Bukefalos 28 år!

Häst som är livrädd för människor

Jettan

Trådstartare
Pålle är uppfödd på stort stuteri där han gått på lösdrift med sin mamma. Pålle togs hem som ettåring och sedan satte hantering av Pålle igång. Hela tiden har Pålle varit livrädd för människor, man kan knappt fånga honom i hagen, han är livrädd när man håller på med honom (borstar, selar, etc). Allt som har med människor att göra tycker Pålle är skit läskigt. Vi har provat allt, vi har varit lugna och försiktiga, tagit mycket god tid på oss med allt, vi har provat med NH, vi har provat med lugnande medicin, inget hjälper. Vi tänkte att Pålle behöver bara tid, han kommer snart att fatta att vi inte är farliga, men Pålle är fortfarande livrädd, nu 2 år, snart 3. Nu orkar inte vi mer...

Senast igår skulle jag ta in Pålle från hagen. Närmar mig mycket lugnt och försiktigt, pratar lugnande till honom och räcker försiktigt fram handen så han ska få nosa; Pålle gör följande; Spärrar upp ögonen så de blir som tefat, blåser som en hel trumpet-orkester och rusar därifrån (ser ut ungefär såhär> :eek: ). Jag vill inte jaga hästen så vi tar hans hagkompisar och ska gå, då kommer ju Pålle i full fart, han vill ju inte vara ensam. jag får honom att sakta ner och nu står han still (ögonen är fortfarande som tefat :eek: och han blåser för fullt) jag kommer så nära att jag kan nudda bogen på honom, så jag lägger handen där (mycket sakta och försiktigt) Pålle rycker till som om jag hade smugit upp från ingenstans och klappat till honom... Jag klappar försiktigt halsen och talar lugnande till honom, Pålle blåser och sneglar på mig med sina tefatsögon, som om han tänker ska jag sticka eller..? Jag närmar mig sakta huvudet och lyckas få tag på grimman och sätter fast grimskaftet. Hela vägen in blåser Pålle och stirrar på mig som om jag skulle flyga på han vilken sekund som helst. Väl inne lugnar han sig något. Pålle har inte fått hö i boxen så jag hämtar och ska lägga i hans hökorg. När jag närmar mig med hö flyger han längst in i boxen och står där och blåser tills jag har lämnat boxen. När Pålle sedan får lite kraftfoder är det samma sak då, jag kommer med foderskopan och han kurar längst in hörnet...

Såhär beter sig alltså Pålle idag, efter att ha dagligen blivit hanterad av människor i över 1 år. Jag tänker att något måste vara fel på Pålle, en normal häst hade accepterat oss nu och insett att inget ont skulle hända? Jag vet inte vad jag ska göra, grejen är ju den att Pålle är så rädd att det börjar bli farligt att hantera honom, nu börjar han bli stor och stark. Utvecklingen på Pålle är i princip noll och han har idag inget marknadsvärde alls. Dessutom vet jag inte om jag vill sälja Pålle till någon okänd som kanske skadar honom eller han skadar denne. Just nu väntar vi på besked om transport till slakt... Det känns hemskt, han är så ung och fin och jag skulle verkligen vilja få det att fungera, men Pålle är tyvärr helt koko.
Vad skulle ni ha gjort?
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

hur knas det har an kanske later, har ni forsokt att -inte- vara forsiktiga? Alltsa, inget mer "forsiktigt smygande", inga fler "lugna forsiktiga rorelser" utan mer "tja grabben, har ar jag, dar ar du och nu gor vi det har och det slipper du inte undan!"

Jag ringdes ut for lite sedan till en hast som var 110 knyck overallt och OJ vad radd han var... inte. Han betedde sig som om han var det, precis som du beskriver, men det hela var ett beteende skapat och forstarkt utav agarna dar det skulle vara "forsiktigt forsiktigt" och "OJ nu blir han radd" sa da slipper han. Han var "radd" for att bli tagen i grimman osv. Nu kanner jag hasten sedan innan och VET hur han var innan de fick fatt i honom.

Bara en tanke, jag kan vara helt ute och cykla men det ar den approach jag hade kort. "Fjanta bast du vill, sa har ar det i alla fall".
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Hingst el valack? Om han är hingst skulle jag kastrera honom & ta ut någon som är duktig på problemhästar på rekommendationer.
Inte skicka en häst till slakt innan man tagit in någon mkt. duktig hjälp utifrån. Man blir oftast hemma blind & lyssnar gärna på andras åsikter,
då syftar jag på hästfolk som gärna tycker sig kunna mer än dom tror.
Något är galet helt klart, utgå inte alltid ifrån att det är nerverna. Han kan ha ont i ryggen osv.............................Ta ut en equeterapet/fysioterapet/kiropraktor som går igenom honom.
Mitt sto var så när jag köpte henne vid 4 års ålder, det visade sig vara hormonellt som resulterade i låsningar i kroppen både här & var.
Är det en hingst/valack så kan det mkt. väl vara hormonellt med.
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Jag skulle kolla honom veterinärt först. SER han bra? Gör han inte det kan mycket förklaras av bara en sån sak.

Sedan är ju frågan om ni varit för försiktiga som sagt. Vi har också en pålle som inte socialiserats riktigt bra som liten plutt, kanske i kombo med att han är signalkänslig. Är man alltför försiktig med honom så blir han verkligen JÄTTE rädd för en..

Hur har ni testat olika saker? Har ni tagit ut en massa olika tränare? Är han precis på samma vis med samtliga?
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Har ni kollat synen på honom? Om det är det som är problemet så finns ju inte så mycket att göra iofs. Vet ni om hans mamma eller andra släktingar har liknande problem? Bor ni i ett gemensamt stall med flera olika människor som kommer och går, eller är det bara ni?

Det är skitjobbigt när man inte lyckas nå fram till en häst, man känner sig väldigt misslyckad. Samtidigt så tycker jag det är ett bättre beslut att ta bort honom än att skicka honom vidare, om ni känner att det börjar bli farligt. Alla hästar är inte ämnade att vara människans tjänare och det är svårt att hitta en plats för de individer som inte kan komma över sin flyktinstinkt.
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Synen, var det första jag tänkte på precis som andra nämnt här tidigare. Kan ju som sagt vara en ärftlig nervositet också.
Men har ni fått honom så pass lugn att ni kan leda honom så är ju det ett steg åt rätt håll iaf.
Hur är han i övrig hantering? Rykt, verkning?
Det är inget med lukten då? Å andra sidan kanske han skulle vant sig vid er oavsett ev. synfel/ luktöverkänslighet ....
Det kanske är som du sa: Pålle är tyvärr helt koko...
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Jag säger som dom andra, kolla upp synen.

Men du beskriver också att ni är försiktiga mot han, hästar känner sånt, som jag förstår är han mer eller mindre hanterbar dock som att leda i grimma och så, så ni har ju kommit en bit på väg. Knepet på en del är att rakt upp och ner behandla dom som vilken annan unghäst som helst , men med respekt och försiktighet utan att visa det. Om du är spänd för du väntar dig en reaktion sänder du ut dom signalerna mot hästen som i sin tur upplever att du varnar om något och reagerar och så vips var den onda cirkeln igång!
Ibland måste man bara göra utan att tänka för mycket men ändå vara vaksam. Hästar som är uppvuxna i flock är ofta mycket känsliga för kroppspråket. Om man går in med tanken om att i dag ska allt gå bra så ger du en annan sinnestämning mot hästen än om du går dit och är spänd, beredd på allt som brukar hända och uppgiven för att det är som det är.
Lycka till!
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Jag undrar också (som några tidigare) om ni provat att inte vara så försiktiga. En av mina hästar har ett lite liknande problem, även om det inte är så extremt som hos din häst. Han är väldigt osäker och reserverad gentemot människor, men egentligen en dominant personlighet. Det faktum att han är så rädd för människor, även för mig efter 3 år (han är 11 år), gör att jag gärna 'daltar' med honom om jag inte tänker mig för. Vilket gör honom ännu mer osäker (oj vad hon är försiktig, detta måste vara farligt), alternativt han utnyttjar att jag inte visar var skåpet ska stå.

Jag har nyligen börjat träna för en ny tränare och han påpekade detta (som jag egentligen redan visste, men det är lätt att fastna i mönster ändå).

Vad gäller att inte jaga hästen i hagen har jag märkt med min (behöver ju inte vara likadant med din) att det hjälper att jaga runt honom ett tag varje gång han går/springer iväg och inte vill bli fångad och sen prova igen. Till slut tröttnade han på jagandet och började komma fram i hagen (inte alltid direkt, men en klar bättring).

Känns tråkigt att behöva skicka till slakt, men förstår att du funderat på det om situationen börjar kännas farlig. Jag skulle nog ta hjälp av en riktigt duktig tränare först och se vad en som kommer utifrån säger/kan göra. (Om ni inte redan provat det.)
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Ibland är det faktiskt rätt beslut att ta bort hästar som inte passar. Det slaktas massa djur dagligen av matsyfte även (hästar som inte kan trava tillräckligt fort). Varför skulle det vara så hemskt att ge upp och lägga pengarna på något säkrare och som fungerar? Ni verkar ju ha provat allt. Vill ni lägga mer pengar så kör iväg hästen till NH tränare. Men jag tror aldrig hästen kommer att fungera helt även om det kan bli bättre.
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Jag glömde också nämna att dessa hästar, osäkra hästar ofta kräver en lugn och tydlig ledare och när dom märker att man har koll, att dom inte behöver ta besluten så blir dom lugnare och följer flocken/ledaren lättare. Osäkra hästar kräver alltid en lugn, stadig och bra ledare för att bli fungerande.

Ang inlägget ovan av Malin123 vill jag bara påpeka att det finns hästar som varit betydligt värre än vad TS beskriver som jag känner till som i dag tom är fungerande ridskolehästar utan lynnesproblem osv så att att tro att det inte går visar brist på kunskap. Sen om man väljer att ta bort den pga av att man helt enkelt inte orkar är en annan sak, men man ska då komma ihåg att det finns männikor som faktiskt orkar lägga ner den tiden som behövs. Men alla har ju rätt till en åsikt och alla har rätten att göra sina egna val.:)
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Jag känner en häst som är sådann, han är 15 år nu och fortfarande flyger han i taket av nervositet såfort någon öppnar boxdörren eller råkar komma för fort med någon höpåse. Dock så fungerar ridningen väldigt bra, där är han lugn och relativt trygg och fungerar på tävlingar helt okej.

Denna hästen har något konstigt med ögonen, jag vet inte om dom är uppkollade men konstiga ser dom ut iallafall.
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Min häst var precis sådan när han hade borrelia!
Han kan fortfarande visa vissa "symptom" och vara rätt nervig av sig..
Allra hispigast är han om det blåser, men ibland behöver det inte vara något alls som utlöser hans skräck...
Han har perioder då han spärrar upp ögonen så fort han ser mig i hagen och får panik om jag går runt honom osv.
Andra dagar kommer han gnäggandes i full galopp och går att göra vad som helst med.
Det viktigaste är att vara lugn och trygg själv och inte göra någon stor grej av sakerna man gör med honom.
Jag kan inte tänka "nu kanske han blir rädd", för då gör han det. Utan det är bara att ignorera farligheterna och visa att man är en trygg ledare.
Har hästen en gång blivit rädd för något så förbereder man sig undermedvetet på att det kan hända igen, och det läser hästen av fortare än kvickt.
Jag har mestadels fått jobba med mig själv för att kunna separera våra reaktioner från varandra. Det är så himla lätt att ta in hästens reaktion och omedvetet förstora upp den.
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

På vilket sätt är det borrelian som påverkar hästen? Eller varför reagerar hästen så pga borrelian? Jag har aldrig hört det symtpomet.
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Borrelia kan ge centralnervösa symptom hos häst vilket man kan läsa om hos bl.a SLU.
Men jag har för mig att det inte är så vanligt...
Han hade ju andra symptom också, men just de nervösa symptomen uppkom efter ett extremt "fästingår" och minskade betydligt efter behandling.
Varför den reagerar som den gör har jag dock ingen aning om..
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Hej!

Tack för alla svar och tips och råd för vad man kan göra! Jag har diskuterat fram och tillbaka saken med sambon, men vi är väl överräns om nu att inte behålla Pålle. Anledningen är naturligtvis Pålles temperament men också det faktum att Pålle fått en syster som har ett betydligare trevligare lynne, och då vi inte har råd att behålla båda väljer vi att satsa på systern.
Vi har fått ett erbjudande från en bekant som eventuellt kan ta Pålle vi får se hur det löser sig med det...

Angående Pålle i övrigt så är han veterinärundersökt och friröntgad u.a. Och vad gäller vår hantering med Pålle så är vi inga nybörjare, vi har haft flera hästar med problem förrut, en del har vi lyckats med, andra inte. Jag kan dock säga att de hästar vi inte lyckats med hittills har ingen annan heller lyckats med, vi ger inte upp i första taget, utan provar flera vägar innan vi beslutar oss för att sluta med hästen.

Att vi är lugna och försiktiga med Pålle betyder inte att vi är rädda för honom eller inte kräver något av honom. Vi har provat att ta i mer, men vi upplever att han blir lugnare av mildare behandling. Även om jag är försiktig när jag fångar honom i hagen kräver jag ju ändå av honom att han ska uppföra sig när jag hanterar honom, när jag leder honom eller borstar honom etc. Problemet här är att han är så rädd att det ibland slår över, som de senaste han hittat på vilket var att försöka slita sig då vi släpper honom i hagen. Vi vänder alltid alla hästar innan vi släpper och släpper när de är lugna, för att ingen ska bli sparkad, här har Pålle då fått panik när han enligt sin egna åsikt inte blivit släppt tillräckligt fort. När han då märker att han inte kommer loss har han börjat anfalla den som håller Pålle...

När vi fortfarande hoppades att Pålle skulle bli bättre var min sambo ute och gick med honom i skogen tillsammans med en annan unghäst som kommit längre i sin utveckling. pålle börjar rycka och dra varpå sambon ryter i åt honom, Pålle reagerar som följer; vänder huvudet helt mot kroppen så han inte går att styra och brakar rakt över den andra hästen (som lyckas komma undan med blotta förskräckelsen) och far rätt ner i ett dike (ganska brant och med stubbar och grejer) Det tar tre personer att få upp Pålle ur diket och jag trodde nog han hade blivit så skadad då att vi skulle bli tvungna att ta bort han på plats, för så lugn som han var medan han låg fast i diket har han aldrig varit....

Det finns saker vi kan göra fortfarande, vi kan kastrera honom, då blir han lugnare och behovet av att ha koll på omgivningen minskar, men det är ju ingen garanti för att han inte kommer fortsätta vara rädd för människor. Vi kan kolla ögonen, det har vi inte gjort, men jag inbillar mig att vi borde ha sätt att han såg dåligt på fler sätt än att han är rädd för människor? I hagen är han nämligen tuff och orädd, en helt annan häst... Vi skulle kunna lämna honom hos en NH tränare, vi har haft samarbete med en duktig sådan förut, med delvis framgång (en del hästar har blivit bättre, andra inte), problemet som vi står för här nu är att han har en syster... Hon är trevlig att hålla på med. Visst vi hade hellre haft en hingst än ett sto, men utan att ens ha jobbat särskilt med systern är hon redan på samma utbildningsnivå som Pålle, fast hon är ett år yngre. Vi har inte råd att behålla båda, och därför väljer vi att istället för att slita ihjäl oss på Pålle som är ett väldigt osäkert kort, så satsar vi på systern som uppvisar ett mycket trevligare och sammarbetsvilligare lynne.

Nu ska vi bara se vad vi ska göra med Pålle.....
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Jag tycker iofs inte att ni faktiskt gett pålle en ärlig chans, ni har inte kollat synen och ni har inte kastrerat. Det är inte alls alla som går att ha som hingstar, tipsar om tråden om dokumnetären om Buck där det disskuterats flitigt där det berättas och finns hästar som blir helt förbytta av en kastrering. Har själv varit med om det på en galen varmblodshingst som nästan hade ihjäl en människa och blev som värsta mysponnyn efteråt.
Snabb enkel utväg, ta bort den eller ge den till någon som faktiskt vill ge den en ärlig chans vilket jag faktiskt inte tycker ni har gjort. Eller gör hästen en seriös chans och kastrera den och kolla synen. Vem vet du kanske går miste om värsta guldklimpen....
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Tycker ni borde kolla synen på hästen. Som sagt så är det många saker som tyder på synfel. Den hästen jag vet om fungerde utmärkt inom ridningen och har en karriär som hopphäst, dock så blir han överdrivet rädd för skuggor osv vilket gör det svårt att rida på kvällen i ridhus och sånt. Även han fungerar bra med andra hästar. Dock så är ju hästen opålitlig på det sättet att man aldrig vet vad han ska reagera på.

Att skricka iväg hästen till någon annan när hästen redan är såpass osäker på människor tycker inte jag är rätt. Jag hade kastrerat och kollat synen för att sedan avgöra vad som är rätt att göra, är det så att synen och ögonen är friska och bra och hästen inte fungerar trots kastrering, då kanske det är bättre att ta bort hästen för hästens egen skull.

Att dumpa över problemen på en annan utan att ha kollat hästen hjälper ju inte hästen även om det är bekvämt för er. Har man en häst så har man även ett anvsar att se till hästens bästa, att lämna över en häst med sånna problem är att smita undan det ansvaret.
 
Senast ändrad:
Sv: Häst som är livrädd för människor

Nu har det gått en liten tid till, inget definitivt beslut har tagits med Pålle, utan han har mest gått och skrotat i hagen och nu helt plötsligt tycker vi allihop som håller på med Pålle att han har blivit lite lugnare och tryggare...! Kanske han bara har väldigt svårt att lita på människor och behövde (VÄLDIGT) lång tid på sig? Vi är alla lite chockade... :confused:

Så nu är det mycket möjligt att vi tar och kastrerar Pålle, vädret börjar ju till att bli bra för ett sådant ingrepp nu också... Det går verkligen både upp och ner ibland....:p

P.S. Anledningen till att vi övervägt slakt är ju just att vi inte känner oss bekväma med att lämna över hästen till någon annan, det skulle ju vara jätte skönt för oss, vi slipper ta det beslutet, men hur blir det med Pålle i framtiden då? Nu var den person som ev. skulle ta över Pålle en person som har jobbat med Pålle och var väl medveten om hans problem.
 
Sv: Häst som är livrädd för människor

Utan att ha sett hästen så kan man inte ge så mycket råd. Men spontant känns kastrering bra. Man kan inte förlora någonting på det det här fallet känns det som.

Jag förstår också helt funderingar kring avlivning om man inte VET var en sån häst hamnar. För man vill inte skicka vidare dem om man inte kan garantera dem rätt hantering och en person som tar sitt ansvar och avlivar om det inte skulle fungera.

Lycka till med Pålle!
 

Liknande trådar

Hästhantering Precis som rubriken säger har jag en häst som är svår/jobbig att sko. Jag vet varför - en hovslagare har varit dum mot honom en gång -...
2
Svar
29
· Visningar
1 706
Senast: Askur2017
·
Hästhantering Hej! Jag skulle behöva lite tips och råd från er kunniga. Jag har en tvåårig valack som är mer vild än tam och i stort sätt omöjligt...
2 3
Svar
51
· Visningar
6 021
Senast: co-SMAD4
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
96
· Visningar
10 124
Senast: Mia_R
·
Hästvård Min häst är född 2005 och är alltså 19 år. Jag har haft henne i 9 år. Hon kommer från Irland med okänd historia och har haft en del...
Svar
1
· Visningar
548
Senast: Sirap
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Försäkring
  • Valp 2023 -den andra
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp