Pettsson
Trådstartare
Som en del av er vet är jag själv inte förälder än, däremot är min sambo det. Det hör väl inte hit egentligen.
Min sambos son är nu snart sex år gammal och en gullig liten gosse
Jag har varit med i bilden sedan han va nyss två år fyllda så en del perioder har han inte varit lika gullig.
Han har aldrig haft sina föräldrar tillsammans utan de har alltid bott på varsitt håll, det är har ju påverkat honom på flera olika sätt och jag vet inte om det här är något som kommer utav situationen eller så?
Han har börjat ljuga fruktansvärt mycket. Det började med oskyldiga "vita lögner" som vad han hade ätit, gjort under dagen, vad hans hund hos mamma hette osv. Inget att "hänga i julgranen" och som man tänkte på så väldigt mycket. Dessa lögner har sedan utvecklats till att pappa slår honom, mamma slår honom, mammas kille lämnar honom ensam hemma på kvällarna och liknande allvarliga saker. Dessa saker berättar han för mig, mormor och farmor. Det har gått så långt att han kanppt talar någon sanning alls
Detta kom i samband med att hans mamma och hennes sambo fick hans lillasyster, han började även kissa och bajsa på sig varje dag. Detta har dock blivit bra, vi har gjort så gott vi kunnat för att hjälpa honom.
Vad gäller ljugandet har jag talat med honom och sagt att man inte får hitta på saker, att man bara får säga sanningen och ställt frågor på hans påståenden. Gör jag rätt? Hur gör man?
Min sambos son är nu snart sex år gammal och en gullig liten gosse
Han har aldrig haft sina föräldrar tillsammans utan de har alltid bott på varsitt håll, det är har ju påverkat honom på flera olika sätt och jag vet inte om det här är något som kommer utav situationen eller så?
Han har börjat ljuga fruktansvärt mycket. Det började med oskyldiga "vita lögner" som vad han hade ätit, gjort under dagen, vad hans hund hos mamma hette osv. Inget att "hänga i julgranen" och som man tänkte på så väldigt mycket. Dessa lögner har sedan utvecklats till att pappa slår honom, mamma slår honom, mammas kille lämnar honom ensam hemma på kvällarna och liknande allvarliga saker. Dessa saker berättar han för mig, mormor och farmor. Det har gått så långt att han kanppt talar någon sanning alls
Detta kom i samband med att hans mamma och hennes sambo fick hans lillasyster, han började även kissa och bajsa på sig varje dag. Detta har dock blivit bra, vi har gjort så gott vi kunnat för att hjälpa honom.
Vad gäller ljugandet har jag talat med honom och sagt att man inte får hitta på saker, att man bara får säga sanningen och ställt frågor på hans påståenden. Gör jag rätt? Hur gör man?