Hjälp mig få perspektiv - hundproblem (långt)

[Silver Girl]

Då det inte blev någon valp till mig i den tänka kullen fick jag i stället köpa en 18-månaders-tik från uppfödaren. Hade redan innan haft tanken på en vuxen hund för att slippa valptiden och tackade ja. Hunden hade aldrig varit utan sin flock vilket har lett till flera problem som var för sig kanske inte hade varit så jobbiga, men nu känns det sammantaget som om det börjar bli för jobbigt, då framstegen är små trots träning. Jag har nu haft henne sedan augusti.

Problem 1: Hon är inte rumsren. Uppfödaren har många hundar (inne i huset) och har dem tyvärr inte helt rumsrenhetstränade utan släpper ut hela flocken på tomten med jämna mellanrum. Jag fick veta detta i förbigående när hon skulle hämtas men tänkte att det går att träna bort om man gör som med valpar. Men hon sätter sig oftast när jag inte tittar/är i närheten utan plötsligt finns en pöl. Ibland bara en timme efter att vi varit ute. I vintras började hon säga till när hon ville ut och jag var/är noga med att ta ut henne när hon sade till, men nu är det sämre med det. Jag tror inte hon har urinvägsinfektion eller liknande då hon alltid kan hålla sig 8-9 timmar nattetid utan problem. Blir en pöl inne 1-2 gånger i veckan. Även om jag skulle vara ok med det (vilket jag inte riktigt är), så gillar mina föräldrar det inte och hon är hos dem när jag jobbar natt ett par gånger i månaden, samt ibland om jag ska iväg på annat. Jag känner också att det är jobbigt att ha folk hemma om de skulle trampa i en kisspöl.

Problem 2: Ensamhetsträningen går inte så bra. Efter nio månader kan jag lämna henne en timme utan att hon är helstressad när jag kommer tillbaka, men när jag spelade in henne senast så visar det sig att hon smågnäller nästan hela tiden och slappnar aldrig av. Jag kan i längden inte ha en hund som inte kan vara ensam då jag bor själv. Att alltid skaffa hundvakt för bokklubben, tandläkaren m m och inte kunna hänga med på spontana after-work börjar bli jobbigt när jag inte riktigt ser ett slut på det. Det handlar inte om att hon måste lämnas ofta, men ett par gånger/vecka någon timme för att handla samt lite längre 1-2 gånger/månad skulle vara bra.

Problem 3: Hon har svårt för andra hundar, osäkerhet som övergår i aggressivitet om de kommer för nära. Jag vet att jag förvärrat problemet då jag i början inte visste vad jag skulle göra utan bara lät henne skälla och tog henne därifrån. Detta problem är det minsta och det enda där jag märker att vi gör framsteg, då jag fått hjälp av tränare, men ihop med det andra så är det jobbigt. Jag kan inte ta med henne överallt, då hon kan störa. T ex har jag inte kunnat titta på någon hästtävling där mina vänner deltagit i vinter då hon inte kunnat följa med in i ridhusen. Hon skäller inte på hästar, men det är ju oftast någon annan hund där. Jag kan när det är rätt väder lämna henne någon timme i bilen, men det löser inte problemet.

Hon har förstås sina goda sidor också. Hon är pigg, glad och lekfull. Lättlärd hemma. Funkar bra och trivs på dagis. Men ofta funderar jag på om hon skulle ha det bättre hos någon där det finns en annan hund. Så hon inte behöver vara ensam och tackla allt "otäckt" på egen hand, vilket stressar henne.

Jag behöver lite perspektiv om någon orkat läsa allt. Detta är min första egna hund och jag vet inte om det är mer än jag klarar. Ibland tänker jag att jag kanske borde lämna tillbaka henne och börja om med en valp. Vet att hon alltid kan få komma tillbaka till uppfödaren medan vi letar ett nytt permanent hem till henne.

Inser att den perfekta hunden inte finns och det ändå kommer vara något problem, men några av de sakerna som jag visste måste funka för att jag ska ha hund (kunna vara ensam, vara rumsren, kunna vara på dagis, kunna vara hos mina föräldrar) funkar inte just nu.

(Skriver detta storgråtandes, då jag förstås fäst mig enormt vid min lilla hund.)

 

[Silver Girl]

Jag förstår att ingen orkat läsa och kommentera detta, jag var verkligen nere i skorna när jag skrev det igår.
Idag har jag pratat med uppfödaren och fått flera bra tips på att komma vidare med rumsrenhet och ensamhetsträning. Samt att den tränare jag fått bra hjälp av tidigare nu ska ha en ny kurs som vi anmält oss till, så att vi får mer stöd att arbeta med hennes osäkerhet kring andra hundar.

Så nu tar vi nya tag och jobbar vidare!

 

[Jadzia]

Då det inte blev någon valp till mig i den tänka kullen fick jag i stället köpa en 18-månaders-tik från uppfödaren. Hade redan innan haft tanken på en vuxen hund för att slippa valptiden och tackade ja. Hunden hade aldrig varit utan sin flock vilket har lett till flera problem som var för sig kanske inte hade varit så jobbiga, men nu känns det sammantaget som om det börjar bli för jobbigt, då framstegen är små trots träning. Jag har nu haft henne sedan augusti.

Problem 1: Hon är inte rumsren. Uppfödaren har många hundar (inne i huset) och har dem tyvärr inte helt rumsrenhetstränade utan släpper ut hela flocken på tomten med jämna mellanrum. Jag fick veta detta i förbigående när hon skulle hämtas men tänkte att det går att träna bort om man gör som med valpar. Men hon sätter sig oftast när jag inte tittar/är i närheten utan plötsligt finns en pöl. Ibland bara en timme efter att vi varit ute. I vintras började hon säga till när hon ville ut och jag var/är noga med att ta ut henne när hon sade till, men nu är det sämre med det. Jag tror inte hon har urinvägsinfektion eller liknande då hon alltid kan hålla sig 8-9 timmar nattetid utan problem. Blir en pöl inne 1-2 gånger i veckan. Även om jag skulle vara ok med det (vilket jag inte riktigt är), så gillar mina föräldrar det inte och hon är hos dem när jag jobbar natt ett par gånger i månaden, samt ibland om jag ska iväg på annat. Jag känner också att det är jobbigt att ha folk hemma om de skulle trampa i en kisspöl.

Problem 2: Ensamhetsträningen går inte så bra. Efter nio månader kan jag lämna henne en timme utan att hon är helstressad när jag kommer tillbaka, men när jag spelade in henne senast så visar det sig att hon smågnäller nästan hela tiden och slappnar aldrig av. Jag kan i längden inte ha en hund som inte kan vara ensam då jag bor själv. Att alltid skaffa hundvakt för bokklubben, tandläkaren m m och inte kunna hänga med på spontana after-work börjar bli jobbigt när jag inte riktigt ser ett slut på det. Det handlar inte om att hon måste lämnas ofta, men ett par gånger/vecka någon timme för att handla samt lite längre 1-2 gånger/månad skulle vara bra.

Problem 3: Hon har svårt för andra hundar, osäkerhet som övergår i aggressivitet om de kommer för nära. Jag vet att jag förvärrat problemet då jag i början inte visste vad jag skulle göra utan bara lät henne skälla och tog henne därifrån. Detta problem är det minsta och det enda där jag märker att vi gör framsteg, då jag fått hjälp av tränare, men ihop med det andra så är det jobbigt. Jag kan inte ta med henne överallt, då hon kan störa. T ex har jag inte kunnat titta på någon hästtävling där mina vänner deltagit i vinter då hon inte kunnat följa med in i ridhusen. Hon skäller inte på hästar, men det är ju oftast någon annan hund där. Jag kan när det är rätt väder lämna henne någon timme i bilen, men det löser inte problemet.

Hon har förstås sina goda sidor också. Hon är pigg, glad och lekfull. Lättlärd hemma. Funkar bra och trivs på dagis. Men ofta funderar jag på om hon skulle ha det bättre hos någon där det finns en annan hund. Så hon inte behöver vara ensam och tackla allt "otäckt" på egen hand, vilket stressar henne.

Jag behöver lite perspektiv om någon orkat läsa allt. Detta är min första egna hund och jag vet inte om det är mer än jag klarar. Ibland tänker jag att jag kanske borde lämna tillbaka henne och börja om med en valp. Vet att hon alltid kan få komma tillbaka till uppfödaren medan vi letar ett nytt permanent hem till henne.

Inser att den perfekta hunden inte finns och det ändå kommer vara något problem, men några av de sakerna som jag visste måste funka för att jag ska ha hund (kunna vara ensam, vara rumsren, kunna vara på dagis, kunna vara hos mina föräldrar) funkar inte just nu.

(Skriver detta storgråtandes, då jag förstås fäst mig enormt vid min lilla hund.)

Jag har läst, men har tyvärr varken tips eller uppmuntrande ord att komma med. Separationsångest kan vara jävligt och går inte alltid att komma tillrätta med. Rumsrenheten tror jag dock kommer lösa sig med tiden, men det kommer ta tid.

 

[fejt]

Jag har orkat läsa! Vad skönt ändå att du har uppfödaren som back up och som en sista utväg att låta henne flytta tillbaka dit i alla fall för en period. All lycka!

 

[Nirvana]

Jag har tyvärr inga tips men jag kan dela med mig av hur det var när blandisen flyttade hem till mig, sex månader gammal. Då hade hon aldrig gått i koppel och var van att få uträtta sina behov inomhus, jag fick behandla henne som en 8 veckors-valp och när hon äntligen började koppla att man ska kissa ute fick hon uvi och när den äntligen var borta hade hon glömt att man bara får kissa ute och det var till att börja om från början igen...
Ett tag trodde jag att hon aldrig skulle bli rumsren men när hon var 1-1,5 år trillade polletten slutligen ner för gott och de eviga kisspölarna inne upphörde. Jag förstår verkligen att du blir frustrerad men jag tror inte det är så hopplöst som det kan kännas ibland, med tiden lär hon sig säkert. ("Plötsligt händer det", stämmer bra med tanke på att blandisens efterlängtade rumsrenhet kändes som en triss-vinst. )

 

[moofy]

Jag förstår verkligen att det känns tungt ibland, jag hoppas att det kommer gå bättre för er! Jättebra att du tar hjälp av tränare, det är så mycket lättare att få hjälp av någon på plats än från någon som aldrig sett hur hunden beter sig. Har du motionerat och aktiverat hunden ordentligt innan du lämnat den ensam? Sett till att den är lugn innan du går? Att begränsa utrymmet till ett rum kan hjälpa också. Jag gav min förra hund bollar med godis i som hon fick ligga och pilla ur när vi tränade ensamhet också, då var hon bra upptagen en stund och fokuserade på annat. Kämpa på så länge du orkar! Annars kan du ju som sagt lämna tillbaka henne till uppfödaren där hon säkert får det bra.

 

[em-pirre]

Vad är det för ras? Jag hade varit intresserad av hur det går för kullsyskonen.

 

[Coop]

För många år sedan flyttade en ettåring till oss från en uppfödare. Hunden hade alltid varit med sin flock, var dock rumsren men inte van att vara själv. Hunden hade svårt att slappna av och trampade runt efter oss hela tiden. Ganska snart bestämde vi oss för att köpa en hund till, en liten valp. Och det var som att vända blad. Hunden blev cool lugn och mådde mycket bättre. Nu säger jag inte att du ska köpa en hund till men i vårt fall så var det vändpunkten.

Lycka till!

 

[Silver Girl]

@moofy Hon lämnas alltid aktiverad i hallen. Hinner ofta stressa upp sig lite medan jag stänger till men inte så mycket, men jag ser till att hon är lugn innan dess. Bryr sig inte om godis i detta läge om det är svårt att komma åt. Har provat med gott i toarulle som i vanliga fall inte är något svårt för henne, den ligger orörd.

@em-pirre Det är en mittelspitz. Hur hjälper det mig om att veta hur kullsyskonen är? Skulle det ändra hur jag ska jobba med henne? I så fall ska jag försöka ta reda på det.

@Coop Jag tror det skulle hjälpa just för ensamheten men risken är väl att valpen tar efter den allmänna osäkerheten. Har oavsett inte möjlighet med två hundar just nu.

Och på den positiva sidan har hon inte kissat inne på en vecka. Om jag är uppmärksam så säger hon faktiskt till, men diskret genom att tyst sätta sig vid dörren och titta i min riktning. Typiskt att hon är tyst just då, annars kan hon minsann skälla...

 

[Brille]

Det är ett amerikanskt program på TV4, "Lucky dog" som handlar om att ta hand om en omplaceringshund, lära den det den inte kan och sedan förmedla till någon. Tränaren har flera gånger visat hur han tar bort (?) separationsångest med klickertning.

 

[Lejonelle]

En tjej jag tränar för brukar säga "vill du ha det enkelt, köp en valp inte en omplacering. Det är oftast mycket enklare". Och det stämmer nog i ditt fall.

Du har gjort ett fint jobb och du tycker om din hund men en vuxen hund som inte är rumsren och som inte går att lämna ensam är ingen höjdare. Säkert kan det bli bättre. Men med en valp som du hade haft lika länge hade du inte haft något av dessa problem (kanske andra problem).

Jag vet inte hur ditt liv ser ut och du vill säkert ta ansvar för hunden som du åtagit dig att ge ett hem åt, men om du vill ha det enkelt lämnar du tillbaka hunden till uppfödaren, tackar den för allt den har lärt dig, och skaffar en valp. Det låter för mig som att det vore bättre för hunden också, att leva i en flock som den är van.

 

[Waikiki]

Det är jättejobbigt att ta hundar som kommer från en kennel, de är ju liksom vana att ha en flock omkring sig plus en alfatik som säger vad de ska göra. Det kommer krävas massor med jobb från din sida.

Har en kompis som köpte en 3årig hane från kennel och hon har fått lägga ner tonvis med jobb. Han kunde inte vara ensam, han hade det jättejobbigt vid hundmöten. Men varken hon eller hunden hade brådska det har massor med år framför sig. I dagsläget är det jätte bra.

Så min fråga är hur mycket jobb är du villig att lägga ner? Räkna med minst dubbla tiden som hon bodde på kenneln

 

[Silver Girl]

Beslutet är fattat. Hon ska omplaceras. En vän till mig som har två hundar ska ha henne på prov om ett par veckor och om alla tre hundarna kommer överens får hon flytta dit permanent. Hon är redan bra kompis med den yngre så jag är hoppfull.