Häst som säger nej till allt

[sanwan]

Min häst är lite märklig, jag vet inte om det är självförtroendet eller vad det är... Hon vägrar prova något nytt.
Säg att man rider på en volt, och så vill jag att hon ska flytta in bakdelen lite. Hon säger "nej" på en gång, rent instinktivt. Frågar jag igen, då kan hon försöka och blir jättenöjd när hon kan!

Men jag skulle ju vilja komma förbi hennes instinktiva "nej". Det kan alltså gälla småsaker, jag är väldigt noga med att aldrig kräva något hon inte kan utföra, men jag börjar fundera på om det är fel..?
Hon kanske tror att jag misstror henne om att klara "svåra" saker.
Det är bara i dressyren hon är såhär, i hoppningen och ute så är hon nästan för tuff och ger sig på allt.

Vore tacksam om ni ville filosofera lite åt mig... Är det självförtroendet som brister, eller är det kanske jag som misstror henne och ger henne för små utmaningar?

Hon är fullt frisk, har passande utrustning och tycker som sagt att dressyr är kul när hon väl försöker.

 

[Spider84]

Hon kanske inte bara tror på sig själv när det gäller sånt. Om de haft dilga erfarenheter, eller "inga" alls så kan de uppföra sig så.

Jag skulle nog be honom om de uppgifter du vet att hon klarar och som hon blir glad att göra, som du beskrev, så att hon börjar komma på att det faktiskt går och att det är kul för man får beröm.

Fortsätt med enkla saker tills hon inte längre säger nej.

Enda tipset jag kan komma på just nu.

Min häst säger sällan nej. Antinge säger "inga problem", eller "tja om du säger det så" eller "i helvete heller" betonat med en spark rätt bak.

Fast hon brukar inte vara svår att övertala, men det tar tid, lång tid ibland.

Just nu håller jag på att peta med spöet på bakbenen, och då menar jag peta (behöver knappt vara när henne, och reaktionen jag vill ha är att bakbenet ska gå lite längre in under henne. Hon svara med at veva med bakbenet efter spöet eller sparka ut rätt bak (drag i sparkarna så hon skulle kunna knäcka brädor) eller att stampa i backen så att snön yr, men till slut gör hon rätt och dår får hon en liten morotsbit.

Idag, efter 5-6pass med ENDAST detta så gjorde hon rätt två gånger utan hennes sedvanliga protester, men det kommer sig så småningom det vet jag ju, men det kan vara rätt så frustrerande.

Petandet ingår för övrigt i en lite större plan och har egentligen inget större syfte direkt mer än att lära henne att spöet betyder att något ska hända och det något innebär (troligtvis) aldrig en spark.

 

[Macke]

Min dotter har en sådan häst. Våran är inte rädd för något trampar på och är allmänt glad ute i skogen men så fort hon kommer in i ridhuset börjar hon ifrågasätta. Har fått för mig att ston har en tendens att ifrågasätta mera.

 

[Fifflan]

Jag har två ston och har även av någon anledning alltid fått hand om stona på de ställen jag jobbat (galopp och utbildningsstall). OJ, vad jag håller med dig!!! Många ston har väldigt mycket åsikter om vad man ska göra och hur man ska göra det... Fast jag gillar det, tycker ston är överlägset roligast att jobba med. För när man får till det blir det ofta så himla bra, nästan som tankeöverföring!
Franke Sloothak har ridit rätt många ston i hoppning, och han sa vid en intervju att man aldrig kan TVINGA ett sto att göra sitt bästa, man måste hela tiden jobba MED dem. Men om du får ett sto på din sida kommer hon att anstränga sig oerhört för att ge sin bästa insats.
Det betyder ju inte att man inte måste vara ganska bestämd ibland, tydlig i sina regler, men jag märker att om jag antar en del av de förslag jag får (ska vi inte kolla in den här stigen, det skulle vara kul att galoppera uppför backen) så blir hästen mycket samarbetsvilligare!

 

[Fifflan]

Har du provat att smyga på henne svårigheterna? Tex om du vill ta in bakdelen lite på en volt, att du skrittar på halvlånga tyglar och liksom av en tillfällighet positionerar dig för att ta in bakdelen, utan att ändra tygellängd och kräva att det blir så mycket utan nöjer dig med en tendens. När du har gjort det några gånger så kan du ju vid nästa ridpass föreslå att ni ska göra det 'på allvar'. Detta funkar faktiskt även när det gäller grammatik med mina spanskelever

 

[Fifflan]

Nu har jag varit inne på Luddisarnas hemsida och tittat. Wanessa är jättefin! På din beskrivning förstår man att det är en häst som kräver eftertanke i hanteringen eftersom hennes ridskolekarriär inte var nån hit. Kanske var det då hon utvecklade ett försvarsbeteende mot nyheter? Sånt är inte alltid så lätt att bryta.
Min ena häst har gått på ridskola innan jag fick henne, och där var hon lite av ställets skräck! Hon hade utvecklat ett fullkomligt hang-up att hon inte tolererade om någon annan häst kom för nära. Då backade hon till och sparkade direkt!!! Hennes bedömning om vad som var för nära blev hela tiden mindre tolerant, och det är svårt för en ovan ryttare att rida en häst på lektion som inte vill ha någon häst närmre sig än 10 meter... Det första året efter jag fått henne hade vi några tillbud, men numera litar hon på att jag inte sätter henne i situationer där hon blir trängd, vilket har minskat säkerhetszonen så mycket att jag kan rida med henne som handhäst.

 

[sanwan]

Jo, jag kan tänka mig att det är ridskolorna som gjort henne så misstänksam (hon såldes från en ridskola pga. att hon inte passade som lektionshäst, vem köpte henne om inte en ny ridskola...). För enligt uppfödaren som hade henne tills att hon var 5 år var hon visserligen bestämd men väldigt positiv till allt (antar att hon alltid var som i hoppningen då "jag kan").

Nu är tyvärr inte underlaget tillräckligt för hoppning, annars har jag lyckats "lura" henne till en massa dressyr bara för att det är hinder inblandade. Så jag får väl försöka komma på ett sätt att lura henne utan att hon får hoppa, det finns ju saker hon vet att hon klarar av som hon utför med glädje. Det stora bekymret just nu är sidvärtsrörelser, det är jätteläskigt enligt damen.