- Svar: 13
- Visningar: 1 259
Ridsporten har stora jämställdhetsproblem. Nu är det dags att ta itu med dem.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag undrade också lite vad poängen var.Hm ... exakt vad inom hästsporten är det som ska föreställa att vara skattesubventionerat i dagsläget? Ridskolorna, som tydligen inte fullgör sitt uppdrag att lära barn rida om de inte blir elitatleter?
Eller menar krönikören att politikerna ska subventionera ungas tävlingssatsningar, så att inte bara de som finansierar sina satsningar privat kan göra det?
Började skriva något långt men jag kände mest att herregud, vilket blaj. Givetvis påverkar strukturer ridsporten precis som allt annat, men jag tycker att någon som tror att det är naturligt lättare för en man att hoppa 160 centimeters hinder inte är rätt person att säga att vi som sport ska rannsaka oss för att alla inte har medel att nå OS-nivå.
Säkert. Det är väl hyfsat väletablerat att företag i större omfattning väljer att sponsra manliga atleter (oavsett sport)? Och att sport med manliga utövare får bättre publicitet etc?Anywho… Jag har alltid trott att ojämställdheten inom ridsporten på elitnivå har berott på att män har lättare att få igenom investeringar, och att det i sin tur beror på att kvinnor inte har samma status som män när det kommer till affärer och företagande. Bara en tanke.
Beredda i stor del eftersom det strukturellt ofta är kvinnan som får ansvara för barn och hem. Hur många män får frågan om hur det går att kombinera karriären med familj liksom?Att det är mer män i toppen tror jag helt enkelt beror på att andelen män som är beredda att satsa så mycket som krävs på den nivån är större.
Kanske, eller så ligger det inbyggt i generna? Vilket är det nog ingen som vet och det har mindre betydelse. Jag vet inte om det är bättre att satsa på en "karriär" som ryttare och försaka mycket annat än att välja att familjen går före. Jag själv tycker nog det för så jäkla kul verkar de inte ha, särskilt inte de som inte tillhör den handfull av ryttare i absoluta toppen som drar in många miljoner. Mest hårt slit för något utan egentligt värde, så uppfattar jag det.Beredda i stor del eftersom det strukturellt ofta är kvinnan som får ansvara för barn och hem. Hur många män får frågan om hur det går att kombinera karriären med familj liksom?
Jag har hört något i stil med att männen är mer mål/tävlingsinriktade än kvinnor och beredda på att göra det som krävs för att nå dit.Anywho… Jag har alltid trott att ojämställdheten inom ridsporten på elitnivå har berott på att män har lättare att få igenom investeringar, och att det i sin tur beror på att kvinnor inte har samma status som män när det kommer till affärer och företagande. Bara en tanke.
Sen tror jag fysik absolut kan påverka. Sen är ju frågan hur mkt.
Men jag tex som är lite kortare med korta ben. Jag känner definitivt att det är svårare för mig att rida större hästar. Och de flesta hästar idag på högre nivåer är stora. Det är inte många hästar som tävlar på elitnivå som är typ 154 höga. Så jag tror definitivt det kan påverka.
Lite OT men min uppfattning är att elitidrottare generellt är åt det längre hållet eller i alla fall inte korta.
spinner vidareJag tror inte att man behöver vara lång. Men det blir kanske svårare om man är mycket under medellängd. Jag googlade lite på hur långa några kända ryttare är:
Isabell Werth är 169 cm
Jessica vin Bredow-Werndl är 168 cm
Malin Baryard 172 cm
Rolf-Göran Bengtsson är 171 cm
Hugo Simon är 162 cm
Helena Lundbäck 160 cm
Sen finns det ju de som är LÅNGA! Som Peder, Ludger Beerbaum & co. Men det finns kortare också som är på absolut toppnivå!
Inte ens hela norden. På Island är ridning betydligt mer "manligt" än hos oss.Min uppfattning är att det mest är i norden som ridning uppfattas som tjejigt. När jag tex red lite i Spanien var det mest män som jobbade där.
Sen är det väl även mest i norden det finns ridskolor på det sättet som vi har i Sverige.