Hej, jag heter mandalaki

[touche]

Jag säger "Avdelningens namn, *mitt förnamn*". Min kollega som är 40 år äldre säger inte heller sitt efternamn.

 

[Pilot]

Jag utgår från alla är mer eller mindre som mig. Jag lyckas aldrig lägga namnet på minnet när någon ringer och presenterar sig. Utan måste alltid be dem upprepa sig så att jag kan skriva upp det i slutet.

Ringer jag från enheten jag jobbar på så säger jag "Hej det är Pilot från Y som jobbar i X."
Helt enkelt för det är så vi orienterar oss.
Svarar jag så blir det "Pilot på Y". Kort och gott.

Privat använder jag också bara mitt förnamn och oftast anledning till vem/ vad jag söker.
Ringer man sjukvården t.ex. så är det mer eller mindre struntsamma, de vill ju ha personnr. och att man bekräftar att det blev rätt.

 

[escodobe]

Det gör de inte till mig, inte ens när de ringde privat då min demente gamle pappa varit ute på vift.

Skumt. Jag pratade med en senast idag (i tjänsten) och inte ens när jag frågade efter nummer och namn (jag dubbelkollar alltid när jag antecknar då en kollega skulle ringa upp polisen ) fick jag mer än förnamnet...
Från namn och röst hade jag gissat på ålderspannet 35-55 år.

 

[Lobelia]

Skumt. Jag pratade med en senast idag (i tjänsten) och inte ens när jag frågade efter nummer och namn (jag dubbelkollar alltid när jag antecknar då en kollega skulle ringa upp polisen ) fick jag mer än förnamnet...
Från namn och röst hade jag gissat på ålderspannet 35-55 år.

Det kanske inte var polisen....


Jag talade med en förmåga (supportärende) och frågade efter uppgift för att identifiera personen. Personen upplyste mig om att det inte behövdes hon hade bara en fråga och fortsatte. Någon minut senare insisterade jag på uppgifterna och fick till svar att jag redan fått dem .

En del vill verkligen inte presentera sig.

@mandalaki Det rörde sig inte om support till privat person utan en anställd.

 

[trazel]

När jag ringer i tjänsten börjar jag alltid med att dubbelkolla om jag kommit rätt, innan jag presenterar mig. När jag fått det bekräftat att det är rätt så presenterar jag mig med för- och efternamn, yrkestitel och i vilket ärende jag ringer. När jag svarar så svarar jag med för- och efternamn och yrkestitel.

Privat svarar jag bara med förnamn alternativt hallå beroende på vem som ringer.

Jag är född -87. Alla kollegor svarar och presenterar sig på samma sätt, oavsett ålder. Men det är å andra sidan en arbetsplats i offentliga sektorn som omfattas av sekretess och känsliga personuppgifter.

 

[Viva]

Ringde en av våra leverantörer idag och han svarade enbart med deras företagsnamn.

 

[lady_vip]

Jag säger aldrig mitt efternamn, aldrig, om det inte efterfrågas. Jag gillar inte mitt efternamn, har aldrig gjort.

 

[mamman]

Anger oftast för- och efternamn + företag när jag ringer upp utanför företaget. Personer som jag känner väl/jobbar med för tillfället anger jag inte företagsnamnet för. Vanligen för+efternamn inom företaget, om det inte är någon som jag för tillfället jobbar tight med. Svarar alltid med hela namnet, om jag inte ser vem som ringer (många interna telefonsamtal går via skype), är det någon jag känner väl blir det kanske bara förnamn. Jobbar på ett stort företag, det är flera som heter "mamman", andra kan ha helt andra yrkeskunskaper. Dessutom är var och en sitt eget "varumärke". När jag ringer upp vilja också hjälpa den som svarar att snabbt uppfatta vem det är som ringer, och då går det fortare med hela namnet + företaget. De jag har kontakt med i tjänsten gör på samma sätt.

Om man anger bara förnamn så tänker jag att det är ett sätt att vara anonym och/eller att det egentligen inte spelar någon roll om det är Anna, Pelle, Margareta eller Vilgot som jag pratar med. En del företag har detta även som en "personlig touch", men jag uppfattar det ändå som främst ett sätt att anonymisera den som man pratar med, försäljare, kundtjänst eller vad det kan vara. Man vill att det ska vara "företaget" som man pratar med, inte personen.

De som sitter i SL:s kundtjänst chatt svarar dock med både för och efternamn, heder åt SL!

 

[escodobe]

Det kanske inte var polisen....


Jag talade med en förmåga (supportärende) och frågade efter uppgift för att identifiera personen. Personen upplyste mig om att det inte behövdes hon hade bara en fråga och fortsatte. Någon minut senare insisterade jag på uppgifterna och fick till svar att jag redan fått dem .

En del vill verkligen inte presentera sig.

@mandalaki Det rörde sig inte om support till privat person utan en anställd.

Jodå det var polisen.

 

[Ray]

Jodå det var polisen.

Har oxå pratat med polis med bara förnamn. Tänkte inte ens på att det skulle vara konstigt- det är ju "polis" jag pratar med och om han heter Pelle Jonsson eller Andersson spelar mindre roll tänker jag.

Finns det geografiska skillnader? Jag tror det är vanligare på mindre ort att man presenterar sig med båda namn. Just för att man kan förutsätta att den andra vet vem man själv eller någon släkting är. I min hemort är efternamn viktigt just för att folk vill placera en i släktträdet...Där jag bor nu känns mitt efternamn oviktigt och arbetsplatsen i sig är mer min "identitet".
På större ort eller stort företag är man ju anonym även med båda namn tänker jag?

 

[mandalaki]

Finns det geografiska skillnader? Jag tror det är vanligare på mindre ort att man presenterar sig med båda namn. Just för att man kan förutsätta att den andra vet vem man själv eller någon släkting är. I min hemort är efternamn viktigt just för att folk vill placera en i släktträdet...Där jag bor nu känns mitt efternamn oviktigt och arbetsplatsen i sig är mer min "identitet".
På större ort eller stort företag är man ju anonym även med båda namn tänker jag?

På en mindre ort kan jag tycka att det är ännu viktigare med för- och efternamn, för att markera att det är ett formellt samtal i tjänsten. "Hej, det är Lisa, jag har ett par frågor kring ansökan om bygglov som du har lämnat in". Det låter helgalet, öppnar dörren för att låta privata relationer påverka formella rutiner och, i förlängningen, likabehandling och rättssäkerhet.

 

[Petruska]

Har oxå pratat med polis med bara förnamn. Tänkte inte ens på att det skulle vara konstigt- det är ju "polis" jag pratar med och om han heter Pelle Jonsson eller Andersson spelar mindre roll tänker jag.

Finns det geografiska skillnader? Jag tror det är vanligare på mindre ort att man presenterar sig med båda namn. Just för att man kan förutsätta att den andra vet vem man själv eller någon släkting är. I min hemort är efternamn viktigt just för att folk vill placera en i släktträdet...Där jag bor nu känns mitt efternamn oviktigt och arbetsplatsen i sig är mer min "identitet".
På större ort eller stort företag är man ju anonym även med båda namn tänker jag?

Ja, jag är så sett ganska anonym med både för- och efternamn. Framförallt hjälper inte mitt efternamn till för att göra mig unik.

Men det är någon sorts grej som anger en artighetsnivå och att det är formellt för mig, att jag säger och vill höra både för- och efternamn. Om jag sedan ska ha vidare kontakt med personen, så behöver jag fråga igen vad hen heter, för jag minns ofta inte vad hen sa när hen presenterade sig. Och motsvarande händer ju ofta för den jag pratar med, hen ber mig upprepa mitt namn för att notera det. Även då säger jag och förväntar mig att den andra säger både för- och efternamn.

Jag har ett vanligt namn, bor på en stor ort, arbetar i en stor organisation. Jag har aldrig jobbat på någon liten ort, men för det fallet ser jag verkligen poängen med att hålla isär det formella och det informella, gärna med hjälp av efternamn, när alla är varandras grannar, kusiner och sysslingar.

 

[Ray]

Ja, jag är så sett ganska anonym med både för- och efternamn. Framförallt hjälper inte mitt efternamn till för att göra mig unik.

Men det är någon sorts grej som anger en artighetsnivå och att det är formellt för mig, att jag säger och vill höra både för- och efternamn. Om jag sedan ska ha vidare kontakt med personen, så behöver jag fråga igen vad hen heter, för jag minns ofta inte vad hen sa när hen presenterade sig. Och motsvarande händer ju ofta för den jag pratar med, hen ber mig upprepa mitt namn för att notera det. Även då säger jag och förväntar mig att den andra säger både för- och efternamn.

Jag har ett vanligt namn, bor på en stor ort, arbetar i en stor organisation. Jag har aldrig jobbat på någon liten ort, men för det fallet ser jag verkligen poängen med att hålla isär det formella och det informella, gärna med hjälp av efternamn, när alla är varandras grannar, kusiner och sysslingar.

Intressant.
Jag är inte särskilt ung men har aldrig svängt mig med mer än förnamn och arbetsplats oavsett var jag jobbat och aldrig tänkt att det skulle kunna vara oartigt.
Kommer inte ändra mig heller men jag vet i alla fall att det kan anses oartigt .

 

[Koltrast]

Blir jag kontaktad av någon myndighetsperson eller någon från ett företag som presenterar sig med enbart förnamn(eller, ännu värre, inte alls!) brukar jag säga "Ursäkta, jag uppfattade inte ditt efternamn/namn".

I tjänsten presenterar jag mig lite olika beroende på vart jag ringer, när jag ringer till myndigheter eller större företag alltid med för- och efternamn+arbetsgivare, ringer jag en etablerad kontakt på ett företag eller i ett projekt kan jag använda bara förnamn och arbetsgivare. Privat ganska ofta bara förnamn, eftersom jag upplever att folk får lite hicka och fastnar om jag använder mitt udda efternamn, men det beror rätt mycket på sammanhang. Ringer jag etablerade vårdkontakter alltid för- och efternamn, men i lägen då jag ändå måste upprepa namn och personnummer nöjer jag mig ofta med förnamn.

 

[mandalaki]

På grund av ledighet och sjukdom är i dag första dagen sedan jag skapade tråden som jag ringer jobbsamtal. Och jag kan säga att jag har kramp när jag gör det. Trådjävel

 

[Hyacinth]

På grund av ledighet och sjukdom är i dag första dagen sedan jag skapade tråden som jag ringer jobbsamtal. Och jag kan säga att jag har kramp när jag gör det. Trådjävel

"Hej, jag heter Mandalaki, vill du ha ett nyp?"


Observera hur himla kul jag är

 

[mandalaki]

"Hej, jag heter Mandalaki, vill du ha ett nyp?"


Observera hur himla kul jag är

NYP?

 

[Hyacinth]

NYP?

Ja, du är väl eskortflicka?

 

[mandalaki]

Ja, du är väl eskortflicka?

Visst ja, glömde det. Kaffeflicka.

Men sätt inga griller i huvudet på mig nu, jag har fler samtal att ringa. Började dagen med ett privatsamtal med sjukhuset X, för att fråga varför jag fortfarande inte fått någon tid trots att de fick remissen i september.

Efter några turer fram och tilbaka föreslog hon att jag skulle be remitterande att skicka en ny remiss. Så jag ringde honom och han sa "ja, jag remitterade dig ju till sjukhuset Y."

Jaha.

 

[Hyacinth]

Visst ja, glömde det. Kaffeflicka.

Men sätt inga griller i huvudet på mig nu, jag har fler samtal att ringa. Började dagen med ett privatsamtal med sjukhuset X, för att fråga varför jag fortfarande inte fått någon tid trots att de fick remissen i september.

Efter några turer fram och tilbaka föreslog hon att jag skulle be remitterande att skicka en ny remiss. Så jag ringde honom och han sa "ja, jag remitterade dig ju till sjukhuset Y."

Jaha.

Ska vara tyst