Idag har kloka, fina mamma höna och alla hennes tio nyfikna barn vågat sig ut i hönsgården för första gången. Men det var efter otroligt mycket tvekan och vånda från mamma höna, hon har ju inte bott här innan hon kom hit med alla barnen så miljön är ny och okänd för henne.
Jag vet inte hur många gånger sedan igår som hon gått ända fram till öppningen, spejat uppåt, neråt, till höger och till vänster och bara stått där och funderat flera minuter för att sedan vända in till det något mer bekanta hönshuset igen. Tyckte så synd om henne när det syntes hur himla sugen hon var på att gå ut, men ändå inte vågade ta språnget för att hon är så otroligt mån om säkerheten för tio små skyddslösa kycklingar.
Men till sist, så kom de ut och njöt en stund i solen allihop. Och det kniper också rätt hårt i hjärtat att se glädjen och nyfikenheten hos tio kycklingar som upptäcker världen, sprätter och njuter av att jordbada med sina små små vingar och följer hönsmammas direktiv någorlunda, samtidigt som de gärna hänger på syskonens mer och mer självständiga upptäcktsfärder.
När man inte kan undgå att tänka på hur enormt många kycklingar som aldrig ens får se dagsljus utan bara ska gödas in absurdum för att bli en jävla produkt i en frysdisk så fort som möjligt, till så stor ekonomisk vinst som möjligt.
Visa bifogad fil 56321
jag ska försöka lysa äggen om hon kliver av en stund imorgon.
