Hjälp! Känslor för en kollega

[_Anonym_]

Hej!
Skulle behöva lite experthjälp från er underbara bukefalosare.

Det är så att jag har börjat fått känslor för en kollega
Han ser bra ut, är snäll, trevlig och rolig. Det började redan när jag såg honom första gången för typ 1 år sedan, tyckte att han såg riktgt bra ut. Men fick sedan höra att han var både gift (nu skild för någon månad sedan) och hade barn, så försökte trycka undan känslorna för honom, det gick ganska bra.

Men sedan senaste personalfesten för drygt 1 månad sedan så kan jag inte sluta tänka på honom. Det har eskalerat nu senaste veckan. Det är lite flörtig stämning mellan oss.

Mitt hjärta säger "go for it", medans hjärnan säger "stopp, han är bra mycket äldre än du, och han har barn i din ålder".

Behöver bara höra hans namn så blir jag alldeles varm, eller höra honom prata, han har en röst som hörs väl även om man är på andra sidan lokalen, eller bara jag tänker på honom.

Vad ska jag göra??

 

[pepp]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Bjud ut honom

 

[Kiwifrukt]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Jag raggade upp min chef, och hans äldsta barn var närmare mig i ålder än vad han var.

Nu började vi förvisso inte träffas vid sidan av jobbet förrän jag hade slutat där, och det var aldrig aktuellt att jag skulle komma tillbaka och jobba där igen. Då hade jag kanske inte vågat, just för att det kan bli så tryckt stämning om det inte blir något och man måste fortsätta träffas. Men om du känner att det inte är något problem för dig/er, så varför inte?

 

[_Anonym_]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Känns som att det kommer att bli en ganska konstig stämning. Vi jobbar på en ganska liten firma, ca. 20 anställda, så vi jobbar ganska nära varandra, och kommer träffa på varandra ofta = ännu jobbigare.

Plus att jag inte vet om jag är redo för ett hjärtekross, det har nog inte riktigt läkt en från sist, ca. 1 år sedan när jag och mitt ex gjorde slut, efter en längre tid.


Hur gör man för att sluta tänka på honom på de sättet?? Skönt att det är helg nu iaf. ska dock jobba imorrn, han är ledig, så det blir tidigast på måndag som vi ses nästa gång om han inte kommer in nånting imorrn.

 

[Fiffi1]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Vilken jobbig situation, men följ ditt hjärta.
Men ha koll på om det är flört från hans sida också då, liten firma - svårt. (Jobbar på liten firma)

Men jag tycker det är svårt när det kommer till ålder... Min pappa är 21 år äldre än mig och jag skulle aldrig i hela världen dejta en man som är lika gammal som min pappa

 

[_Anonym_]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Förstår precis vad du menar.
Ålder är svårt. Hur långt upp "vågar" men gå innan bet börjar bli "äckligt", typ "kunde hen inte hitta någon i sin ålder".
Känns ju lite väl att dejta någon som är typ lika gammal som sin far, lite så jag känner också.

 

[NotlikeI]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

GO FOR IT!
Förstår inte hela grejen med att inte "just do it"

Ni båda är vuxna vad jag förstår? Och det värsta som kan hända är att du blir avvisad, eller att det inte fungerar. Två vuxna människor borde väl kunna fortsätta jobba på ett proffsigt sätt med varandra även efter något sådant?

Ibland hatar jag att vara så rakt fram som jag är, ibland älskar jag det. Gillar jag någon säger jag det princip rakt ut. Skit smidigt Slipper man en massa oro om vad som kommer hända, eller inte hända, eller om man ska säga något eller inte.
Då liksom ligger bollen lite hos den andra

 

[Lavinia]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Hej!

Det första du bör göra innan du ens tänker på att göra det allvarligare är att kolla om företaget har några regler gällande förhållanden mellan anställda.

Nästa sak är att fundera på vad du eventuellt kan vinna eller förlora på att faktiskt följa dina känslor. Vad händer om han inte är intresserad? Vad händer om han ÄR intresserad. Vad händer om det skulle bli ett förhållande, hur bra är du på att hålla saker professionellt, hur bra är han? Helt enkelt hur kan beslutet påverka ditt arbete, positivt och negativt.

Om du sen tycker att det är värt risken så kör på, testa att bjud ut honom på drink, middag, aw eller nåt och se vad som händer.

Själv har jag sett flera förhållanden på arbetsplatser som slutat i kaos men hittills har jag nog inte sett ett enda som funkat i längden, men jag har heller inte jobbat på ställen där folk varit särskilt mogna och vettiga (tex den anställda som jobbade extra som barnflicka hos sin chef och låg med sin chefs man (barnens far), det blev inte så jättebra när det kom ut).

Hoppas du klurar ut nåt bra, kanske kan du bjuda ut honom på oskyldiga saker för att försöka fundera ut hur det faktiskt ligger till??

/Lavinia

 

[Kiwifrukt]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Det där med ålder beror ju mycket på hur gamla de där berörda parterna är, och vad de själva anser om det, egentligen. Vad "alla andra" tycker är egentligen ovidkommande, för "alla andra" tycker alltid en massa saker ändå, är personerna lika i ålder så finns det alltid något annat att klaga på för såna som vill det. Mitt ex var tretton år äldre än mig. Sen beror väl den där liknelsen med föräldrarna lite på hur gamla ens egna föräldrar är. Mina föräldrar var närmare 30 när jag föddes, medan exet var väldigt ung när han blev pappa, så även om hans barn var närmare mig i ålder än vad han och jag var, så var fortfarande han och jag närmare än han och mina föräldrar. Jag har t.ex. väldigt svårt att se mig själv med en man i 50-årsåldern, alltså någon som är jämngammal med min pappa. Därmed inte sagt att jag skulle ha något emot att någon annan har det, det är upp till dem och inget som angår mig.

Egentligen tycker jag att "problemet" med arbetsplatsen är det mest grundläggande, för stöter du/ni på patrull där så spelar nog inte åldersproblemet så stor roll ändå. Som någon sa, kolla upp vad företaget anser om att jobba tillsammans med någon som man har ett förhållande med. Jag vet flera som klarat av det, men de har jobbat på större företag och kanske inte direkt på samma avdelning, på ett mindre ställe kan det givetvis bli jobbigt (särskilt om han inte vill, eller om ni senare gör slut). Jag skulle nog faktiskt vilja säga att är du det minsta osäker (vilket dina senare inlägg visar lite på), så avvakta. Hur yttrar sig intresset från hans sida? Låt honom ta lite initiativ kanske?

 

[_Anonym_]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Gällande förhållanden mellan anställda så är det inget som är något problem. Vi är en liten arbetsplats som ingår i ett större företag skulle man kunna säga, min chef är gift med sin chef, så där ska det nog inte vara några problem.

Han är ca. 45 år äldre jag ca. 25.

Önskar att jag kunde vara lite mera rätt på, men är ganska blyg och osäker av mig (grundar sig i att jag blev mobbad typ hela grundskolan), först nu senaste året jag hittat mig själv och blivit mer säker i allt jag gör. Det går inte fort, men det går framåt. Tänker till både 2 och 10 gånger så att jag inte gör något förhastat, eller säger något dumt.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Jag raggade upp min chef, och hans äldsta barn var närmare mig i ålder än vad han var.

Wow! Hur vågade du det?

 

[Tora]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Förlåt korkad fråga så här på natten men är han 45 år gammal eller 45 år äldre än dig?

 

[Elisha]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Undrade detsamma

 

[kolblakkur]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Jag hade inte inlett något sålänge vi båda arbetat där. Sån tråkmåns är jag, men jag tycker man ska skilja på jobb och nöje. Har sett flera såna här situationer och det slutar aldrig väl. Här på Buke var det också en tjej som dejtade en kille på jobb och det slutade med polisanmälan.

 

[_Anonym_]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Han är 45 år, så typ 20 år äldre. Såg nu att de såg konstigt ut.

 

[mariposa]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Det är en svår situation de där. Antingen kör du på eller så avvaktar du och väntar in och känner av hur läget är om någon vecka? Kanske väntar på att han bjuder ut dig om han är intresserad.

 

[_Anonym_]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Tror jag väntar och ser vad som händer. Ledig nu några dagar, så får se hur de känns när jag kommer tillbaka.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Vi började prata som kompisar först, och han visade rätt tydligt att han var intresserad av mer, annars hade jag aldrig vågat. Jag är egentligen en riktig fegis när det kommer till känslor. Men sen hade det givetvis stor betydelse att det enbart var ett sommarjobb, och jag hade slutat där innan vi började träffas mer privat och på ett känslomässigare plan, och jag har aldrig haft en tanke på att jobba där igen. Han var inte där den dagen jag slutade, så jag skickade helt enkelt ett sms till honom och tackade för den här sommaren, och passade på att skämta om en händelse som vi hade skrattat åt hela jobbperioden (jag hör ju själv hur genomtöntigt det låter idag, men jag var bara 21 då), han svarade och på den vägen var det.

Jag är inte tillsammans med den mannen idag, men det var kul så länge det varade.

 

[Thaliaste]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

GO FOR IT!
Förstår inte hela grejen med att inte "just do it"

Och jag har aldrig förstått varför man ska följa sina impulser utan att överväga konsekvenserna

Men har man inget behov av jobb eller socialt umgänge behöver man förstås inte överväga konsekvenserna innan man raggar på jobbet eller bland sina vänners/familjs partners...

 

[_Anonym_]

Sv: Hjälp! Känslor för en kollega

Blir till att förtränga mina känslor för honom.
Var in på en gammalklasskompis fb och hittade en annan gammalklasskompis, visade sig att det är hans bonusbarn. Så det känns lite väl.
Så är nog bäst att bara förtränga känslorna, även fast det kommer vara tufft. Men känns som att det är de ända rätta.