Hjälp mig tolka honom...

[Apollo 13]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Med mammas hundar har han faktiskt alltid funkat hyfsat bra. Han beter sig helt klart bättre mot dem än han gör mot sin matte och husse. Man märker på honom att han är osäker, men det har aldrig gått så långt att det slagit över. Dessutom är det iaf lite ordning på mammas hundar så dem kan man be backa om man märker att han blir för osäker.

Tack så jätte mycket för tipset om bilen. Nu känner jag mig som en idiot som toknekar alla förslag ni kommer med, jag uppskattar dem jätte mycket, misstolka inte det. Men bilen är ett absolut nej. Han avskyr att åka bil. Piper oavbrutet och skakar som ett asplöv.


Jag tror nog att dom förstår till viss del om vi säger att vi inte vill ha honom nära, men de förstår helt klart inte allvaret i det problemen de faktiskt har med hunden.

 

[Apollo 13]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

+ Domino, tack för input.

Min man tycker det är lika jobbigt som jag, om inte mer. Han blir jätte arg, men han har tyvärr en rätt dålig relation med sin pappa och hans fru och har därför svårt att vara helt rak om saken med dem. Vi (VI) har ju hela tiden sett de här problemen med hunden, såklart även innan vi fick barn, och har hela tiden tyckt att hunden varit rätt obehaglig, det var ju därför jag tillslut kände mig tvingad till att säga stopp till hunden direkt eftersom husse och matte inte förstod allvaret själva.

 

[Apollo 13]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Helt klart är hunden mer än bortskämd och beter sig på ett sätt som inte är ok när den känner sig tängd, eller bara inte vill gå med på husses och mattes förslag på vad det än kan vara. I min värld kommer det som en direkt konsekvens av den bristande uppfostran. För mig är inte uppfostran bara att lära en hund sitt, stanna, hoppa inte, utan även att man ger den en grundtrygghet och visar den rätt i livet så att den kan ta sig igenom det på ett bra sätt.


Tack för övrig respons, verkligen. Jag ska prata med min man och se om vi kan komma fram till hur vi ska bemöta detta. Tack och lov träffar vi ju inte dem så jätte ofta, men nu är det ju jul strax och dags igen....

 

[Apollo 13]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

I det här fallet är det solklart att det är hunden som bestämmer, oavkortat. Däremot tror jag inte svärisarna ser problemet som så stort eftersom de i största möjliga mån undviker allt som har en konflikt att göra. Ex som när svärmor skulle lyfta upp hunden och han visar tänderna, då låter hon bli "för hon vill inte lyfta upp honom om han visar tänderna". Hon avbröt helt enkelt och undvek situationen och hunden visade "bara" tänderna och bet inte.
Det är klart att de ska undvika att hunden biter, men de tar aldrig tag i problemet.


Det är jobbigt eftersom dom verkligen inte har någon uppfattning om vad folk kan tycka är ett jobbigt beteende hos hunden. Ex blir den väldigt glad när vi kommer och hälsar på och det blir ett jäkla liv. Den börjar hoppa något helt hysteriskt, inte bara att den ställer sig på bakbenen utan den ställer sig och hoppar, säkert en halvmeter upp, på bakbenen som en gummiboll!
Dottern har träffat hunden ett par gånger och båda gångerna har hon varit nyvaken, efter bilresan, och möts av en helt hysteriskt hoppande hund. Självklart gillar hon inte det. Jag och min man försöker styra bort det så gott vi kan, så att iaf inte dottern är kvar i en situation som hon tycker är jobbig. Men svärisarna skriker bara "NEJ *****" åt hunden upprepade gånger utan att egentligen få någon respons. Det är nog den typ av "uppfostran" jag sett öht från dem.

 

[yennork]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Typisk ouppfostrad dvärgpudel - säger jag som dvärgpudelägare. De är små vassa saker med mycket bestämda åsikter.

Den lär sig snabbt att manipulera sin ägare om man inte ser upp.

http://www.skk.se/hundraser/pudel-dvarg/


Ni kan varken fostra svärföräldrarna eller hunden, så det enda som återstår är att säga som det är, att ni inte litar på hunden. Visst, de kommer inte att uppskatta det, men det är ändå ett alternativ till att hunden nafsar till ett barn. Och det kommer den att göra, när barnet gör något hunden inte gillar.

Angående ridandet, hunden kan ha gått igång på kissdoften. Mina hundar tycker allt sådant är superintressant, vare sig det handlar om andra hundar - eller människor.

 

[Milosari]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

I det här fallet är det solklart att det är hunden som bestämmer, oavkortat. Däremot tror jag inte svärisarna ser problemet som så stort eftersom de i största möjliga mån undviker allt som har en konflikt att göra. Ex som när svärmor skulle lyfta upp hunden och han visar tänderna, då låter hon bli "för hon vill inte lyfta upp honom om han visar tänderna". Hon avbröt helt enkelt och undvek situationen och hunden visade "bara" tänderna och bet inte.
Det är klart att de ska undvika att hunden biter, men de tar aldrig tag i problemet.

Men detta har ju absolut inget med ditt barns säkerhet att göra och om de vill undvika konflikt med hunden så behöver inte du ha någon åsikt om detta. Jag tycker de resonerar klokt som inte provocerar fram ett bett i situationen, men du tycker alltså att de ska lyfta hunden, bli bitna och sen då? Ska de bestraffa hunden för att han kände sig tvingad att ta till tänderna eller hur ska de göra?

Jag hade blivit vansinnig om någon kom in i mitt hus och hade åsikter om hur mina hundar ska uppföra sig. Mitt hus = mina regler! Självklart ser jag till så att hundarna inte kommer åt att skada små barn, och folk som inte klarar hoppande hundar får helt enkelt inte umgås med dem. Men vill jag att de ska vara hoppiga så är det banne mig min rättighet att låta dem vara det!

Problemet är inte deras uppfostran på hunden, utan att denna i kombination med hundens sociala otrygghet inte är lämpligt med små barn. Lösningen är enkel, håll barn och hund åtskilda!

 

[Apollo 13]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Fast nu var ju detta ett svar på HeddaVovvens reflektion över att folk låter hela sina liv styras av hunden och inte ett svar ang mitt barns säkerhet.

Jag skrev fö också att jag köpte att man styr bort situationen från bitandet, men jag hade inte löst saker genom att låssas som om ingenting hade hänt varenda eviga gång hunden hotar, jag hade på något sätt försökt lirka runt det och att det kunde sluta med att jag fick hunden dit jag ville på ett sätt som passat oss båda.

Du kan bli hur förbannad du vill om någon skulle komma hem till dig och tycka om vad du gör med dina hundar. Jag sa bara att jag inte gillade beteendet, vilket uppenbarligen svärisarna inte heller gör, då de förgäves, försöker styra av det varje gång, men jag sa aldrig att jag sagt något till dem eller försökt uppmana dem att låta bli. Du läser in dina egna tolkningar i saker.

Jag håller faktiskt inte med om att problemet inte är deras (avsaknad av) uppfostran. Den är inte bara farlig för barn utan även vuxna, och jag tycker att man som hund(djur)ägare är skyldig sitt djur att man visar den så pass rätt i världen att den är trygg med miljön och de situationer den utsätts för vardagligen utan att det ska behöva reagera så som denna hund hör.
Hoppandet i sig är ju ett litet skitproblem i sammanhanget, det skadar ju inte hunden mer än att det känns som en förlängning på att han lätt slår över och inte riktigt vet hur han ska hantera situationen.
Men visst, MITT problem löser sig genom att barnet och hunden inte kommer åt varandra, men i grunden är problemet betydligt större än så, men som jag påpekat flera gånger, inte min sak att lösa.

 

[pulkaskurk]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Jag håller faktiskt inte med om att problemet inte är deras (avsaknad av) uppfostran. Den är inte bara farlig för barn utan även vuxna, och jag tycker att man som hund(djur)ägare är skyldig sitt djur att man visar den så pass rätt i världen att den är trygg med miljön och de situationer den utsätts för vardagligen utan att det ska behöva reagera så som denna hund hör.
Hoppandet i sig är ju ett litet skitproblem i sammanhanget, det skadar ju inte hunden mer än att det känns som en förlängning på att han lätt slår över och inte riktigt vet hur han ska hantera situationen.
Men visst, MITT problem löser sig genom att barnet och hunden inte kommer åt varandra, men i grunden är problemet betydligt större än så, men som jag påpekat flera gånger, inte min sak att lösa.

Fast på riktigt, en Dvärg pudel är inte farlig för vuxna, visst det gör lite ont om dem bits men det går ju knappt hål i huden ens om de försöker och än mindre kan de ta livet av en vuxen människa så farlig är väl ändå att överdriva.
Men visst jag skulle inte vilja bli biten av en ens en liten hund eftersom jag inte vill bli biten alls.

Hur som haver, jag hade nog varit iskall och tvärrak mot svärföräldrarna och bara sagt att er hund är inte tillräckligt väluppfostrad för att kunna umgås med mitt barn, jag tänker inte riskera att den biter barnet. PUNKT.
Sen får de bli hur sura dem vill.

Men jag hade också lagt fram förslag att antingen får dem se till att träna hunden så den blir snäll och trevlig eller så får dem skaffa sig en bur som hunden kan vara i under tiden ni ses.
Sen om hunden skäller i buren är deras problem. Kan hunden inte uppföra sig med barn så ska dem inte umgås.
Jag har själv en ny hund hemma som är rädd för barn och kommer nog aldrig tycka om barn även om hon säkert kommer att lära sig att acceptera dem.
Ska vi träffa folk som har barn får hunden antingen sitta i bilen eller som sist ligga kopplad vid matbordet och jag har koll på min hund och föräldrarna får ha koll på sitt barn så den inte kommer till min hund hur spännande den än är.
Skulle någon med barn mot förmodan komma hem till mig får den hunden vara i sovrummet men dem andra som kan uppföra sig med barn får vara med oss andra.

Det är helt orimligt att riskera att någon blir biten när man vet att det finns ett problem.

 

[Ravishing]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Fast alltså...

Jag håller faktiskt inte med om att problemet inte är deras (avsaknad av) uppfostran. Den är inte bara farlig för barn utan även vuxna, och jag tycker att man som hund(djur)ägare är skyldig sitt djur att man visar den så pass rätt i världen att den är trygg med miljön och de situationer den utsätts för vardagligen utan att det ska behöva reagera så som denna hund hör.

Tyvärr är det inte alltid så lätt som du beskriver. Jag jobbar röven av mig för att min hund ska fungera med andra människor (och barn) dock är det ruskigt svårt att få bort ett beteende som är såpass inetsat i hunden och som (i mitt fall) funnits sedan hunden var liten. Allt är inte ägarens fel, även om du väldigt gärna vill lägga över allt på dina svärisar.

Hunden är säkert ouppfostrad, det säger jag inget om, men att uppfostra en hund som är liten, reaktiv, brist på kroppsspråk utan skäller det första hunden gör, är inte skitenkelt. Är du då dessutom ointresserad av hunduppfostran är det nog smått omöjligt att få en väl uppfostrad hund.

 

[Apollo 13]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Det finns ju farligt och så finns det farligt. Jag anser inte att saker måste vara livsfarliga för att ses som farliga. Fö har hunden bitit igenom minst vid ett tillfälle, om det är fler vet jag inte, men det råkade sammanträffa med att vi träffade svärisarna dagen efter och svärmor gick runt med plåster på handen.

 

[Milosari]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

På din beskrivning låter det ändå som om du har mer problem med hundens beteende än vad de har? Annars hade de ju gjort något åt det. Tagit hjälp av ett proffs eller gått en kurs. Men om de inte gör något åt det så kan man ju misstänka att de inte tycker att det är värt besväret?

Sen är det så att en del hundar tar man inte i när de är lite i gasen. De blir rädda och har de lärt sig att hotbeteende funkar så kör de med det. Då tycker jag inte att man ska utsätta dem för situationer där de behöver bli så rädda att de måste försvara sig. Mao HELT rätt att backa undan och inte lyfta upp hunden! Jag har en här hemma som blir väldigt rädd om sin kropp i vissa situationer och skulle jag tvinga mig på honom så hade detta sabbat vår relation! Nu måste jag hantera honom ibland men då får det bli på hans villkor och jag gör inte saker som han inte är okej med (ok = all hantering när han är lugn, inte ok = kroppskontakt när han är igång med annan typ av försvar). Det här har fungerat med tidigare hund som också försvarade sin kropp i vissa situationer.

 

[Apollo 13]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Självklart är inte allt alltid svart och vitt och alla situationer påverkas av massor av olika saker som kan påverka en individ på ett sätt, och en annan på ett annat sätt.
Det kanske är möjligt att problemet uppkommit även om dom kunnat leda hunden in på en tryggare väg. Eg skiter jag i deras problem med deras hund så länge det inte påverkar mig och min familj (förutom att jag tycker synd om hunden). Det ligger liksom inget i det för mig att få fram att det är deras fel, mer än att jag inte vill att hunden ska beskyllas för de problemen som är. Jag tycker inte heller att deras oförmåga till att ge hunden en trygg tillvaro, gör dem till sämre människor. De är säkert jätte bra på massa andra saker som jag är as dålig på.
Jag har träffat honom sen han var liten, passat honom några dagar när de var bortresta och det är helt klart en trevlig hund inners inne som är väldigt smart och går att påverka på alla möjliga sätt. Men det är en väldigt skarp och livlig kille som kräver rätt mycket engagemang som jag kanske inte ser från dem. Av det lilla jag ser, när de försöker korrigera hunden så vrålas det mest ett antal vrålande NEJ och sedan är det bra med det, även om problemet kvarstår. Hunden får liksom aldrig en chans att förstå dem.

Men det är ju inte min grej och det viktiga för mig. (Där med inte sagt att man inte kan prata om det.)

 

[Apollo 13]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Jag kan ju såklart ha uppfattat hunden helt fel, men jag uppfattar det inte som att hunden är det minsta rädd om sin kropp utan att den helt enkelt uppfattar sig som ledare i flocken och bara inte ville bli uppburen av matte och därför hotar henne med tänderna.

Som jag skrivit tidigare så är det mig hunden inte hotar och biter.

 

[yennork]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Fast på riktigt, en Dvärg pudel är inte farlig för vuxna, visst det gör lite ont om dem bits men det går ju knappt hål i huden ens om de försöke

Jodå, de kan mycket väl bita hål i en vuxen människa. Och TS har småbarn, ett dvärgpudel kan orsaka fula jack i deras ansikten.

 

[Milosari]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Jag är av uppfattningen att hundar aldrig någonsin blir ledare över en flock människor. Det finns liksom ingen forskning som stöder tesen att det skulle förekomma dominans över artgränserna (förutom den som människor utövar mot andra djur).

 

[Migo]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Jag är av uppfattningen att hundar aldrig någonsin blir ledare över en flock människor. Det finns liksom ingen forskning som stöder tesen att det skulle förekomma dominans över artgränserna (förutom den som människor utövar mot andra djur).

Enig. Hundar är (som så många andra) opportunister, de gör vad som lönar sig för stunden.

 

[Apollo 13]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Man kan väll eg kalla det vad man vill men båda resulterar ju i att han inte ville bli buren och tyckte det var ok att hota matte med tänderna, vilket resulterar i att han slipper bli buren. Han bestämmer.

 

[Bubble]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Låter jobbigt det där

Har inte läst hela tråden men kan du inte bara lägga fram det som att det inte funkar så bra med så små barn och "okända" hundar ihop, då dom inte riktigt känner varann så kan du inte slappna av utan måste hela tiden hålla koll på dom typ, så därför är det bättre om dom är i varsitt rum eller så.

Hunden verkar ju klart ouppfostrad/osäker men om man inte lägger fram det som "er hund är för ouppfostrad för att vara i närheten av mitt barn" (vilket du nu säkert inte tänkt säga men) kanske det inte blir någon konflikt tänker jag

Kompostgaller och så kan hunden vara i ett annat rum? Då ser han ju ändå er och blir inte helt utestängd.

Hoppas det löser sig dom borde ju också vara rädd om sitt barnbarn

 

[Milosari]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Hur ska han annars visa att han inte vill bli buren? Den har liksom tre verktyg att välja på; försvar, flykt och apati. Här har den valt ett sätt som fungerar. Det handlar inte alls om att han vill bestämma, han vill bara inte bli buren!

 

[Belethien]

Sv: Hjälp mig tolka honom...

Den enda lösningen är ju faktiskt att ni sätter er och pratar om detta. Beskriver er oro och säger att ni inte vill ha ett bitet rädd barn. Hunden är dessutom i huvudhöjd för barnet och kan skada ögon.

Kompostgaller som skiljer mellan hunden och barnet och så får de stå ut. Ge hunden ett gott ben som den kan tugga på (urgröpt märgben, tjurmuskel eller liknande) som den blir sysselsatt av så att den inte piper. De kommer nog inte vilja ändra sina uppfostringsmetoder för de förstår inte och ser inte, det lättaste är då i så fall att stänga undan. Hunden dör verkligen inte av att vara i en kompostgallerhage med ett gott ben en helg.

Den enda andra lösningen som finns är helt enkelt låt bli att umgås med svärföräldrarna. Vilket antagligen inte är en lösning i sig. Därav stäng bort hunden.