde är garanterad rum på en begravningsplats och att bli nedgrävd, men ceremonin får de anhöriga sköta själva om den som dött inte varit medlem.

@Cambrie relaterade några fall av begravningar bekostade av det allmänna som skedde i kyrkan utan att den döde var medlem, men det är undantag.

Då förstår jag inte hur släktingarna i ditt exempel hade problem med att inte få begrava den avlidne kyrkligt? Eller var hen fortfarande medlem, men bara inte troende?

Nu känner jag att jag trasslat in mig lite och orkar inte läsa tillbaka, klockan är långt över läggdags, men något har jag uppenbarligt missat.
 
Problemen var att de 1) hade förmodat att de nu bara behövde vända sig till församlingsprästen för att få ett traditionellt avsked i högtidlig lokal kostnadsfritt. Kanske med kyrkans vackra bårtäcke? 2) De blev varse att de behövde utforma hela ceremonin själva, välja officiant och också bekosta ceremonin och förrättaren. 3) Många olika viljor skulle samsas i utförande, officiantpreferenser och kostnadskalkyler. Att det blir problem är inte konstigt, trots att det handlar om vettiga, förståndiga personer.
 
Det går inte att välja kyrklig begravning i svenska kyrkan om den avlidne inte var med i kyrkan. Kyrkliga begravningar är en medlemsförmån för oss som betalar kyrkoskatt, så det går inte att vara respektlös på det sättet. Den döde är garanterad rum på en begravningsplats och att bli nedgrävd, men ceremonin får de anhöriga sköta själva om den som dött inte varit medlem.

@Cambrie relaterade några fall av begravningar bekostade av det allmänna som skedde i kyrkan utan att den döde var medlem, men det är undantag.
Jo det går att få en kyrklig begravning även om den avlidne inte var medlem men efterlevande får då betala vad det kostar med lokaler och personal. Något jag tycker är helfel. Har man gått ur så har man gått ur och de efterlevande bör inte gå emot sin anhöriges vilja tycker jag.
 
Jo det går att få en kyrklig begravning även om den avlidne inte var medlem men efterlevande får då betala vad det kostar med lokaler och personal. Något jag tycker är helfel. Har man gått ur så har man gått ur och de efterlevande bör inte gå emot sin anhöriges vilja tycker jag.
Men ok att de får betala kostnaden eller hur? Många går ju ur kyrkan av huvudsakligen ekonomiska skäl, inte för att de har ont om pengar utan för att en höginkomsttagare med litet religiöst eller kulturhistoriskt intresse betalar ganska många tusenlappar för sitt medlemsskap per år.

Att betala en kyrklig begravning för en person som inte uttryckt några kristendomsaversioner, utan kanske till och med gått på en och annan midnattsmässa eller julotta, utan bara av omsorg om sin plånbok har lämnat kyrkan, är inte fel tycker jag.
 
Men ok att de får betala kostnaden eller hur? Många går ju ur kyrkan av huvudsakligen ekonomiska skäl, inte för att de har ont om pengar utan för att en höginkomsttagare med litet religiöst eller kulturhistoriskt intresse betalar ganska många tusenlappar för sitt medlemsskap per år.

Att betala en kyrklig begravning för en person som inte uttryckt några kristendomsaversioner, utan kanske till och med gått på en och annan midnattsmässa eller julotta, utan bara av omsorg om sin plånbok har lämnat kyrkan, är inte fel tycker jag.

Fast nej. Jag tror verkligen inte att en människa som faktiskt är troende aktivt väljer att gå ur kyrkan för att det dras lite mer på skatten. Det köper jag inte. I så fall ifrågasätter jag nog personens tro istället.
 
Fast nej. Jag tror verkligen inte att en människa som faktiskt är troende aktivt väljer att gå ur kyrkan för att det dras lite mer på skatten. Det köper jag inte. I så fall ifrågasätter jag nog personens tro istället.
Flera personer jag känner tycker att midnattsmässan är häftig, och att julottan och julottekaffet efteråt är en trevlig tradition fast de lämnat kyrkan för att de tyckte årsbeloppet de betalt som syntes på deklarationen var för högt. Vi pratar om människor med årsinkomster upp till miljonen. Där blir det sammanlagda beloppet ganska många tusenlappar. Det finns fler skäl än ideella eller teologiska att lämna kyrkan, och det största av dem är att slippa betala kyrkoskatt.

Aktivt troende kan ju lämna forna statskyrkan för något annat samfund, eller för att de inte gillar den urvattnade teologi kyrkan står för, icke-troende kan bli frälsta. Du har väl hört talesättet "between the stirrup and the ground, he mercy sought and mercy found", om rumlaren som ramlar av hästen och förolyckas.

Anser du alltså att endast aktivt troende vill ha eller bör få en kyrklig begravning? Jag vet att målgruppen är många gånger större, det finns åtskilliga sådana som jag som vill göra det enkelt för efterlevande, och tycker att en religiös begravning inte skadar även om man inte tror.
 
Men ok att de får betala kostnaden eller hur? Många går ju ur kyrkan av huvudsakligen ekonomiska skäl, inte för att de har ont om pengar utan för att en höginkomsttagare med litet religiöst eller kulturhistoriskt intresse betalar ganska många tusenlappar för sitt medlemsskap per år.

Att betala en kyrklig begravning för en person som inte uttryckt några kristendomsaversioner, utan kanske till och med gått på en och annan midnattsmässa eller julotta, utan bara av omsorg om sin plånbok har lämnat kyrkan, är inte fel tycker jag.
Ja självklart ska den kostnaden betalas om man utnyttjar det hela. Lämnar man svenska kyrkan så lämnar man och har man gjort valet att lämna så har man valt bort en begravning i svenska kyrkan. Gör man valet av andra skäl än om man tror eller inte, ekonomiska eller andra och inte vet om vad det valet innebär och får för följder så bör man såklart läsa på precis som man bör göra innan man gör andra val i livet som kan påverka mycket. Det går inte att säga "jag visste inte" utan man får ta ansvar för sina val.
Jag tycker inte alls att möjligheten att betala för sig ska finnas och som jag skrev i en annan tråd är det en av väldigt få saker jag och min pappa (som är präst i svenska kyrkan) är överens om. Han säger nej till begravning inom svenska kyrkan om de anhöriga vill ha det när den avlidne har gått ur då han anser att det går emot den avlidnes vilja. Det där att när fan blir gammal blir han religiös är en av de fantasier som endel försvarar sig med när det kommer till att hålla begravningen inom svenska kyrkan trots att den avlidne inte var medlem. Har man gått ur ska man vara garanterad att slippa en begravning inom svenska kyrkan.
 
För att du är van vid kyrkklockorna och inte tänker mer på det.

Fast det beror ju helt pa varfor kyrkklockorna ringer. Nar jag var i Sodra Frankrike ett tag sa ringde byn's kyrkklockor varje heltimma hur mycket klockar var, en minuts mellanrum och sedan igen timman. Varje kvart ett slag som upprepades efter en minut, varje halvtimma tva slag, som upprepades efter en minut. ALLA i byn raknade slag, det var sa man visste vad klockan var om man var utomhus ... atminstone fore mobiltelefonernas tidevarv.
Nar jag bott i mellanostern och Asien sa ropar boneutroparen nar det ar bon och aldrig annars ... I Saudi Arabien var det ocksa vissa politiska utrop pa Fredagar (samma som var Sondag) vid 12 fram till 9/11 men det slutade efter det och har sedan varit endast vid bon.
 
Läs om och läs rätt så ser du att det diskuterats innan det du mansplainar mig om, lilla vän...
Men du skriver ju att det är både svårt och dyrt med borgerlig begravning, trots att det inte alls får ihop med vad som ingår i den begravningsavgift man betalar. Jag vet ingenting om de fall du tar upp, men de verkar ju sticka ut från hur det är tänkt att vara iaf.
 
jag upplever främst att icketroende känner ett behov av att "slå ifrån sig" för att det fortfarande är så gott om ofrivillig indoktrinering.

Jag klipper lite och kommer svamla rätt generellt om mig själv och mina tankar.

Jag har aldrig känt ett behov av att slå ifrån mig. Då har jag ändå växt upp i ett samhälle med många religiösa (kristna) grupper, allt från Plymouth till svenska kyrkan. Flera av mina vänner och klasskompisar var till exempel pingstvänner. Visst hade jag en kompis som alltid ville be bordsbön innan vi åt, en polare åt inte alls med oss utan satt i ett annat rum av religiösa skäl.
Det rör mig inte i ryggen. Jag är trygg i min tro (eller brist på densamma). Lika lite stör det mig att jag får vara ledig ibland. Mycket av ledigheten tackar jag fackföreningarna för, inte religionen.

Mina föräldrar uppfostrade mig att acceptera att människor tror olika. En del tror på en gud eller flera, andra inte. Så är det bara och det är okej. Så länge ingen, ingen!, försöker pådyvla sin tro på någon annan. Oavsett vad man tror eller inte tror. Kanske har folk försökt påverka mig att tro och jag varit för full av mina egna problem för att märka det.
 
@Cambrie relaterade några fall av begravningar bekostade av det allmänna som skedde i kyrkan utan att den döde var medlem, men det är undantag.
Ja och det blev väldigt förvirrande. Hur kan det bli billigare att ha en begravning i kyrkan för någon som inte var medlem när detta innebär extra avgifter?

Vid en borglig begravning får man betala för den som håller i begravningen, men lokal osv ingår i behravningsavgiften.

Från https://www.svenskakyrkan.se/medlem/begravningsavgiften
Begravningsavgiften täcker kostnaderna för

  • bisättning (förvaring av stoftet fram till begravningen)
  • transporter från det att huvudmannen övertagit ansvaret
    för stoftet till dess att gravsättning har skett
  • kyrkogårdsförvaltningens kapell eller ceremonilokal för begravningsceremoni
  • kremering.
  • gravsättning av kista eller urna, inklusive gravöppning och iordningsställande av gravplatsen, alternativt jordning av aska
  • gravplats i 25 år
  • skötsel av allmänna ytor på kyrkogårdar, nyanläggningar samt vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar.

Jag får inte ihop hur det kan bli billigare att betala för lokal (kyrka) och präst än att bara fixa någon som håller i begravningen?
 
Ja och det blev väldigt förvirrande. Hur kan det bli billigare att ha en begravning i kyrkan för någon som inte var medlem när detta innebär extra avgifter?

Vid en borglig begravning får man betala för den som håller i begravningen, men lokal osv ingår i behravningsavgiften.

Från https://www.svenskakyrkan.se/medlem/begravningsavgiften


Jag får inte ihop hur det kan bli billigare att betala för lokal (kyrka) och präst än att bara fixa någon som håller i begravningen?
Jag jobbar inte åt socialtjänsten i de aktuella kommunerna idag heller (vilket jag även skrev) så den frågan varken kan eller tänker jag försöka svara på. Men jag tror för övrigt att det verkar vara inte helt oproblematiskt med den byråkrati som är. I min egen kommun verkar 70 procent ha fått avslag 2018 på spridning av aska t.ex. Hela poängen var ju att handla om att ha det iordning. Har du det så du vet att det inte bli ett nej etc är det ju jättebra. Vilket jag också skrev. Men uppenbarligen går det inte alltid jättesmidigt.
 
jag upplever främst att icketroende känner ett behov av att "slå ifrån sig" för att det fortfarande är så gott om ofrivillig indoktrinering. jag kände i alla fall så som tonåring. Jag absolut våldsvägrade konfirmeringen som annars ansågs vara"kutym" i samhället även bland icketroende, och när jag så småningom insåg att jag dessutom betalade skatt på mina surt förärvade små slantar till en institution jag inte alls trodde på och aldrig valt att vara delaktig i gick jag ur direkt.
Det är klart att vi matas med politiska intryck också men just religionen ska liksom silas in i allt hela tiden. Som någon nämnt finns den där och pyser i vår ledighet - även den som inte är religiös är glad för en ledig dag förstås, men den lediga dagen får vi bara för att den är kyrklig trots att det oftast inte betyder ett skvatt för gemene man sådär.
Det är klart att det blir lite vi och dom om man inte känner igen sig i det kyrkan står för men ändå måste acceptera att allt det här som samhället samlas runt (just för att vi är lediga och konsumerar) kopplas tillbaka till kyrkan. Jag tycker att det är trist.

Edit: Jag går absolut inte omkring och tänker på det här i vardagen eller har någonting emot mina religiösa vänner, men med tråden kommer tankarna.

Jag funderar främst över att människor är så intoleranta mot andra människor uppfattningar. Det går ju att problematisera det kristna arvet i det sekulära samhället utan att nedvärdera andra människor trosuppfattningar.

Och som reflektion på det du skriver. Generellt verkar inte svenskar ha något problem alls med kristen kultur, så jag vet inte om din upplevelse är så representativ? Eftersom du refererar till dina tonår blir jag lite nyfiken på vilken genration du tillhör.

Min uppfattning är att den kristna kulturen generellt har mycket stort acceptans även hos icke religiösa svenskar. Det skulle bli ett himla liv om vi strök julens helgdagar för att slänga in några sekulära heldagar en annan tid på året. Få verkar ha ett behov av att slå sig fri från kristendomen på det planet och det har ju såklart att göra med att det svenska kulturarvet är sammanflätat med kristen tradition.
 
Du reagerade alltså inte för det vardagliga språkbruket och den låga stilnivån på svenskan i dina exempel? Det är inget språk som skulle accepteras i något korrekt sammanhang. Det är språk som förekommer på en insändarsida, i en skoluppsats eller i ett kommentarsfält på nätet möjligtvis.


Nu tillskriver du mig åsikter jag inte har. Om jag ska ta ditt obalanserade genmäle på allvar får du citera var jag har skrivit att det är fint eller bra med religion. Eller att det skulle vara synd om religiösa människor om de skulle få mothugg? Var vänlig citera dessa passager om de finns.

Dessutom tycker jag att det är stötande att du föraktfullt avfärdar de religiösa föreställningar som en majoritet av jordens befolkning hyser som vanföreställningar. Det är okunnigt och nedlåtande. Och att kalla det avfärdandet för att religiösa människor får lite mothugg är faktiskt skrattretande obegåvat.

Personligen har jag flera gånger uttryckt att jag inte tror, men att det inte går att vara hundra procent säker på att det inte existerar några gudar om man ska vara intellektuellt ärlig. Det går att vara helt säker på att det inte finns några troll eftersom inga sådana har påträffats trots att de antas röra sig i samma skogar som vi. Med gudomar som karaktäriseras av att de är ofattbara är det ju annorlunda.

Jag tror också att du helt har missuppfattat religionernas eventuella roll i världen. Varför skulle de jobba med världsliga frågor som att skapa ett demokratiskt eller mer jämlikt samhälle? Religioner är till för dem som söker ett andligt eller religiöst sammanhang. Tycker du alltså att religioner ska vara som något slags politiska rörelser eller välgörenhetsstiftelser?
Du tycker alltså att om en stor andel att av jordens människor har vanföreställningar, så ska dessa strykas medhårs?

För det är precis det du säger när jag läser ditt inlägg.

Och att man inte ska störa de religiösa i sina uppfattningar? Eftersom det kanske finns gudomar?

Det är definitvt så att religiösa föreställningar är ett hinder för de flesta samhällen att utvecklas i en positiv, demokratisk och humanistisk anda.

Samtidigt som religionerna påstår sig ha lösningar för största möjliga goda samhälle, "om ni alla bara följer min religion".

Hade du levt i ett religiöst baserat samhälle, som jag har gjort, så hade du insett att de religiösa föreställningar i sådana samhällen genomsyrar allt, sjukvård, skolor, hur statlig förvaltning förvaltar, hur lagar byggs upp och tolkas.
Religiösa samhällen är inte gulle-gull trevliga religiösa ceremonier utan det är förnedrande för tänkande människor, men ack så praktiskt för dem som har makten genom den rådande religionen, som styr allt.

Hur ska en oliktänkande ens kunna börja säga emot, eftersom det ju är ett (eller flera) högre väsen som bestämt hur det ska vara. Det finns liksom inget att säga emot om i sådana samhällen, och prästerskapet (i sina olika skepnader beroende på religion), uttolkar gudomarnas väsen.

Religioner förtrycker alltid oliktänkande.
Oliktänkande är t.ex.: kvinnor som vill ta lika mycket plats i samhället som män, folk som anser att gudomar inte finns , folk som anser att en enda bokstavstrogna tolkning av en helig bok inte stämmer, i princip alltid homosexuella.

Jag tror dessutom att du inte inser att flera av de stora världsreligionerna, hinduism och islam är två bra exempel, anser att bra samhällen ska vara helt byggda på de respektive religiösa lärorna.
 
Du tycker alltså att om en stor andel att av jordens människor har vanföreställningar, så ska dessa strykas medhårs?

För det är precis det du säger när jag läser ditt inlägg.

Och att man inte ska störa de religiösa i sina uppfattningar? Eftersom det kanske finns gudomar?

Det är definitvt så att religiösa föreställningar är ett hinder för de flesta samhällen att utvecklas i en positiv, demokratisk och humanistisk anda.

Samtidigt som religionerna påstår sig ha lösningar för största möjliga goda samhälle, "om ni alla bara följer min religion".

Hade du levt i ett religiöst baserat samhälle, som jag har gjort, så hade du insett att de religiösa föreställningar i sådana samhällen genomsyrar allt, sjukvård, skolor, hur statlig förvaltning förvaltar, hur lagar byggs upp och tolkas.
Religiösa samhällen är inte gulle-gull trevliga religiösa ceremonier utan det är förnedrande för tänkande människor, men ack så praktiskt för dem som har makten genom den rådande religionen, som styr allt.

Hur ska en oliktänkande ens kunna börja säga emot, eftersom det ju är ett (eller flera) högre väsen som bestämt hur det ska vara. Det finns liksom inget att säga emot om i sådana samhällen, och prästerskapet (i sina olika skepnader beroende på religion), uttolkar gudomarnas väsen.

Religioner förtrycker alltid oliktänkande.
Oliktänkande är t.ex.: kvinnor som vill ta lika mycket plats i samhället som män, folk som anser att gudomar inte finns , folk som anser att en enda bokstavstrogna tolkning av en helig bok inte stämmer, i princip alltid homosexuella.

Jag tror dessutom att du inte inser att flera av de stora världsreligionerna, hinduism och islam är två bra exempel, anser att bra samhällen ska vara helt byggda på de respektive religiösa lärorna.
Jag har också levt i väldigt religiösa samhällen både i kristendom, judendom och islam. Det är inte oproblemtaiskt alls. Men det är det faktiskt inte att leva någonstans. Sedan, absolut, man ska ha konstruktiva debatter angående religion och mänskliga rättigheter. Din hetsighet och oförståelse och som jag upplever det arrogans skulle göra det omöjligt. Vilket gör att de människor som är utsatta och inte tror blir ännu mer utsatta.

Och vanföreställmingar... antar att du gärna säger negerboll också.
 

Liknande trådar

  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
39 625
Senast: Mineur
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag var på en föreläsning igår om sorgbearbetning. Den var verkligen bra! Riktigt bra, gav mig jättemycket! Det är verkligen inte allt...
Svar
0
· Visningar
1 172
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag brukar göra en (underbar!) rawfood frukoströra baserad på groddade nakenhavrekorn. För det ändamålet så groddar jag en stor bunke...
Svar
0
· Visningar
341
Senast: cassiopeja
·
B
Islandshäst Jag tror att vi är många som ibland via långa omvägar hört att gamla gubbar på Island inte vill avla silverhäst med silverhäst och...
Svar
8
· Visningar
1 690
Senast: hag391
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp