Gud, bibeln, Jesus...

Vad det gäller religiös förföljelse, hur många här är medvetna om de koncentrationsläger som muslimer blir internerade vid i kina? Jag tycker det, med tanke på vad vi vet om förföljelse och koncentrationsläger, att sverige, europa varför inte har det på högsta agenda att bryta all handel med kina, att exponera, ifrågasätta och belysa vad det är som händer där idag? Det här med 'glöm aldrig' , människor som 'försvinner' bara för att de bekänner sig till sin tro, sin religion - varför skriiiiker inte europa?
Ja, det undrar jag också! Kina accepterar inte heller personligt troende kristna som håller ihop i små husförsamlingar. Ändå blir de bara fler och fler. Kina har infört ett slags poängsystem för att rangordna folk. All oönskad religion ger minuspoäng. Endast de med hög poäng kan få fina utbildningar och positioner i samhället. På stora klimatkonferanser så försöker dom prata bort att Kina eldar med brunkol och tänker bygga 200 nya kolkraftverk. Och angående historien så dog många millioner av svält under Maos kommunistiska revulotion och massor av dom som protesterade blev avrättade.
 
Jag har läst till o med sida sex ungefär. Många som inte tror, några som gör det. En aspekt som inte kommit fram är att kristendom handlar om relation - mer än det de flesta menar med religion. Gud ville o vill ha personlig kontakt med oss -söker vår inre blick och vill oss väl. Jesus brydde sig om alla de svaga, utstötta, dömda... Och talade om ett annat slags rike där barnen är störst och där kärleken vinner till sist. Man kan säga att vi kristna har dubbelt medborgarskap, både i det land vi bor i och i Guds rike. Han var människa och Gud i ett och kallade sig Guds son men det ansåg judarna var en så fruktansvärd hädelse att dom dömde honom till korsfästelse. På den tredje dagens morgon uppstod han, och hade inte det skett så hade ingen kristendom funnits. Många millioner kristna vittnar om att dom har upplevt kraften som upptäckte Jesus från de döda. Och precis som då Jesus gick på jorden så blir trasiga människor oftare hans efterföljare än eliten. Alla kan då se att det "blir folk av dom" igen. Helande från sjukdomar och skador är ett svårt tema därför att inte alla blir helade, men det finns många väl dokumenterade fall. För övrigt så försöker aldrig Gud bevisa sin existens men för den som ärligt söker visar han sig.
 
Eftersom det inte är min avsikt med ordet, så skäms jag inte det minsta över avsikten. Men jag kan ändra begrepp till ”föreställning om världen som baserar sig på extremt osannolika grunder som medvetet valts att vara så omöjliga det går att göra mer eller mindre sannolika genom observationer av den verklighet vi lever i.” Det blir bara långt.

För mig är en vanföreställning helt enkelt en uppfattning om världen som med tillgänglig kunskap är extremt osannolik, där en människa håller fast vid sin föreställning trots att man är medveten om den kunskap som finns. Det behöver på intet vis vara psykiatriskt betingat. Det är extra vanligt i religiösa sammanhang, för det är en del av kärnan i begreppet ”tro”, men jag kan inte säga att jag tror att en majoritet av troende har den typen av ”vanföreställningar.” Många jag träffar och pratar med har en väldigt sund inställning till sin religions historia och urkunder.
OK, du har din egen, svagt underbyggda definition av ordet vanföreställningar. Mitt råd är att du slutar att bruka den termen på sättet du hittills har gjort eftersom det inte bara är felaktigt använt, utan också okunnigt, föraktfullt och nedlåtande. Läs igenom Wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Vanföreställning där texten börjar: "Vanföreställning är en psykiatrisk term för att kognitivt symtom som yttrar sig i felaktiga föreställningar.....". När du gjort det kommer du nog skämmas litegrann, i varje fall skulle jag ha gjort det i ditt ställe.
 
@Cambrie Att bli strödd i skogen/annan plats än minneslund går tyvärr inte att ansöka om förren personen som önskar det är avliden så tyvärr, det har jag inte kunnat göra men i övrigt är allt klart och har varit det länge. Det är väl inget konstigt med det?
 
Fast det blir ganska mycket halmgubbe att först bestämma vad någon menar med ett ord och sedan påstå att det finns någon som avfärdar andra människor, baserat på att det var det som menades.

Jag har ingen som helst uppfattning om att psykisk sjukdom är vanligare bland troende än icke-troende. Exempelvis.

Inget av de användningsexempel jag får fram tycker jag avser psykisk sjukdom heller.Det finns alltså en väldigt utbredd användning av ordet utanför psykiatrin.


  1. Det är också en vanföreställning att den svenska välfärden leder till stora underskott.
  2. Det verkliga haremet hade alltså ytterst lite att göra med västerlänningars vanföreställning om institutionen.
  3. En annan vanföreställning som punkterats är den som säger att inget kan ske i Mellanöstern utan USA:s tillåtelse.
  4. Alltså är det en ren vanföreställning att vi kan påverka klimatet genom att släppa ut mer eller mindre mängd koldioxid.
  5. Det finns en djupt rotad vanföreställningatt högre farter i stadstrafik innebär kortare restider.
Dina exempel är inte relevanta. Dels är sanningshalten i vissa av dem diskutabel, dels kategoriserar de inte grundvärderingar hos en majoritet av världens människor som osanna, irrationella och okunniga av en person (du!) som tror sig veta så mycket bättre.
 
Jag vet inte om det skulle inkräkta på min integritet på något vis om folk valde att ge mig en kristen (eller religiös överhuvudtaget, skitsamma vilken tro) begravning, men jag tycker att de skulle vara väldigt skumt och Totalt frånkopplat från den jag var när jag levde - och det är väl det som är vitsen med någon slags begravnings/avskedsceremoni, att man ska minnas och ta avsked av människan som var?
Jag är ju i så fall död vid tillfället och kan varken bry mig eller säga bu eller bä, men att någon som faktskt tror på att de döda Har en själ och kanske en åsikt skulle välja att jordfästa en icketroende medelst präst eller andra kyrkliga attribut känns helfel.
Nejtack.
 
Det är besvärligt och ångestskapande för de närmast sörjande att själva hitta på någon typ avskedceremoni. Har ni aldrig blivit vittne till den förvirring, osämja och förtvivlan som råder när det upptäcks att den döde anhörige inte var med i kyrkan? Ingen präst, inget kyrkorum, vem ska sköta om själva förrättningen och hur? De flesta vill ta avsked av en släkting, kollega eller vän på ett värdigt sätt med någon typ av ceremoni.

Alternativet är att personligen ägna tid och energi åt att utforma ett lämpligt avsked vid ens död. Jag vet direkt att mina idéer i den vägen kommer att vara sämre än de beprövade som praktiserats i mer än 1000 år. Personligen struntar faktiskt jag faktiskt i vad som händer efter min död, men jag vet att jag underlättar för dem som blir kvar när det bara är att följa det traditionella spåret.
Nej? Det är väl inte det minsta krångligt?

De flesta begravningsbyråer har borgerliga begravningsalternativ. De kan också föreslå förättare.

Till skillnad från vigsel så kan vem som helst förätta begravning. Det finns med andra ord fler att välja bland.
 
Nej? Det är väl inte det minsta krångligt?

De flesta begravningsbyråer har borgerliga begravningsalternativ. De kan också föreslå förättare.

Till skillnad från vigsel så kan vem som helst förätta begravning. Det finns med andra ord fler att välja bland.
I min erfarenhet har det varit hur besvärligt som helst utom i fallet med den borgliga begravningen som förrättades av en katolsk präst.

Eftersom en borglig begravning kan se ut precis hur som helst finns det inga ramar eller någon struktur att hålla sig till. Alltså har de närmast sörjande blivit djupt oeniga om hur begravningen ska se och vem som ska hålla i den.
 
I min erfarenhet har det varit hur besvärligt som helst utom i fallet med den borgliga begravningen som förrättades av en katolsk präst.

Eftersom en borglig begravning kan se ut precis hur som helst finns det inga ramar eller någon struktur att hålla sig till. Alltså har de närmast sörjande blivit djupt oeniga om hur begravningen ska se och vem som ska hålla i den.

Fast det är väl som sagt bara att hålla sig till normen och låta begravningsbyrån råda? Varför skulle det vara annorlunda än att låta en präst eller kyrka styra i en kyrklig begravning?
 
I min erfarenhet har det varit hur besvärligt som helst utom i fallet med den borgliga begravningen som förrättades av en katolsk präst.

Eftersom en borglig begravning kan se ut precis hur som helst finns det inga ramar eller någon struktur att hålla sig till. Alltså har de närmast sörjande blivit djupt oeniga om hur begravningen ska se och vem som ska hålla i den.
Om begravingar blir krångliga beror nog mer på vilka de anhöriga är?

Jag vet flera begravningar som lett till slitningar i släkter. Alla har varit kyrkliga.

Billig kista och bårtäcke, eller dyr prålig kista, musikval etc etc. Avsked inne i kyrkan eller vid graven. Tillåta fanborg eller inte.

Tror det enda sättet att få okomplicerad begravning om släkten är stor och brokig är att man själv bestämmer allt i detalj :)

Och - ramar och struktur; som sagt finns det färdiga alternativ hos mång begravningsbyråer. Så visst finns det strukturer att förhålla sig till. Eller strunta i.
 
Jag har bara varit med nära i tre fall där man inte velat haft begravning på traditionsenligt sätt. Första var det en pojk som tagit livet av sig - han var muslim. Det var ingenting som funkande där och eftersom socialen betalade hans begravning blev det billigast möjliga - med präst i kyrkan och vila på kyrkogård. I andra fallet var det en otrolig byråkrati att bli strödd där personen helst ville det av miljöskäl etc så släktingarna gav upp och urnsatte i en minneslund på kyrkogård, själva begravningen var det inget större problem med men kyrkan hade inte låtit vem som helst hålla begravning i kapellet, däremot pratade inte pastorn om gud etc eftersom personen inte ville det. Tredje fallet var min kompis far som absolut inte ville ha en kyrklig begravning men där fanns det inga pengar för begravning i dödsbo så socialen gick in och betalade begravningen och då blev det det billigaste för dem - vilket var kyrklig begravning och vila på kyrkogården då det redan var betalt enligt vad det nu heter som alla mantalsskrivna svenskar har råd till... De sista två trodde att de hade allting ordnat... Förutom detaljen då med att länsstyrelsen (?) förvägrade den ena strös inför vinden och den andra var helt pank...

Med andra ord verkar det fortfarande som att de kyrkliga begravningarna och det därtill är enklast för de anhöriga, som anhörig ska man inte heller behöva ta besluten, speciellt inte om något krånglar som i ovanstående fall... Det kan nog krångla tillräckligt med död och arv och dödsbo och begravning ändå tänker jag om närstående dessutom är i sorg och inte tänker rationellt.
 
Fast det är väl som sagt bara att hålla sig till normen och låta begravningsbyrån råda? Varför skulle det vara annorlunda än att låta en präst eller kyrka styra i en kyrklig begravning?
@tanten

De flesta vet hur en begravning i kyrkan går till, och hur mycket spelrum det finns för den som vill sätta personlig prägel på begravningsgudstjänsten. Beträffande en borglig begravning är frihetsgraderna så många att det är svårare att enas enligt de erfarenheter jag har gjort. Jag tror att det svårt att låta en helt okänd person från en tjänst man inte anlitar mer än en eller ett par gånger bestämma hur det ska se ut, och vara officiant.

Sedan har ju ni helt ignorerat grundförutsättningen, att de anhöriga ville ha en kyrklig begravning och trodde att de skulle få begrava sin släkting i kyrkan. Det är också en komponent i konflikterna. Även den släkting som genomdriver sin vilja får bara det näst bästa.

Enligt min uppfattning är begravningar till för de efterlevande. Den döde står över och slipper värdsliga problem som hur ett sista avsked ska se ut, och lär knappast lida av att arrangemanget inte gick till som han eller hon önskade under livet.
 
Ettersom vanföreställningar är en term för symptom för mycket allvarliga psykiatriska tillstånd, är det respektlöst av dig att kalla religiös tro som praktiseras av en majoritet av helt friska medmänniskor för vanföreställningar. Det är också respektlöst med hänsyn tagen till de svårt sjuka och plågade människor som lider av vanföreställningar. Skäms!
Vanföreställningar är att tro på något som inte finns.

Det finns inga belägg för att det skulle finnas några gudar.

Alltså är det en vanföreställning att tro på någon form av gudom.
 
Jag vet inte om det skulle inkräkta på min integritet på något vis om folk valde att ge mig en kristen (eller religiös överhuvudtaget, skitsamma vilken tro) begravning, men jag tycker att de skulle vara väldigt skumt och Totalt frånkopplat från den jag var när jag levde - och det är väl det som är vitsen med någon slags begravnings/avskedsceremoni, att man ska minnas och ta avsked av människan som var?
Jag är ju i så fall död vid tillfället och kan varken bry mig eller säga bu eller bä, men att någon som faktskt tror på att de döda Har en själ och kanske en åsikt skulle välja att jordfästa en icketroende medelst präst eller andra kyrkliga attribut känns helfel.
Nejtack.
Min ateistiska släktings begravning sköttes som sagt av en katolsk präst som var en nära vän till honom, och det blev en ceremoni alla besökare uppskattade, (och de var många). Jag vet också att min släkting skulle ha tyckt att det var den perfekte förrättaren eftersom prästen var en erfaren fackman på området det sista avskedet. Fackkunskap är viktigt.

Eftersom släktingen var en mycket rationell person hade han inte misstyckt om begravningen hade varit religiös. Har det dugt åt mina förfäder duger det åt mig, och förresten kommer jag vara död och slipper ha någon åsikt, skulle han ha sagt.
 
Jag har bara varit med nära i tre fall där man inte velat haft begravning på traditionsenligt sätt. Första var det en pojk som tagit livet av sig - han var muslim. Det var ingenting som funkande där och eftersom socialen betalade hans begravning blev det billigast möjliga - med präst i kyrkan och vila på kyrkogård. I andra fallet var det en otrolig byråkrati att bli strödd där personen helst ville det av miljöskäl etc så släktingarna gav upp och urnsatte i en minneslund på kyrkogård, själva begravningen var det inget större problem med men kyrkan hade inte låtit vem som helst hålla begravning i kapellet, däremot pratade inte pastorn om gud etc eftersom personen inte ville det. Tredje fallet var min kompis far som absolut inte ville ha en kyrklig begravning men där fanns det inga pengar för begravning i dödsbo så socialen gick in och betalade begravningen och då blev det det billigaste för dem - vilket var kyrklig begravning och vila på kyrkogården då det redan var betalt enligt vad det nu heter som alla mantalsskrivna svenskar har råd till... De sista två trodde att de hade allting ordnat... Förutom detaljen då med att länsstyrelsen (?) förvägrade den ena strös inför vinden och den andra var helt pank...

Med andra ord verkar det fortfarande som att de kyrkliga begravningarna och det därtill är enklast för de anhöriga, som anhörig ska man inte heller behöva ta besluten, speciellt inte om något krånglar som i ovanstående fall... Det kan nog krångla tillräckligt med död och arv och dödsbo och begravning ändå tänker jag om närstående dessutom är i sorg och inte tänker rationellt.
Men alla betalar ju avgift på något sätt. Antingen genom sitt medlemsskap i kyrkan eller genom begravningsavgiften som dras på skatten om man inte är med i kyrkan.
Då ingår kostnad för kremering osv.
 
OK, du har din egen, svagt underbyggda definition av ordet vanföreställningar. Mitt råd är att du slutar att bruka den termen på sättet du hittills har gjort eftersom det inte bara är felaktigt använt, utan också okunnigt, föraktfullt och nedlåtande. Läs igenom Wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Vanföreställning där texten börjar: "Vanföreställning är en psykiatrisk term för att kognitivt symtom som yttrar sig i felaktiga föreställningar.....". När du gjort det kommer du nog skämmas litegrann, i varje fall skulle jag ha gjort det i ditt ställe.

Deb psykiatriska definitionen är en variant av betydelse, inte särskilt dominerande i användandet av ordet. Till det kommer att jag tydligt berättat att det inte var den betydelsen jag avsåg. Så jag tänker att det kanske är mer relevant att skämmas över att vägra ta till sig information och skambelägga andra mot bättre vetande än att använda ett ord som har flera olika användningsområden där inte alla passar in.
 
Deb psykiatriska definitionen är en variant av betydelse, inte särskilt dominerande i användandet av ordet. Till det kommer att jag tydligt berättat att det inte var den betydelsen jag avsåg. Så jag tänker att det kanske är mer relevant att skämmas över att vägra ta till sig information och skambelägga andra mot bättre vetande än att använda ett ord som har flera olika användningsområden där inte alla passar in.
Men du, ska du inte bara be om ursäkt och lägga ner?
Vanföreställningar ÄR kopplat till psykisk ohälsa. Det är nedvärderande att använda sådana ord när du pratar om människors religion.
 
Men alla betalar ju avgift på något sätt. Antingen genom sitt medlemsskap i kyrkan eller genom begravningsavgiften som dras på skatten om man inte är med i kyrkan.
Då ingår kostnad för kremering osv.
Ja? Men fortfarande är en begravning oftast betydligt dyrare. Finns det inte pengar går socialtjänsten in och tar det och de betalar självklart för det övriga billigaste, vilket säkert är olika i olika kommuner, dessa två kommuner var socialtjänsten tydliga med att det blev begravning via kyrkan då det var billigast.
 
Vanföreställningar är att tro på något som inte finns.

Det finns inga belägg för att det skulle finnas några gudar.

Alltså är det en vanföreställning att tro på någon form av gudom.
Du missar att det inte heller finns några belägg för motsatsen, så din slutledning är logiskt defekt. Därför är det svårt som naturvetare eller filosof att vara bergsäkert ateistisk. Det är anledningen till att jag kallar mig agnostiker. Det mesta talar för att gud inte existerar, men det är ju så att människor aldrig kommer att förstå allt mellan himmel och jord. Våra intellekt är också begränsade, precis som hundars och marsvins.

Eftersom vanföreställningar är en klinisk term för symptom på allvarliga psykiatriska tillstånd är det mycket olämpligt ord att använda om de religiösa föreställningar som en majoritet av dina fullt friska medmänniskor på den här planeten har.
 

Liknande trådar

  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
45 360
Senast: Mineur
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp