Han vet inte...

[Hogstorp]

Sv: Han vet inte...

en hel del kloka ord säger du.. dock lite galet på drömmarna och planerna, planerna och drömmarna kring gården är hans från början, det är jag som hängt med på dem. vi bor på en släktgård till honom, han har bott här i 10 år och jag i 2... att jag är hemma hela dagarna har inte alls inneburit något negativt, bara positivt då jag är klar med "mitt" när han kommer hemoch vi kan arbeta/pula lite tillsammans istället för var för sig.

så det är jag som hängt med på hans drömmar, som nu är också mina drömmar... men att ha barn är inte en av hans drömmar, han har hela tiden trott att han velat ha barn senare, men nu när det är så nära så vet jag inte längre.. jag hoppas egentligen verkligen att detta bara är en svacka hos honom, att han kommer fram till att han vill ha barn m.m. och vi fortsätter ihop, men vi får väl se...

Jag är lite som du, planerar och är målmedveten... min man är inte riktigt sådan, men "hänger på" om jag börjar dra iväg. Det har gjort att jag verkligen fått lära mig att ibland stå tillbaka så att han får dra i sina drömmar, som ofta är lite mer odefinierade och som ändras lite längst vägen. Det är svårt... i din sits skulle jag ha ett samtal med honom om vad HAN vill, hur HANS drömscenario ser ut. Det är inte säkert att hans ens riktigt vet, han hänger kanske bara på i dina drömmar, och sen plötsligt känner han sig vilsen för att han inte vet om han verkligen ville ditåt. Han kanske är rädd för att han är så innystad i dina planer, och att du är hemma och så beroende av honom, hans sällskap och så. Det kan lätt bli lite överväldigande.

Dessutom skulle jag åka och titta på stugan, hittar du något bra, så ta det, typ. Jag skulle ställa in baggar och hundvalpar och allt så länge. Antingen hittar ni en väg ut, eller så går ni isär, oavsett så finns det fler tillfällen att skaffa hund och allt vad det var. Men skaffa inte fler måsten innan ni vet var NI står. Vad ni än skall göra sen, så är det ju NI som är navet. Det måste ju fungera först! Fungerar ni inte utan lull-lullet fungerar ni nog inte med heller...
Jag hoppas att ni reder ut det!

 

[Mitten]

Sv: Han vet inte...

Ja alla fungerar såklart inte som vi Men jag kan tänka mig att din man är lite vilsen. Det kanske är så att det var hans drömmar, men att när ni började dela dem tog du över rodret, så att säga, så att han plötsligt inte riktigt hänger med?
Hursomhelst, så skulle jag i din sits försöka planera det praktiska kring att faktiskt bo själv. Och prata om det med honom utan att vara bitter (lessen får man såklart vara). Hoppas verkligen att det är en liten kris för honom och att ni rider ut den och är starkare efteråt, oavsett hur ni ställer er i barnfrågan.

 

[morgaine]

Sv: Han vet inte...

en hel del kloka ord säger du.. dock lite galet på drömmarna och planerna, planerna och drömmarna kring gården är hans från början, det är jag som hängt med på dem. vi bor på en släktgård till honom, han har bott här i 10 år och jag i 2... att jag är hemma hela dagarna har inte alls inneburit något negativt, bara positivt då jag är klar med "mitt" när han kommer hemoch vi kan arbeta/pula lite tillsammans istället för var för sig.

så det är jag som hängt med på hans drömmar, som nu är också mina drömmar... men att ha barn är inte en av hans drömmar, han har hela tiden trott att han velat ha barn senare, men nu när det är så nära så vet jag inte längre.. jag hoppas egentligen verkligen att detta bara är en svacka hos honom, att han kommer fram till att han vill ha barn m.m. och vi fortsätter ihop, men vi får väl se...

Han kanske känner sig kvävd?
Alla dina planer samt att du är redo att "arbeta tillsammans" så fort han kommer hem. Jag förstår om han är pressad. Han kanske vill ha lite egentid när han kommer hem. Kanske inte vill umgås varje dag. Du kanske skulle pröva med lite avstånd, sysselsättning på egen hand även när han är hemma?
Prata ordentligt med honom, fråga om det skulle kännas bättre om du var med upptagen med egna saker, jag skulle gissa på det.
Han känner sig nog väldigt stressad av att du väntar hemma på att greja eller prata framtid.
Han jobbar borta med fysiskt jobb, han kanske bara vill slappa vid tv:n ibland när han kommer hem? Eller bara laga mat ihop och sedan mysa. Det bästa min kille vet är när jag ibland lagar mat som är färdig när han kommer. Det gör jag som överraskning ibland, inte för att han förväntar sig det. Det är minst lika avkopplande som spa middag och sedan soff-mys.
Inte ens när han jobbat till elva tog ni en break och bara hade myskväll. Man ska inte starta seriösa icke-akuta snack kl 23. Tycker jag själv då, för man vill ju varva ner, äta ihop och somna som vänner. Hur skall man hinna allt det om du drar igång Samtal den tiden?
Nej, lite omogen är du nog trots din iver att få vuxen-paketet. Inte illa menat, skriver det för att du ska hinna reflektera medan tid är, innan ni gör slut över småsaker.

 

[morgaine]

Sv: Han vet inte...

Ja alla fungerar såklart inte som vi Men jag kan tänka mig att din man är lite vilsen. Det kanske är så att det var hans drömmar, men att när ni började dela dem tog du över rodret, så att säga, så att han plötsligt inte riktigt hänger med?
Hursomhelst, så skulle jag i din sits försöka planera det praktiska kring att faktiskt bo själv. Och prata om det med honom utan att vara bitter (lessen får man såklart vara). Hoppas verkligen att det är en liten kris för honom och att ni rider ut den och är starkare efteråt, oavsett hur ni ställer er i barnfrågan.

Jag håller med, fast jag tycker ni ska börja pratet i änden om hur ni ska komma rätt igen.
Om det är så som jag tror ser det från hans håll ut som så att hans liv går ut på jobb, hemma väntar överenergisk tjej på produktiv samvaro och vill dessutom planera mer jobb i form av familj. I hans ögon är kanske barn bara ännu mer jobb som han ska delta i att rodda runt.
Lösning:
Ät tillsammans när han kommer hem, gå sedan ut och greja eller rid på egen hand. Om han känner för det hänger han på, annars grejar han själv ell slappar. Sedan kvällsmat tillsammans.

 

[Mitten]

Sv: Han vet inte...

Precis så... jag tror det kan vara lite jobbigt med någon som jobbat hemma hela dan, som vill jobba ihop på kvällen. Han har ju pratat med kunder och kollegor hela dagen, han kanske vill ha lite lugnt och tyst sen. Och då tanken på att addera ett barn på det, ännu mer jobb och liv när man kommer hem...

För oss brukar de hjälpa att båda får måla upp ett drömscenario (både vart vi vill och hur vi önskar att vardagen ser ut) och sedan hittar vi en lagom nivå . Vi gillar också att jobba ihop, renovera hus och sådant, men vi måste vara på samma nivå - ibland har jag mycket på jobbet och då fixar inte jag både vara partner, vara förälder och renoveringsjobben. Då får det vänta ett tag!
Under föräldraledigheterna var det så tydligt, den som varit hemma ville prata och fixa och planera, men den som jobbat hade helt andra saker i tankarna. Kanske är det så här också.

 

[No1]

Sv: Han vet inte...

Såhär blir det ju ofta när ena parten känner sig inträngd i ett hörn, utan val. Som när någon har en strikt plan som ska följas.
.

Eller bara har känslan av att det inte finns val.
Jag känner så igen det här flyktbeteendet, inte för egen skull man gud och hela världen som jag har runt mig verkar ha drabbats i ganska stor utsträckning även om det inte behövt handla om barnfrågan.

Jag kan relatera till mig själv, när jag krävts på svar i frågor där jag ännu inte kommit till beslut så svarar jag alltid: om jag måste svara nu så är svaret bestämt nej.


Gällande TS situation; undrar om killen bilmekade själv under dagen och kvällen eller har han haft goda kamrater att stöta och blöta med som hjälpt till att skrämma upp honom?
Det brukar också kunna bidra till sådant här plötsligt velande.

 

[em-pirre]

Sv: Han vet inte...

Fast "velar" man såpass att man vill göra slut bara för att kompisarna pushat? Knappast.

Han vill ju inte ens godta ts alternativ där hon skippar barnen och satsar på förhållandet. Gör man så ifall man inte tidigare funderat på separation?

 

[Hogstorp]

Sv: Han vet inte...

ni får det till att låta att jag alltid varje dag "står redo att arbeta när han kommer hem" så är det inte alls, max en vardag i veckan kan det vara så, men då har vi pratat om det innan att den dagen så gör vi det osv.
jag har massor av aktiviteter på kvällarna de flesta dagar i veckan med både jobb hästar och annat.
det är inte alls så ofta vi arbetar ihop, men när vi väl gör det så trivs vi väldigt bra ihop

jag tror också att om jag skulle pressa fram ett svar nu så blir det nej på barn frågan, det är därför jag inte vill pressa fram något, jag vill bara disskutera tillsammans med honom och höra hur hans tankar är.

det är inte jag som valt att dra igång disskussionerna så sent på kvällarna, men det är först då han kommit hem.

jag vet att han pratar en del med en kompis och arbetskamrat om allt (han är nybliven singel) och det känns sådär.... men inget jag kan göra något åt... det är därför jag tror och hoppas det här bara är en svacka som kommer stärka vårt förhållande sen, men det känns olika dag från dag....

tiden får utvisa...

 

[morgaine]

Sv: Han vet inte...

återigen tack för alla era svar

jag vacklar fram och tillbaka hela tiden, jag vill träffa honom och prata NU! tyvärr jobbar han över idag så vet inte riktigt när han kommer hem.. risken är att jag somnat redan, men jag brukar ju vakna om han kommer hem sent, så då får vi ta snacket då. Jag vill veta mer vad han tänker innan jag rinner iväg helt i mina tankar....
blir en jobbig kväll....

att jag är hemma hela dagarna har inte alls inneburit något negativt, bara positivt då jag är klar med "mitt" när han kommer hemoch vi kan arbeta/pula lite tillsammans istället för var för sig.

Tiotiotiotio

 

[Squie]

Sv: Han vet inte...

ni får det till att låta att jag alltid varje dag "står redo att arbeta när han kommer hem" så är det inte alls, max en vardag i veckan kan det vara så, men då har vi pratat om det innan att den dagen så gör vi det osv.

Tyvärr har jag fått intrycket av tråden och det du skriver att du trycker hela tiden. Det SKA göras på detta sätt. Det SKA planeras o genomföras NU, NU, NU.

jag vet att han pratar en del med en kompis och arbetskamrat om allt (han är nybliven singel) och det känns sådär.... men inget jag kan göra något åt... det är därför jag tror och hoppas det här bara är en svacka som kommer stärka vårt förhållande sen, men det känns olika dag från dag....

Nu förstår jag inte. Menar du att din partner inte får ventilera o prata med andra om erat förhållande?

Han kanske känner sig kvävd?

Eller bara har känslan av att det inte finns val.

Det här tror jag också. Jag tror tyvärr TS har lyckats låsa sin partner och reaktionen blir tvivel o nej. Ingen gillar att bli instängd o sakna val.

 

[melen]

Sv: Han vet inte...

Nu förstår jag inte. Menar du att din partner inte får ventilera o prata med andra om erat förhållande?

Jag tror inte att TS menar att han inte får prata om förhållandet med andra, jag tror mer att det känns lite jobbigt att han pratar med någon som är nybliven singel och kanske drar honom lite över kanten och får fram ett beslut om att göra slut.

 

[morgaine]

Sv: Han vet inte...

ni får det till att låta att jag alltid varje dag "står redo att arbeta när han kommer hem" så är det inte alls, max en vardag i veckan kan det vara så, men då har vi pratat om det innan att den dagen så gör vi det osv.
jag har massor av aktiviteter på kvällarna de flesta dagar i veckan med både jobb hästar och annat.
det är inte alls så ofta vi arbetar ihop, men när vi väl gör det så trivs vi väldigt bra ihop

jag tror också att om jag skulle pressa fram ett svar nu så blir det nej på barn frågan, det är därför jag inte vill pressa fram något, jag vill bara disskutera tillsammans med honom och höra hur hans tankar är.

det är inte jag som valt att dra igång disskussionerna så sent på kvällarna, men det är först då han kommit hem.

jag vet att han pratar en del med en kompis och arbetskamrat om allt (han är nybliven singel) och det känns sådär.... men inget jag kan göra något åt... det är därför jag tror och hoppas det här bara är en svacka som kommer stärka vårt förhållande sen, men det känns olika dag från dag....

tiden får utvisa...

Du har inte funderat på om han håller sig undan för att slippa tjat om planer? Och så drar du igång det ändå om han jobbar till 23?

Om du vet svaret på barnfrågan nu så är det väl onödigt att diskutera det just nu. Särskilt eftersom du säger att du väljer honom även utan barn? Varför skall det då diskuteras? Då blir det ju snarare övertalningsförsök.

Ang. arbetskompisen så tror jag detsamma som du, där får han nog rådet att dra medan tid är när han berättar om att han inte vill planera. Därför är nog det bästa du kan göra där är att ligga lågt med pressandet.
Jobba på förhållandet och trivseln istället, kolla av hur han vill ha det i förhållandet. Jag tror inte du vet det faktiskt, du tror att ni vill ha det som ni har det och allt är perfekt, men det tycker inte han. Då skulle han vara med på planer och skulle inte andas om att separera.

 

[Hogstorp]

Sv: Han vet inte...

är lite jobbigt ibland att många av er totalt misstolkar det jag skriver.. eller skriver jag så otydligt?
självklart får han prata med vem han vill! men som en av skrev så skrev jag så för att jag vill att han ska prata med flera olika personer med olika synpunkter, arbetskamraten som nyss separerat har ju ett annat synsätt.....

och det låter som ni tror att jag tjatar och pressar hela tiden, det gör jag verkligen inte. det var som sagt int ejag som drog igång det vid 23, utan det var han som gjorde det när han kom hem då...

självklart ligger jag mycket lågt med allt nu, och kommer så göra i framtiden med om det blir en fortsatt framtid.

han säger att han att vet hur mycket jag vill ha barn så han gör hellre slut med mig om han kommer fram till att han inte vil ha barn någonsin, för han tror jag kommer ångra mig om jag väljer honom även utan barn, så det är han som vill ha det här överstökat. inte jag.

 

[engill]

Sv: Han vet inte...

Nej jag förstår dig. Jag har erfarenhet av att nyblivna singelkillar gärna vill att även deras vänner ska bli singlar, så jag förstår att det känns olustigt för dig.

Har ni pratat något mer?

 

[Lenis]

Sv: Han vet inte...

Fast "velar" man såpass att man vill göra slut bara för att kompisarna pushat? Knappast.

Han vill ju inte ens godta ts alternativ där hon skippar barnen och satsar på förhållandet. Gör man så ifall man inte tidigare funderat på separation?

Lutar åt samma tankegång efter vad TS berättat om senaste samtalet. Låter ju mer som att han är osäker på relationen i stort.

I övrigt håller jag med No1 och upprepar vad jag skrivit tidigare; om jag bluir för pressad blir svaret spontant i regel nej. Jag kan inte riktigt förstå mig på de i tråden som säger att de inte skulle acceptera det. Jag tycker inte det kryllar av så pass många bra potentiella partners på marknaden att jag skulle avsluta ngt bara för att personen vill fundera i fred..

TS: Hoppas verkligen d löser sig för dig. Försök andas och ta det lite lugnt, allt måste inte hända exakt just nu. Bestäm en tid när ni ska prata igenom det hela (förslagsvis i vettig tid på dygnet när ingen är vrålhungrig etc..) och försök prata ordentligt. Hur känner han för dig om ni utelämnar barnbiten just nu? Har han funderat över detta länge? är han kär i dig längre? Det där med att göra slut pga barnfrågan är förvisso ngt man kan överväga men här låter det snabbt och drastiskt- om han nu inte grunnat på det för sig själv tidigare vill säga. Vad vill han göra om han inte vill fortsätta? Eller ska ni försöka ta ett break och bara vara? Åka bort en helg och ägna er åt varann? Eller har han egentligen bestämt sig men fegar att säga det?
Skitjobbiga frågor och jag lider med dig men bättre få lite struktur än att fladdra runt och inte veta om du ska planera renovering, bebis eller eget boende.

 

[Hogstorp]

Sv: Han vet inte...

tack för ett mycket bra svar! det är exakt så det är. i dag ska vi åka och hämta en bagge vilket innebär en resa på 2-3 timmar totalt där det bara är han och jag. jag kör med taktiken helt nu att jag tar inte upp något alls mer än vardagliga saker, så får han börja. han började med att prata i tisdags. i går blev det inget alls. vi får se idag, men jag känner mer och mer hur jag ska/bör agera för att "få ut det bästa av situationen" om man säger så, misstolka mig inte nu tack.. :P

han har själv sagt att när han började fundera på barn eller inte barn på allvar, så har han även börjat fundera på sina känslor för mig, och det får han gärna göra, och jag hoppas han kommer fram till ett bra svar, gör han det så tror jag att vi går mycket starkare ur det här. gör han det inte så var det väl inte meningen att det skulle vara vi...

tittade på stugan förresten och har fått erbjudande om att hyra den, men jag känner att det är inte rätt läge nu. så jag ska nog tacka nej, har till i em/kväll på mig att fundera. bättre att skynda långsamt, känns som ett stort felkliv att ens kolla på stugan.. det kommer säkert fler om det skulle vara så...

Lutar åt samma tankegång efter vad TS berättat om senaste samtalet. Låter ju mer som att han är osäker på relationen i stort.

I övrigt håller jag med No1 och upprepar vad jag skrivit tidigare; om jag bluir för pressad blir svaret spontant i regel nej. Jag kan inte riktigt förstå mig på de i tråden som säger att de inte skulle acceptera det. Jag tycker inte det kryllar av så pass många bra potentiella partners på marknaden att jag skulle avsluta ngt bara för att personen vill fundera i fred..

TS: Hoppas verkligen d löser sig för dig. Försök andas och ta det lite lugnt, allt måste inte hända exakt just nu. Bestäm en tid när ni ska prata igenom det hela (förslagsvis i vettig tid på dygnet när ingen är vrålhungrig etc..) och försök prata ordentligt. Hur känner han för dig om ni utelämnar barnbiten just nu? Har han funderat över detta länge? är han kär i dig längre? Det där med att göra slut pga barnfrågan är förvisso ngt man kan överväga men här låter det snabbt och drastiskt- om han nu inte grunnat på det för sig själv tidigare vill säga. Vad vill han göra om han inte vill fortsätta? Eller ska ni försöka ta ett break och bara vara? Åka bort en helg och ägna er åt varann? Eller har han egentligen bestämt sig men fegar att säga det?
Skitjobbiga frågor och jag lider med dig men bättre få lite struktur än att fladdra runt och inte veta om du ska planera renovering, bebis eller eget boende.

 

[Lenis]

Sv: Han vet inte...

Jag tycker att det låter klokt. När det är mycket känslor med gör man gärna saker illa kvickt men det kommer säkert fler möjligheter och det hanteras ju lättare när du vet hur ni ska försöka göra. Såklart är det jättesvårt att hålla huvudet kallt när man har så stora saker som ska diskuteras, men en sak i taget. Är det själva förhållandet- kan/vill ni båda ge det ett försök och jobba på det.. är det "bara" faktorer som boende och barn, kan ni enas på ngt sätt- kan ni inte, så fundera över möjligheterna- är förhållandet skrutt så börja nysta i hur ni ska ordna det praktiska. Inte det praktiska först, känner jag spontant.

Du får uppdatera oss hur det går för dig, hoppas det går så bra som det bara kan! Tycker du verkar stark som hållit modet uppe så pass ändå. Det är ok att vara ledsen vet du.. jag hade lipat ögonen ur mig.

 

[Hogstorp]

Sv: Han vet inte...

Vad du är klok Lenis

jag jobbar som tur var hemifrån, har kontoret här hemma, är bara ute på verksamheterna 1-2 dagar i veckan, så jag "slipper" träffa folk vilket är mycket bra nu då jag titt som tätt är väldigt ledsen...

igår åkte vi och köpte en bagge, som var planerat sedan tidigare, så damerna hemma i hagen får lite sällskap.
vi har inte pratat om jobbiga saker sedan i tisdags, igår kändes nästan allt som vanligt igen. vi (han) pratade om framtidsplaner och vi hade en mycket trevlig resa dock inget sex än så allt är verkligen inte som vanligt ändå. ikväll ska vi på middag hos mina föräldrar (planerat sedan länge) och imorgon är det festival här i lilla orten som vi ska på.

han har haft något mindre på jobbet sedan i går/onsdags vilket säkert bidrar till att han känner sig lite mindre stressad.

tom han tog upp en sak jag i vanliga fall själv hade tagit upp, men han tog upp det igår. så skönt. (handlar om lite inköp vi tänkt göra senast idag pga stor rea hos granngården). vi har även i sommras ansökt om del 1 av 2 i lån inför husbygget, och han tog upp igår att del 1 ska han hämta ut nu.
lite komplicerat men del 1 (100,000:-) står bara på honom och del 2 (500,000:-) är tänkt stå på oss båda. så han tänkte hämta ut lånet nu så fort han får tid över att besöka bankmannen igen.

allt detta i kombination med att jag fick igång modemet igår (som inte alls ville på hela dagen igår) känns som en bra start på fredagen.

men än roppar jag absolut inte "hej"

 

[Dandylinn]

Sv: Han vet inte...

KL

Jag är också en såndär "vet inte" till barn.

Mycket för att jag inte tycker att det passar in i livet just nu utan det händer så mycket annat att ett barn ligger absolut sist på priolistan tycker jag. Jag hatar att vara stillasittande hemma utan är en väldigt rörlig person som vill göra saker hela tiden ute allra helst och skulle då känna mig strypt av att skaffa barn. Dessutom är jag nu i en period där jag gärna ägnar min tid till det som det finns luts med, där passar inte barn in heller. Jag är alldeles för ego för att det skulle vara aktuellt och jag vill ha det så ännu.
Jag säger inte aldrig, men inte just nu i alla fall och jag tänker inte heller planera någon speciell tid heller.

Det kanske är så han känner, att han vill inte just nu helt enkelt? Och därför som jag säger "vet inte" just för att det kan vara svårt att sätta en exakt tidpunkt på när?

Dessutom till de som tipsar "lämna då": Då ska man också se till att det finns någon reserv tycker jag, annars finns risken att man står där utan både man och barn! Tyvärr.. och jo, det råkar en del ut för och riskerar att leva livet helt ensam i stället. Man kan ha ett bra liv utan barn också om man ändå känner att man är med rätt partner.

Barnfrågor kan vara skrämmande..för mig är det inget man "bara skaffar sig" heller utan det är ett livslångt ansvar.

 

[Hogstorp]

Sv: Han vet inte...

han säger att det inte bara är för att han inte känner sig redo nu, utan det är för att han har tankarna om att om han vill ha barn över huvud taget någonsin i sitt liv, det är det han funderar på.
klart jag kan vänta om han inte känner sig redo nu, men han vet som sagt inte om han vill ha barn någonsin och det är där vi är nu.