Har ni varit otrogna någon gång?

[athena_arabians]

Verkligen. Det är många filmer från för som jag knappt kan se längre, vanliga klassiker, men de visar hur fruktansvärt unken kvinnosyn vi växt upp med. Smygfilmningen i American Pie minns jag från min barndom att det bara var roligt, eftersom han kom i brallan och det var pinsamt för honom. Att de riggat för att filma en tjej som har sex mot sin vetskap, och hur genomvidrigt det var, tänkte man inte ens på då Men ja, hela filmen är riktigt äcklig.

Jag håller verkligen med (Pretty Woman skavde för mig redan när den kom, trots att "alla" tjejer gillade den).

Vi såg Top Gun igen nyligen. Den har överlag åldrats väl och har en inte alltför sunkig kvinnosyn (även om det bara är en kvinnlig roll som syns och de andra kvinnorna är utsmyckning mest).

 

[escodobe]

Jag tittade på den gamla klassikern "Firman" igår och hur Tom Cruise, trots att han verkar upp över öronen förälskad i sin fru och inte verkar se åt andra kvinnor alls, ändå inte lyckas tygla sig i en situation då en vacker kvinna tar hans händer och placerar på sin kropp. Jag förundrades över hur någon kan bli så upphetsad att hjärnan helt enkelt checkar ut. Dock misstänker jag att det är en aningens ovanlig situation, att någon verkligen vill vara sin partner trogen men att det är just lusten som inte går att kontrollera, och därefter får världens ågren. Jag gissar att det oftast är andra känslor som driver en.

Jag ska tillägga att jag själv inte anser att otrohet behöver vara relationens undergång, och jag har min skepticism mot monogami också. Så det är inte alls så att jag dömer. Det finns många sätt man kan göra sin partner orätt och jag tycker att just otrohet har fått lite väl mycket kraft. Men med det sagt så har jag aldrig varit otrogen själv, eller ens haft lusten, så jag har lite svårt att förstå mig på hur det kan ske.

Har du varit otrogen någon gång? Vad hände då? Jag är som sagt nyfiken, och inte alls här för att döma, och jag hoppas att andra som väljer att skriva i tråden tänker likadant.

Ja, jag var i ett väldigt destruktivt förhållande som jag inte såg/ hade någon väg ut ur.
Hade jag inte haft den relationen som en känslomässig livboj hade jag nog inte funnits idag.

Sen har jag haft relationer där det gått kort tid emellan, men aldrig över gränsen.

 

[Nepenthe]

Anekdot gällande fest. Innan pandemin åkte jag och mina tjejkompisar på diverse weekends några gånger om året, innehållande mycket fest, och stötte alltid på grabbgäng som vi hängde med. Mina tjejkompisar är singlar och det blir ofta så att de vill hänga med någon kille där, så då blir det att vi och hans gäng umgås. En blandning av singlar och personer i monogama relationer. Jag tror inte att jag varit på en enda utav dessa resor utan att någon av grabbarna har varit otrogen, eller försökt vara otrogen fast misslyckats. Det är män 30-40 år, många med familj hemma och ring på fingret. Det har verkligen fått mig att känna att "alla män" är otrogna. Men dels är det väl så att det är en viss klientel som väljer att åka på dessa resor, och av sex gifta män varav fem beter sig väl så är det lätt att fokusera på den som inte gjorde det.

Har samma erfarenhet, upptagna män som är "singlar" på fest/resor/internetdejting.
Men även en tjejkompis som är otrogen så fort hon dricker alkohol och har varit mot alla sina pojkvänner. Även i deras gemensamma lägenhet..

 

[Asko]

Intressant att läsa era tankar!

Jag har gjort tveksamma val när jag varit en "thing" med någon, men som sagt inte i ett förhållande. Som singel har jag alltid svårt att föreställa mig att jag skulle vilja binda mig till en enda person, men som kär har det alltid fallit sig väldigt naturligt sedan.

Vart tycker ni gränsen går för otrohet då? Jag tänker att det är en gråzon, och att det finns beteenden som inte är okej även om det kanske inte skulle klassas som otrohet. Men för att du skulle kunna säga: "jag har varit otrogen", eller "min partner har varit otrogen mot mig". Vad skulle ha hänt då?

Nu är jag evigt singel och har missat tidigare svar då jag ville gärna svara på din fråga direkt (otålig? Jag? )

Jag tänker att gränsen för otrohet går vid avsaknad av kommunikation. Har man inte pratat med sin partner om vad bägge tycker eller vill vid olika situationer så är det nästan alltid som det slutar dåligt tänker jag mig. Ofta så förutsätter man idag att man är supermonogam med varandra, så då är det extra viktigt med kommunikation om man vill ha något annat. Och innan något händer.
En del kanske tycker att det är okej men vill inte höra om det, men då har man åtminstone pratat om det innan och vet vad bägge förväntar sig.

Bägge och bägge förresten... det kan ju vara en trio etc..

 

[Asko]

Har samma erfarenhet, upptagna män som är "singlar" på fest/resor/internetdejting.
Men även en tjejkompis som är otrogen så fort hon dricker alkohol och har varit mot alla sina pojkvänner. Även i deras gemensamma lägenhet..

Jag har undrat lite över dessa personer också. Jag undrar om de verkligen är så lyckliga i sina förhållanden som de påstår isåfall?
Om sex med andra är något som man inte känner att man vill vara utan i ett förhållande, är det inte då bäst att vara öppen med det med sin partner - så blir alla mera nöjda i sitt förhållande direkt från början?

Och jag undrar lite också som @Voeux , med tanke på all populärkultur som talar om just detta, om män har särskilt svårt att avstå? Testosteron påverkar ju könsdriften, gör den högre halten hos män att det blir svårare?

 

[Roheryn]

Ja, jag har varit otrogen. Jag var då gift sedan många år och hade barn, och det gällde även den jag var otrogen med. Det var ingen kortvarig "fling" utan jag var på riktigt kär och vi tog oss till slut ur våra respektive äktenskap och var ett par i flera år efter det. Vi är dock inte ihop längre.

Jag vet inte riktigt hur jag ser på otrohet, varken generellt eller i mitt personliga fall. Jag kan självklart tycka att överenskommelser skall hållas, men kan också tycka att det är helt galet att kontrollera och begränsa sex mellan två samtyckande vuxna. Samtidigt är jag själv väldigt känslomässigt monogam och kan bara ha starka kärlekskänslor för en person i taget. Så jag skulle antagligen bli ledsen om någon jag har en relation med valde att parallellt ha en relation med någon annan. Och skulle inte heller vilja ha flera parallella relationer själv.

 

[Asko]

Förresten, det är sååå mycket lättare att låta klok som en bok angående förhållanden när man själv aldrig varit i ett sådant förhållande

 

[inverterad]

Jag tycker det är svårt att ha en "ståndpunkt" gällande fenomenet. Liksom, otrohet händer. Det är trist och inte speciellt kul att bli utsatt för. Men det är också något som de allra flesta kommer i kontakt med, antingen som utsatta, eller som deltagare (otrogen med någon eller otrogen mot partner), och alla resonemang i världen kring vad vi ser som "okej" eller definierar som otrohet hindrar inte att otrohet sker. Det sker också av en mängd olika anledningar och i en mängd olika livssituationer, liksom andra trista saker som kan hända i livet.

Jag vet inte. Ska vi helt enkelt bara sluta försöka prata in otrohet i nån slags låda där vi försöker förstå det, eller där vi moraliserar över det? Är det inte bara så att det händer, och så går en vidare i relationen (eller lämnar relationen) och så fortsätter livet?

/mvh tydligen lite krass idag

 

[monster1]

Värst vad alla är supermonogama? Jag är nog som de flesta, jag kan attraheras av andra även om jag är i en relation. Jag får inte tunnelseende av att känna kärlek för någon. Jag är dock inte säker på att jag skulle orka ha flera relationer samtidigt, det är nog med en. Att jag inte varit fysiskt otrogen hittills har mest berott på att tillfället inte presenterat sig. Jag kan ofta känna små förälskelser i olika personer. Men ingen har visat något intresse öppet och inte jag heller så, det har helt enkelt aldrig blivit något. Skulle jag kunna vara otrogen om tillfället presenterade sig, ja antagligen...

 

[Human]

Jag har varit otrogen flera gånger, i två olika relationer. Alltid på samma sätt, alkohol inblandat och partner inte närvarande. Det hände när jag var ung (under 20 år) och det är för mig väldigt tydligt att det handlade om ett stort bekräftelsebehov hos mig som blev tydligt på fyllan. Det handlade egentligen aldrig om sex, utan om den berusande känslan att någon ville ha mig. Har sedan dess varit i flera relationer, bland annat långdistans och många gånger befunnit mig i "riskabla" situationer men inte känt mig frestad. Tror att sannolikheten att jag kommer vara otrogen igen är mycket liten. Har en annan grundtrygghet idag och är för medveten om konsekvenserna. Jag har också, på grund av mina erfarenheter, kunnat identifiera hur det börjar hos mig och kunnat avstyra situationer som jag känt är onödiga att försätta mig i. Hade min partner idag varit otrogen hade det inte varit ok för mig, men inte heller nödvändigtvis lett till ett uppbrott. Hade jag varit otrogen hade hen garanterat lämnat mig.

Jag har också ett par gånger varit den som någon varit otrogen med. Både när jag vetat om att personen var upptagen, och när jag inte vetat om det men fått veta det i efterhand.

Någon ovan uttryckte något i stil med att amerikanska serier tar så lätt på otrohet. Jag har snarare känt tvärtom, att otrohet på TV målas upp som Det Värsta Som Kan Hända och tänkt att det känns lite väl svartvitt. Jag vet inte om det beror på mina egna erfarenheter eller inte.

 

[Voeux]

Och jag undrar lite också som @Voeux , med tanke på all populärkultur som talar om just detta, om män har särskilt svårt att avstå? Testosteron påverkar ju könsdriften, gör den högre halten hos män att det blir svårare?

I just populärkultur tror jag mest att det är gamla könsroller som visar sig, synen på mannens sexualitet som spontan och nästintill okontrollerbar när hans lust faller sig på. Medan kvinnan som monogam och kärleksfull i sitt sexliv. Saker som har ganska lite med verkligheten att göra, och är det på något sätt en spegling av verkligheten så är det nog mest att vi fallit för myten att det är så det ska vara.

Jag skulle kunna förlåta otrohet i min relation, men hade han skyllt på tappad kontroll så hade det varit tack och hej. Jag förväntar mig att min man kan använda hjärnan, även vid erektion. Obehagligt är det ju annars.

 

[startpompe]

Någon ovan uttryckte något i stil med att amerikanska serier tar så lätt på otrohet. Jag har snarare känt tvärtom, att otrohet på TV målas upp som Det Värsta Som Kan Hända och tänkt att det känns lite väl svartvitt. Jag vet inte om det beror på mina egna erfarenheter eller inte.

Det har jag tänkt på överlag, att otrohet ses som allra värsta man kan utsättas för. Minns en tråd här för många år sedan där en användare tog upp nått i stil med att hon inte kunde förstå hur så många människor kunde låta sig behandlas så illa utan att se på det lika allvarligt som om dom blivit utsatta för otrohet, att det var de i särklass värsta och då borde partnern slängas ut med huvudföret.

Vilket jag tycker är ett jätte intressant resonemang, varför de "är" de allra allra värsta?

 

[Voeux]

Jag har varit otrogen flera gånger, i två olika relationer. Alltid på samma sätt, alkohol inblandat och partner inte närvarande. Det hände när jag var ung (under 20 år) och det är för mig väldigt tydligt att det handlade om ett stort bekräftelsebehov hos mig som blev tydligt på fyllan. Det handlade egentligen aldrig om sex, utan om den berusande känslan att någon ville ha mig. Har sedan dess varit i flera relationer, bland annat långdistans och många gånger befunnit mig i "riskabla" situationer men inte känt mig frestad. Tror att sannolikheten att jag kommer vara otrogen igen är mycket liten. Har en annan grundtrygghet idag och är för medveten om konsekvenserna. Jag har också, på grund av mina erfarenheter, kunnat identifiera hur det börjar hos mig och kunnat avstyra situationer som jag känt är onödiga att försätta mig i. Hade min partner idag varit otrogen hade det inte varit ok för mig, men inte heller nödvändigtvis lett till ett uppbrott. Hade jag varit otrogen hade hen garanterat lämnat mig.

Jag har också ett par gånger varit den som någon varit otrogen med. Både när jag vetat om att personen var upptagen, och när jag inte vetat om det men fått veta det i efterhand.

Någon ovan uttryckte något i stil med att amerikanska serier tar så lätt på otrohet. Jag har snarare känt tvärtom, att otrohet på TV målas upp som Det Värsta Som Kan Hända och tänkt att det känns lite väl svartvitt. Jag vet inte om det beror på mina egna erfarenheter eller inte.

Är du mitt ex? Jag hade en pojkvän i 20 års åldern som jag misstänker var otrogen en hel del. En osäker grabb, jag kan förstå honom såhär i efterhand. Jag tror han behövde bekräftelsen just där och då för att må bra, men hoppas att han funnit mer trygghet med åldern.

 

[Fetaost]

Nej!

 

[cambodia]

Nej!

 

[Tranan]

Ush, tog bort mig från dejtingappar för att jag försökte dejta nu det inte är något mellan mig och GK, Men jag kände mig skyldig trots allt och man kan inte dejta med skuldkänslor.

 

[Voeux]

Det har jag tänkt på överlag, att otrohet ses som allra värsta man kan utsättas för. Minns en tråd här för många år sedan där en användare tog upp nått i stil med att hon inte kunde förstå hur så många människor kunde låta sig behandlas så illa utan att se på det lika allvarligt som om dom blivit utsatta för otrohet, att det var de i särklass värsta och då borde partnern slängas ut med huvudföret.

Vilket jag tycker är ett jätte intressant resonemang, varför de "är" de allra allra värsta?

Normer, tror jag, vi har lärt oss att det ska vara så. Personligen anser jag det vara ett svek som egentligen vilket svek som helst. Sedan är ju begreppet otrohet extremt brett. När jag säger att jag skulle kunna förlåta min partner om han var otrogen så beror det ju på hur situationen sett ut. Otrohet är inte per definition slutet på förhållandet för mig, tvärtom har jag svårt att se att jag skulle kasta allt på sopptippen på grund av det. Jag har inte för avsikt att avsluta min relation för att vi sårar varandra vid enstaka tillfällen under livets gång. Med det sagt så kan det ju finnas viss typ av otrohet som skulle avsluta relationen. En längre affär exempelvis.

 

[Human]

Är du mitt ex? Jag hade en pojkvän i 20 års åldern som jag misstänker var otrogen en hel del. En osäker grabb, jag kan förstå honom såhär i efterhand. Jag tror han behövde bekräftelsen just där och då för att må bra, men hoppas att han funnit mer trygghet med åldern.

Haha, "tyvärr" inte, men vi får väl hoppas att det ordnade upp sig med tiden för honom med

 

[Nepenthe]

Värst vad alla är supermonogama? Jag är nog som de flesta, jag kan attraheras av andra även om jag är i en relation. Jag får inte tunnelseende av att känna kärlek för någon. Jag är dock inte säker på att jag skulle orka ha flera relationer samtidigt, det är nog med en. Att jag inte varit fysiskt otrogen hittills har mest berott på att tillfället inte presenterat sig. Jag kan ofta känna små förälskelser i olika personer. Men ingen har visat något intresse öppet och inte jag heller så, det har helt enkelt aldrig blivit något. Skulle jag kunna vara otrogen om tillfället presenterade sig, ja antagligen...

Men bara för man inte varit otrogen behöver man ju inte alltid varit "supermonogam"?
De två förhållanden jag haft i mitt 35åriga liv har jag inte varit otrogen för det var inte dealen när vi blev ett par. Alla andra år, när jag själv kände att jag inte bara ville vara med en person var jag singel

 

[Tonto]

Värst vad alla är supermonogama? Jag är nog som de flesta, jag kan attraheras av andra även om jag är i en relation. Jag får inte tunnelseende av att känna kärlek för någon. Jag är dock inte säker på att jag skulle orka ha flera relationer samtidigt, det är nog med en. Att jag inte varit fysiskt otrogen hittills har mest berott på att tillfället inte presenterat sig. Jag kan ofta känna små förälskelser i olika personer. Men ingen har visat något intresse öppet och inte jag heller så, det har helt enkelt aldrig blivit något. Skulle jag kunna vara otrogen om tillfället presenterade sig, ja antagligen...

Jag kan numera också vara attraherad av flera personer, men ser inte det som otrohet. Tänker att det är naturligt att ha små crushes på folk. Men är det otrohet? Olika för alla, men för mig är det otrohet när man väl agerar på känslorna/attraktionen. Har jag kommit överens om med en partner om att det är monogamt så väljer jag att inte agera på dom känslorna/attraktionen.