Orkeslösheten har kommit ikapp på allvar nu. Jag är alltid trött, men framförallt känner jag mig utmattad fler och fler dagar. Jag orkar ingenting och känner mig allmänt bortkommen, yr.
Att ta hand om vardagliga saker finns det ingen ork till. Handla, diska, städa, laga mat, osv. Skitsamma egentligen att jag knappt orkar laga mat längre, men jag orkar inte heller äta. Jag är glad om jag får i mig något, vad som helst, 3ggr/dagen. Oftast blir det färre än det. En macka på eftermiddagen och några nötter på kvällen, kanske. Jag äter ibland större portioner för att jag måste, men det är inte lika gott längre och det är motivationsdödande.
Jag sover dåligt, känner mig sällan utsövd när jag vaknar oavsett hur länge jag tillbringat i sängen.
De dagar jag jobbar blir jag sjukt trött efteråt, och tröttheten går inte att vila bort heller, utan hänger med mig dag efter dag tills det till slut blir helg. Min chef sa att det inte syns på mig att jag mår dåligt, för jag är pigg och glad när jag kommer till jobb. Skönt att det är så i alla fall, för det är verkligen inte hur jag känner mig.
De dagar jag inte jobbar, för det har blivit en del sjukdagar sedan jag började mina 25%, orkar jag liiite mer. Det finns energitoppar, om än korta, och så länge jag inte sätter mig i soffan för att ”vila lite” klarar jag mig ändå relativt.
Nu har jag semester nästa vecka och det ska bli så skönt! Jag är urless på tröttheten. Jag känner mig nedstämd för det mesta och får varje dag kämpa mot gråtattacker. Jag känner inte att det finns något (vardagligt) som jag blir glad över. Allt är bara tråkigt. Jag önskar att jag hade en hund som jag kunde ta hand om under dagarna och gå ut med. Det sällskapet är otroligt avstressande och jag blir gladare och piggare.
Orkar inte skriva mer nu, att få ner sina känslor på en text var verkligen energikrävande. Jag måste nog sova ett tag
Att ta hand om vardagliga saker finns det ingen ork till. Handla, diska, städa, laga mat, osv. Skitsamma egentligen att jag knappt orkar laga mat längre, men jag orkar inte heller äta. Jag är glad om jag får i mig något, vad som helst, 3ggr/dagen. Oftast blir det färre än det. En macka på eftermiddagen och några nötter på kvällen, kanske. Jag äter ibland större portioner för att jag måste, men det är inte lika gott längre och det är motivationsdödande.
Jag sover dåligt, känner mig sällan utsövd när jag vaknar oavsett hur länge jag tillbringat i sängen.
De dagar jag jobbar blir jag sjukt trött efteråt, och tröttheten går inte att vila bort heller, utan hänger med mig dag efter dag tills det till slut blir helg. Min chef sa att det inte syns på mig att jag mår dåligt, för jag är pigg och glad när jag kommer till jobb. Skönt att det är så i alla fall, för det är verkligen inte hur jag känner mig.
De dagar jag inte jobbar, för det har blivit en del sjukdagar sedan jag började mina 25%, orkar jag liiite mer. Det finns energitoppar, om än korta, och så länge jag inte sätter mig i soffan för att ”vila lite” klarar jag mig ändå relativt.
Nu har jag semester nästa vecka och det ska bli så skönt! Jag är urless på tröttheten. Jag känner mig nedstämd för det mesta och får varje dag kämpa mot gråtattacker. Jag känner inte att det finns något (vardagligt) som jag blir glad över. Allt är bara tråkigt. Jag önskar att jag hade en hund som jag kunde ta hand om under dagarna och gå ut med. Det sällskapet är otroligt avstressande och jag blir gladare och piggare.
Orkar inte skriva mer nu, att få ner sina känslor på en text var verkligen energikrävande. Jag måste nog sova ett tag
