Han ljuger...

[Pettsson]

Som en del av er vet är jag själv inte förälder än, däremot är min sambo det. Det hör väl inte hit egentligen.

Min sambos son är nu snart sex år gammal och en gullig liten gosse Jag har varit med i bilden sedan han va nyss två år fyllda så en del perioder har han inte varit lika gullig.
Han har aldrig haft sina föräldrar tillsammans utan de har alltid bott på varsitt håll, det är har ju påverkat honom på flera olika sätt och jag vet inte om det här är något som kommer utav situationen eller så?

Han har börjat ljuga fruktansvärt mycket. Det började med oskyldiga "vita lögner" som vad han hade ätit, gjort under dagen, vad hans hund hos mamma hette osv. Inget att "hänga i julgranen" och som man tänkte på så väldigt mycket. Dessa lögner har sedan utvecklats till att pappa slår honom, mamma slår honom, mammas kille lämnar honom ensam hemma på kvällarna och liknande allvarliga saker. Dessa saker berättar han för mig, mormor och farmor. Det har gått så långt att han kanppt talar någon sanning alls
Detta kom i samband med att hans mamma och hennes sambo fick hans lillasyster, han började även kissa och bajsa på sig varje dag. Detta har dock blivit bra, vi har gjort så gott vi kunnat för att hjälpa honom.

Vad gäller ljugandet har jag talat med honom och sagt att man inte får hitta på saker, att man bara får säga sanningen och ställt frågor på hans påståenden. Gör jag rätt? Hur gör man?

 

[ameo]

Sv: Han ljuger...

en spontan tanke från en superamatör i ämnet:
I någon annan tråd (på senior tror jag) skrev jag häromdagen om en gammal kompis som brukade säja på skämt till sina vänner att "du bara ljuger för att få kompisar".
Jag skulle nog leta efter sanningen nånstans i den trakten - alltså att pojken helt enkelt känner sig degraderad (till snäppet under lillasyster) och vill försöka bli mest intressant igen. Det är inte ovanligt att de backar i utvecklingen när de får syskon. Det är ju en ganska stor omställning för honom dessutom som har haft två familjer för sig själv under såpass lång tid.

Jag skulle nog försöka ge honom extra mycket uppmärksamhet och visa honom extra mycket hur viktig han verkligen är, när han är precis som han är och inte hittar på en massa saker. Prata med honom om hur bra det är när man säjer precis som det är, men minimera bannorna för eventuella lögner. (Hjärnan klarar inte av att filtrera bort ordet "inte", så det kan liksom få motsatt effekt att säja "du får inte ljuga"

 

[Pettsson]

Sv: Han ljuger...

Den tanken har absolut slagit mig också. Jag förstår att förmodligen ligger kopplingen till det hela där, i att han fick en lillasyster och blev "bortglömd".

När han är hos oss får han odelad uppmärksamhet, men vi lever i vår vardag och gör inget extravagant, däremot är han med konstant, hjälper till med allt vad det är, har "myskvällar" osv. Hos oss är det bara honom, vi har inga barn tillsammans. Sedan vet ju inte jag hur det ser ut hos honom hos mamma och hennes kille.

Det är lite den "taktiken" jag använt mig av, även om jag sagt åt honom när han ljugit också. När det handlar om så jobbiga lögner som han använt tycker jag att måste säga ifrån, men jag vet inte om jag har rätt?

 

[Pettsson]

Sv: Han ljuger...

Hoppas på lite fler svar

 

[Atoxa]

Sv: Han ljuger...

Jag tror som någont tidigare skrev, att det kan ha att göra med nytillskottet. Detta är ju ett vanligt fenomen bland barn när dem får småsyskon.

Jag tror att det är viktigt att prata med barnen. Låta dem vara delaktiga... Förvänta sig att dem tar ställning för saker som rätt eller fel och så vidare. När våran tös började med små lögner .. 6 års ålder där också. Så la jag ner väldigt mycket tid på att förklara vad som händer när man ljuger. Att folk till slut inte tror på något man säger. Att ingen kommer att lita på henne... Hon förstod. Men vi fick prata om det många gånger och mycket.

Tror att det är viktigt att förklara varför man inte får göra nånting. Inte bara att man inte får och att det är fel. Ge barnen förståelse och kräva att dem själv tänker / tycker till. Att ta ställning. Få dem delaktiga. Samtalen med barnen skall vara just med barnen och inte till barnen.

Sen får man ju räkna med att saker upprepas, att man måste prata många gånger om samma sak osv.

Hand i hand med detta så lär sig barnen också att själva sätta ord på saker. Så att dem kan förklara hur dem känner i olika situvationer. Att dem har rätt att tänka och tycka själva. Att dem räknas på samma vilkor som alla andra. Det tycker jag är viktigt. Och i takt med att dem blir äldre så förväntas dem ta mer och mer ansvar över deras handlingar. Min tjej (nu bara 8 år) förstår den biten med. Att barn är barn och har föräldrar som ansvarar för dem tills dess dem klarar av att ansvara själva. Och att föräldrarnas "jobb" är att hjälpa barnen till att lära sig ta ansvar själva genom att visa vad rätt och fel är.

Barn fårstår väldigt mkt om man förklarar för dem på deras nivå.

 

[TinyWiny]

Sv: Han ljuger...

Alla barn ljuger mer eller mindre under perioder, i ert fall så har det ju kommit som en reaktion på lillasyster vilket inte är konstigt alls.
Han säger saker och får en reaktion som han inte hade fått annars, när han säger att någon slår honom, som han vet är förbjudet, så gör han det för att bli lyssnad på.

Min dotter då ca 2 år förklarade med allvarlig min för min kompis att jag brukade putta på henne, slå henne och sparka på henne, när hon låg ner så satte jag mej på henne och bajsade på henne när min kompis då sa att fy vilken elak mamma du har så svarar dottern med tårarna sprutande att hon inte fick säga så för hennes mamma var bäst i världen och i vilken situation gjorde min dotter det här? Jo hon hade precis börjat heltid på dagis, min kompis kom på samma gång som vi kom hem och jag pratade med kompisen istället för med barnen, för att bli sedd och uppmärksammad som vanligt drog hon ihop historien.

Jag brukade säga till mina barn att lögner och hemlisar är lite samma, man kan inte hitta på hemska saker och berätta det för folk för då tror de en inte när man berättar en hemsk hemlis.

Man får lära barnen att skilja på en lögn om vad de åt till middag och en lögn som gör någon annan ledsen.

Jag förklarade också för mina barn att om man ska ljuga så måste man alltid komma ihåg vad man har sagt, man måste komma ihåg varje ord för annars avslöjar någon snart lögnen, de tyckte att de lät så jobbigt att det faktiskt fick dem att låta bli.

Sedan kan jag förstå den här lille killen, han berättar saker för dej, mormor och farmor, tre viktiga personer i hans liv som han vet bryr sig om honom och som han nu behöver extra mycket kärlek ifrån.

Jag tror att genom att visa honom all er kärlek och visa honom att det ryms många människor i en mäniskas hjärta så kommer det att lugna sig.

Jag vet när jag träffade en kille som det blev seriöst med och mina barn, då 4 och 6 år helt plötsligt sa att de inte ville träffa den här killen mer och att de inte ville att jag skulle träffa honom heller, det förvånade mej eftersom de hade tyckt om honom när de träffades.
Det kom då fram att de var rädda att jag inte älskade dem lika mycket om jag älskade den här killen med
Jag försökte förklara för dem att man kan älska många människor, att de älskade ju inte mej mindre för att de älskade sin pappa t.ex. då säger dottern att hon älskar inte sin pappa för han fick inte plats men då sa jag istället att när vi köpte den nya katten så älskar du ju inte den andra katten mindre och det förstod hon.

Det är inte lätt men jag tror på att prata och förklara och framför allt visa barnen att de är viktiga, att oavsett vad så är de viktiga och att de kan lita på att föräldrarna finns där för dem.

 

[Pettsson]

Sv: Han ljuger...

Absolut, jag håller med dig om att få dem delaktiga, få dem att känna att de har en egen plats och att man kan prata om saker tillsammans.

Det som blir så knepigt för oss är att det är bara jag och farmor som verkar ta det här på allvar, när han ljuger för oss försöker vi förklara och tala med honom om det. När han ljuger för de andra i familjen, som ju är splittrad och rätt stor, säger de bara "nejmen nu ljög du igen" , och det känns ju som att det här behöver man vara konsekvent med?