Har du varit med om "trick-or-treating" i Sverige?

[parellikusken]

Jag tror inte du är konstig, bara fundamentalt olik mig: Hade jag fått pengar när jag var liten hade jag köpt godis för pengarna. Och på den punkten har jag faktiskt inte förändrats nämnvärt heller

Haha! Håller med helt.

 

[Thaliaste]

Jag tror inte du är konstig, bara fundamentalt olik mig: Hade jag fått pengar när jag var liten hade jag köpt godis för pengarna. Och på den punkten har jag faktiskt inte förändrats nämnvärt heller

Haha! Håller med helt.

Jag kan ändå förstå er, för mina syskon köpte godis för sina pengar så jag kanske var ett ovanligt barn

För mig låg nog just tjusningen (för att använda @Hoarfrost ord som jag först inte kände igen mig i, men sen tänkte om i vad det var för mig) i att jag fick egna pengar från andra än mina föräldrar eller släktingar. Jag fick veckopeng som jag hade fritt förfogande över (om än liten) och det gick verkligen ingen nöd på mig, men att som 6-7-åring få EGNA pengar, det var stort! Veckopengen räckte bara till typ lördagsgodis (för jag åt godis jag med ) så när man fick en extra slant som påskkärring, eller gjorde någon syssla åt nån vuxen i kvarteret så gav det en liksom MÖJLIGHETER som godis inte gav. För dem var det bara en liten peng (var ju verkligen bara småpengar, även då) men för mig så var det värt så mycket mer än vara siffran på myntet!

 

[Sel]

Jag är kanske konstig som tyckte att godis i stora mängder kunde bli för mycket! Pengar som jag kunde köpa egna saker för däremot, det var alltid superspännande, och även en tia räckte till en ask leklera som sen höll i flera veckor

Jag hade nog som barn tyckt att det var jättekonstigt att en random främling plötsligt gav mig pengar för ingenting, och som vuxen hade jag tyckt det var otroligt obekvämt om en annan främmande vuxen gav mitt barn pengar. Lite som om någon på gatan skulle räcka åt mig en "slant" så att jag kunde köpa mat åt hunden.
Vill man inte ge sötsaker går det ju jättebra med en mandarin, plommon eller kanske till och med en minipumpa. Men det är ju i mitt huvud som det där med pengar blir skevt.

 

[Fibusen]

Jag hade inte ens något godis hemma nu i helgen, då jag antog att det inte skulle komma något barn och knacka på för bus eller godis - vilket det inte heller gjorde. Någon kilometer utanför tätorten, med hyfsat lång infart från vägen till dörren, 160 cm höga grindar nära vägen med lås som är svåra att se och tre hyfsat stora hundar som ofta är lösa i trädgården och defintivt kan verka läskiga för barn (och vuxna) som kommer in i trädgården (eller står utanför grinden) - det är inte ofta det kommer oplanerade gäster

Det lät perfekt! *skickar in bygglov om en vallgrav + 5 meter hög mur runt huset*

 

[Thaliaste]

Jag hade nog som barn tyckt att det var jättekonstigt att en random främling plötsligt gav mig pengar för ingenting, och som vuxen hade jag tyckt det var otroligt obekvämt om en annan främmande vuxen gav mitt barn pengar. Lite som om någon på gatan skulle räcka åt mig en "slant" så att jag kunde köpa mat åt hunden.
Vill man inte ge sötsaker går det ju jättebra med en mandarin, plommon eller kanske till och med en minipumpa. Men det är ju i mitt huvud som det där med pengar blir skevt.

Fast en slant för "att köpa mat till hunden" är ju något helt annat, mat är en nödvändighet för att hunden ska leva. Hade jag fått en slant eller en smörgås hade det känts helt annorlunda. Nu innebar slanten att jag kunde gå till leksakshyllan i affären och köpa något helt själv, och välja fritt från hyllan bland det pengarna räckte till. Mat och kläder och andra nödvändigheter fick jag hemma, betalat av mina föräldrar.

Kanske ska lägga till att jag växte upp i ett medelklassområde där mina grannar visste att mina föräldrar hade råd att betala det som jag behövde, och jag bor även nu i ett medelklassområde. I en situation där en slant skulle tolkats som en allmosa, skulle det förstås vara annorlunda och mer känsligt, både då och nu.