Grinig

Jag känner mig trött och grinig. Trots att jag nästan fick gjort det jag skulle göra så mår jag inte alls bra. Pepp och positivt tänkande i all ära, men jag orkar inte med livet. Och jag bävar redan för tisdagen då jag ska till det där jobbet som suger ut mig helt. All livsglädje försvinner på jobbet, för det finns ingen energi kvar till något roligt. Vad lever jag för? Jag vet inte. Jag funderar på det varje dag. Jag bara jobbar och sover. Orkar inte ens laga mat. Och har jag gjort mat med boendestödet så orkar jag inte äta det för det är för jobbigt att lägga upp det på tallriken/matlådan.

 

[Wille]

Själv är jag uppväxt med att man säger gård istället för tomt. "Var är Linus?" "Han är ute på gården.".

De sa man när jag var liten också. Vi bodde i lägenhet.

 

[Wille]

Jag tror grinigheten bottnar i att jag inte orkar. När jag blev utmattad så var jag fruktansvärd. Nu är det inte lika illa men ändå.

Orkar ju inte laga mat eller duscha ens.

 

[the_connemara]

Jag tror grinigheten bottnar i att jag inte orkar. När jag blev utmattad så var jag fruktansvärd. Nu är det inte lika illa men ändå.

Orkar ju inte laga mat eller duscha ens.

Stämmer säkert! Var inte hård mot dig för det. För min del lockar tex fb dock fram precis all grinighet som finns i alla lägen Med tiden så har jag faktiskt valt bort massa sociala medier fastän jag gillar vissa bitar. Även här på buke har jag MÄNGDER med trådar och användare ignorerade. Helt enkelt endast för att många saker tar mer energi än de ger har jag insett efter ett tag. Var inte rädd att välja bort sådant om du tror det kan hjälpa dig hushålla med orken ❤