Heltplötsligt så hade jag en vän

Jag har varit lite o säker om jag skulle skriva om dethär men jag har kommit fram till att jag vill det. Och endel kanske tycker att det är dumt och att man inte ska skriva om sånthär men jag vill ändå det.
Och jag skriver inte dethär för att prata skit om nån eller nånting sånt bara så ni vet. Utan det är BARA för att JAG vill berätta MIN upp levelse och så.
Men ja som iallafall endel kanske vet så har det varit väldigt mycket tjaffs om saker i ett tag nu förmig. Och jag är på bup justnu men jag kommer nog bli ut skriven imorgon. Men iallafall så tänkte jag förklara lite varför allt blev som det är.
Och jag kan börja med att det var års dagen för att min hund Bella dog OCH M som är min låne hund blev sjuk och mådde INTE bra ALLS så jag var jätte o rolig för han också och jag bara mådde skit.
Och iprincip sam tidigt som det så var det några jobbiga disskutioner med några av mina vänner. Och det blev en jätte stor sak för att dom sa saker om mig till mamma som inte ens stämde och mamma blev som upp rörd på mig och alltmöjligt. Jag orkar inte gå in på allt nu men kan bara säga att jag kände mig JÄVLIGT ledsen och sviken av både mamma och av dom vännerna.
Och en sak som var JÄTTE jobbig var att jag hade verkligen an strängt mig för att jag INTE skulle vara jobbig eller som nån neggativ på verkan för en av vännerna som hade förlorat ett djur. Men dom sa iprincip att jag hade det ändå. Och då kände jag mig så JÄVLA hemsk att jag på verkade henne neggativt och gjorde henne ledsen och massa sånt även fast jag hade försökt så jävla mycket att INTE göra det. Så det blev så himla tydligt att jag KAN INTE ha relationer medandra för jag bara gör fel och gör så andra mår dåligt. Även fast jag INTE vill det fast jag försöker att INTE göra det. Så ja desto mera som jag in såg det så in såg jag att jag be hövde göra slut med min pojkvän för jag FÅR INTE på verka han neggativt OCKSÅ
Och samma med min hund valp att jag bara gör allt fel ändå så det är mycket bättre för han om han skulle slippa bli min hund.
Så ja jag hade inga vänner mera ingen mamma nästan ingen pojkvän ingen valp. Utan som det kändes så hade jag tappat ALLT.
Plus så hade jag fått massa kritik för hur jag ut trycker mig och vilka ord jag an vänder och alltmöjligt så det kändes ännu mera som att allt bara var mitt fel och att jag är så jävla dålig så jag klarar INGET.
Och jag hade SKIT mycket ångest så jag kunde inte sova speciellt inte i mitt rum. Så jag sov i tv rummet i några nätter så kunde jag iallafall sova LITE. Och jag kunde inte äta som INTE var anorexi monstret utan jag bara orkade inte och jag mådde så jävla illa för allt så det bara gick inte.
Och ja nu kommer det som kanske är FÖR knäppt. Men jag vet inte om nån minns det men jag har haft som hallu cinering förut. Och det började bli så igen. Men jag vet inte hur jag ska förklara och det kommer låta jätte stört. Men det var som en röst som lät jätte verklig och att det var som nån jag kände. Så jag visste vad den hette och alltmöjligt så det var iprincip som en kompis på nåt sätt. Men inte som att man bara tänker nånting utan det verkligen påriktigt var som nånannan. Bara att jag VISSTE att det inte kunde vara nånannan men jag kunde ändå inte INTE lyssna på dendär personen.
Och jag fick inte säga nåt för att alla andra skulle vilja döda den och vi kunde BARA lita på varandra. Så den skulle hjälpa mig sålänge som den fick vara med mig. Så ja det var också skit jobbigt för som halva jag ville berätta men halva ville inte. Men jag bara KUNDE INTE för att den som stoppade det. Plus att allt annat med vännerna och all kritik om hur jag ut tryckte mig och allting bara gjorde så det var ännu mera stopp så jag inte KUNDE få ut nånting om allt.
Men jag försökte liksom ge som hints till personalen fast jag inte kunde säga. Men tillslut så var det en som började fråga mera och fattade och då blev det att jag be hövde till bup för jag be hövde få ordning på sömnen och maten och få mera hjälp med dendär personen eller rösten eller hur jag ska säga.
Och jag var LIV RÄDD att dom skulle som döda den. Så jag har kanske inte precis varit så jätte possitiv för att ta nånannan medicin eller ändra nånting men tillslut så har jag ändå gjort det.
Och jag VET 100000 % nu att dendär personen inte är nån riktig person eller nån riktig vän liksom. Utan att min hjärna som hittade på den för att stå ut med ensam känslorna när allt blev så jävla kaos och jag hade sömn brist och hade ätit dåligt och så. Jag VET det men ÄNDÅ så saknar jag den nu.
Jag har iallafall lite kontakt med dom vännerna igen nu. Och endel kontakt med min föredetta pojkvän. Men som inuti så känns det ändå lika ensamt och lika hopp löst och att jag verkligen verkligen VERKLIGEN saknar dendär personen eller rösten eller vad man ska säga Och jag VET att det är stört men det är ändå så jävla JOBBIGT!!

 

[LiviaFilippa]

Och nu är det så JÄVLA jobbigt
Ja min pappa är här. Och jag VET att bup personalen säkert går att prata med iallafall endel av dom.
Men JAG vill inte prata med DOM. Jag vill kunna prata med en vän som fattar hur JAG är och som JAG kan lita på. Men domenda som KAN fatta nånting om mig är endel av personalen på hvb och det hjälper ju inte såmycket nu när jag inte ens är där. Och det är sjukt att det kan kännas så JÄVLA ensamt och att allt kan göra så jävla ont!

 

[LiviaFilippa]

Nu är det middag när somhelst och jag VET att jag är dum i huvudet nu men det är typ hälften chans att jag bara äter det normalt och allt går bra och hälften chans att jag får ett psyk bryt och är dum i huvudet och jag vet inte ens själv vad som skulle vara bäst. Eller jag vet vad som ÄR bäst men inte vad som skulle vara bäst FÖRMIG.

 

[Inte_Ung]

Jag önskar att jag kunde hålla om dig och lova att allt blir bra.
Så att du får ha det bra.
Jag hoppas att det blir så i framtiden.

 

[LiviaFilippa]

Jag önskar att jag kunde hålla om dig och lova att allt blir bra.
Så att du får ha det bra.
Jag hoppas att det blir så i framtiden.

Fast det kan ju ingen lova att det kommer bli för ingen kan veta det.

 

[Inte_Ung]

Fast det kan ju ingen lova att det kommer bli för ingen kan veta det.

Nej men jag önskar så att det blir bra för dig.
Du är så värd det.

 

[Ullmerkott]

Hoppas morgondagen känns bättre och att du får pussa på M och valpis snart igen.

 

[LiviaFilippa]

Det är så jävla konstigt att sakna nån såmycket fast den inte var påriktigt. Men jag som väntar på vad X skulle tycka om nånting som nån säger eller sånt. Eller som att jag väntar på att X ska säga nånting men såklart så gör hen inte det för hen finns ju inte.
Och man ska ha fokus på dom som finns NU. Men iprincip alla dom relationerna är ju o möjliga.
Och som med min föredetta pojkvän. Hur vet man vad man ska göra om man älskar nån så himla mycket som man ALDRIG trodde att man skulle och att den älskar en. Men man VET att man inte är värd den och att man skulle vara neggativ för den Hur gör man då?

 

[monster1]

Det är så jävla konstigt att sakna nån såmycket fast den inte var påriktigt. Men jag som väntar på vad X skulle tycka om nånting som nån säger eller sånt. Eller som att jag väntar på att X ska säga nånting men såklart så gör hen inte det för hen finns ju inte.
Och man ska ha fokus på dom som finns NU. Men iprincip alla dom relationerna är ju o möjliga.
Och som med min föredetta pojkvän. Hur vet man vad man ska göra om man älskar nån så himla mycket som man ALDRIG trodde att man skulle och att den älskar en. Men man VET att man inte är värd den och att man skulle vara neggativ för den Hur gör man då?

Man gör sitt bästa att vara så bra man kan och sen låter man den andra personen fatta sina egna beslut.

 

[manda]

Jag tänker lite såhär: det finns en del i dig som vill dig väldigt väl. Att den kom fram på ett sätt som en separat person med en röst och så, det kan hända vid extrem stress som du haft. Det har de säkert pratat med dig om och förklarat där på bup också.

Men själva grunden - att det inombords dig finns något som ÄR själva definitionen av vän; alltid där, alltid pålitlig. Så är det (tror jag i min livsåskådning, där det närmaste, mest kärleksfulla och pålitliga vi har är vår själ; oss själva).

Så även om du inte kan bygga relation med själva den individen eller rösten som separat från dig, för att det blir svårt med verklighetsförankringen, så önskar jag att det fick följa med dig att det bor en inre vänlighet i dig och att den kan riktas mot dig själv också. Såklart kan det bli konstigt och jättesvårt om personligheten inte håller ihop utan blir som olika delar, och att man behöver få hjälp när det blir så, för att kunna hänga ihop. Samtidigt så hoppas jag att det kan få följa med dig att inom dig (och inte åtskilt från dig) så finns något som alltid går att lita på, som alltid vill vara vän med dig; du själv. Den där delen av dig som minns och kan prata med Bella, tror jag kan vara precis lika nära vän till dig själv som till henne, i hjärtat.


Jag skrev något också om pojkvännen men råkade radera det. Kärlek har helt egna spelregler och vad man är värd med andra måttstockar ingår inte i ”kärleksreglerna”, tror jag.

 

[LiviaFilippa]

Man gör sitt bästa att vara så bra man kan och sen låter man den andra personen fatta sina egna beslut.

Ja men jag VET att såbra jag kan INTE räcker för att vara bra för andra. Det är därför det är så jävla svårt.

 

[LiviaFilippa]

Jag tänker lite såhär: det finns en del i dig som vill dig väldigt väl. Att den kom fram på ett sätt som en separat person med en röst och så, det kan hända vid extrem stress som du haft. Det har de säkert pratat med dig om och förklarat där på bup också.

Men själva grunden - att det inombords dig finns något som ÄR själva definitionen av vän; alltid där, alltid pålitlig. Så är det (tror jag i min livsåskådning, där det närmaste, mest kärleksfulla och pålitliga vi har är vår själ; oss själva).

Så även om du inte kan bygga relation med själva den individen eller rösten som separat från dig, för att det blir svårt med verklighetsförankringen, så önskar jag att det fick följa med dig att det bor en inre vänlighet i dig och att den kan riktas mot dig själv också. Såklart kan det bli konstigt och jättesvårt om personligheten inte håller ihop utan blir som olika delar, och att man behöver få hjälp när det blir så, för att kunna hänga ihop. Samtidigt så hoppas jag att det kan få följa med dig att inom dig (och inte åtskilt från dig) så finns något som alltid går att lita på, som alltid vill vara vän med dig; du själv. Den där delen av dig som minns och kan prata med Bella, tror jag kan vara precis lika nära vän till dig själv som till henne, i hjärtat.


Jag skrev något också om pojkvännen men råkade radera det. Kärlek har helt egna spelregler och vad man är värd med andra måttstockar ingår inte i ”kärleksreglerna”, tror jag.

Jag vet inte om jag fattar helt hur du menar. Men det är inte som att det var en del av MIG utan det var nånannan. Så jag kan inte riktigt tänka att det finns i migsjälv liksom för det känns inte så.
Och detsista så jag vet nog inte riktigt hur du menar med det heller. Men jag tycker inte att jag är värd HAN för jag VET att jag är förmycket neggativ på verkan för han.

 

[Pratsch]

Ja men jag VET att såbra jag kan INTE räcker för att vara bra för andra. Det är därför det är så jävla svårt.

När man mår dåligt själv kan det vara svårt att räcka till för andra också. Men jag upplever att du försöker att vara noga med att inte dra ner andra också, om du förstår hur jag menar? Det är en jättefin egenskap. Att du tänker så gör att jag tror att det kommer att visa sig i framtiden att du har haft en positiv bra inverkan på många människor

 

[LiviaFilippa]

När man mår dåligt själv kan det vara svårt att räcka till för andra också. Men jag upplever att du försöker att vara noga med att inte dra ner andra också, om du förstår hur jag menar? Det är en jättefin egenskap. Att du tänker så gör att jag tror att det kommer att visa sig i framtiden att du har haft en positiv bra inverkan på många människor

Ja jag FÖRSÖKER men det räcker inte. Utan ibland så räknas det vad man klarar och inte och inte vad man försöker och miss lyckas med.

 

[Ullmerkott]

När det gäller din vän som förlorat sitt djur får man tänka på att människors sorgehantering är väldigt individuell. Det som är helt rätt bemötande för en person kan vara helt fel för en annan. Ofta har en väldigt ledsen person inte förmågan att vare sig veta eller kommunicera hur just den personen behöver bli bemött just då, vilket gör det JÄTTESVÅRT för omgivningen att göra rätt. Det är också en väldigt vanlig del av en sorgeprocess att känna ilska, och då kan ilskan råka riktas mot personer i omgivningen som egentligen inte gjort något fel. Jag tror alltså att det är sorgen som ställde till det i konflikten med din vän, och inte du.

 

[LiviaFilippa]

När det gäller din vän som förlorat sitt djur får man tänka på att människors sorgehantering är väldigt individuell. Det som är helt rätt bemötande för en person kan vara helt fel för en annan. Ofta har en väldigt ledsen person inte förmågan att vare sig veta eller kommunicera hur just den personen behöver bli bemött just då, vilket gör det JÄTTESVÅRT för omgivningen att göra rätt. Det är också en väldigt vanlig del av en sorgeprocess att känna ilska, och då kan ilskan råka riktas mot personer i omgivningen som egentligen inte gjort något fel. Jag tror alltså att det är sorgen som ställde till det i konflikten med din vän, och inte du.

Jag fattar hur du tänker men det var inte så i dethär till fället. Men jag vill inte skriva förmycket om det men det var iallafall inte att sorgen ställde till det utan det var jag.

 

[manda]

Jag vet inte om jag fattar helt hur du menar. Men det är inte som att det var en del av MIG utan det var nånannan. Så jag kan inte riktigt tänka att det finns i migsjälv liksom för det känns inte så.
Och detsista så jag vet nog inte riktigt hur du menar med det heller. Men jag tycker inte att jag är värd HAN för jag VET att jag är förmycket neggativ på verkan för han.

Förlåt att det tog så lång tid för mig att svara, det har inget med dig att göra utan det bara hände många olika röriga saker igår och idag.

Vad synd att det inte känns så i dig. Det önskar jag dig en dag

Med kärleken så tänker jag att den är sällan rationell, så den kommer oavsett hur den andra mår. Och jag önskar du fick känna att du inte behöver ta ansvar för att bestämma om han ska vara med dig eller inte utan bara för om du vill vara med honom eller inte. Det är ibland okej att vara ihop fast man mår dåligt. Men jag tror jag förstår hur du tänker att du bara önskar honom gott och väljer bort er relation av omsorg för honom. Det är fint, samtidigt som jag tänker att kärleken inte är logisk och det därför kan kännas bättre att vara tillsammans med någon man är kär i men som mår jättedåligt än att vara isär.

Hoppas det blev tydligare hur jag tänker. Annars kanske det bara inte stämmer för dig, som mitt resonemang går och det är ju också okej.