Vad är en rimlig hyra/boendekostnad?

[Inte_Ung]

Det talas mycket om rimliga hyror.
Men vad är en rimlig hyra egentligen?
Eller bostadskostnad?
Och vad förväntar man sig att få för pengarna?

Det finns i dagsläget lediga hyresrätter på litet mindre attraktiva orter.
Vad avgör om en ort är attraktiv?
Och var vill man absolut inte bo?

Är Finspång, Malmköping eller Nävekvarn så gräsliga att det kan räknas som ett straff att hamna där?

 

[MJLee]

Det mest attraktiva är att det finns jobb där man bor. Tyvärr är det ju svårt att hitta en bostad, rimlig eller inte, där jobben finns, mest i storstäder.

 

[Inte_Ung]

Det mest attraktiva är att det finns jobb där man bor. Tyvärr är det ju svårt att hitta en bostad, rimlig eller inte, där jobben finns, mest i storstäder.

Det finns både bostäder och jobb i norra delarna av Sverige.
Varför flyttar folk inte dit?

Vad räknas som storstäder?
Linköping?
Örebro?
De har båda universitet.
Och där finns bostäder.

Hur långt kan man tänka sig att pendla till en billig bostad?

Och så de som inte jobbar.
Pensionärer och de som inte kan.
De behöver ju inte ha nära till något jobb.
Vad räknas som attraktivt då?

 

[stjarnhimmel]

Det finns både bostäder och jobb i norra delarna av Sverige.
Varför flyttar folk inte dit?

Vad räknas som storstäder?
Linköping?
Örebro?
De har båda universitet.
Och där finns bostäder.

Hur långt kan man tänka sig att pendla till en billig bostad?

Och så de som inte jobbar.
Pensionärer och de som inte kan.
De behöver ju inte ha nära till något jobb.
Vad räknas som attraktivt då?

i mitt fall skulle jag inte göra det av rädsla för att bli ensam om jag inte känner någon där. Jag har också vänner som flyttat till små orter och vad jag sett från dem så är det inte alltid så lätt att släppas in i gemenskapen. Speciellt inte som stockholmare.
Jag hälsade på några vänner som flyttat till en liten ort i Skåne. En man sa rakt ut till mig att stockholmare är bara skit- er vill vi inte ha hit. Och folk hade inte velat att deras barn skulle leka med mina vänners barn eftersom barnets pappa kommer från Ghana. Eh va?
Nu förstår jag absolut att inte alla är så. Men jag är van med mer mångkulturella områden och det verkar amåorterna ofta inte vara.

 

[Inte_Ung]

Nu förstår jag absolut att inte alla är så. Men jag är van med mer mångkulturella områden och det verkar amåorterna ofta inte vara.

Det finns sådana också.
Vad skulle du söka hos en mindre ort?
Och vad är en mindre ort?
Hur liten är den?
Gävle?
Örebro?

 

[Palermo]

Om jag ska bo där jag inte kan få jobb, behöver ju både bostaden och allt annat vara gratis.

 

[Masqueradee]

Jag tror att det är svårt att få koncensus kring vad som är attraktivt för alla eller en rimlig hyra. För mig skulle det exempelvis inte alls vara aktuellt att flytta typ mer än en timme norr om Gävle eftersom jag inte känner en enda individ som bor längre norrut. Eventuellt om en framtida partner får ett bra jobb norröver (bra = en rejäl lön som vi båda kan leva på ett tag då det ju inte är säkert att jag själv skulle hitta ett jobb snabbt), då är jag ju i alla fall inte ensam.
För mig så är mina levnadskostnader ganska rimliga. Jag betalar ungefär 1/3-del av min nettoinkomst i löpande kostnader (hyra, el, telefon/internet, CSN, osv osv, alltså sånt som kommer varje månad) och det känner jag är lagom. Visst hade jag kunnat flytta till något dyrare, men då hade jag behövt planera mer. Kollar jag vad som är ledigt nu så ligger hyrorna på bostäder som är byggda samma år som mitt på ungefär samma nivå: 6-8k, medan de nybyggda uppåt 12-15k (tvåor). Det hade gått om jag verkligen behövt, men där börjar det smärta för mig som ensamstående, och absolut inte värt även om standarden antagligen hade varit högre.
Jag vill absolut inte bo i hus högre än 4 våningar, och gärna längst ned. Vill heller inte bo allt för långt ifrån mitt jobb (max 1h, men helst närmre) och framförallt: jag vill inte bo för långt ifrån min familj och/eller vänner. Jag behöver folk jag känner omkring mig!

 

[grodan21]

Det talas mycket om rimliga hyror.
Men vad är en rimlig hyra egentligen?
Eller bostadskostnad?
Och vad förväntar man sig att få för pengarna?

Det finns i dagsläget lediga hyresrätter på litet mindre attraktiva orter.
Vad avgör om en ort är attraktiv?
Och var vill man absolut inte bo?

Är Finspång, Malmköping eller Nävekvarn så gräsliga att det kan räknas som ett straff att hamna där?

Jag betalar 8800 kr för min etta, det tycker jag egentligen är en orimligt hög hyra. Skulle kunna hitta en tre som är 2000 kr billigare per månad på samma ort.

Jag vill bo i närheten av där jag har min sysselsättning

 

[nullo-modo]

Det finns både bostäder och jobb i norra delarna av Sverige.
Varför flyttar folk inte dit?

Vad räknas som storstäder?
Linköping?
Örebro?
De har båda universitet.
Och där finns bostäder.

Hur långt kan man tänka sig att pendla till en billig bostad?

Och så de som inte jobbar.
Pensionärer och de som inte kan.
De behöver ju inte ha nära till något jobb.
Vad räknas som attraktivt då?

Kan svara för pensionärer jag känner här och vad dom tycker är viktiga.

Att kunna vara med i sammanhang som innan och inte byta ut mot annat sammanhang eller personer.

Att kunna ta hand om sin trädgård som dom gjort i många många år.

Att kunna gå och plocka päron eller äpple från trädet som dom fick i 50 års present.

Att kunna vara nära barnbarn och barnbarns barn.

Och mycket mycket annat som är väldigt platsbaserat.

 

[movi]

Nävekvarn vill jag inte bo i. För långt till allt (i alla fall för mig), fördelen där är väl närheten till havet.

Bor i en småstad 3 mil därifrån. Finns affärer, men inte så man shoppar loss i butiker.
Hyran är bra, 6500 i mån för en 2a på 60kvm nyrenoverad(hyresrätt), 2 km till jobbet, 1,5km till brukshundklubben och så närheten till havet.

Attraktivt, ja kanske , det finns Skärgårdsvåfflan, Boda Borg, Äventyrsbana, havet, camping, liten gästhamn, Femöre.

Tar 45 min till Norrköping, 1 tim till Stockholm.

 

[manda]

Lyckas inte citera ordentligt @Inte_Ung ”Och så de som inte jobbar.
Pensionärer och de som inte kan.
De behöver ju inte ha nära till något jobb.
Vad räknas som attraktivt då?”

Närhet till ens sociala nätverk är väldigt viktigt för någon som inte kan utföra aktiviteter och därmed inte få nytt nätverk utöver typ hemtjänstpersonal/LSS-personal och ev kontaktperson. Att bo i en kommun med rimlig biståndsbedömning är också viktigt. Att flytta innebär nya (ofta andra) bedömningar, att återinsitutionsliseras och få ens liv och vardag bedömd som ett maskineri, hur många minuter det tar att klä sig, borsta tänder, duscha dvs väldigt invasiva och integritetsnära bedömningar av vilka behov som finns och hur de ska (eller inte ska) mötas av kommunens omsorg och vård. Med hemsjukvård går det inte att välja utövare (i de flesta avfolkningsbygder/mindre orter) och då blir det väldigt viktigt att utövaren tex ”tror på” den sjukdom man lever med. Att flytta till en kommun som är sparsam i sina biståndsbeslut kan förvandla livet till ett rent helvete.

Vidare blir det såklart viktigt att bostaden är tillgänglighetsanpassad.

Håller verkligen med @nullo-modo om hur viktig platsen är, viktigare än som frisk. Tex en uppbyggd trädgård kan inte byggas upp igen på ny plats pga hälsobegränsningarna.

Mer detaljerat blir också något som utsikt mycket viktig för någon som inte kan lämna hemmet eller röra sig fritt däri. Utsikten ska ersätta all utomhusvistelse och den livskvalitet som sådan ger.

Dessutom bör betänkas att den grupp du tänker på här är generellt känslig för en ohälsosam innemiljö, varför det äldre bostadsbeståndet kan vara mindre lämpligt (fhm skriver om hur vanligt mögel är, och vilka konsekvenser det kan ge).

Nä, helt utan att veta mer om din ”idé” om omplacering av ”improduktiva” människor så doftar den förtryck och diskriminering lång väg.

 

[Wingates]

Och så de som inte jobbar.
Pensionärer och de som inte kan.
De behöver ju inte ha nära till något jobb.
Vad räknas som attraktivt då?

Folk som inte kan arbeta brukar ha en sysselsättning ändå. DV tex. Eller du tänker att man ska dra in på detta så alla sitter hemma?

 

[Catsu]

Jag är en av dom som inte kan jobba. Jag flyttade från småstaden där jag tidigare jobbade (industristad där det finns jobb) till en ännu mindre småstad där mamma och syster finns. Här finns också jobb inom vård, omsorg och försvaret.
Flyttade först in i en nyproducerad tvåa med hyra på 8700 kr. Det var det enda som fanns ledigt som inte var helt nedgånget eller omodernt.
Med omodernt menar jag kök och badrum från 60-talet eller tidigare med köksbänkar som gör att jag får stå dubbelvikt.
Tyvärr trivdes jag inte riktigt där. Istället köpte jag en bostadsrätt i hyfsat skick med nyare kök och badrum. Avgiften är 4800 kr plus ett mindre lån där räntan ligger på ca 800 kr/månad.

Jag uppskattar att kunna gå/cykla till det mesta och framförallt att jag samtidigt har naturen nära. Den är det absolut viktigaste för mig.

Jag har lösa funderingar att flytta till södra Öland i framtiden. Gärna Färjestaden. Inte heller det någon storstad men det finns det nödvändigaste som mataffärer, apotek mm. Även där är närheten till naturen det som är det viktigaste.

 

[manda]

Och gällande vad en hyra får kosta så är andel av inkomsten ett mått för normalbeställda, inte fattiga. Det mått som finns rent organisatoriskt i Sverige är förbehållsbelopp, alltså hur mycket pengar en individ bör ha kvar efter hyran är betald. Det finns en nivå för typ FKs bostadstillägg, hemtjänstkostnad osv (som ligger runt 6000kr) och en lägre för försörjningsstöd (som ligger runt 5000kr tror jag).

 

[Sryoqwe]

För mig är det viktigt att det finns en stadig tillgång till jobb och gärna tillgång till utbildning som jag vill ha. Behöver inte vara nära, jag kan pendla, men det måste vara såpass nära att jag hinner med allt tillräckligt. Jag kan inte sova borta för jobb. Jag söker inte hyresbostad, det är inte kompatibelt med varken mig eller min livsstil. Hade det inte varit för behovet av jobb och utbildning hade jag varit helt okej med att det finns ungefär minsta möjliga, alltså en liten mataffär och gärna någon trevlig granne.

Med ovanstående resonemang hamnar jag någonstans i hyfsad närhet till Umeå. Det är en stor stad för mig, större än att jag vill bo alltför nära men med fördelen att det finns sådant som finns där många människor är.

 

[Inte_Ung]

Om jag ska bo där jag inte kan få jobb, behöver ju både bostaden och allt annat vara gratis.

Och var kan du få jobb då?
Gävle?
Finspång?
Örebro?

 

[Tassetassen]

Bor väldigt långt norrut
Flyttade pga jobb
Hitta boende var svårast
Men hyran är 7200kr för en trea och helt ok nivå

 

[Inte_Ung]

Att bo i en kommun med rimlig biståndsbedömning är också viktigt.

Skulle det göra skillnad om alla kommuner hade samma bedömning och resurser?

 

[manda]

Skulle det göra skillnad om alla kommuner hade samma bedömning och resurser?

Självklart. Men läget är väldigt långt från det nuläget. Men, nätverket är ändå viktigare. Det kostar så enormt mycket livskvalitet att upprotas från sitt nätverk om en inte kan skapa ett nytt.

Jag vill inte ens flytta över kommungränsen här, fastän det finns en liten del av samhället som hör till annan både region och kommun, fast alla som bor där handlar, går i skola osv i samma kommun jag bor i nu. Där skulle dock gemensam biståndsbedömning (eller snarare att slippa ny process) få mig att överväga även den delen av byn.

 

[Inte_Ung]

Och gällande vad en hyra får kosta så är andel av inkomsten ett mått för normalbeställda, inte fattiga. Det mått som finns rent organisatoriskt i Sverige är förbehållsbelopp, alltså hur mycket pengar en individ bör ha kvar efter hyran är betald. Det finns en nivå för typ FKs bostadstillägg, hemtjänstkostnad osv (som ligger runt 6000kr) och en lägre för försörjningsstöd (som ligger runt 5000kr tror jag).

Det pratas mycket om att bostäder måste ha en rimlig hyra.
Men för att kunna räkna på hur det skulle gå till, om det ens är möjligt, så måste man ju veta hur mycket pengar som det är.

Om det inte är möjligt så måste det lösas på annat sätt för dem som inte har egna resurser.