Hej på er,
Jag har en fantastisk 10-årig ridtravare med världens härligaste personlighet och livsglädje. Jag har ägt honom sedan i juli och han går tillsammans med en annan ridtravare. Vi är såklart fortfarande i "lära-känna-och-hitta-varandra"-stadiet men jag har ett bekymmer som jag skulle behöva lite tips och råd kring hur jag ska hantera. Vårt bekymmer artar sig när vi ska rida iväg själva. Det börjar redan på gårdsplanen där han reser sig, backar, snurrar runt, drar ner huvudet och tydligt visar att han inte vill. Jag försöker hela tiden behålla lugnet och efter några minuter brukar vi ändå komma iväg... 50-100m... innan han börjar igen. Det är egentligen här jag upplever det största problemet för han kan backa ner i diken, backa in i saker osv. Vilket gör mig orolig att han ska skada sig. Ibland har vi kommit iväg och det har gått hur bra som helst, och ibland går det inte alls. Vi promenerar mycket för hand och det går hur bra som helst. Han bryr sig inte när kompisen lämnar hagen och rids iväg själv, så att det handlar om separationsångest tror jag inte heller.
Min spontana känsla är att han testar mig för beteendet uppkommer även i samband med uteritt med kompisar, men då enbart när vi kommer till en korsning och han vill gå in på en annan väg än den jag tänkt oss. När kompisen går förbi och går åt den vägen jag tänkt från början så slutar han och följer efter. Han går också alltid först när vi är ute med kompisen, vilket inte tyder på att han är osäker eller rädd av sig och ytterligare ger vikt åt mitt resonemang att han testar mig eller helt enkelt vill bestämma.
Jag önskar helt enkelt tips och råd hur man kan kan hantera detta. Jag vill ju kunna rida iväg själv utan kompisen och det går ibland, men detta beteendet gör mig lite frustrerad helt enkelt. Är det bara att ha tålamodet och inte ge sig eller har ni några andra mirakeltips?
Jag har en fantastisk 10-årig ridtravare med världens härligaste personlighet och livsglädje. Jag har ägt honom sedan i juli och han går tillsammans med en annan ridtravare. Vi är såklart fortfarande i "lära-känna-och-hitta-varandra"-stadiet men jag har ett bekymmer som jag skulle behöva lite tips och råd kring hur jag ska hantera. Vårt bekymmer artar sig när vi ska rida iväg själva. Det börjar redan på gårdsplanen där han reser sig, backar, snurrar runt, drar ner huvudet och tydligt visar att han inte vill. Jag försöker hela tiden behålla lugnet och efter några minuter brukar vi ändå komma iväg... 50-100m... innan han börjar igen. Det är egentligen här jag upplever det största problemet för han kan backa ner i diken, backa in i saker osv. Vilket gör mig orolig att han ska skada sig. Ibland har vi kommit iväg och det har gått hur bra som helst, och ibland går det inte alls. Vi promenerar mycket för hand och det går hur bra som helst. Han bryr sig inte när kompisen lämnar hagen och rids iväg själv, så att det handlar om separationsångest tror jag inte heller.
Min spontana känsla är att han testar mig för beteendet uppkommer även i samband med uteritt med kompisar, men då enbart när vi kommer till en korsning och han vill gå in på en annan väg än den jag tänkt oss. När kompisen går förbi och går åt den vägen jag tänkt från början så slutar han och följer efter. Han går också alltid först när vi är ute med kompisen, vilket inte tyder på att han är osäker eller rädd av sig och ytterligare ger vikt åt mitt resonemang att han testar mig eller helt enkelt vill bestämma.
Jag önskar helt enkelt tips och råd hur man kan kan hantera detta. Jag vill ju kunna rida iväg själv utan kompisen och det går ibland, men detta beteendet gör mig lite frustrerad helt enkelt. Är det bara att ha tålamodet och inte ge sig eller har ni några andra mirakeltips?