Hästsparken i ansiktet var nära att döda Agnes, 20 – nu vill hon börja leva igen

Bukefalos 30 år!

För åtta månader sedan förändrades Agnes Johanssons liv på några sekunder. En hästspark krossade stora delar av hennes ansikte och hon svävade mellan liv och död.
I stallet i Karlskoga, bland hästarna, försöker nu 20-åringen sakta hitta tillbaka till sig själv och till vardagen.
 
För åtta månader sedan förändrades Agnes Johanssons liv på några sekunder. En hästspark krossade stora delar av hennes ansikte och hon svävade mellan liv och död.
I stallet i Karlskoga, bland hästarna, försöker nu 20-åringen sakta hitta tillbaka till sig själv och till vardagen.
Jag har läst om Agnes i NWT förut. Där stod det att hästen framför blev irriterad på hästen som Agnes ledde och sparkarna var avsedda för den men så träffade dwn henne istället. Först sparkade den till en gång och träffade henne i bröstkorgen -har för mig att det var där, då böjde hon sig framåt och så sparkade en gång till och träffade henne i ansiktet. Summa sumarium -håll avstånd till övriga hästar då du leder en häst.
 
Jag har läst om Agnes i NWT förut. Där stod det att hästen framför blev irriterad på hästen som Agnes ledde och sparkarna var avsedda för den men så träffade dwn henne istället. Först sparkade den till en gång och träffade henne i bröstkorgen -har för mig att det var där, då böjde hon sig framåt och så sparkade en gång till och träffade henne i ansiktet. Summa sumarium -håll avstånd till övriga hästar då du leder en häst.
Men nu är det andra gången på några dagar som du kommenterar på en sådan här artikel med pekpinnar om hur den skadade personen borde ha gjort (tänker på ditt inlägg om att Amanda Andersson borde ha haft säkerhetsväst på sig när hon ledde sin häst och blev skadad), och där du verkar utgå från att en riskbedömning inte gjorts samt att den skadade agerade fel. Tycker du inte att det känns lite osmakligt i sammanhanget, när skadan redan är skedd och personen själv förmodligen redan gått igenom alla saker den kunde ha gjort annorlunda minst hundra gånger?
 
Men nu är det andra gången på några dagar som du kommenterar på en sådan här artikel med pekpinnar om hur den skadade personen borde ha gjort (tänker på ditt inlägg om att Amanda Andersson borde ha haft säkerhetsväst på sig när hon ledde sin häst och blev skadad), och där du verkar utgå från att en riskbedömning inte gjorts samt att den skadade agerade fel. Tycker du inte att det känns lite osmakligt i sammanhanget, när skadan redan är skedd och personen själv förmodligen redan gått igenom alla saker den kunde ha gjort annorlunda minst hundra gånger?

Instämmer samt att det är stora levande djur vi hanterar... ibland skiter det sig ändå även om vi har gjort en säkerhetsanalys. Men det är extremt lätt att vara "bror duktig" i efterhand vilket är enormt tröttsamt. Det är bara skuldbeläggande och gör ingen som helst skillnad.

Det jag jobbar med är ofta farligt och det sker ett kontinuerligt säkerhetsarbete. Trots det händer det saker. Då analyseras händelsen i grunden och ibland är det så att allt har gjorts på rätt sätt men att det är så stora krafter inblandade att olyckan skedde ändå.
 
Men nu är det andra gången på några dagar som du kommenterar på en sådan här artikel med pekpinnar om hur den skadade personen borde ha gjort (tänker på ditt inlägg om att Amanda Andersson borde ha haft säkerhetsväst på sig när hon ledde sin häst och blev skadad), och där du verkar utgå från att en riskbedömning inte gjorts samt att den skadade agerade fel. Tycker du inte att det känns lite osmakligt i sammanhanget, när skadan redan är skedd och personen själv förmodligen redan gått igenom alla saker den kunde ha gjort annorlunda minst hundra gånger?
Jag reagerade också på detta, och tycker också att det är ruskigt osmakligt. Olyckor sker dagligen i t.ex. trafiken pga att människor gör små misstag i olika situationer. Självklart ökar risken för olyckor om man är extremt oaktsam, men även om man gör allt "enligt boken" händer det oturliga saker ibland!
 
Instämmer samt att det är stora levande djur vi hanterar... ibland skiter det sig ändå även om vi har gjort en säkerhetsanalys. Men det är extremt lätt att vara "bror duktig" i efterhand vilket är enormt tröttsamt. Det är bara skuldbeläggande och gör ingen som helst skillnad.

Det jag jobbar med är ofta farligt och det sker ett kontinuerligt säkerhetsarbete. Trots det händer det saker. Då analyseras händelsen i grunden och ibland är det så att allt har gjorts på rätt sätt men att det är så stora krafter inblandade att olyckan skedde ändå.
Så är det, och hur många med egna hästar eller hästar dom hanterar dagligen och känner sig trygga med gör inte misstag eller risker för att man blir för trygg helt enkelt med dom. Alla vet hur man bör göra och hur långa avstånd osv men när något faktiskt så sällan händer så är det lätt att man inte tänker på riskerna och olyckor händer. Tror faktiskt inte någon hästmänniska egentligen kan säga att den inte gått och klappat lite slarvigt på en häst dom passerat eller gått bakom.

Sen kan det ju hända ändå, jag satt och borsta min hästs framben en dag och han bara lyfte på benet för att få bort en fluga varav hans ben nuddade min tinning och jag höll på att falla ihop för jösses vad det snurrade till. Och det var inte ens med någon kraft, han bara lyfte på frambenet lite lätt och inte ens särskilt snabbt men det är ändå stora krafter.

Klart man ska i en perfekt värld ha säkerhetstänk hela tiden men olyckor händer helt enkelt, och att man blir för avslappnad med sina egna hästar eller hästar man känner väl är inte något man kan klandra någon för att bli.
 
Vi hade en liknande olycka häromkring för många år sedan. Två mycket erfarna uppfödare skulle leda ut några hästar till hagen och plötsligt kom en hov flygandes, mitt i ansiktet på den ena. Hästar är stora djur och det är viktigt med säkerheten, sen händer det olyckor ändå och då får man analysera om det hade gått att göra annorlunda så det inte händer igen.
 
Jag vet flera som råkat ut för liknande olyckor, och någon med riktigt tragisk utgång. Skulle tror att det är en av de farligaste situationerna man kan vara i: bakom en häst med en annan häst och på det avståndet att en spark kan träffa med full kraft.
 
Men nu är det andra gången på några dagar som du kommenterar på en sådan här artikel med pekpinnar om hur den skadade personen borde ha gjort (tänker på ditt inlägg om att Amanda Andersson borde ha haft säkerhetsväst på sig när hon ledde sin häst och blev skadad), och där du verkar utgå från att en riskbedömning inte gjorts samt att den skadade agerade fel. Tycker du inte att det känns lite osmakligt i sammanhanget, när skadan redan är skedd och personen själv förmodligen redan gått igenom alla saker den kunde ha gjort annorlunda minst hundra gånger?
Precis som då jag skrev det där med säkerhetsväst så menade jag inte att klandra den som råkat ut för olyckan utan bara att varna andra, och det gör ju Agnes också. Du tar det sådär för att du inte känner mig.
 
På tal om olyckor håller jag med om att man kan göra allt för att förebygga men ändå råka ut för en olycka.
Jag red världens coolaste häst en häst man ensam kunde rida förbi lastbilar sprängning skjutbanor kossor ja allt man kan tänka sig utan att han tvekade.
Jag red på denna häst sadlad och med säkerhetsbyglar, med hjälm ridskor och väst på mig själv.
Hästen snubblar och gör en rejäl vurpa och jag blir lite klämd under. Han hoppar upp snabbt men ändå försiktigt så han inte ska trampa på mig mera.
Vi blev båda rejält skadade då jag hamnade på sjukhus och han fick sys över munnen.

Olyckor händer och vi hade ridit i skritt trav och full galopp i den skogen i flera år men just denna dag snubblade han.

Hade vi galopperat hade jag förmodligen flugit fram mer och skadat mig mindre men vi red i lugn trav.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
På tal om olyckor håller jag med om att man kan göra allt för att förebygga men ändå råka ut för en olycka.
Jag red världens coolaste häst en häst man ensam kunde rida förbi lastbilar sprängning skjutbanor kossor ja allt man kan tänka sig utan att han tvekade.
Jag red på denna häst sadlad och med säkerhetsbyglar, med hjälm ridskor och väst på mig själv.
Hästen snubblar och gör en rejäl vurpa och jag blir lite klämd under. Han hoppar upp snabbt men ändå försiktigt så han inte ska trampa på mig mera.
Vi blev båda rejält skadade då jag hamnade på sjukhus och han fick sys över munnen.

Olyckor händer och vi hade ridit i skritt trav och full galopp i den skogen i flera år men just denna dag snubblade han.

Hade vi galopperat hade jag förmodligen flugit fram mer och skadat mig mindre men vi red i lugn trav.
En kompis var ute med sin häst som halkade på en isfläck så de gick omkull och hon bröt ryggen och kunde inte ta sig upp. Några som bodde i ett hus bredvid tittade ut för de hade en liten unge som ville se hästen, men då de inte såg ryttaren gick de ut och hittade henne. 2,5 mil i bil till sjukstugan och sedan ambulans till Uppsala där hon låg i gipsvagga innan hon fick komma hem med gipskorsett.
 
Egentligen kan man inte ens befinna sig i närheten av en häst om man inte vill riskera en olycka. Jag kan stå bredvid min häst och spreja flugsprej i hagen - som jag gjorde alldeles nyss - och bli omkullputtad och nedsprungen om något helt plötsligt skulle skrämma henne. Om det vill sig illa. Tack och lov gör det ju oftast inte det.
 

Liknande trådar

  • Älskade hästar och tankar som gnager
  • Riktigt dyster, less och gnällig

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp