Hantera häst som vänder eller stannar när den rids ute utan sällskap

Bukefalos 30 år!

NilHe

Trådstartare
Ja som rubriken säger. En häst (12-årigt halvblod, valack, varit i samma ägo nästan ett år och haft samma beteende) som fungerar toppen i ridhus, ridbana eller med sällskap ute. Men som ofta när den rids ute ensam plötsligt börjar backa, stå fastfryst eller snurra. Den kämpar för att vända hemåt, ofta ganska dramatiskt. Inte på samma ställe, det finns inget mönster i situationen - att den reagerar på något läskigt eller att man kräver något särskilt utan det bara händer. Även med olika ryttare. Och ibland även när den promeneras för hand.

Vad skulle ni göra? Förebyggande? Eller i situationen?

Och för att förekomma: det är sannolikt inte smärtrelaterat då hästen fungerar annars och är kollad ordentligt när beteendet upptäcktes. Beteendet fanns delvis hos tidigare ägare men inte lika mycket, det gick att komma över vägran relativt enkelt oavsett ryttare och rida vidare. Så inga tips därifrån.
 
Ja som rubriken säger. En häst (12-årigt halvblod, valack, varit i samma ägo nästan ett år och haft samma beteende) som fungerar toppen i ridhus, ridbana eller med sällskap ute. Men som ofta när den rids ute ensam plötsligt börjar backa, stå fastfryst eller snurra. Den kämpar för att vända hemåt, ofta ganska dramatiskt. Inte på samma ställe, det finns inget mönster i situationen - att den reagerar på något läskigt eller att man kräver något särskilt utan det bara händer. Även med olika ryttare. Och ibland även när den promeneras för hand.

Vad skulle ni göra? Förebyggande? Eller i situationen?

Och för att förekomma: det är sannolikt inte smärtrelaterat då hästen fungerar annars och är kollad ordentligt när beteendet upptäcktes. Beteendet fanns delvis hos tidigare ägare men inte lika mycket, det gick att komma över vägran relativt enkelt oavsett ryttare och rida vidare. Så inga tips därifrån.
Jag hade börjat promenera små promenader och byggt upp relationen mellan människa och häst samt hästens självförtroende. Alltså minismå promenader i början i en miljö där hästen är trygg. Jag hade koncentrerat träningen till en eller få människor så att hästen får en chans att lita på sin människa. Mycket positivt förstärkning (jag använder godis).
 
Jag hade börjat promenera små promenader och byggt upp relationen mellan människa och häst samt hästens självförtroende. Alltså minismå promenader i början i en miljö där hästen är trygg. Jag hade koncentrerat träningen till en eller få människor så att hästen får en chans att lita på sin människa. Mycket positivt förstärkning (jag använder godis).
Hade gjort som ovan.
Och när det gick bra hade jag provat att leda halva turen och hoppa upp och rida när man "vände" hemåt.
 
Jag hade börjat promenera små promenader och byggt upp relationen mellan människa och häst samt hästens självförtroende. Alltså minismå promenader i början i en miljö där hästen är trygg. Jag hade koncentrerat träningen till en eller få människor så att hästen får en chans att lita på sin människa. Mycket positivt förstärkning (jag använder godis).
Så gjorde jag när jag köpte en häst som inte ridits ut ensam på många år. Använde inte godis utan röst och klappar som positiv förstärkning.
När det funkade så började vi skritta en liten slinga som tog en fem minuter. När hästen blev trygg där så utökade vi området.
 
Vad är det för landskap ni rider ut i? Finns det vilt?
Åkrar, skog, grusvägar, småsamhällen, lite biltrafik - dvs varierat beroende på vilken runda man vänder. Finns rådjur, harar och läskiga fasaner, och någon enstaka älg ibland men dem bryr han sig inte om. Han är inte särskilt skrajsen normalt, kanske när det blåser och flyger omkring saker.
 
Jag har en häst som brukade göra sådär, fast hon hade några mönster i sitt beteende och det hände oftast på samma ställen varje gång. Min häst är jättekänslig för människors sinnesstämning och är typ tankeläsare, så jag måste verkligen hålla mig kolugn och avslappnad om hon stissar upp sig. Och såklart se till så hon håller sig lugn också. Sedan får jag vara övertydlig med att det inte är aktuellt att gå hem, och vända tillbaka henne direkt ifall hon lyckas vända hemåt (händer extremt sällan numera iom jag känner henne väl efter 18 år tillsammans...) Mycket beröm direkt hon tänker framåt, och det är okej att gå lite till sidan/i en båge el.l., bara inte vända.

Om du inte måste rida ut själv, så skulle jag rekommendera att undvika det under en längre period, bara för att bryta beteendet så det inte blir mera och mera av en vana. Evt rida bara korta, "trygga" rundor (kan vara 500 m till 1 km, så får man rida flera varv istället) där det inte brukar hända, för att bygga upp självförtroendet och känslan av att lyckas hos er båda. Iom den gör samma vid hand så skulle jag inte rekommendera att leda den, det kan bli farligt för dig om det är en stor häst och den springer över dig. Men om tidigare ägare eller någon annan duktig ryttare kan komma till dig och rida ut den så skulle det också vara bra för att bryta vanan hos hästen och visa dig att det kan funka. Evt rid tillsammans med en människa som promenerar framför hästen, som moraliskt stöd.

Annat som kan vara hjälpsamt är att träna jättemycket dressyr så hästen verkligen lyssnar 100% på dig och du känner av hästens signaler och lär dig märka när den börjar spänna sig bara litegrann, så du kan påverka innan den "går i lås". Rida på WE träning eller miljöträning kan också vara ett bra sätt att styrka eran kommunikation, och träna på att hantera lite svårare situationer. Knapt ett år som ni haft tillsammans är inte mycket, jag tror helt enkelt ni behöver bli mera samspelta så kommer det funka bättre med uterittarna. :)
 
Så du hade först hoppat upp på vägen hem? Inte försökt rida bortåt om promenader fungerat bra ett tag?
Jag hade npg provat det någon gång åtminstone, för att inte hamna i samma mönster igen. Och se om allt funkat bra hemåt eller om det är något annat än separationsångest som felar i ridningen.
 
Hästen är sannolikt osäker och otrygg och vågar inte gå vidare. En tidigare medryttarhäst jag hade gjorde så. Mest i början men det kunde hända efter några år också. Det jag lärde mig då var följande (med reservation för att hästar är individer):

1) Pusha inte. Var lugn och försökt om möjligt få hästen att stå stilla i den riktning ni är på väg. Tålamod. Här upplevde jag att slappa tyglar funkade bäst.

2) Om han inte gör det på hemvägen så hade jag lett han bort och ridit hem.

3) Varit försiktig så att jag inte triggade beteendet. Jag hade inte velat befästa det mer än nödvändigt.
 
Min häst är sådär tveksam när man rider själv, jag brukar leda henne första biten och sedan sitter jag upp när vi kommit så pass långt att jag vet att hon vill gå framåt. Vi behöver gå en bit på en grusväg och sedan svänga in mot skogen, sen är hon glad och peppig😊

Hon vågar gå till grannens galoppslinga, är mer trygg där😊
 
Jag hade börjat promenera små promenader och byggt upp relationen mellan människa och häst samt hästens självförtroende. Alltså minismå promenader i början i en miljö där hästen är trygg. Jag hade koncentrerat träningen till en eller få människor så att hästen får en chans att lita på sin människa. Mycket positivt förstärkning (jag använder godis).

Jag med och i det själv övat på att se när hästen börjar bli osäker (inget kommer utan förvarning, tänk på triggerstapling @NilHe ) och visat för hästen att jag ser det och ger den tid och hjälp att hitta tillbaka till tryggheten ihop. Vi behöver ju både själva behålla lugnet och visa för hästen att det är obefogad oro men också bekräfta att vi ser dens oro och inte tänker pusha den för långt upp i stress utan att vi hjälps åt att komma vidare tillsammans.
 
Ja som rubriken säger. En häst (12-årigt halvblod, valack, varit i samma ägo nästan ett år och haft samma beteende) som fungerar toppen i ridhus, ridbana eller med sällskap ute. Men som ofta när den rids ute ensam plötsligt börjar backa, stå fastfryst eller snurra. Den kämpar för att vända hemåt, ofta ganska dramatiskt. Inte på samma ställe, det finns inget mönster i situationen - att den reagerar på något läskigt eller att man kräver något särskilt utan det bara händer. Även med olika ryttare. Och ibland även när den promeneras för hand.

Vad skulle ni göra? Förebyggande? Eller i situationen?

Och för att förekomma: det är sannolikt inte smärtrelaterat då hästen fungerar annars och är kollad ordentligt när beteendet upptäcktes. Beteendet fanns delvis hos tidigare ägare men inte lika mycket, det gick att komma över vägran relativt enkelt oavsett ryttare och rida vidare. Så inga tips därifrån.
Fungerar hästen så bra annars så skulle jag säga att det bara är att träna och träna och träna. Bli inte arg eller frustrerad när hästen reagerar utan var passiv och beröm när framåttänk finns. Massor av tålamod.

Dom hästar jag har ridit som har varit istadiga eller velat vända osv så har jag kört med att det är helt okej att stå still, det är okej att titta och reagera men att vända är inte okej. Ge hästen tid och vänta ut det har fungerat på dom flesta hästar jag ridit som betett sig så. Ofta på dom hästarna har uteritter varit en färskvara, det är ofta hästar som regelbundet behöver rida ut för att vara trevliga att rida ut på.

Sen är det aldrig fel att promenera och hoppa upp halvvägs när hästen känns framåt, rid korta vägar eller vägar som hästen trivs på så att självförtroende kommer upp. Många korta lyckade turer, tiden spelar inte så stor roll utan det är att komma ifrån stallet och rida en kort sväng och tillbaka, det är att lyckas. Sen utökar man efterhand.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp